I katalogiserandets otjänst – del 9

-Men måste du verkligen samla på allt?! Frågan liksom skar som tystnaden gör genom betong och vidare i in i sinnet för att liksom gnaga sig fast, som det där lilla tvivlet på sin egen förträfflighet som alltid ligger där och gror.

Svaret – ja lika vagt svamlandes som svadan hos en förtroendevald ertappad fifflandes. Något om att “det handlar ju mer om att ta tillvara på tillfällen som ges”, “det som slängs det är ju för alltid ett försvunnet kapitel” – Ja platsen kommer ju finnas bara de där dubbletterna får ett nytt hem….

För att rekapitulera – ja, jag är en samlare, nej jag är inte spritt språngande helt från vettet. Och visst, vi råkar ju ha en något större lägenhet än gemene man. Sedan sommaren 2020 så har jag letat, köpt och ibland även fått större eller ännu större tidningssamlingar, främst dem med bilar som fokus.

Det hela ställdes nog på sin spets när jag i dagarna skambjöd på en samling motorrelaterat. För att vara med exakt, en samling MC-relaterat. Nu bar det ju sig inte bättre än att budet accepteradet och att det överslagsmässigt handlar om mer än 500 kg uppdelat på 122 tidskriftssamlare och höftat minst 16 tidningar i var av dem ger ca 2000 nummer give or take. Prismässigt inget att skriva hem om, ca 80 öre/kilo. Värre är väl avgränsningarna på vad som bör vara kvar i min ägo.

Om man som jag gillar långa serier – helst såna med lite proveniens och tyngd så faller det sig väl så att hälften kan kastas direkt. Spontant tror jag det bara är MC-nytt som är tillräckligt omfattande och omfattar rätt många årgångar. Men, hur gör man då med Allt om MC, Bike, Super-Bike, Classic Bike och en herrans massa lösnummer kopplat till förra ägarens särintressen för någon enskild variant på cykel? Och alla dessa klubbskrifter från MC-veteranerna? Och BorgwardKlubben? De där numren av rekordmagasinet? För att inte tala om Classic Motor och Nostalgia?

Här någonstans så börjar väl grundfrågan om varför man samlar på något utkristalliseras. Samlar man på tidningar för att ha hela utgivningscykeln eller är det för innehållet kopplat till något särintresse?

För min del vet jag svaret. Mitt syfte har varit att bygga ett arkiv som går att ha som referensbibliotek – och då är det de långa serierna från samma utgivare som gäller. Även om jag har stött på mången entusiast som samlar på alla artiklar/nummer där dennes bilmärke/modell/specialartiklar/resmål you name it kan vara triggern. Men då är det väl mer en spinn-off från ett annat intresse som gjort urvalet enkelt.

Hur blir det med samlingen då? Ska jag verkligen ha kvar allt?!

Frågan är befogad, svaret borde vara enkelt, att rensa hårt. Men vis av att ha försökt rodda med bångstyriga samlingar tidigare så vet jag att det är bäst att ge sig lite tid. Att fågå igenom alltsammans som om jag skulle arkivera det hela. Först så kan jag avgöra vad som är värt att spara….

  • Något kan vi lära oss av den här samlingen.
    1. tidningar väger….
    2. En tidskriftssamlare med tidningar väger i snitt 4 kg
    3. Det gick åt 29 kassar av flergångstyp (IKEA mindre) för att få plats med detta.
    4. Det ryms ca 4-5 tidskriftssamlare i en Ikea-kasse (mindre modellen)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.