Djupfryst och lätt bestulen

Maronne – ja den kära 760’n anno 1990 klädsamt moderat högerlagd ska ju ut på äventyr inom kort…

Så det var ju dags för att väcka henne ur vinterdvalan igår kväll. Termometern parkerad i häradet runt -10 och beckmörker, 5 centimeter kornig nysnö och allmänt fruset.

Scenario; ta dig in i bilen, starta, varmkör och ta dig hem till Storstaden.
Mental inställning till projektet; en Baggis – startar garanterat och ingenting kan gå fel….
Utfall; blev ett och annat förflutet mindre övervägt ord över mina läppar.

Ja som alltid när man är stressad så går allt lite sämre än planerat;

*Att bilen givetvis var gravt infryst och därtill lyckades gå i baklås på förardörren var väl ingen högoddsare men ändå oväntat med tanke på att jag gjort denna manöver ett par gånger varje vinter som jag varit vårdare till denna skönhet.

*Att det var lufttomt i vänster bakhjul var däremot mindre vanligt med tanke på att däcken är fräscha – dessutom av ett inte helt okänt men numera tvivelaktigt fabrikat med ett namn som är mycket Svenskklingande trots sin Kontinentala tyska ägare

*Att bilen skulle fortsätta med egenheten att fortsätta gå i baklås var ju bara för troligt.

Saker värda att nämna; tja någon klåfingrig och säkert väldigt behövande har lagt rabarber på extrauppsättningen med fälgar med tillhörande usla blankslitna sommardäck som jag starkt vill minnas att jag ägt till denna

Sensmoral; Ha alltid ett välpumpat reservhjul i bilen och ät aldrig gul snö

Maronne – min “felstyrda” 760

Ja helt bilfri är jag ju inte, på gården hemma hos farsan tronar en väldigt aristokratiskt lagd Volvo 760 GLE anno 1990.

Exakt hur hon kommit att stanna i min ägo det är ett mysterium för mig, inte för att den på nått sätt skulle vara dålig efter en hel vinter i garaget med renovering av bakbromsar och dylikt… Men det är ju liksom inte en typisk bil för mig…

Införskaffad i augusti 2006, en form av 30-års present till mig som redan haft en massa skumma saker. Hemkörd av undertecknad med hjärtat i halsgropen från Uppsala, det var första gången jag suttit och kört med ratten på fel sida så att säga.

Kombinationen med automatlåda, 147 hästars V6 (B280F) och lagom mjuk men ändå nivåreglerad kaross visade sig vara beroendeframkallande, sånär som på att även Statoil lär göra sig en hacka på mina irrfärder.