Nygamla insikter från att skuva gamla nybilar…

Inget är så trevligt son när saker sitter där dem ska, speciellt på bilar på från 1990-talets senare hälft och framåt.

Redan för typ två år sedan så kom jag till insikten om att nyare gammelbilar har en tendens att falla isär. Indirekt då för att någon tidigare part varit framme och skruvat och inte fått ihop allt som det var från början. Patienten Roffe är nog inte allt för sönderskruvad, men väl så har mycket lossnat för det vibrerat loss. Nu senast ett par udda plastclips som ska hålla fast luftstyrningen till kylaren.

Visst det kan tyckas som en skitsak och jag minns att äldre konstruktioner ofta hade bättre, mer återanvändningsbara fästelement. Nu tillhör väl Fordar från 1990-talets slut inte gräddan av konstruktionsmässiga högvattenmärken. Dock känns det viktigt för bilens fortsatta existens att jag lyckas få lite bättre fason på Roffe. Just nu står ju skicket och väger mellan skroten, en slit och släng-bil eller möjligen blivande samlarbil.

Få saker verkar vara dokumenterade som just vilka plastclips som hör till vad. I viss mån förståeligt när detaljerna ofta är så pass små att gjutmärkning med artikelnummer oftast bara är att glömma. Jakten på vilken variant som jag behöver går vidare. Jag har hittat en firma i England som kanske kan leverera. Jag har för säkerhets skull även kontaktat en stor tillverkare i Asien för att få en produktkatalog för framtiden. Kanske en ny spinn-off i sikte, kränga plastclips till bilar vore något?

Men bara för att den inte startar…

Exakt hur bra och attraktivt något är bestäms ju inte alltid av så värst strikta bedömningskriterier.

Ett lysande exempel införlivades i helgen. Ja du som läst mina texter vet nog om den ostartande Escorten. Inlägget kom ut tidigare i veckan och återfinns här.

Det bar sig nu inte bättre än att just det faktum att jag misslyckades med att få igång bilen. Något som tycks ha triggat en än större köpimpuls. Det blir ju liksom en sport att förstå varför den inte vill starta.

Just det faktum att den inte gick att starta gav ju visst förhandlingsutrymme. Prisbilden gick att justera ned såpass att ett byte av bränslepump bör motsvara i rabatten.

Nu återstår mer av det praktiska. Hur i hela friden ska jag se till att nämnda vagn lyckas byta sida av staden? Offerter är under inhämtande…

Way out of your league, son….

Jag får tillstå, jag är lite star struck.

Det spännande objektet jag funnit i grannskapet var minst så välvårdat som jag knappt vågat hoppas på.

Dessutom roligt tilläggsutrustad med så väl Defa WarmUp med laddare som retrofit’ad AC för gamla “nya” gasen.

En i mängden men ändå unik?!

Bruce Springsteen råkade, dessvärre, slå huvudet på spiken i låten With Every Wish. Låten, kanske lite förbisedd, fanns med på “Human Touch” som gavs ut samtidigt som albumet “Lycky Town”. Båda skivorna var i ropet då i augusti då nämnda vagn passerade produktionsbandet i Ingolstadt 1992. Med frasen ‘Cause with every wish, there comes a curse, summerar herr Springsteen dilemmat. Ett så bra skick blir svårt att värdera. Säljaren och jag har kanske en lite för stor skillnad i prisbild för att det ska av.

Bilen är lite för bra för att kunna avfärdas som ännu en bra Audi. Men samtidigt lite för alldaglig för att kunna säga. Ja den är värd 3 månadslöner. Lite udda med tanke på att om den varit CAB så hade det inte varit någon sak egentligen. Och samtidigt – det finns inte så många kvar av den här kalibern.

Det blir kanske att klappa sig själv på axeln och lakoniskt konstatera – Way out of your league, son….

Projekt Lystring

Det är inte utan att jag undrar hur många sådana här projektintroduktioner jag påbörjat i mina dagar.

Men det är inte utan att jag uppskattar även detta steg även om målet för nämnda introduktion kanske aldrig kommer att införlivas. Eller för den delen ens komma så pass långt att det ens skulle kunna bli ett förvärv.

Att tankar ibland mår bättre av att ventileras så här i textbaserad form, det är troligen orsaken till mången skribents skrivklåda. Kanske för att summera tankarna för den dagen. Eller kanske tänkt som någon lättsamt kåserade ordvändning för eget eller allmänt beskådande. Att dessa rader blev för det allmänna, ja det står ju klart nu när du kan ta del av detta, bästa besökare.

Att skaffa ny bil är för mig en process som består i många steg.

Det första – belägg historiken, Här vill det nog typiskt att det ska vara få poster i ägarlängden. Ty vem vill bli vårdare nummer 26 i raden av lika många mångsysslare som passerat i revy.

Det andra, fundera på kända egenheter och brister. Du ska tro att det finns mången känd egenhet hos de flesta av vagnar. Vissa mer allmänt spridda än andra, SAAB’s hängande innertak och rostiga dörrar. Audis hycklande lås – de som bäst fungerar för att avskräcka ärligt folk, Cadillac v8:or av generationen Northstar taskigt korta topplocksbultar. Rover K-series Topplockspackningar, ja listan kan göras oändlig. Det handlar nog mest om vilka bilar vi ska gotta ned oss i. Annonser kan ofta ge en god vägledning om allmänna krämpor.

Delsummering; När dessa två pusselbitar inhämtats – är det något att gå vidare med? Eller rättare sagt, vad bör jag hålla ögonen på om och när det blir tillfälle att beskåda en eventuell kandidat.

Fyra; nu har du förhoppningsvis klarat av okulärbesiktningen och kanske rent av konkluderat vad magkänslan säger?

Fyra och en halv Subtotalisera, är det läge att gå vidare? Väg mot den rationella hjärnhalvans värdering om svedan i plånboken kan kompenseras av den emotionella faktorn att nu vara ägare till en  “vad helst det nu må vara”.

Ja mången gång faller den här ekvationen på punkt två. Ty att köpa en Cadillac med Northstar motor där värmen inte funkar, ja det är ju verkligen att gamb’la på hög nivå. Eller för den den att skaffa en Tvådörrars Saab 900 med hängande innertak och nybytt framruta, nästan lika dömt att misslyckas. I det senare fallet så behöver framrutan ur för att få ut innertaket vid omklädning.

Men när dem där två första hindren passerats, vad gör man då? För 15 år sedan så fanns inte den viktiga fundering vid punkt 4 1/2. Att köpimpulsen skulle motsvara eller helst övertrumfa den ekonomiska “svedan” i plånboken.

Här någonstans befinner jag mig nu. Ett trevligt lågmilat exemplar av en ganska alldaglig men ack så kapabel vagn har nosats upp. Ägarlängden helt ok. Miltalet välbelagt och lagom lågt och inte oävet på något vis. Ett plus för åldern där 30-årssträcket hägrar inom kort.

Sa någon hänga om avgassystemet?! I garagets lugna vrå fann ja givet några hemhamstrade “gummi-skapjonger” tänkta att ha om och utifall att… Inte inköpta i närtid, de här har minst ett halvt decennium som hyllvärmare i garaget….

På förbättringskontot vet jag inte direkt vad som väntar. En föraning säger mig att det kan vara läge att hänga om avgassystemet – ty röret pekar i en ovan vinkel vad jag sett hittills.

En möjligt försvårande faktor är nu att priset är en faktor höljd i dunkel. Den smått jobbiga uppmaningen från säljaren är väl att komma med bud. Min spontana fundering är, hur ska man ge ett bud på en bil som på intet sätt är den mest attraktiva av modeller. I ett utförande som inte heller är det mest eftersökta.

Nämnda vagn är visserligen lågmilad men inte så extremt att miltalet ger något direkt att gå på. Ägarhistoriken omfattar en tre-generations familj med lokal anknytning. Men inte heller lika ovanlig som exempelvis den mätarställningshämmande Pellefant där 1000-milasträcket inte passerats. Ja någonstans den där sista varianten av en bil i mellansegmentet just innan det stora tekniksprånget kom att ske. Välbyggd skulle jag tro, men inte lika välbyggd som något med stjärna i fronten. Möjligen lika tråkigt diskbänksrealistisk som knäckemackor till frukost. Troligen något man kan tänka sig att äta hela vägen in i kaklet men kanske utan den där kulinariska finessen att lämna någon känsla av sensation?!

Så stilla, så värdigt frusen i tid

I min iver att söka stöd i sätta pris-processen så tog jag tillflykt till diverse bilsajter som erbjuder värdering. Prisbilden var svårtydd. eller rättare sagt, prisbilden var vad jag skulle säga iskall. typ en halv månadslön?! För den som försökt hitta en bil till salu de senaste två åren för en halv månadslön så låter det orealistiskt. Visst det kommer ut objekt titt som tätt. ibland prissatta än längre. Siffror är siffror, statistik lika så. Men utsikten att säga till familjen som idag förvaltar nämnda vagn att listpriset är si eller så känns så väl skrämmande som utsiktslösa…

På samma sätt att abdikera redan innan och spela ut kortet “den här bilen är för fin för att jag skulle kunna ha råd att köpa” skrämmer minst lika mycket. Kanske får jag koka ned resonemanget på samma sätt som jag konkluderade vad värdet på en Trabant är – i korta ordalag konstaterade jag att utifrån annonserna det senaste året så kan priset vara allt från 3 påsar muffins/flak öl till 25000 kronor.

Exakt var denna skulle hamna, ja det är svårt att sia om innan jag varit och beskådat härligheten. Ja tankarna är flerfaldiga – svaren ytterst få.

 

Det mesta rår nog xxxxx för

Våren övergick snabbt till försommar. Lika snabbt gick inte bilsökandet. Om maj möjligen präglades av en kvarhängande släng av LondonTaxi-sjuka. Så har symtombilden övergått i att mer handla om mindre bilrelaterat och mer trädgårds dito. Även detta år huserar ett antal förvirrade Gräsänder i villaträdgården.

Nu har väl inte allt trädgårdsanknytning, senast förra veckan så gjordes försök att införliva en Ford Escort av senare snitt. Jag vet inte om det är fel på mig eller fel på bilmärket för Ford har en väldig egenhet att inte vara en bil som funkar för mig. Summerat har ingen av Fordarna av europeiskt snitt fungerat för mig. Den nämnda behagade inte vilja starta trots upprepade försök.

 

Möjligen så har de två amerikanska fungerat bättre…

Nu sätter jag mina förhoppningar till att inspirationen ska landa i att jag hittar något annat spännande att förkovra sig inom… Framtiden får utvisa om min förhoppning infrias…

Ännu en Ford som inte gillar mig

Som den som råkat följa mitt orerande över tid möjligen noterat – Fordar och jag är inte så kompatibla.

Det mest slående exemplet må vara saligt insomnade P(j)uck, den fullspecade Fiestan i härligt lila som dog redan på vägen hem från lärdomsstaden i öster. Ett förbisett faktum att olja kräves från min sida – till min ursäkt vill jag nog hävda att man hinner inte allt på den dryga timme jag ägt bilen.

Den andra var en urtvättad Mondeo i väloxiderad röd kulör. Här höll det mesta ihop men nerven av att sammanbrottet stod på tur var ständigt närvarande. Jaja en och annan fönsterhiss får man väl acceptera att de säger upp sig – lagom som regnet är i annalkande.

Om det möjligen är någon Ford som varit lätt kompatibel med mig i stort, med ryggen undantagen så är Flexitauren Rex det troliga exemplet. Här var det möjligen ledan och tristessen som var faktorn som fick bägaren att rinna över.

Den trötta men inte enda felande länken

Till listan får jag idag lägga en svart Escort. Såld under devisen i behov av nytt batteri. Sanningsenligt så ja batteriet var sopslut. men trots nytt sådant så snurrande motorn utan att tända. En halvtimme senare och jag kastade in handduken. Så av Forrrden bidde det intet.

 

Taxi-letandet bjuder på lektion i kvantfysik

(Föga) förvånande nog erbjöd söndagens post om min jakt på ägaren till en London-taxi i förläningen på ännu en dimension. Lagom efter att jag postat texten så kom ett sms. Korrespondenten i fråga var hyresvärden till nämnda bils garageplats. Nämnde gentleman hade råkat ha vägarna förbi platsen och tagit en bild, ja mest som bevis för vagnens fortsatta existens. All heder till en sådan hyvens person som förstår en smått galen bilnörd.

I den efterföljande korrespondensen oss emellan meddelande samme sagesman. Ägaren är minsann på mark destinerad till att kallas Svea rike. Det kändes ögonbrynshöjande. Detta då jag i fredags hade en mejlkontakt med arbetsgivaren till nämnde fordonsägare som ville låta påskina att kontrahentens minsann fanns i ’tjänstgöringsland’ 7-800 mil bort.

Ja jag tror banne mig att det må vara dagens lektion i kvantfysik och läran om närvaro i flera dimensioner samtidigt.

uncle ben – nu dekorerad internationellt

Internationellt Vagnmärke i nyare utförandet. Då med M i borstad vitmetall. NOS – ja fräscht ska det ju vara

Något trumpen Skoda-logo. ja det ligger på den där listan att ta tag i för framtiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Få saker är väl så tillfredsställande som när man får ta fram ett NOS Internationellt vagnmärke och dekorera fronten på Uncle Ben. Ja det behöver ju inte vara just Uncle Ben. Endera bil där man får skruva fast NOS-grejor känns ju toppen.