Hösten kryper allt närmare – dags att ge arkiveringen en renässans?

Det är inte utan att höstens antågande ger möjlighet att ha ge tidningarna förnyat intresse. Ja de har väl blivit närmare 12500 stycken nu.

Det är inte utan att jag saknar när tillväxttalen räknades i 1000-tal. Men realistiskt gå håller det inte att växa. Vare sig utrymmesmässigt, men framför allt, var ska jag hitta vettiga samlingar att införliva?

En god bekant här i trakten, vi kan kalla Torgny. Inte bara för saken skull, ja för han heter ju just så. Han råkar ofta ha spännande uppslag, små smått bortglömda utgåvor. Eller första årgångar av osv. Även vid vårt senaste sammanstrålande hade han återigen ett par spännande uppslag. Hoppas kunna presentera ett och annat matnyttigt senare i höstrusket.

Eftersom problem sällan kommer allena.

Till Trikålåren så har jag just gjort en ny list till regskyltshållaren. Ordalydelsen, passande nog från en fransk hit för sådär 10-15 år sedan. ”Car les problèmes ne viennent pas seuls”. Översatt ska det visst uttydas ”för problem inte kommer ensamma”.

Ja det har uppenbarligen inte bara varit ett problem med Trikålåren. I de fall när jag försökt avhjälpa ett så kommer det ett annat på köpet. Nu är det säkert inte bilens eller slumpen. Nej just nu känns det som om det här med problem ligger i tiden. Lite som prövningar som kastas framför mig i smått som stort.

Nej på den fronten så är problem inte en bristvara. Minnesgoda besökare här vet sedan gammalt att mitt dagliga värv är kopplat till ett annat problembarn. Nämligen Regionen här i gnällbältet. vi behöver inte gå in djupare på exakt vilken av de tre. Jag nöjer mig med att konstatera att även arbetssituationen har stora mått av just problem. Eller kanske mer korrekt, saker som måste ställas in tack vare lappkast i verksamhetens direktiv. I veckan som gick blev mitt tilltänkta uppdrag att hänga på gärdesgården så till sägandes.

Som den luttrade realist jag numera fått lära mig att vara, blev jag inte överraskad men synnerligen irriterad och frustrerad. Å andra sidan. Med såna kantbollar i jobbet så är det ju bra att ha en dålig Citroën att ta ut frustrationerna på. Dessbättre en bil som var nästan gratis när jag skulle förvärva eländet. Dessvärre är den lika intressant i sig som en påse osaltade jordnötter. Man kunde önska det fanns något lite mer inspirerande att lägga krutet på.

#GladihågendetinteblevnågonteknikstinnBMW

När bilen hatar en…

Jag får erkänna, i början tänkte jag ”nej det är inte ditt fel, det är jag som inte riktigt är van”. 35 år av skruvande har väl givit mig viss jargong och förförståelse intalade jag mig själv. ”Och som alla nya relationer så krävs ett mått av att lära känna”.

Såhär ett halvår in i ägandet av en Citroën C3 så har tvivlet grott. Ja inte så mycket på min del i att relationen ”oss” emellan ständigt kommer på kant. Nej nu är jag fullt övertygad om bilens inbyggda och rotade aversion mot mig som dess vårdare. Jag vill understryka att jag på intet sätt varit bilen ogin eller snål. Nej det ligger ständigt en ny radda av små askar, ja det sägs ju att de bästa av presenter kommer just i små paket. Ja då helst från namnkunniga leverantörer. Så även i detta fall. Alltsammans av kvalisorter och fabrikat från värdiga fabrikanter som även haft äran att leverera de ursprungliga delarna. Ja även om nu kartong nu råkar sakna de två Chevron tecknen stiliserade

Att övertygelsen nu är stadfäst kom sig av eftermiddagens utsatta mission. alla gummidetaljer i framvagnen ska förnyas. För säkerhets skull kommer samtliga delar från FAG och innehåller med originalet identiska små skruvförband, strålskydd och allt annat sånt som mindre nogräknade firmor lätt skulle förbise.

Redan i våras, ja då när fjädrarna fram skulle bytas påvisade Trikålåren ett svårsmält partytrick. Då i from av att drivaxlarna hoppar ur differentialhuset och därmed dränerar växellåda och slutväxel på svårfunnen och milt sagt kostsam växelllådsolja. Tror du inte bäste läsare att samma partytrick förevisades idag igen. Med minst lika tråkig impregnering av garagegolvets betong. och minst lika tomt växelhus.

Nu är jag övertygad – Bilfan hatar mig! I gengäld börjar jag nu generalisera och hyser likartad aversion vagnar från landet där escargot antas vara en delikatess. Nej tacka vet jag nåt från surkålsbältet i österled istället. Ja gärna med en schnitzel i form av ett elefantöra med tillhörande stekt potatis och tartarsås…

När vardagens 24-timmarscykel inte riktigt räcker till

Jag får erkänna – i takt med att livet snurrar verkar vardagens 24-timmarscykel inte räcka fullt lika långt. Ja inte alls som de räckte i ungdomen. Ja ständigt blir jag frustrerande påmind om hur denna begränsande faktor lägger em hämsko på utvecklingen dagligdags.

Nu senast fick jag inse att den kommande lördagen är uppbokad för att fixa en liten Twingo. Tack vare detta var jag nödd och tvungen att meddela ägaren till en udda Volvo 364 att jag fick låta någon annan gå före, för jag kan inte hämta bilen förens tidigaste kommande söndags eftermiddag. Ja det var bra det senaste av exempel på att timmarna inte riktigt räcker till. Underliggande så finns det en annan mycket mer relevant vagn som jag hoppades kunna lägga ett seriöst bud på redan för en månad sedan. Men eftersom det funnits saker som fått prioritet före den. Ja då har den fått göra avkall. Frågan är väl för hur länge?

Som ett titthål in i framtiden

Det var inte utan att jag hajjade till i helgen. En slösurfning på blocket visare helt oförhappandes upp en produkt som jag smått haft på känn borde landa i verkligheten.

I takt med att allt fler av tappstationerna i dagens drivmedelsinfrastruktur byter pumpar mot laddstationer. Ja då kan man ju anta att den där flytande möjliggöraren i form av Bensin och Diesel snart kan bli satt på undantaget.

Med just att bli satt ”undantaget” innebär rimligen en komplexare hantering för alla oss som gillar motorfordon. Ett första exempel anade jag när annonsen för akrylatbensinen Aspen nu paketerat något man kallar Aspen Classic Vehicle. En 25-liters dunk; citat från deras hemsida ”Aspen Classic Vehicle Fuel är bensinen för dig som vill ta hand om ditt veteranfordon. Genom att erbjuda ett drivmedel som är så stabilt som möjligt under långa lagringsperioder ger vi din ögonsten det bästa möjliga skyddet under de långa vintermånaderna”

Spontant – Kul att någon försöker nischa in sig på marknaden.När hörde vi senast om någon undergörande bensinen senaste – var det möjligen Statoil’s Stimuli2000 på 1980-talet? (eller Strimuli som min lätt dyslektiska hjärna fick det hela till….) Fast klart – den döptes väl om till Miles?
Men ju mer jag tänker på det, är det såhär framtiden kommer att bli? Ska hela gammelbil-Sverige få stå och slaska i garage och längs vägkanter med en 20+ kilos tung tunna för att få lite ”go-juice” till sin ögonsten. Indirekt – vad kommer detta göra för brandsäkerheten i långa loppet? Har jag ens rätt att förvara 75-80 liter soppa i dunk på min garageplats?

Om att inte ta över som förvaltare

Det här med bilar är en stor del av min fritid. Stundom kanske lite för stor del om man rent kliniskt skulle titta på det hela.

Mitt tidigare inlägg om den där lågmilade moderna vagnen som möjligen skulle komma ut till försäljning. Ja den är nu så gott som avfärdad. Det är inte utan ett stort mått av tvivel som jag avstyrt att bli näste innehavare av detta relativt moderna teknikmonster. Jag säger inte att den är i absolut teknisk framkant men de vore ett teknikspång med minst ett par tre teknikgenerationer att växla till denna.

För egen del känner jag att det finns så mycket mer spännande att lägga krut, tid och pengar på. Men förbannar lite smått att jag inte tar chansen att generationshoppa och uppgradera. Jag är dock ganska säker på att om jag tog chansen och tog språnget så skulle nog nämnda vagn hänga på gärdesgården ganska snart, speciellt när det var dags för förestående originalservice i tid och otid. För att inte tala om en och annan illavarslande återkallelse för att förebygga dels att dö av en korrosionsskadad airbag såväl som en bristfällig egr-kylare som tydligen ska få nämnda vagn att övergå till aska på nolltid.

Nej – den passar inte inte in det tämligt enkal tillvaron jag har idag. Bättre lägga krutet på något halvgammalt och betydligt enklare att hålla liv vid