Motormännens vagnsmärken – en liten sammanställning.

Forna ärade Motormännens riksförbund, numera Riksförbundet M Sverige, har historiskt sett varit en stolt organisation där man gärna ville att dess medlemmar skulle synas. Eller kanske rättare sagt, de stolta vagnarna som den ärade medlemmen var ägare till.

Ett av de mest spridda märkena som man idag hittar på loppisar och bilmarknader är ett kromat M-märke med lagerkrans i guldmetall, men det finns många fler intressanta varianter.

Metallmärken

-Präglade märken

I den här kategorin finns märken som stansats ur plåt i olika former. Dessa verkar generellt vara de äldre av märken som gavs ut. Exempelbilden som jag har tagit med här var ett oanvänt märke i ett tämligen gott stålmaterial, sannolikt rostfritt med lackerad sköld

-Gjutna märken

Här förekommer exempelvis det gjutna märket i lättmetall-material med röd emaljliknade lackering. Det rektangulära som enligt förpackningen benämndes dessa som vagnmärke modell K. Det förekommer även ett ovalt dito

-Stansade & sammanfogade märken

Blankt vagnsmärke – utan lagerkrans. Av dessa har jag sprungit på flera olika utförande, generellt verkar dessa ha utfärdats utan skruvfästen. Dock verkar en och annan hantverksorienterad själ ha gjort olika varianter för att kunna skruva fast märket – antingen via löda på skruvhylsor eller helt resolut borra hål i märket.

Vagnsmärke med stansat medlemsnummer (ovanlig idag)
Vagnsmärke utan medlemsnummer – tjockt gods
Vagnsmärke utan medlemsnummer – tunt gods

Vagnsmärke med Lagerkrans – denna klassiker verkar ofta ha levt en hård existens, för de är oftamer ärrade och slitna än de “blankt vagnsmärke” jag sprungit på. Vid fem års löpande medlemskap så var man kvalificerad att skaffa ett sådant.

Över tid skiljer sig de olika utförandena med allt från fastlött blankt vagnsmärke rent av med medlemsnummer, till varianter med och utan fästskruvar.

Internationellt vagnsmärke – som namnet antyder så framgår det här att man är medlem i “The Swedish Automobile Association”. Här är lagerkransen ersatt att ett rött baner med text på emaljbotten och stiliserat M i krom på det tidigare utförande och i borstad vitmetall i det mer sentida.

Även här skiljer sig det tidigare märket i form av ett dyrare utförande för att i det senare bli ett lättare, mindre bearbetat utförande. De mest sentida är lätta att känna igen då “M-et” på de moderna är gjort i borstad vitmetall kontra de tidigare välkromade ditot

 

-Plast-, epoxi- och klistermärken

I takt med att bilarna fick grilldekor i plast så blev plastmärken gångbara. Dem på den första
bilden minns jag från 1980-talet. De efterföljande är mer sentida troligen sent 1990-tal eller möjligen tidigt 2000-tal. Märket på bild två, den med bara ett märke, är märkt med strålfors som tillverkare och verkar vara av någon laminerad konstruktion. På sista bilden så finns en annan variant med epoxihölje. Det förekommer även enklare klisterdekaler, rött tryck på vit plastfilm.

 

M-märket av idag.

Som medlem så får man idag ett litet klistermärke att sätta på insidan av fönstret, syns på det gröna kortet på bilden till vänster. Tråkigt är dock att märket bleks väldigt fort och mer antar en spökkaraktär. Är man lite ironiskt lagd så kan man ju se det som frukten av att Riksförbundet M Sverige numera lever en ganska urblekt karaktär, ja lite som ett spöke från det förgångna…?!

Notera gärna att dagens märke är bara någon fjärdedel så stort som det stolta plastmärket från 1980-talet