Låt mig säga så här; grönt är skönt.
Om att fatta beslut och välja väg.
Det är inte utan att det känns om vissa vägval är såna man gör väldigt sällan. Idag gjorde jag just ett sådant. Ja troligen kommer jag förbanna och tvivla på mitt sinnestillstånd. Ja över att inte ha köpt just den där unika….
Det är kanske därför jag behöver skriva dessa rader. Som en liten påminnelse till mig själv, härnäst som tvivlet sätter till. För ja det lär det göra. Men som liten notering till mig själv. Hur ska man enklast förvara en dylik tingest? 2 å 40 hög, alltså 45 centimeter för hög för garaget i stan. Om nu inte det var nog som skäl. Den har stått i 20 år i väntan på att registrera…. Den har visserligen bara gått 1500 miles sedan ny. så allt har säkert bekat ihop…. Men framför allt – den saknar rätt alarmutrustning. Ingen sån brittisk ringklocka för att påkalla fri väg. Så så gick beslutet till. Kom nu ihåg det Michael lille…. närhelst tvivlen sätter in igen.
Naturen mot miltärcykeln – del 2
Ska vi kalla det Naturkamouflage? Dold är cykeln i alla fall. Lika bra, jag har fått ta bilen senaste månaderna till jobbet så M/42 har stått ovanligt still. Jämför gärna hur mycket växtligheten tagit över sedan förra inlägget
Försenat var det – bränslefiltret obytt sedan 1995.
Japp vecka 11 1995 är filtret daterat!, det är några veckor innan bilen lämnade bandet. Nu bytt i alla fall
Servicejobbet på Rullo – bättre sent än aldrig?
Ännu lite mer kvalitetstid i garaget och ännu fler servicedetaljer signerade Volvo Original. Så ny gummitätning till oljepåfyllningslocket. Nya kopparringar till bensinfilter och oljeplugg. En kvalitetsolja som innehåller lagom av det goda lämpad för bilar från 1990-talet. Även två dunkar glykol.
Bräslefiltret påvisade helt klart lite patina och vägdamm. Inget läckage, rost eller så. Men lika bra att skifta när man ändå betar av det eftersatta underhållet.
Kamremmen är nu bytt, då fick det även bli ny spännrulle och fjäder till den samma. lika så luftfilter, bränslefilter, motorolja, oljefilter och glykol. Senaste kamremsbytet gjordes 2003-03-28 när mätarställningen var 71045 km, idag 22 år senare säger mätaren 105802, så 3400 mil på 22 år. för skojs skull kan sägas att för 10 år sedan stod mätaren på 10275 mil. Så 300 mil på 10 år
Rullo får lite omvårdnad
Kvällens projekt. Ett väldigt senfärdigt byte av kamrem. Visst motorn klarar att remmen brister.Men man bör vara proaktiv.
Bilhistoriens mest ifrågasatta specialverktyg – 9995284 Mothåll – here in action!
Då så, märkningarna linjerar. nu återstår mest att reda ut resten av remsalladen med tre aggregatremmar, en till AC, en till Generator och sedan en till vattenpump och servo.
Välkommen hem Rullo
Idag var det dags för att flytta hem Volvon till storstan. Så för sista gången lämnade nu Rullo garaget där den huserat sedan 1999.
Möjligen lite svårt att urskilja. Toppen på antennen har slagit i garageporten varje gång man passerat igenom. Nu är toppen avslipad och fått ett lättare styling.
Det låsbara lockar till nya tankar. Bristen på fler nycklar än en känns oroande. Byter jag istället till ett NOS lock i rött istället?
Konstig och udda box det där… undra om hustruns morbror någongång lät de 190 Turbo+ hästkrafterna få löpa fritt?
Det är väl lika bra att byta kamrem nu när man ändå ska göra lite vanlig service. Ser ovanligt åtkomligt ut.
Lite som lokalmästerskap i kontrafaktiska hårklyverier
jag ska på intet vis säga att jag är den mest lämpade att ha visionerna om vägar ur det som idag kallas för förlagskrisen. Eller magasin-krisen, eller papperstidningens dito.
Men jag är konsument av papperstidningar. Skulle jag våga räkna, vilket man helst inte bör göra, så lägger jag väl i alla fall 500 kronor i månaden för mina pågående prenumerationer. Eller ska väl rätta mig själv. fram tills i månadsskiftet gjorde jag det. Vi pappers-nördar har nog alltjämt den egenheten att vi gillar något att hålla i. Men det är inte lätt att vara ”pappernisse” idag. Att tidningar upphör är väl den ultimata eller möjligen terminala ödet. Och just det fick mig att fundera.
Att nu klassiker försvann med sina syskon i form av Moped, Saab Cars magazine och alla märkesspecialare var hårt. Just dessa var speciella, Att förlaget även lät Husvagn/Husbil bita igräset samtidigt rör mig inte lika mycket. Den ligger bortom vad jag lägger min tankemöda på till vardags. Men åter till de tidigare titlarna.
Identifiera vad som inte fungerade
Vi rundar tillbaka till hur det var för Klassiker. Som betalande prenumerant så fick jag tidningen hem i brevlådan.
-Fine, hade det varit om den kom innan utgivningdagen. Dessvärre så har de olika ”brevutdelarna” satt i system att vänta till det som står på omslaget som riktmärke eller möjligen ambitionsnivå. Så som prenumerant fick jag den senare än lösnummerköparen. För att inte tala om hur mycket senare än den om läst via Readly. Även om Webbversionen ingår i prenumerationen så var även den mer saktmodig än hos ”konkurrerande” Readly. Eftersom ”utdelarna” satt i system att vara sena var och varannan gång så lade jag otal reklamationer, jag vågar inte tänka på hur mycket merarbete och portokostnader det resulterade för förlaget.
Så min grundtes vore att den som faktiskt lovat dyrt och heligt att man vill läsa tidningen och förskottsbetalt den samme – oftast 24 månader i förväg. Dessa borde väl vara prio? Varför kunde man inte ha sett till att ”vi” fick den digitala varianten först av alla, gärna innan ”friåkarna” på Readly. För transparens skull ska jag säga att jag har Readly och gillar tjänsten. Som nummer två, majoriteten av nummer var inplastade, så varför inte sätta att utdelningsdatum på plastomslaget gärna innan den landat i tidningskioskens hyllor och på nätet? Här hade man enkelt kunnat ge ”mervärde” och leveranskvalité. Se för guds skull till att att jag känner mig prioriterad kund.
Problemet Teknikens Värld;
Jag nämnde att det blivit förändringar sista månaden. Det var inte bara Klassiker som nu slutar komma. Även Teknikens Värld får tacka för sig. Här insåg jag att förlaget lagt om mig till tillsvidare prenumeration, -Fine om priset varit i paritet med lösnummer och inte en saltad faktureringsavgift som utgör 14-15 procent därtill kommit som lök på laxen. Så i praktiken så var varje nummer 13 kronor dyrare än i butik! Vafan får jag för min pengar. Samma problem här, tidningen kom tidigare i tidningshyllan än brevlådan?! Så varför betala extra för att få något senare än övriga? Så samma sak här, bara att avsluta prenumerationen och se om det finns incitament att fortsätta. Jag läser inte tidningen slaviskt, till skillnad från tex Klassiker. Så här är det bara att jaga lösnummer till arkivet – på sikt.
Så free-tip onsdag till dig som jobbar på något tidningsförlag.Se till att ge prenumerantera lite mervärde. Så vida du nu inte bara kränger lösnummer. Men vi är väl inte i forna kvällstidningsbranschen?
Att kverulera som konsument och arkivarie
Så smått börjar insikten om att favorittidningen inte kommer komma ut i fler exemplar att få fatt i själen. Det är väl en aning förmätet att jag som trogen läsare tycker att det är ett stort frånfälle, ja snudd på oöverstigligt. Att då tänka tanken lite längre och sätta sig in i, som det nu varit för redaktionens medlemmar – upphöra med med som varit det dagliga värvet i mannaminne. Ja 19 år är väl en snudd på en generation och därmed mannaminne?
Nåväl – för egen del gäller det nu att rädda så mycket som möjligt av vad Klassiker satte på pränt till arkivet. Till den som möjligen vill påminna mig om mitt tidigare ställningstagande om att arkivet på Majks.se bara ska ha titlar med nyhetsfokus och samtid som scoop, så säger jag bara, jag vet. Men avstegen hittills har varit många. Nu gäller det att rädda kvalitativa alster till eftervärlden. Ty, mången, säkert med mig har förlitat sig på att tidningens arkiv av E-tidningar, ja de fanns ju att tillgå. Då var det inte så svårt att fortsätta prenumerera. En bortslarvad tidning var inte hela världen.
Ack den insikt och uppvaknade man fått i dessa dagar nu när kundtjänsten krediterat det man betalt och tillgången bara försvann. Ja då är det lätt att sakna kon och båset, när nu båda försvunnit i ett nafs.
Att redaktionens medlemmar fått den eminenta idén att fortsätta samlas vid mikrofonerna är en god tröst i allt elände. Så här i semestertider kan jag dessutom tänka att det finns gott om tid att förnöjsamt lyssna till parternas samtal. Men här vill jag sända ett varningens ord. I min iver att arkivera dels den gamla redaktionspodden och på samma vis även arkivera den nya podden Våra Klassiker. Ja då gick det hela över styr.
En liten ai-robot sattes upp och trålade igenom lämpliga källor. Här och nu får jag erkänna, jag tror mig ha lyssnat in på det kommande avsnittet i brott mod. Ett oförlåtligt avsteg. Liksom att tjuvkika bakom luckorna i adventskalendern. Om det är som så att jag fått mig till livs det kommande avsnittet. Ja det vet jag ju inte med säkerhet, kanske är det bara ett ’easter egg’ planterat av redaktör Legelius som villospår. Men jag säger bara ”Initiale” som indikation för framtiden.
Så var inte så nyfiken som ja, sitt lugn i båten och avnjut avsnitten i den takt de släpps 😀
Och visst – har någon en komplett uppsättning Klassiker så är jag intresserad. Just nu finns det bara 106 nummer i mitt arkiv….
-Men tänk om jag ångar mig, och ångrat mig igen?
Redan.i vintras fångades mitt öga av TT’n. En riktig fånge på uppfarten här i grannskapet. Kontakt togs. Prisbild avhandlades. Projekt avfärdades. Konklusion – för dyr och för osäker om motorn var kurant.
Ve och fasa, idag är den borta, dess plats på uppfarten ersatt. Av en ELBIL. Ja det är som de säger. det är först när båset efter kon ekar tomt man saknar något… 2025 levererar i alla fall frånfällen på många plan.