Sista utgåvan av Klassiker har nu landat i brevlådan. Ännu en sorgens tillfälle. Nu gäller det väl bara att samla ihop de 110 nummer jag saknar i samlingen. Möjligen går den 9 juni till historien med det sista tillfället när fyra av mina tidskifter landade i lådan.
Dagens skörd av nya titlar att arkivera. Udda när allt sammanfaller utgivningsmässigt. (eller är det möjligen citmail som samlar på hög?
Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.
Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.
Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?
*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.
Det är inte första gången jag tvivlat på det goda i att vara medlem i M Sverige (fd Motormännen). Jag tror det blivit minst ett par tre inlägg där jag vädrat min tvivel såhär om hösten.
Nu har jag till slut fattat beslutet. Det är inte värt att betala 650 kr för att få medlemstidningen sex gånger om året. Bensinrabatten är visserligen god. Men kör man inte mer än ett par hundra mil på ett år så är det inte värt det.
Så jag säger; Ett varmt tack (och hej) M Sverige!
Att det alltid finns någon jubileum att hänga upp tillvaron på det är allmängods i skrivställarvärvet.
Infaller idétorka, ja då kan en titt i arkivet ge uppslag till något att skriva hem om för att låna fraseringar från Cornelis brev från kolonin.
2023 är inget undantag på något sett.
-För tidningssamlaren är det 80 år sedan Motormännens tidning Motor kommer på pränt första gången. (Januari 1943). Innan dess fick medlemmarna Svensk Motor Tidning. SMT var Kungliga Automobilklubbens tidskrift och förvecklingarna Motor/SMT finns det mer att språka om.
-I november är det 60 år sedan tidningen Vi Bilägare utkommer i sin nuvarande funktion och form. Tidningen slår sig gärna för bröstet och säger att den grundades 1930 och ja det är sant så till vida att det var en annan tidning som lystrade till namnet Bilekonomi.
-Följaktligen så kan man även celebrera dess frånfälle i december. Båda skrifterna kom att slås samman under hösten 1963 till stor förtret för BilEkonomi’s redaktion.Vi Bilägare var en medlemspamflett där Bilägarnas inköpsförening i Stockholm hade huvudmannaskap.
-40 år har gått sedan man utropade det Nordiska trafiksäkerhetsåret 1983. Får erkänna, att detta varit något som ens hänt hade jag inget solklart minne av. Men för den som gillar att älta gammalt och känt så kan jag tipsa om att klistermärken som proklamerat just detta stundom dyker upp på tradera för en spottstyver.
Lägger man sedan till vilka bilmodeller som firar jubileum ja så där flödet säkrat. För egen del kan det hända att något av det här ovan möjligen kan speglas längre fram. Men låt säga, det får vi ta är andra uppslag möjligen sinat…
Årets sista utgåva av Vi Bilägare, nummer 16 ramlade in i brevlådan i dag. Därmed har årets samlade utgivning av Vi Bilägare och Motormännen landat i arkivet. Likaledes hölls årets och till lika mandatperiodens sista ordinarie möte för oss valda ägarombud i OK. I februari nästa år kommer medlemmarna få rösta för nästa representation. Ödet får utvisa om vilka som får ta vid. För min del vet jag bara att det lär bli ännu ett år med Vi Bilägare och Motor. Båda tidningarna har då jubileum 80 år för Motor och 60 för nya Vi Bilägare.
Den här texten kanske sticker en smula ut hakan en smula. Ja rent av provocerar den. Men detta är en fråga som gäckar mig och har gjort en bra lång tid.
Fråga den lyder som följer; varför är i princip alla motortidningar så infernaliskt dåliga på att hålla sin egen backlogg vid liv och varför verkar ingen förutom tidningen klassiker erbjuda sina äldre nummer tillgängliga på nätet för sina prenumeranter?
Missförstå mig nu rätt, det behöver inte vara gratis på något sätt. jag skulle gladeligen ha betalt ett par hundra bara för att få tillgång till arkivet en begränsad tid. Ja bara för att kunna söka.
Här borde väl någon såväl en räknenisse som en arkivarie kunna kvantifiera och komma fram till att det dels vore EKONOMISKT bra, dels en KULTURHISTORISK välgärning?
Att jag nu har en ganska komplett tidningssamling (alla teknikens Värld åren 1958-2019, alla nummer sånär som på tre av tidningen Motor 1960-2021 och Vi bilägare 1969-2021 minus ett 40-tal nummer där lejonparten är av årgång 1976) så jag har ju tillgång till detta idag. Men tänk om jag haft det även historiskt? Jag minns att jag fick en DVD för ett tio-tal år sedan från en anglofil, med hela Motor Sport Magazines utgivning från 1950-talet. Så marknaden finns ju i alla fall internationellt.
Ja, en fråga att fundera, jag tror jag ska skicka den vidare till någon av förlagshuset….
Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.
Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.
Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…
För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.
Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.