Ännu en gång har Trikålåren nedkommit med ännu ett fel.

Nu vill fjädern vänster bak lämna sin plats – med andra ord körförbud på plats.

Det är inte utan att höstens antågande ger möjlighet att ha ge tidningarna förnyat intresse. Ja de har väl blivit närmare 12500 stycken nu.

Det är inte utan att jag saknar när tillväxttalen räknades i 1000-tal. Men realistiskt gå håller det inte att växa. Vare sig utrymmesmässigt, men framför allt, var ska jag hitta vettiga samlingar att införliva?

En god bekant här i trakten, vi kan kalla Torgny. Inte bara för saken skull, ja för han heter ju just så. Han råkar ofta ha spännande uppslag, små smått bortglömda utgåvor. Eller första årgångar av osv. Även vid vårt senaste sammanstrålande hade han återigen ett par spännande uppslag. Hoppas kunna presentera ett och annat matnyttigt senare i höstrusket.

Det är inte utan att jag förvånas över tt så många härliga Saabar verkar ha slagit rot i ett industriområde innan för Karoliska. Ska man tolka in något i närheten till Solna Kyrkogård i saken?

Till Trikålåren så har jag just gjort en ny list till regskyltshållaren. Ordalydelsen, passande nog från en fransk hit för sådär 10-15 år sedan. ”Car les problèmes ne viennent pas seuls”. Översatt ska det visst uttydas ”för problem inte kommer ensamma”.

Ja det har uppenbarligen inte bara varit ett problem med Trikålåren. I de fall när jag försökt avhjälpa ett så kommer det ett annat på köpet. Nu är det säkert inte bilens eller slumpen. Nej just nu känns det som om det här med problem ligger i tiden. Lite som prövningar som kastas framför mig i smått som stort.

Nej på den fronten så är problem inte en bristvara. Minnesgoda besökare här vet sedan gammalt att mitt dagliga värv är kopplat till ett annat problembarn. Nämligen Regionen här i gnällbältet. vi behöver inte gå in djupare på exakt vilken av de tre. Jag nöjer mig med att konstatera att även arbetssituationen har stora mått av just problem. Eller kanske mer korrekt, saker som måste ställas in tack vare lappkast i verksamhetens direktiv. I veckan som gick blev mitt tilltänkta uppdrag att hänga på gärdesgården så till sägandes.

Som den luttrade realist jag numera fått lära mig att vara, blev jag inte överraskad men synnerligen irriterad och frustrerad. Å andra sidan. Med såna kantbollar i jobbet så är det ju bra att ha en dålig Citroën att ta ut frustrationerna på. Dessbättre en bil som var nästan gratis när jag skulle förvärva eländet. Dessvärre är den lika intressant i sig som en påse osaltade jordnötter. Man kunde önska det fanns något lite mer inspirerande att lägga krutet på.

#GladihågendetinteblevnågonteknikstinnBMW

Jag får erkänna – i takt med att livet snurrar verkar vardagens 24-timmarscykel inte räcka fullt lika långt. Ja inte alls som de räckte i ungdomen. Ja ständigt blir jag frustrerande påmind om hur denna begränsande faktor lägger em hämsko på utvecklingen dagligdags.

Nu senast fick jag inse att den kommande lördagen är uppbokad för att fixa en liten Twingo. Tack vare detta var jag nödd och tvungen att meddela ägaren till en udda Volvo 364 att jag fick låta någon annan gå före, för jag kan inte hämta bilen förens tidigaste kommande söndags eftermiddag. Ja det var bra det senaste av exempel på att timmarna inte riktigt räcker till. Underliggande så finns det en annan mycket mer relevant vagn som jag hoppades kunna lägga ett seriöst bud på redan för en månad sedan. Men eftersom det funnits saker som fått prioritet före den. Ja då har den fått göra avkall. Frågan är väl för hur länge?

Som uppföljning till mitt tidigare inlägg kan till protokollet föras att den där moderna vagnen nu bytt ägare. Dock inte till undertecknad:-)

Det var inte utan att jag hajjade till i helgen. En slösurfning på blocket visare helt oförhappandes upp en produkt som jag smått haft på känn borde landa i verkligheten.

I takt med att allt fler av tappstationerna i dagens drivmedelsinfrastruktur byter pumpar mot laddstationer. Ja då kan man ju anta att den där flytande möjliggöraren i form av Bensin och Diesel snart kan bli satt på undantaget.

Med just att bli satt ”undantaget” innebär rimligen en komplexare hantering för alla oss som gillar motorfordon. Ett första exempel anade jag när annonsen för akrylatbensinen Aspen nu paketerat något man kallar Aspen Classic Vehicle. En 25-liters dunk; citat från deras hemsida ”Aspen Classic Vehicle Fuel är bensinen för dig som vill ta hand om ditt veteranfordon. Genom att erbjuda ett drivmedel som är så stabilt som möjligt under långa lagringsperioder ger vi din ögonsten det bästa möjliga skyddet under de långa vintermånaderna”

Spontant – Kul att någon försöker nischa in sig på marknaden.När hörde vi senast om någon undergörande bensinen senaste – var det möjligen Statoil’s Stimuli2000 på 1980-talet? (eller Strimuli som min lätt dyslektiska hjärna fick det hela till….) Fast klart – den döptes väl om till Miles?
Men ju mer jag tänker på det, är det såhär framtiden kommer att bli? Ska hela gammelbil-Sverige få stå och slaska i garage och längs vägkanter med en 20+ kilos tung tunna för att få lite ”go-juice” till sin ögonsten. Indirekt – vad kommer detta göra för brandsäkerheten i långa loppet? Har jag ens rätt att förvara 75-80 liter soppa i dunk på min garageplats?

Om helgen tenderar jag till att frekventera en och annan loppis – föga trodde jag att en Volvo 245 skulle få mig att hajja till. Men bevisligen till och med så pass att kameran fick leda en sån begivenhet i bevis

Det här med bilar är en stor del av min fritid. Stundom kanske lite för stor del om man rent kliniskt skulle titta på det hela.

Mitt tidigare inlägg om den där lågmilade moderna vagnen som möjligen skulle komma ut till försäljning. Ja den är nu så gott som avfärdad. Det är inte utan ett stort mått av tvivel som jag avstyrt att bli näste innehavare av detta relativt moderna teknikmonster. Jag säger inte att den är i absolut teknisk framkant men de vore ett teknikspång med minst ett par tre teknikgenerationer att växla till denna.

För egen del känner jag att det finns så mycket mer spännande att lägga krut, tid och pengar på. Men förbannar lite smått att jag inte tar chansen att generationshoppa och uppgradera. Jag är dock ganska säker på att om jag tog chansen och tog språnget så skulle nog nämnda vagn hänga på gärdesgården ganska snart, speciellt när det var dags för förestående originalservice i tid och otid. För att inte tala om en och annan illavarslande återkallelse för att förebygga dels att dö av en korrosionsskadad airbag såväl som en bristfällig egr-kylare som tydligen ska få nämnda vagn att övergå till aska på nolltid.

Nej – den passar inte inte in det tämligt enkal tillvaron jag har idag. Bättre lägga krutet på något halvgammalt och betydligt enklare att hålla liv vid