Motormännens vagnsmärken – en liten sammanställning.

Forna ärade Motormännens riksförbund, numera Riksförbundet M Sverige, har historiskt sett varit en stolt organisation där man gärna ville att dess medlemmar skulle synas. Eller kanske rättare sagt, de stolta vagnarna som den ärade medlemmen var ägare till.

Ett av de mest spridda märkena som man idag hittar på loppisar och bilmarknader är ett kromat M-märke med lagerkrans i guld. Men det finns många fler intressanta varianter.

Datering; några enkla tumregler

Det finns ingen enkel solklar gränslinje att hålla sig vid.

Oval eller Parallelltraptes?

Till säsongen 1966 så byter Motormännen från oval bottenplatta till den fyrkantiga parallelltraptes-formade logotypen på sin medlemstidning Motor. Det ger en viss vägledning om var och när det var i omlopp.

Pressat

Här är det metallplåt och troligen dateras alla dessa till innan 1966, jag kan inte minnas ha sett något pressat exemplar med “fyrkantsdesignen”. Mer troligt är att vi pratar 1950-tal.

Gjutet

Här finns såväl ovala som fyrkantiga. Verkar vara med långt in på 1970-talet, se tumregel ovan för datering. Här är det aluminium och lack för det röda som gäller.

Krom eller aluminium?

Under senare delen av 1970-talet eller möjligen tidigt 1980-tal gått från kromat M exempelvis på Seniorvagnmärket och Internationellt vagnsmärke till ett M i matt borstad vitmetall (aluminium). Om du som medlem lyckas lägga händerna på ett Internationellt vagnsmärke i dagarna, det lär finnas några få kvar så är M:et i vitmetall

Plast, eller Klistermärke?

1980-talet gav oss plasten, inte för att det är särdeles attraktivt. Men det har den stora fördelen av att inte vara fullt lika stöldbegärligt. Snabbt och enkelt att montera – bara bort med skyddsfilmen på den dubbelhäftande tejpen så är det redo för insats. Första gången som jag hittar spår av plastmärket i annonsmaterialet är från 1981. Samtidigt finns det enkla dekaler tryckta på vit plastfilm med rött tryck.

Dome-klistermärke eller laminerad metalliserad plastmärken?

Notera skillnaden, i det högra har det silvriga struktur, i det vänstra det omvända

90-talet och en bit in på 00 så härskar de populära klistermärkena med “3d-feeling”, här finns flera varianter som nått samlarmarknaden. Gemensamt för dessa är ett osedvanligt dyrt utförande utan att för den delen ge något direkt extra. Först ut var troligen klistermärke med en pågjuten hätta av epoxi – Domemärket. Utifrån andra samtida applikationer så placerar jag dessa till tidigt 2000-tal. Motormännens tyska motsvarighet ADAC firade 100 år 2003 och dess jubileumsmärke är just av sådan typ. De laminerade plastmärket finns i minst två utföranden. Ett från strålfors som jag skulle tro är det tidigare. Kännetecken “det silvriga” har struktur. En senare variant där det röda har struktur medan det silvriga är spegelblankt och det röda är genomskinligt med struktur

 

Presentation av lite ur mina samlingar.

Metallmärken

-Präglade märken

I den här kategorin finns märken som stansats ur plåt i olika former. Dessa verkar generellt vara de äldre av märken som gavs ut. Exempelbilden som jag har tagit med här var ett oanvänt märke i ett tämligen gott stålmaterial, sannolikt rostfritt med lackerad sköld.

-Gjutna märken

Här förekommer exempelvis det gjutna märket i lättmetall-material med röd emaljliknade lackering. Det rektangulära som enligt förpackningen benämndes dessa som vagnmärke modell K (kvadratiskt?). I annonsmaterial från tidigt 1970-tal så finns dessa med och kallas då Enkelt Vagnmärke och var kostnadsfritt. Det förekommer även ett ovalt något större gjutet märke som jag säga är något äldre, se ovan för datering.

-Stansade & sammanfogade märken

Blankt vagnsmärke – utan lagerkrans. Av dessa har jag sprungit på flera olika utförande, generellt verkar dessa ha utfärdats utan skruvfästen. Dock verkar en och annan hantverksorienterad själ ha gjort olika varianter för att kunna skruva fast märket – antingen via löda på skruvhylsor eller helt resolut borra hål i märket.

Vagnsmärke med stansat medlemsnummer (ovanlig idag) – en del sådana märken återanvändes och monterades i Seniorvagnmärket med bronsfärgad lagerkrans
Vagnsmärke utan medlemsnummer – tjockt gods
Vagnsmärke utan medlemsnummer – tunt gods

Seniorvagnmärke – (Vagnsmärke med Lagerkrans) – denna klassiker verkar ofta ha levt en hård existens, för de är ofta mer ärrade och slitna än de “blankt vagnsmärke” jag sprungit på. Vid fem års löpande medlemskap så var man kvalificerad att skaffa ett sådant, priset ca 17,50 kronor under 1970-talets tidigare del.

Över tid skiljer sig de olika utförandena med allt från fastlött blankt vagnsmärke rent av med medlemsnummer, till varianter utan eller med skruvfästen för att få fast dessa på din bil. Jag har även ett mer sentida exemplar i min samling där “M-delen” är gjord i samma utförande som nyare Internationella vagnsmärken i borstad vitmetall och med pålödda muffar för skruvar.

Internationellt vagnsmärke – som namnet antyder så framgår det här att man är medlem i “The Swedish Automobile Association”. Här är lagerkransen ersatt att ett rött baner med text på emaljbotten och stiliserat M i krom på det tidigare utförande och i borstad vitmetall i det mer sentida. 1971 kostade ett sådant strax under 20 kr

Även här skiljer sig det tidigare märket i form av ett dyrare utförande för att i det senare bli ett lättare, mindre bearbetat utförande. De mest sentida är lätta att känna igen då “M-et” på de moderna är gjort i borstad vitmetall kontra de tidigare välkromade ditot. Jag har testat att renovera ett traderafynd läs mer här Ekonomirenovering av Internationellt Vagnmärke

 

-Plast-, epoxi- och klistermärken

annonseras ut första gången under 1981

I takt med att bilarna fick grilldekor i plast så blev plastmärken gångbara. Dem på den första
bilden minns jag från 1980-talet. De efterföljande är mer sentida troligen sent 1990-tal eller möjligen tidigt 2000-tal. Märket på bild två, den med bara ett märke, är märkt med strålfors som tillverkare och verkar vara av någon laminerad konstruktion. På sista bilden så finns en annan variant med epoxihölje. Det förekommer även enklare klisterdekaler, rött tryck på vit plastfilm. Enligt uppgift så såldes restpartiet klistermärken till en modellbilshandlare i Stockholmstrakten en bit in på 2000-talet. Dessa har nu en tendens att stundom annonseras ut på tradera till hugade spekulanter för rimliga pengar. Jag har själv köpt en handfull av dessa.

 

M-märket av idag.

Som medlem så får man idag ett litet klistermärke att sätta på insidan av fönstret, syns på det gröna kortet på bilden till vänster. Tråkigt är dock att märket bleks väldigt fort och mer antar en spökkaraktär. Är man lite ironiskt lagd så kan man ju se det som frukten av att Riksförbundet M Sverige numera lever en ganska urblekt karaktär, ja lite som ett spöke från det förgångna…?!

Notera gärna att dagens märke är bara någon fjärdedel så stort som det stolta plastmärket från 1980-talet.

PS – mer av det jag skrivit om Riksförbundet M Sverige tidigare Motormännens Riksförbund hittar du här