2025 – det förlorade året, en resumé

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I kalendern står det december. Ju typ halvvägs in i mot lucia är det allt. Det är kanske lika väl att redan i dag greppa tangentbordet för att försöka summera det i mångt och mycket förlorade året 2025.

Som säkert en och annan av er känner till så diagnostiserades min kära hustru av cancer i svalget i april. Detta efter en lång radda av besök i primärvården där man notoriskt blundade för alla symtom och hävdade att det var virus som gav känningarna. Så om januari fram till mars var otaliga försök att få hjälp på vårdcentraler och privatpraktiker. Så var resan därefter, en myriad av besök dagliga besök ”på jobbet” så att säga. Det är lite splittrat att vara it-tekniker på regionen för att samtidigt vara närstående till en av regionens behövande invånare. Turerna fortgick fram långt efter att industrisemestern var lagd till handlingarna. Så den planerade fritiden i garaget förbyttes abrupt mot att vara sondmatnings-ansvarig, logistisk-ansvarig, färdtjänst-ansvarig, matgeneral och jourhavande medmänniska när allt annat inte riktigt fungerat i livet. ”Vi” är ännu inte tillbaka till någon direkt vardag utan brottas med komplikationerna efter cellgifter och speciellt med strålnings effekter med söndertrasade slemhinnor i svalget. Men det är i alla fall inte helt nattsvart.

Så dierkt ljust har det inte varit på bilfronten heller. Året inleddes i stor stil med auktionsfyndet ”Alkoholisten”. En Ford Focus av den där tidiga ”miljösatsningen” där Etanol var hippt och på tapeten. Just mitt exemplar gav i alla fall 7-8 månader av upplevelser och intryck. Ja det var så länge jag orkade hålla ut innan det blev respass till skroten för eländet. På något vis fanns det ett uns terapi i att ha en riktigt värdelös vagn vars tillkortakommanden mest utgjorde lite spännande avbrott i den annars jobbiga vardagen.

Annars så har alla mina inköpsprojekt kommit på skam. Men ovanligt nog för min del så har jag faktiskt haft tillfällen att få åka och titta på en del teoretiskt spännande. Eller vad sägs om Trabant Tramp/Kübel av mediakänt ursprung, En Volvo 240 GLT som var perfekt på 7 meters håll eller i alla fall inte sedd underifrån. En Volvo 940 LTT på bilfirma här i stan. Därtill var jag lovad att få titta och köpa en Citroen 2CV ”AZAM” eller Lyx-Belgare som någon kallade dessa för. Där lyckades någon annan tjata sig före och gjorde affär dagen innan jag var lovad att det absolut var första möjliga tillfälle att bese härligheten. (Lite bittert).

Sedan finns ju alla vagnar jag av en eller annan anledning tappat sugen på innan jag kom iväg. Mest berömt fall av kalla fötter var när jag lyckas prisförhandla till mig ännu en Trabant Tramp. Men denna gång stående i England. Insikten exakt hur dyr den väl skulle bli innan den stod på uppfarten här hemma fick mig att ovanligt nog för mig  ´ghosta´ den stackars säljaren.

Ett annat missöde var när jag lyckades med det mindre taktfulla att brevledes råka kontakta ägaren till en trevlig uddavagn typ någon vecka efter att denne gått ur tiden. Upprinnelsen var att jag pratat med herren i fråga typ 10 dagar innan jag sände mitt brev. Det oturliga var att han dog tre dagar efter vår konversation. Det hela hade möjligen inte känts lika klavertrampsmässigt om jag inte råkade inleda brevet med några muntra fraser om att det var skönt att han fått komma hem… (syftandes på från lasarettet där han befann sig när vi pratade).

Ja då har vi inte berört de där vagnarna som var på tapeten i somras, typ den lågmilade brandbilen byggd på en Land Rover Series IIB, ja den som behövde passera nålsögat i form av att registreras in i Sverige sådär 5 år efter Brexit med allt vad sånt innebär. Eller för den delen, den Citroen 2CV som har en ägare sedan ny och verkar vara i ett fantastiskt orenoverat gott skick.

2025 kanske inte var fullt så tomt trots allt när jag tänker efter. Men jag tror det bestående intrycket kommer bestå av insikten att livet behöver erövras varje dag, för rätt som det är, ställs allt man tror sig veta om framtiden på ända.

Omedvetet i grumliga vatten

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

För lite mer än 30 år sedan så var jag med och kikade lite i kulisserna när bilmärket skulle återetablera sig här i Sverige. Min utkikspunkt var från Örebro-filialen av dåvarande Scaniabilars bifirma Auto Forum. Till verksamheten hade man rekryterat en huvudsäljare säljare, för formens skull kallar vi honom för C. C kom från ett familjeföretag kopplat till något med bostaden. Nu kan jag inte minnas om det var inom tapet och färg, eller om det möjligen var något med våtrum. Så ett karriärbyte till att nu bli bilhandlare av ett av historiens mest bespottade bilmärken. Just orsaken till att Skoda fört en tynande existens kom sig mest av en famös rundslagning i samband med att TV-programmet Trafikmagasinet provkörde en bil från nämnda firma, Det här lär ha varit någon gång runt 1977.

Nåväl, vår säljare C berättade en gång om hur han fått ett antal listor på potentiella bilköpare, alltså bilägare som idag hade en Skoda och som möjligen skulle kunna vara intresserade. Där och då var det säkert så att alla uppslag till att hitta någon som ville köpa en bil av ett fabrikat som var ett skämt i folkmun. Nåväl det bar sig inte bättre än att C i sin oförtrutna jakt på köpare råkade ringa upp efter listan. I ett av fallen så blev det lite tyst i luren när C presenterat sitt ärende och frågat efter herr X när då synbart hustrun svarade på telefon. Det blev tyst i luren, men så kom svaret med en röst om knappt bar… ”-Olle gick bort i veckan som var….”

Historien har jag burit med mig som en tanke i bakhuvudet. Speciellt de gånger som man lite på måfå kontaktat människor till höger och vänster i jakt på uppslag och information. Men det var först i veckan som var som jag drabbades av samma omedvetet dåliga timing när jag skickade ett uppföljande litet brev som hälsning efter ett telefonsamtal för två veckor sedan. Personen jag pratat med i mitten av månaden hade visserligen antytt att han nu befann sig på sjukhuset. Men att utsikterna var att snart få komma hem igen. När jag nu igår tittade i befolkningsregistret såg jag till min förskräckelse att herr S anmäldes som avliden tre dagar efter vårt samtal och 5 dagar innan jag plitat ihop mitt brev och sänt. Möjligen ett av de mest oturligt sända brev jag knåpat ihop.

 

Oväntade nyanser ger färgad fägring i trafikbilden

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

även om Forden på den övre bilden kan misstolkas som svart så är den härligt mörkt rödbrun. Ett färgval som hintar om en belevad smak. Jag trodde nog att vagnen skulle varit en engägar-kärra. men förvånade nog så är den inne på i alla fall tredje brukaren.

Att den pastellgröna Skodan inte lämnar sinnet helt utan en kamp vill jag väl tillstå. Lite kul att Skoda valde en så kulörintensiv palett och dessutom på en inropare i prislistan. Möjligen just därför. Vågat val redan då. Men underbart frisinnat.

Förbryllande prispolitik

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ja jag vet, det är lätt för mig att stirra blint i backspegeln och förundrat fastna i vad som föregick för sådär ett mannaminne sedan.

General Motors regelbundna försök att återetablera sig i de breda marknadslagren ligger mig varmt om hjärtat, det vet säkert en och annan vid det här laget. Det har blivit några inlägg över tid om primärt Chevrolet-modeller som typ en gång per decennium kommer på tapeten när höjdarna i Detroit fått vittring på köparna i Europa.

Eller ska vi säga, det hände typ 1978, 1988, 1998 och 2008. Att det inte skedde 2018 förvånade mig en smula. Men förklaringen ligger möjligen i att 2018 så var den kinesiska marknaden mer i fokus. Ty där tycks de amerikanska idealen vara lättare att matcha lynnet. Lite krasst sagt så är kanske fejk-lyx i form av syntetiska träpaneler och läderpräglad vinyl mer comme il faut där än här. Jag tror dessutom att GM hamnat tämligen rätt och fått åtminstone halvgod snurr på säljet.

Det kan man inte direkt säga varit fallen i Europa. Visst Chevrolet Citation sålde med viss volym där i slutet av 1970-talet. Det skrevs spaltmetrar, ja rent av snutt på kilometer om dem. Försöken tio år senare satte ingen toppnotering även om modellfloran i alla fall i Sverige omfattade såväl Corsica som Beretta. Den senare var inte helt ovanlig som den attraktiva Kupé den var. Lägger man där till övriga fabriket som var med på tåget så var modellpaletten tämligen bred.

När man inför millennieskiftet valde att göra ett nytt försök så föll lotten på en bil som inte var en Chevrolet, i alla fall inte i USA. Nej här ändade sig GM åt bästa/värsta sortens Badge Enginering och försökte sminka om Oldsmobile Alero till att bli en Chevrolet. GM är en biltillverkare som haft många snarlika fabrikat i sin produktportfölj. Om nu Chevrolet var någon form av medelklass vagn så vände sig Oldsmobile till en lite äldre och möjligen något konservativ kundgrupp. Men inte fullt så konservativ och lyxorienterad som exempelvis Buick. Definitivt inte så sportig som en Pontiac, inte heller så nytänkande och tekniskt revolutionär som en Saturn. Nej tänk mor- och farföräldrar som strävade efter det invanda och definitivt inga försök till att lära nytt.

Här någonstans så sattes väl standarden. En fyrdörrars bil för den som kommer köpa sin sista nya bil i livet. Motorutbudet här i Europa var två, båda bensin, en sexa och en fyrcylindrig. Redan där satte man väl standarden, eller ska man säga missade? I Europa var vi på väg in i Diesel-boomen.

Det är här det blir lite förvirrat och rent av förtvivlat. Sexan verkar varit den man trodde mest på. Här i Sverige så fick typ tre av fyra bilar sexan. En antikverad pjäs med stötstänger och en slagvolym på 3.4 liter som gav just under 180 hästar. Givet kopplad till en 4-stegs automat. Och för att toppa erbjudandet slängde man in läderklädsel och elmanövrerad förarstol. Dock gick Aleron att få med den mindre 2.4-liters fyran. En mer modern sak med 4 ventiler per cylinder, dubbla balansaxlar, 140 hästar och på pappret kopplad till en 5-växlad manuell låda. Jag skriver på pappret för det verkar som om av de drygt 50 bilar jag hittar i statistiken så var 7 begåvade med den där manuella lådan.
Förvirringen uppkommer speciellt när man stirrar i prislistan. En 2.4 manuell lär ha kostat 199 000:-. Medan v6 liters modellen med skinn, elstol och automat 220.000. Fine, en skillnad på 21000 eller typ 10 procent snabbt höftat. Men eftersom de flesta 2.4 fick automatlådan som i sin tur lär ha kostat 9300 kronor i prispåslag. Så är skillnaden ”bara” 12000 upp till ”DeLuxe-alternativet” lägger man därtill att merparten av alla 2.4:or verkar ha Skinninredningen med Elstol (listpris 6 900 så är skillnaden ynka 5 000:-?!

Att den stackars fyran verkar vara en aning ringaktad verkar lysa igenom när man läser de olika test och provkörningsrapporterna som landade i svensk motorpress. Jag hittar ingen som testat den lilla motorn utan journalistskrået har fått den starkare vagnen att skärskåda. Lite förvånade är dock att tyska biltidningen Auto Motor & Sport passade på att provköra den mindre. Omdömet går väl att koka ned till att den var ”Amerikansk standard”. Lagom dräpande är tillägget att den finns även med v6:a men det mest bara låter mer och att färden blir ännu sämre. Svenska utgåvan kokade ned omdömet i provkörningen i nummer 6 år 1999; ”på frågan varför, finns inget övertygande svar”.

Så det är inte utan att man funderar, tänk om svensk motorpress fått testa bilen med lilla motorn och manuell låda? Hade det möjligen varit en annan upplevelse som satts på pränt?

GM’s eskapad för 2010-talets början landade i en ännu mer udda lösning. När rebrandade man det koreanska varumärket Daewoo till Chevrolet och nådde inte helt oävna volymer. Det är möjligt att dessa asiatiska derivat passade in bättre på vad våra förväntningar var på en bil. Något nättare, bättre bränsleekonomi och ett mer modernt formspråk.

Majks.se – sidan för svensk motor periodika

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Mitt sidoprojekt – (eller om nu bloggen är mitt sidoprojekt och Majks.se är huvudprojektet?) har en en tagline som är sajten för svensk motor periodika.

Just det där med periodika rymmer ett och annat att tolka. Är det bara tidningar, eller är det även andra typer av periodiskt utgivna trycksaker? Ja var går gränsen? Frågar man sökmotorer så är definitionen på tidsrkift att den ska utkomma minst fyra gånger på ett år. Men Periodika är även avse årsskrifter.

Tidningssamlandet har nog nått det omfång som jag haft i tanken från början. Men en spinnoff har blivit att det finns ett antal årskataloger som landat i arkivet. Steget därifrån är det inte så långt att även arkivera årsskrifter från exempelvis bilklubbar så som Kungliga Automobilklubben och Motormännen. Lägger man sedan till att det finns en hel del kundtidningar som är intressanta. Ja då har vi en helt ny värld att ta tag i.

Att dessa rader nu hamnar på pränt kommer sig av att jag behöver ta omtag med årskatalogerna. Mitt gamla sätt att redovisa har nu sprungit ifrån det hanterbara. Så omtag och ny sortering är under utformning. För den nyfikne rekommenderas https://majks.se 

Projektet Carly Simon

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

-”varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt”.

Det går väl inte att komma undan att vart och ett av alla projekt man för sitt inre skisserar, inte sällan just fastnar i att vara på skiss-stadiet. Men för den skull ska man väl inte nedslås på förhand och inte ge vart och ett av dessa frukter av ens tankeverksamhet storstilat, underfundiga eller helt enkelt bara kul projektnamn.

Att helgens tankeövning fått namnet efter den amerikanska sångerskan kom sig väl uteslutande av en slump. synapserna i skallen korskopplade projektet med en fundering om tidsandan möjligen hade någon film som var samma andas barn. I min inte fullt så cineastiskt bevandrade fatabur fanns bara en referenspunkt – filmen ”Working Girl”. Till nämnda film framförde denna Carly ledmotivet ”Let the river run” och den har bitit sig fast hos undertecknad.

Att Car-ly i sig är en kul ordlek som passar bra på en bil ja det gör väl att det automatiskt även bör vara ett superbt projektnamn. Det är på intet sätt ett invektiv utan passar väl som benämning på något utan att på något vis förarga eller förnedra.

Som alltid så är den där initiala projektfasen en ren förlustelse för mig. Att först och främst genomföra alla de skrivbordsstudier som får att företa. Allt från att skärskåda bilens historik via transportstyrelsens rullor. Sedan via privata aktörers rullor nagelfara besiktningshistoriken, hur den tillryggalagda distansen varierat år för år. Rent av hitta digitala spår lämnade via bilgrupper på nätet. 
Sedan appliceras mer släktforskningens ansatser. Man följer ägaren eller ägarnas spår i arkivvärlden. Här finns boenden över tid med som en faktor. Ty hur ska man tolka om ägaren hattat mellan mantalsskrivningar? Nej ultimat vore väl att ägaren var en av dem som skaffade villa bär någon gång runt 1970-talets boom och alltjämt bor kvar? Men riskfaktorn här är möjligen att garageväggarna och fordon bär minnesmärken över att avtagande perceptuella funktioner? Dessa brukar dock vara lätta att skåda på annonsbilderna, speciellt om välmenande närstående hjälper till med annons och inte direkt tänker på vad man förevigar bildmässigt.

Sedan kommer den intressantaste fasen. Att påbörja letandet av service och underhållsdetaljer, gärna för ett livslångt förvaltande. Jag vet inte hur många varukorgar jag plockat samman hos ”mina” reservdelsnasare. Det är dock väldigt bra att komma ihåg att tömma dessa korgar innan man väl ska handla. Ty det har hänt att det kommit med massa saker till bilar jag inte sedan köpt i villan när något brådstörtat behövt beställas.

När väl alla såna här kontroller gjorts, ja då har oftast bilen hunnit byta ägare, allt medan jag satt på kontoret och gjorde min efterforskning. Skulle det mot förmodan alltjämt finnas en vagn som nu söker ny köpare företas sista nålsögat i processen. Studierna på Youtube om bilmodellen, detta är speciellt väsentligt i de fall modellen på bil inte tillhör trafikbilden av idag, eller denna kontinent. I de fall det dessutom råkar vara en Amerikansk vagn, ja då är det snudd på ett obligatorium att titta igenom filmkartoteken med lite sarkastiska speglingar av bilmodellen. Bästa botemedlet brukar finnas i de fall där till exempel ”Regular Car Review” totalsågar bilen, ägartypen och den image att färdas av något dylikt utstrålar.

Om nu bilen – ovanstående till trots finns kvar som en potentiell kandidat, ja då börjar jag tvivla och möjligen gå vidare till nästa kandidat på listan. Så är det bara att börja om.

Var det föll den här gången? Jo-tack, annonsen försvann kvickt. Men jag har plockat ihop en varukorg för ca 6000 hos min amerikanska hovleverantör av bra och ha prylar…. får försöka komma ihåg att nolla den innan jag lägger ned för idag.

 

 

 

Ännu ett återfall – undra varför GM’s europeiska eskapader fascinerar?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Den lusläsande vet det sedan gammalt. GM’s försök att ”återetablera” sig på europeisk bilmarknad med produkter från ”över-därborta” intresserar mig. Vare sig man råkar på en Chevrolet Citation från åren runt 1980. Några av de chevrolet-modellerna som r(o/i)sade markanden kring 1990. TIll Oldsmobile Alero som blev Chevrolet här i landet. För att inte tala om de mer sentida koreanska derivaten som dubbades till Chevrolet strax efter 2010 skrevs i kalendern.

Nu senast fsnns i alla fall två typfall av de mer missriktade försöken, båda med ”europeisk specifikation” och ofta ratad 4-cylindring motor. Den ena har jag försökt att köpa i 10 år. Den figurerade så tidigt som 2015 här på bloggen. Den andra en Alero som visade upp sig i blocket rullor bara för några skälvande timmar för att sedan försvinna. Att den inte bytt ägare i bilregistret kunde jag snart konstatera. Nu är ju parken av Aleros inte fullt så svår att ha koll på. av de drygt 350 vagnarna som kom hit så återstår just under 200, varav dessa är 50 med lilla motorn. Vet man därmed var i landet ungefär något borde bo ja då kan i alla fall jag pinpointa exemplaren tämligen väl.

Kanske blir det läge att rapportera något – vem vet?

Sent skola syndaren vakna – Varför hade tidningen Riksettan Klassiker Special som tagline?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nej – Riksettan som tidskrift var inte okänd för mig, tvärt om. Jag var en av dess flitigare interagenter på webben. Så pass frekvent att Redaktör J Persson sände ett stiligt plns på trevligt korrespondenskort. Men det har liksom inte passat att arkivera tidningar av genren. För ens nu. Kvalitativ journalistik bör sparas till eftervärlden -Punkt!

I samband med att jag nu fått äran att fortsätta förvaltandet av en härlig komplett uppsättning, (Varmt tack Torgny!) så noterade jag taglinen Klassiker Special. Klassiker skrivet i stilen som logotypen för OK förlagets andra ”tittaibackspegeln-titel Klassiker hade.

Jag anar att det finns tankar på koppling som möjligen aldrig blev officiell? Var kanske förlagshuset inne på att göra än fler one-offs under ett paraply med ”klassiker” som sammanhållare? I samband med att jag ville säkerställa att de 36 nummer jag ärofullt fått disponera så sprang jag på lite gamla pressreleaser inför sista numret. En tämligen intressant skrivning fanns; Redaktör Persson skulle nu gå i pension. Förlagshuset hade tittat i de egna leden efter en efterträdare – det här var 2016. Det fanns möjligen två namn som skulle kunnat axla rollen skrivs det. Men att man inte lyckats frigöra dessa för att fortsätta på den framgångsrika titeln.

Lite förbluffande, möjligen kan jag tänka att två potentiella kandidater kunnat vara Calle Carlquist, som fått stänga ned Automobil men nu fått ny hemvist på Vi Bilägare. Den andre borde rimligen ha varit Claes Johansson på Klassiker Där tror jag väl möjligen den kommande SAAB-titeln även den saligt medlagda SAAB Cars Magazine där herr Johansson var Cred. Ja om inte om vore?

Lite som ”singlar med nivå”…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Egentligen så är jag ofta tämligen ”easy going” vad det gäller konsumtionen av media. Det finns vissa ”go to” spår som ofta faller mig på läppen. Det är nog ingen hemlighet att tidningen Klassiker legat mig varmt och hjärtat. OK Förlagets styvmoderliga behandling av detta ess i titelkatalogen har inte stärkt renommén för varumärket ”OK” hos den breda massan.

Just det där med att vara ’easy going’ innebär ibland att det lite slentrianmässigt konsumeras vadhelst som ”hamnar på tallriken” signerat kreatörerna i fråga. En sommardag i början av 1990-talet  så sprang jag på ”den store” chefredaktören Åka Borglund hemma i Nora. Åke hade uppnått pensionsåldern och lämnat Teknikens Värld något år tidigare. Den här gången var missionen att skriva en artikel om att åka veteranbil och sova över ute i bygderna. Tänk lite som den brittiska Bed & Breakfast traditionen men den här ett decennium innan det var ett fenomen även här. Mötet finns dokumenterat i text, artikeln kom att publiceras i tidningen Motor 1992

Givetvis var jag nyfiken på Cred’s tankar om ett och annat och jag lovordade Teknikens Värld. En tidning jag där och då prenumererade på, så inget lismande inställsamt, utan ja var Konsument. Jag minns svaret jag fick, för det var mer i stil med ”-ja det senaste numret var ok, men….” Följt av en uppräkning av redaktionella och layoutmässiga synpunkter, just då kopplat till senaste utgåvan. Insikten kom fort att det är på en helt annan nivå man rör sig i det skapande ledet. Jag som läsare tittade väl lite mer på de stora dragen. Möjligen om man tyckte att ledarskribentens allmänna tankar tangerade ens egna åskådningar. Eller om dem gick på tvärs med dem samma.

Möjligen har jag nu såhär 35 år, 14000 biltidningar och ett ohemult antal timmar av poddar och videor berikad kommit till en liknande nivå av skärskådning. Jag kan komma på mig själv att stundom fundera på om det varit värt att offra x minuter på att titta på någon Youtubers som för 541:a gången rapar upp allmänna plattityder. Eller om tidning Motors senaste nummer inte bara sidmässigt även var innehållsmässigt lite obalanserat – och dessutom häftad var det allt. Undra om det är tanken att äntligen gå från Limbundna ryggar?

Nu är det inte bara det som tenderar till att ge feeling av lågvatten-märken som triggar reflektioner. Nej minst lika ofta fastnar Wow-känslan, nu senast i dag när den forna redaktionskvartetten bakom insomnade Klassiker samlades i poddstudion för att verbalt generera avsnitt 24 av podden Våra_Klassiker.
Ett härligt grepp av konstellationen att väva in sponsormeddelandet som förhoppningsvis gav lite intäkter till gänget. Det känns helt ok med reklamen för KVD eftersom den känns relevant. Motsvarande reklam som poddplattformen väver in känns bara påklistrad och mall placé, Vet inte varför alla algoritmer tror att mitt hushåll är kunder av Pampers blöjor. Hade det istället varit inkontinensskydd så hade det väl varit ett sätt att kratta manegen för ett kommande behov. om 10-15 år typ?

En annan gång så ska jag spinna vidare på det där med Bilauktioner och Kvarndammens Bilauktioner som det hette i begynnelsen. Jag var en av de tidiga köparna på nätet när det begav sig och internetbud fick läggas till protokollföraren innan auktionen började.

 

 

 

 

Lite uppslag att spinna vidare på

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lagom har jag fått lägga ännu en ambition att få bli förvaltare till en Citroen 2cv på hyllan. Jo vi hade gjort upp att jag skulle få titta under lördagen, men någon annan hann nog tjata sig förbi i tågordningen.

Ja vad får man då ägna en lördag till att göra, den kan inte riktigt bara få gå på tomgång så att säga. Nej då får man ta och nysta i lite ”kalla” uppslag och förkovra sig. En djupdykning bland mappar och pärmar i anslutning till skrivbordet gjorde att lotten föll på en Rover. I den här gången är det just en Rover, En så pass tidig en att det inte fanns något prefix i from av ”Range – ” eller för den delen inte heller ”Land -”.

Nej vagnen.i fråga är en mellankrigs-konstrktion, men sammansatt lagom som civilproduktionen kom igång efter kriget. Skulle jag sia så landar jag i att den borde varit tillverkad månadsskiftet juni juli 1946. Nämnda vagn ingår nu i ett dödsbo som en före detta kollegas familj står som närmast sörjande för. Som jag tolkat lite lösryckta återkopplingar så är vagnens historik innan den kom i släktens ägo runt 1990 odokumenterat.

Som lätt inbiten fordonshistoriker så finns det något sporrande i att få sätta samman en ägarlängd. Så idag vet jag en hel del mer. Den sista pusselbiten fann jag idag när jag kunde på bästa släktforskningsmanér hitta ägaren innan nuvarande sterbhuset. Återstår nu att se om man ska spinna vidare och se om bilen lämnade några spår hos förra ägarfamiljens medvetande.