Samlade tankar och annat nedtecknat om bilen som fenomen i tillvaron sedan 2007
Att SAAB passade på att erbjuda en exklusiv inredning i italiensk ull som alternativ till det skotska skinnet från Bridge of Weir har väl inte helt fallit i glömska. Yllet var förövrigt från Zegna som även gör en hel del textil som blir kostymer.
Att jaguar valde en lite annan approach kom mig till livs när jag packade upp en försändelse med kavajer. Låt mig visa insidan på mitt nyförvärv. 
Frågan jag nu ställer mig är om även bilen borde platsa i ”garderoben”…?!
Att våren kan anas vara i antågande är… bra?! Men det känns om det tar lång tid. Och är tålamodet inte på topp ligger känslan av stiltje nära till hands.
Nu kan man väl ha viss förtröstan i form av att världsmarknadernas prissättning på drivmedel får en och annan att studsa hårt. Ja hoppet i dieselpriskurvan tillskrivs gärna den oroliga tiderna i gulfen. Eller ska vi säga Iran med omnejd. Det hela underblåst av en man i Vita huset.
Men jag skulle väl gärna faktiskt ta konstanden för lite ”dyrdropar” bara rätt objekt möjligen skulle kunna komma ut på marknaden.
Men där är vi inte nu…. så Stiltje, är det verkligen så dåligt?
Att JYA nog må kallas JYA. Även om regskylten numera indikerar att Majk äger härligheten 🙂
Parkeringen vid ICAMaxi levererade ännu en osannolik vagn idag. När såg man senast en välhållen Opel Vectra ur generationen från 00-talets slut?
Idag var det så dags, omskyltning av stolta JYA. Numer dubbats till MAJKS. Bildbevis på detta kommer vad det lider. Biltetris i snö bara för att få bra fotovinklar lockade föga
En aningen sjangserad Chrysler vilar i snödrivan. Anar man möjligen att den långtidsparkerats?
Jag tror att en personlig registreringsskylt varit målbilden sedan 1988. För säkerhets skull så är majks min dito i alla fall fram till 2036
-Och bilen går bra?
frågan är väl om vilken bil vi pratar om. I familjen så finns 5 bilar. Familjen i det här fallet är hustrun, jag och dotter med äkta hälft. Det började med att dotterns ”andrabil”, en för sammanhanget oförskämt ogammal Ford Focus, behagade sluta koppla ut eller i hur man nu ser det. Lagom som servicejobbet för den var inplanerat. Så behagade även dotterns förstabil – även det en Ford Focus men kombi drabbas av akut kamremshaveri. Den som kan sin motorhistoria vet säkert att Fords Ecoboost-motorer är lynniga till sin natur. Våt kamrem är inget jag rekommenderar om man inte är gjord av pengar och kan göra preventivt underhåll låååångt innan serviceboken stipulerar. Nu är nog scenariot att det krävs motorbyte för att få ut fler mil ur den karossen.
Givet var läget akut, de fick ta vår kära Uncle Ben som vikarie. En baggis eftersom jag i alla fall har Diesel-doris. Tills igår. Då sköt jag drivknuten på förarsidan!
Nackdelen var att jag var på väg mot Västerås på motorvägen. Det blev att sakta och försiktigt försöka ta bakvägarna till Örebro från Arboga. Så sådär 90 minuter senare så var jag väl hemma. Konstaterade att jag har nya knutar på lager så det var bara att i snöglopp och -6 grader inta garageuppfarten för lite motion.
Glad i hågen så konstaterade jag 3 timmar senare att drivknuten var på plats och bilen åter i ett stycke.
Skam den som ger sig tänkte jag i morse och hoppade in i Diesel-Doris för ännu ett försök att nå västra aros. Bara för att upptäcka att ja, det gick nu att styra bilen och den hoppade inte fram längs vägen. Men i gengäld pumpgasade bilen av sig själv, rök enormt svart och var milt sagt orkeslös.
Att i det här läget abdikera och vända hem ännu en dag i ogjort värv fanns inte på kartan. Resan förtogs i stillhet och med känslig gasfot. Fram och åter, missionen utförd men med insikten att av alla 5 bilar vi har är bara två driftsfäiga, ja i alla fall tekniskt. Att JYA skulle få se snöglopp och salt håller jag för otroligt. Så nja jag och hustrun har ingen bil. dottern har ju ”snott” vår andra.
Så billöst i slutet av januari 2026… det är ett aber i snövädret.
I princip för just ett år sedan råkade jag se en trevligt lågmilad Ford Fiesta. Det var något i uppsynen som jag inte riktigt kunde sätta fingret på, Ja den där känslan som britter gärna kallar något franskt – je ne sais quoi. den där obestämbara känslan som ger en hint av något, som man just inte kan sätta fingret på.
Väl hemma, beväpnad med registreringsnumret så förstod jag bättre. Mätarställningen vid vid besiktningen sommaren 2024 visade 1940 mil. 1940 mil på 21-22 år är imponerade. Även ägarlängden var rätt, det vill säga, en brukare – en dam i 80-års åldern. Lägger man ihop alla pusselbitar ja klarnade bilden en smula. Här fanns det säkert en orsak till att bilen just överlevt i ett underbart skick.
Osannolika överlevare har ofta en gemensam nämnare.i form av att de näst intill regelmässigt är basutrustade strippade inropare. Ja gärna såna modeller som aldrig egentligen såldes till vanliga köpare. Ty en nybilsköpare tenderar till att gärna vilja välja till i alla fall något från tillvalen. En metalliclack istället för den där solida baskulören. Eller ett lite bättre utrustningspaket för några tusenlappar upp, kanske den där radion som i alla fall kunde spela cd-skivor. Eller rent av att välja en motor som lätt gav lite möjlighet att faktiskt köra bilen.
Men i det här fallet tror jag mig idag veta att allt var så basalt som det kunde bli där som första posten i prislistan. En Fiesta med 3 dörrar, den lilla stötstångsmotorn på 70 hästar, en solid röd lack. Härligt plastiga hjulsidor som täcker de diminutiva stålfälgarna. Vevar till fönstren och en radio som just är radio punkt.
En sann tidskapsel av en bilmodell som var då pass vardaglig att man där och då inte såg dem för alla andra.
Jag kan inte direkt minnas att Skoda Felcia var vanlig i vitt efter faceliften. Att vi sålde en och annan i vitt innan modellåret 1997 vill jag minnas. Men när väl de nya lackerade stötfångarna och den nya fronten var ett faktum. Ja så var det mest andra kulörer som var i ropet.
En härlig flashback till åren där innan millennieskiftet.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.