Ännu en ett fall av semestertorka – när sinnet är som upplagt för äventyr.

Som antytt i en tidigare post – allt på grund av…så är det ett par dagar efter hemkomst från en bilresa till den tyska huvudstaden. I sinnet snurrar en massa uppslag såväl nya som gamla. Uppdelat i fyra grupper så snurrar just. Uppslagen just ny är att:

skaffa den där Saaben som doldes av den uppväxta häcken.
skaffa en Citroën ZX av senare snitt
försöka lokalisera en BMW ägare i Berlin som bevisligen inte behövt sin bil sedan 2012.
låta Mungan hitta ny förvaltare.

Rent kliniskt får jag erkänna att jag faktiskt jobbar på alla fyra fronterna samtidigt. Men uppenbarligen så verkar alla uppslag ha lie förhinder att övervinna. Saaben har jag försökt köpa i ett år, BMW’n vet nog inte om att jag är spekulant, Mungan är inte den enklaste av vagnar att adoptera bort och Citroën ja vad säger man…

Jag lovar att hålla er informerade om det blir något av endera av egenheterna. Vis av tidigare projekt så skulle jag säga att det är låg sannolikhet att något realiseras i närtid.

Upp och iväg som Roald Dahl skrev.

Lite historia – BilEko blev Vi Bilägare 1963

I mitt tidigare inlägg som handlade om avgränsningar så berör jag problematiken att veta när man har allt av en tidning. Efter att ha lusläst slutnumret av BilEkonomi så tror jag mig kunna säga.

Första numret av nya Vi Bilägare utkom hösten 1963, i november för att vara exakt.

citat hämtat från John Backlunds ledare i nämnda nummer

” Här har »Bileko» inte räckt till, vilket framgår av tidigare nämnda upplagesiffra. Vad som nu sker i tidningsfrågan är helt enkelt en sammansmältning av IC Stockholms tidigare lokalorgan »Vi Bilägare» och rikstidningen »Bilekonomi». Utformningen av det nya organet, vars namn blir »Vi Bilägare», är redan bekant för större delen av vår läsekrets
genom de två provnummer som utsänts (nov. och dec.).

Det tekniska utförandet av »Vi Bilägare» blir som de flesta uppmärksammat av samma slag som dagspressens. Detta innebär kanske en något försämrad bildkvalitet men i gengäld blir det möjligt att presentera desto »färskare» nyheter. Tekniken möjlig­ gör också att vi kan ge ut flera olika upplagor av tidningen. Norrlänningarna kommer således att få en egen edition liksom de övriga delarna av landet. Allt som allt kommer »Vi Bilägare» ut i fem olika versioner — en syd, en mellansvensk, en stock­ holmsk, en väst- och en norrlandsedition. Vi tror att vi på detta sätt kommer att kunna ge läsaren ett betydligt mer levande och
intressant stoff.”

 

Allt på grund av den där häcken…

Vi hade lagom kommit hem från en vecka i stora storstan. Stämningen var som alltid efter en veckas semester lätt lyrisk, ja snudd på euforisk. Precis som så ofta, lagom hemkommen efter en bortavaro så var kylen lika tom som reskassan. Snudd på brådstörtat var det där tvivelaktiga nöjet att behöva frekventera Maxi-baronens matlada ett faktum.

Nära på lika tveksamt på nöjesfronten var korsandet av staden Ö från kant till kant påbjudet. Och just där någonstans så föddes tvivlet och frustrationen, just på grund av den där häcken…

Just häckens form, eller rättare sagt mest höjd, vållade problemet. För det blev just ett problem i flera timmar, eller dygn om man nu ska vara sådan.

Som du kanske förstår, problemet bestod i att jag inte kunde se bilen i fråga bakom häcken. Och eftersom det var månadsskifte i dagarna så föddes givetvis tvivlet. Hade den roliga Saaben fått gå till de sällare jaktmarkerna?!

 

Idag vet jag bättre, häcken har växt så bilen inte syntes från färdvägen…

När avgränsningarna blivit allt viktigare

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’50’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par “best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..

å så va ju det här med Mujaheddin…

När jag växte upp på 1980-talet så var den sovjetiska ockupationen av Afghanistan i ropet självfallet även Mujaheddin-rörelsens motstånd. Jag anar att dagens ungdomar kanske skulle se ut som frågetecken om de fick frågan om vad det var.

När man som jag gräver i tidningsarkivet så slås man ofta av hur många tämligen tidsbundna företeelser och termer som man refererar till. En och annan av dessa avslöjanden har bevisligen etsats in i det kollektiva medvetandet. Exempel finns i form av
– Alfa Sud’s rostbenägenhet, någon känna avslöjar att bilen rent av kan bli Cab efter en tid.
– Skoda 105/120’s vältbenägenhet, något som jag tror inte hänt i trafik efter ombyggnationen.
– Saab’s milt sagt enkelt forcerade startspärr i form av växelspakslåset.

Axplocket är sammanställt fritt ur minnet men under hösten hoppas jag kunna göra en lite större sammanställning av sanningar som var allmängods i teknikpressen under 1900-talets andra hälft.

Gamla bekanta flimrar förbi

Stundom slår det mig hur sällan jag dyker på folk och bilar som jag mött tidigare. Staden på Ö mitt i gnällbältet verkar vara en plats där man sällan springer på något särskilt frekvent.

I veckan som gick hände dock motsatsen. Den trevliga sena Ford Escorten som jag bloggade om 2016 råkade fara förbi. Alltjämt framförd av samma ägare.

bild från vårt tidigare möte 2016

Tradera levererar – något mer än ”hitte-på” och halvsanningar.

Tradera är enligt mig en frekvent källa till allmänt hitte-på och tveksamma halvsanningar. Men i veckan levererade en ovärderlig upplysning.

En samlarteknisk knäckfråga är ju ofta hur länge något tillverkats/gavs ut/fanns. I mitt fall är det övergången från BilEkonomi till Vi bilägare som varit svår att belägga. På nätet och vi bilägare hemsida så är uppgifterna motstridiga. Uppgifterna varierar från 1963 till 1966. Men ingen har kunnat belägga det hela.

Nu tror jag mig kunna säga att sista utgåvan av BilEkonomi var nummer 1963:12 och jag citerar omslaget ”Sista numret av motortidningen BilEkonomi med stort bildsvep kring 30 års bilism”. Nu återstår väl att belägga att Vi Bilägare finns från och med 1964:1…

I katalogiserandets otjänst – del 9

-Men måste du verkligen samla på allt?! Frågan liksom skar som tystnaden gör genom betong och vidare i in i sinnet för att liksom gnaga sig fast, som det där lilla tvivlet på sin egen förträfflighet som alltid ligger där och gror.

Svaret – ja lika vagt svamlandes som svadan hos en förtroendevald ertappad fifflandes. Något om att “det handlar ju mer om att ta tillvara på tillfällen som ges”, “det som slängs det är ju för alltid ett försvunnet kapitel” – Ja platsen kommer ju finnas bara de där dubbletterna får ett nytt hem….

För att rekapitulera – ja, jag är en samlare, nej jag är inte spritt språngande helt från vettet. Och visst, vi råkar ju ha en något större lägenhet än gemene man. Sedan sommaren 2020 så har jag letat, köpt och ibland även fått större eller ännu större tidningssamlingar, främst dem med bilar som fokus.

Det hela ställdes nog på sin spets när jag i dagarna skambjöd på en samling motorrelaterat. För att vara med exakt, en samling MC-relaterat. Nu bar det ju sig inte bättre än att budet accepteradet och att det överslagsmässigt handlar om mer än 500 kg uppdelat på 122 tidskriftssamlare och höftat minst 16 tidningar i var av dem ger ca 2000 nummer give or take. Prismässigt inget att skriva hem om, ca 80 öre/kilo. Värre är väl avgränsningarna på vad som bör vara kvar i min ägo.

Om man som jag gillar långa serier – helst såna med lite proveniens och tyngd så faller det sig väl så att hälften kan kastas direkt. Spontant tror jag det bara är MC-nytt som är tillräckligt omfattande och omfattar rätt många årgångar. Men, hur gör man då med Allt om MC, Bike, Super-Bike, Classic Bike och en herrans massa lösnummer kopplat till förra ägarens särintressen för någon enskild variant på cykel? Och alla dessa klubbskrifter från MC-veteranerna? Och BorgwardKlubben? De där numren av rekordmagasinet? För att inte tala om Classic Motor och Nostalgia?

Här någonstans så börjar väl grundfrågan om varför man samlar på något utkristalliseras. Samlar man på tidningar för att ha hela utgivningscykeln eller är det för innehållet kopplat till något särintresse?

För min del vet jag svaret. Mitt syfte har varit att bygga ett arkiv som går att ha som referensbibliotek – och då är det de långa serierna från samma utgivare som gäller. Även om jag har stött på mången entusiast som samlar på alla artiklar/nummer där dennes bilmärke/modell/specialartiklar/resmål you name it kan vara triggern. Men då är det väl mer en spinn-off från ett annat intresse som gjort urvalet enkelt.

Hur blir det med samlingen då? Ska jag verkligen ha kvar allt?!

Frågan är befogad, svaret borde vara enkelt, att rensa hårt. Men vis av att ha försökt rodda med bångstyriga samlingar tidigare så vet jag att det är bäst att ge sig lite tid. Att fågå igenom alltsammans som om jag skulle arkivera det hela. Först så kan jag avgöra vad som är värt att spara….

  • Något kan vi lära oss av den här samlingen.
    1. tidningar väger….
    2. En tidskriftssamlare med tidningar väger i snitt 4 kg
    3. Det gick åt 29 kassar av flergångstyp (IKEA mindre) för att få plats med detta.
    4. Det ryms ca 4-5 tidskriftssamlare i en Ikea-kasse (mindre modellen)