-Men tänk om jag ångar mig, och ångrat mig igen?

Redan.i vintras fångades mitt öga av TT’n. En riktig fånge på uppfarten här i grannskapet. Kontakt togs. Prisbild avhandlades. Projekt avfärdades. Konklusion – för dyr och för osäker om motorn var kurant.

Ve och fasa, idag är den borta, dess plats på uppfarten ersatt. Av en ELBIL. Ja det är som de säger. det är först när båset efter kon ekar tomt man saknar något… 2025 levererar i alla fall frånfällen på många plan.

Griftetal över fallna förlagstitlar

Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.

 

Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg

I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.

Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu.  Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.

Rädda en urblekt tummetott

Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.

OK 100 år – dödsstöten för förlaget?

Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material  för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.

Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?

PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify

 

 

Om vågade vägval på bilfronten

Javisst är det den där tiden på året när suget efter en sommarbil är uthärdligt men påtagligt.

Hustrun är duktig på att påminna om mitt mantra om att garaget är fyllt. Som den petimäter jag är konstaterat jag raskt; Nej garaget är tomt på bil, ty Volvon står inte hemma just nu. Eller om vi ska vara petimäter. Den har aldrig stått i garaget vid bostaden. Nej den huserar i eget dubbelgarage med låst och larmad villa.

Nåväl – nu har möjligen ”önskelistan” kokat ned i ett par, möjligen det dubbla kandidater. Den första, Citroen dö sövå / 2CV. Illasinnade mås äga Apgunga. Ett bohemiskt val om än ett socialt acceptabelt dito. Två – Den flygande papplådan från Öst – Trabbi. Ett statement på många sätt, går att lägga in mången vinkling. Allt från sympatin för de förtryckta folken under kommunismen i öst, till att påvisa anhängartendenser i kritiken av kapitalism. Givet så finns doldisen Londontaxi – här är väl utbudet den största akilleshälen. Och så den allmänna stortysken – här må vagnen bara vara en bekväm kontinentenkryssare, fabrikatet må spela mindre rill.

Men här och nu så stor det mellan.  det projicerade Franska måttet av oengagemang. där det finns stora anammande i skaran. Ja så pass vanlig till sin natur att det finns ca 1400 bilar i landet. Till öststatskritiken, såväl positiv som negativ. Vagnparken att välja från är dock betydligt skralare, ca 160 vagnar att välja mellan. Ska vi nu gå den brittiska vägen så är utbudet nere kring 30 bilar, högt räknat.

Så frågan får nog koka ned i, är det en udda kuf i en stor och socialt engagerad kontext jag vill bli en del av. Ja då är det Ankvagnen från frANKriken som gäller. Vill jag vara svår att sätta i något fack politikskt. Så liebe Genossen – Trabant.

Jag tror det är bäst om jag får fundera på detta ett varv till – ja innan jag lägger 3-4 skattade månadslöner på en pseudokodad vagn där innebörden inte alltid är det man står för.