Så var det det här med bilvalet…

Saturn i snöskrud

I mitt hushåll så får jag ibland frågan från min närstående och kanske inte allt för entusiastiske hustru hur *fnutt* det kommer sig att det där trånandet efter bilen av fabrikat A kan förbytas tillsynes i ett ögonblick till fabrikat B, C eller rent av Z, X eller Y.

Minst lika ofta får jag krypa till korset och säga att man får mätta mun efter matsäck, eller äta från meny. Leva i nuet eller rent av säga att det är bättre med en bil på uppfarten än tio i blockets bevakningslistor. Ja det sista var väl en omskrivning som säkert kommer gäcka folklivsforskare i framtiden.

När dessa rader skrivs så ser topp tre-listan på drömobjekt ut enligt följande; den diskreta röda Saturn-bilen från i vintras, den lågmilade Chevrolet Corsican jag såg för4-5 år sedan på blocket och kanske den stadskamouflerade Hyundai Matrix som figurerat hör på sida. Vart och ett av objekten har jag skärskådat registermässigt och känner mig trygg i att ha gjort min due diligence inför ett eventuellt köp.

Den här listan rör sig likt en älv ständigt och meandrar fram och tillbaka. På samma vis kan säkert någon av dessa objekt i en handvändning avpolletteras och raskt ersättas med något annat kul ’som jag alltid drömt om’. Just det epitetet har nog min sköna jag delar frukostbord med hört till leda och innebörden i hennes ögon är nog lika urvattnad som utspätt is-tea.

Nu ska ju erkännas att det här med nästa objekt legat lite på lut allt sedan Pellefant lämnade garaget. Inte det att garaget prompt måste ockuperas av något. Om det just så skulle vara fallet så skulle Diesel-Doris med lätthet kunna fylla tomrummet. Nej – det handlar nog mycket om det där med att sätta sig in i något annat, ja kanske utmana sig att lära något mer. Det ska även tillstås att det kan ju handla om att fräscha upp kunskaperna med att skruva något som jag skruvade med i ungdomen.

I bakhuvudet finns en Citroën GS/GSA som redan figurerat här i bloggen. Just Citroëns mellanstora, tekniskt komplexa rostburkar ligger varmt om hjärtat eftersom det var min första bil. Just att dessa bilar är komplexa rostburkar har ju inte direkt gjort urvalet av objekt att satsa på större. Noga räknat så tror, iallafall car.info, att vi har 338 stycken i landet. Glädjande nog hittas även en av de utrotade GS Birotor med wankelmotor i listningen. Och på tal om utrotning så skrotades 8 stycken det gångna året.

Om det blir något nytt, hör jag dig fråga? Även jag är lika frågandes – det vet man ju först när man får tummen ur. Statistiskt sett så talar det för att nästa bil inte alls är någon av dem ovan nämnda. Ett omnämnande som potentiellt objekt i mina spalter verkar nog snarast vara en garant för att ett förvärv ofelaktigen kommer gå i stöpet…

Lika osannolikt som hönsatänder – en livs levande Saturn

Ännu ett bevis för att det finns underbara objekt som lurar den otränades blick. Så alldagligt oflärdfull och inställsamt osynlig.

Saturn Sw2 är INTE som jag tidigare skrivit släkting till Opel Vectra och SAAB 9-3. Det var först efterföljaren L-serien som var en Opel tillverkad på andra sidan Atlanten. S-serien var den ursprungliga egenutvecklingen. Partytricket som var Saturns var plastbeklädnaden till karosseri. Bilhandlarna brukade gå loss på dörrsidorna med hammare för att visa styrkan och stryktåligheten. Ja vi skulle nästan kunna säga att det är en modern uppföljare till Trabanten.

Två månader utan bil….

Okej, jag ger upp…. Inser att jag gått och blivit kräsen snål och allmänt svårflirtad…

Inte nog med att jag har svårt att komma till skott att ens åka och titta, sen när jag väl suttit och skakat land och rike kring, då infaller sig inte köplusten alls. Hittills har tre långa tågresor kammat noll på bilfronten.

Den första, en 87’ans VW Passat med full körjournal sedan ny! Ett perfekt objekt men ack va tråkig! i Upplands Väsby

Den andra, en Opel Rekord som bott i samma garage sedan ny, nu sönderrepad av vandaler och ett pris som väl va tre gånger det egentliga värdet… i Bromma

Den tredje, en Saturn med plastkaross, udda och väldigt skamfilad, i Åtvidaberg

Alla dessa snedsprång har fått mig att fundera på det där med vad jag verkligen söker i nästa projekt. Kanske känns det lite blockerat av att det även är stiltje på jobbfronten – kan det vara det att det är omöjligt att välja inriktning när jag tror att hobbybilen måste vara dagsbehovets raka motsats?!