Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.