Taxi-letandet bjuder på lektion i kvantfysik

(Föga) förvånande nog erbjöd söndagens post om min jakt på ägaren till en London-taxi i förläningen på ännu en dimension. Lagom efter att jag postat texten så kom ett sms. Korrespondenten i fråga var hyresvärden till nämnda bils garageplats. Nämnde gentleman hade råkat ha vägarna förbi platsen och tagit en bild, ja mest som bevis för vagnens fortsatta existens. All heder till en sådan hyvens person som förstår en smått galen bilnörd.

I den efterföljande korrespondensen oss emellan meddelande samme sagesman. Ägaren är minsann på mark destinerad till att kallas Svea rike. Det kändes ögonbrynshöjande. Detta då jag i fredags hade en mejlkontakt med arbetsgivaren till nämnde fordonsägare som ville låta påskina att kontrahentens minsann fanns i ’tjänstgöringsland’ 7-800 mil bort.

Ja jag tror banne mig att det må vara dagens lektion i kvantfysik och läran om närvaro i flera dimensioner samtidigt.

uncle ben – nu dekorerad internationellt

Internationellt Vagnmärke i nyare utförandet. Då med M i borstad vitmetall. NOS – ja fräscht ska det ju vara

Något trumpen Skoda-logo. ja det ligger på den där listan att ta tag i för framtiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Få saker är väl så tillfredsställande som när man får ta fram ett NOS Internationellt vagnmärke och dekorera fronten på Uncle Ben. Ja det behöver ju inte vara just Uncle Ben. Endera bil där man får skruva fast NOS-grejor känns ju toppen.

I förvecklingarnas tidevarv

Att saker kan bli mer än lovligt snurriga det kan jag tillstå. Följande lilla dråplighet, är under upplösning alltjämt, medan dessa rader författas. Rent av kanske “kluten” aldrig kommer till att nystas upp?

Av hänsyn till alla involverade så kommer jag möjligen vara en smula snål med alla detaljer. Ambitionen är att i alla fall brodera så pass att konturerna finns av vad som hänt.

Vi börjar väl från början. Historien tar sitt avstamp i den där databasen jag sammanställde sommaren 2020. Jag skrev lite om dess innehåll i inlägget om de 15168 registerposterna jag vaskade fram. Ur denna skatt finns det en väldigt stor mängd amerikanska vagnar, en del intressantare än andra. Jag kan konstatera att listan är ganska spännande när man ska leta uppslag på vagnar utöver det vanliga.

För typ två veckor sedan så gjorde jag en nu sortering och blicken fångade en vagn i mängden. Denna gång en Londontaxi. Nu är ju London-taxis på intet sätt någon unikum här i Sverige i allmänhet eller i Storbritannien i synnerhet. Enligt vänner med bättre insyn i FX4-världen så säger man att det handlar om ca 25 bilar i varierande skick. Det som är en smula udda var att ingen i klubbvärlden verkar ha kännedom om just min upptäckt.

När ägaren inte finns i landet

När jag sedan försökte utröna vem som var ägare till bilen i fråga så blev det lite mer förvirrat. Personen har ingen adress i landet. I kombination med utebliven besiktning sedan mitten av 2010-talet kändes illavarslande. Många gånger har mitt sökande upphört i ägaren emigrerat och tagit med sina bilar men inte registrerat in dem i sitt nya hemland.

Turligt nog som hade dock denna ägare angivit kontaktuppgifterna till en person som fanns kvar i folkbokföringen. Nackdelen var möjligen att nämnde person var starkt upptagen så det blev inga svar på mina meddelanden och sms. Ja läget kändes låst. Vad skulle jag nu hitta på? En google-sökning på ägarens namn gav lite gammal bibliografisk info om med vad denne jobbat. En liten intervju i en intresseförenings medlemstidning gav lite mer kunskap om ägaren och dennes närstående.

Twitterfejden som kom av sig.

I artikeln framkom att ägaren har en släkting. Efter en massa sökningar så kan jag säga att denne har en ganska stor närvaro i sociala media ja man skulle nog säga att det rent av handlar om en medieprofil. Vad gör man då som Medel-Svenssonsk rookie utan riktig förankring i sociala medie-världen? Jo man testat att tagga den stackars släktingen i något medieinlägg i förhoppning om att få till en kontakt. Om det funkade – NÄ men jag kan säga att jag försökte om inte annat.

Åter till tangentbordet

Men ägaren kanske finns med på typ FB? Sagt och gjort. Alla personer med samma namn som ägaren, det finns en handfull, fick varsin liten hälsning via facebooks meddelandetjänst. Utfallet så här långt – noll svar. Ridå!

De små framstegens segrar

Lagom i detta så kom i alla fall ett mindre livstecken. Ägarens kontakt i landet hittade lite tid att ringa mig för att i alla fall ge lite underhandsinformation. Ägaren finns liksom bilen. Ägaren inte i landet utan mycket riktigt utlandsposterad men bilen kvar i Sverige. Bilen har rullat en smula under åren men inte besiktats. Så so far so good.

Operation “vidarebefordra en hälsning”

Utifrån den där artikeln jag nämnde som fanns när jag sökte på ägarens namn så kunde jag dra ännu en lärdom om var denne möjligen jobbar. Mycket riktigt så råkade organisationen ha en viss närvaro på nätet och senast för två år sedan så meddelande dem via hemsidan att ägaren var i tjänst. Dessbättre så gick det bra att hitta en allmän e-post adress som jag passade på att göra en chansning på. Någon dag senare fick jag meddelande om att de sänt vidare min fråga om det var ok för dem att dela ut dennes kontaktuppgifter. Då jag själv nog tillhör den skara om är lite restriktiv. Så kom jag snart på att det möjligen skulle vara bättre att be dem sända vidare en hälsning och mina frågor som jag skulle vilja få svar på. Samtidigt fick jag chansen att brodera ut texten en smula och förhoppningsvis ge bättre bild om vem jag är och hur det kommer sig att jag hör av mig.

Ja här är vi – om nystanet någon gång kommer bli uppnystat ja det återstår att se.

 

London-Taxi intresse med förhinder

Som hobby-bloggare så fastnar jag lite lätt i världen mellan att vara överintresserad privatperson. Och inte fullt så ackrediterad mediamänniska. Minnesgoda läsare minns säkert hur det gick när jag försökte boka foto-tid med en bilägare som helt sonika blockade undertecknads telefonnummer.

Just nu så har jag många pågående meddelandeförfrågningar kopplat till London-taxis i Sverige. Något som säkert vållar en och annan stackare funderingar om varför någon i Örebro kontaktar dem om deras ögonstenar. Eller möjligen ställer frågor om en artikel i en tidning för 25+ år sedan osv.

Hoppas detta inlägg möjligen kan få den som funderar. Jo frågan är seriös och nej jag bits inte. Jag publicerar inget på nätet som jag inte fått OK på att skriva om. Därmed inte heller sagt att allt jag är nyfiken på ens skulle hamna i ett blogginlägg.

Mvh Michael Niskakoski i Örebro 070-217 00 17

Vårens gröna färger

Försommarens skira gröna kulörer som bryter igenom gråvinterns sista bojor

Det är inte utan att jag saknar 1990-talets poppiga färger. Heder åt de biltillverkare som alltjämt råkar ha en och annan härlig kulör på lut till hugade spekulanter. Hatten av även till den köpare som vågade göra slag i saken och välja skir liljekonvaljgrön när beställningsformuläret kryssades i.

Circle K där flytande drivmedel är på utfasning.

Ekosystemet bilen är under utmaning och omdaning. I dagarna hade jag vägarna förbi den lokala Circle K-stationen där helt sonika sex pumpar numera bara blivit två!

Det den sista pumpen syns längst bort i bild

Att utvecklingen går mot allt mer elektrifiering känns radikalt klart. Att pumpantalet minskat successivt det har man ju märkt men en reducering med 2/3-delar det känns stort.

Just forna Esso/BP/Statoil numera Cirkle K utgjorte det stationsnät som i många fall gått i bräschen för förändringar. Man var tidiga på att fokusera mer på livsmedel än drivmedel. Var tidiga med att göra stationen till en del av Bingolottos spelverksamhet. Och nu i princip säga att flytande drivmedel är på utfasning.

Att gå i framkant är inte lätt. Förändra folks beteende är alltid en utmaning. Att just ta bort pumparna känns stort. Det naturliga borde vara att ha något annat som får ta dess plats. Ska bli spännande att se utfallet.

På bilfronten intet nytt

Onekligen börjar oron kännas i mellangärdet. Sommarbilssuget känns markant. Budget utrymmet känns stabilt. Köpintresset på topp. Vaksamheten, ja minst lika stor som den hos incidentberedskapen på någon Luftförsvarscentral någonstans på gränsen mot Ukraina.

Konstigt nog så blir det mest bara pannkaka av alla uppslag. Är objektet inte redan sålt, så är det något annat suspekt som lägger krokben. Uppslagen känns alltjämt färre än vad jag tidigare trott var möjligt.

Som du bäste läsare förstår, av 2-packet GrandPrix blidde det nada. Kanske frukten av att jag inte propsade på och tjatade. Kanske lika mycket en produkt av insikten att avhämtningen skulle vålla logistiska bekymmer deluxe.

När det sedermera dök upp en Mercedes några kilometer hemifrån ja då var jag tvåa på bollen. När säljaren dagen efter meddelade att det inte blivit någon affär var jag snabb. Dock var någon än mer slipad och skickade handpenning medan jag satt och svarade och bestämde tid. Ja vad säger man… inte ens det lyckades säljaren leverera. men det är väl som i samlivet. vissa är otrogna och ser mest till sin kortsiktiga belöning.

Jag tror grejen i mångt och mycket är att jag letar efter något kul, udda och kanske spännande. typ lite som reklamen för de där chokladäggen med leksaken i. Spännande överraskande och något gott på samma gång.

Men men hoppet finns ju om att jag ska hitta just den där bilen som uppfyller min kravspec. Jag vet ju vilken vagn jag fortfarande vill bli ägare till. Så du bilägare, du vet vem du är – är det inte dags att höra av sig med ett pris?🙂

A bland experience – Daewoo Nubira

Det engelska uttrycket Bland är möjligen en svårfångad beskrivning på svenska. Söker man på nätet så beskrivs den engelska termen med ordalag som glåmig, smaklös och utan krydda, oberörd eller osynlig. Ja något som inte lämnar något avtryck alls. Jag tror vi på svenska skulle säga ”synnerligen beige” som omkväde som liknande beskrivning.

När Daewoo siktade på de nya europeiska marknaderna i slutet av 1990-talet så var man medveten om bilarnas avsaknad av det där lilla extra. Istället valde man att fokusera på pris och tankar om att erbjuda bättre och billigare service och ett enklare säljförfarande än motsvarande konkurrenter. I viss mån fungerade det hela, i alla fall sett som man tittar på hela kontinenten. Alla aspekter av sitt säljkoncept var säkert inte tillämpligt på svensk marknad där och då.

nytt säljförfarande – i ropet där och då

Just det här med säljproceduren där man exempelvis lovar fasta inbytespriser och även fasta återköpstariffer var populärt där och då.Till och med så pass etablerade märken som exempelvis då BMW-ägda Rover marknadsförde sig så även här i Sverige.

På svensk marknad så var responsen möjligen lite mer reserverad. Ja så pass reserverad att märket drogs tillbaka något år in på det nya millenniet. Ett par år senare (2003) så återlanserades märket i regi av General Motors svenska del och bilen återfanns nu som komplement hos SAAB & Opel handlare runt om i landet.

Daewoo ut – Chevrolet in

För märket Daewoo blev det sedermera ett namnbyte. Nu skulle Chevrolets gula bowtie få pryda front och akter. Bilarna som sådana fastnade lika lite, på näthinnan även efter namnbytet.

Att vagnarna i sig inte var helt oävna skvallrar registeringsstatistiken om, ännu idag finns över 1000 Chevrolet Nubira i registret, alla utom 13 st är just i kombi-utförande. Skrotningstakten är dock 100 bilar om året just nu så den är utrotningshotade om inte annat.

Nubiran hittade helt klart sin marknad – dock som Kombi, här någonstans ligger min analys. Modellen var en potentiellt ekonomisk tämligen generisk bil för alla som hade ett behov av en väl prissatt familjebil i mellanklassen. Förvånande nog verkar inte man bearbetat de breda massan av bilägare som just hade behov av en vettig sedan. I alla fall inte i någon direkt omfattaning. 13 sedan-bilar lär knappast ha räckt för att låta återförsäljarna ha ett ex som demobil i hallen.

kontakt med förhinder

Mina försök att nå ägaren av den trevliga vagnen har inte gått vidare värst. Jag kan rent ut sagt säga att jag verkar blivit blockad efter ett försök att nå mannen i fråga. Så någon närmare introduktion av nämnda vagn lär inte bli av. Just nu i alla fall.

 

Lika slätstruken som ett fotspår i en vattenpöl?!

Dääeeejuu du, eller Chevrolet’s kusin från landet är korna är billiga?

Det ska erkännas, vissa vagnar är så generiska att de fastnar i medvetandet lagom länge så jag kan notera registeringsnumret i mobilen.

Jag inser att just en sådan lär ha siktats för typ en månad sedan. Att jag vet när det var, beror mest på att anteckningen har datumstämpel. Jag kan inte för mitt liv komma på färg den hade eller om den stod parkerad eller var i rörelse. Vad jag däremot minns var att det inte var den lite vanligare kombin utan en vanlig sedan. Ja minnet är selektivt på något vis.

Nåväl. i brist på bilder att styrka min tes eller för den del bevis för att jag verkligen sett en Daewoo så får Wikipedia visa upp härligheten här nedan. En bil så “beige” att den glömts redan medan du tittar rakt på den.

M 93, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons