Som att återuppleva 1995?!

I min ungdom så figurerade två Volvo 340. Den ena en tidig Remjohan som, om minnet inte helt sviker, varit min flickväns farfars bil just innan frånfället. Den andra, en lite senare 345:a, som morsan skaffat för att ersätta sin Toyota Tercel där rosten gnagt på diverse ställen, inklusive bränslepåfyllningsröret.

Så här med snart 30 års perspektiv och filtrering av minnesfragmenten så framstår vagnarna som inte helt oävna. I praktiken kom att jag ta över förvaltandet av den senare och den var med mig i ett antal år. Möjligen skulle jag säga att den svagaste punkten var bakhjulslagren som jag fick byta regelbundet. Ja jag tror det blev tre eller fyra byten med mindre än ett år mellan tillfällena. Råkade förresten hitta den specialsplipade gigantiska hylsan på heltumssockel som gjordes för att kunna lossa medbringaren från navet.

Förra året så dök det upp en vagn på blocket som triggade vissa tankar. En senare (dvs efter 1982) 343:a med variomatic-lådan – alltså en äkta Remjohan. Tråkigt nog var det lite andra objekt som hann före i min prioritering, så som Roffe och Ludovico – En Audi. Så här med facit i hand så borde jag ha tittat på nämnda vagn, ty hur många åker på bilträff i dag med en bil som går lika snabbt bakåt som framåt?

Denna ständigt gäckande red. Göran Falk

På tradera finns just nu två inbundna böcker i serien All Världens Bilar. Dels utgåvan från 1987. Den finns i min samling sedan det begav sig typ 1987, om än i en utgåva för Premium Club. Dels en helt okänd All Världens Bilar – Amerika Special. Eftersom den även omfattar en sammanfattning om Camaro åren 1967-1989 får vi väl anta att den gavs ut under 1989 eller kanske 1990.

Av rubriken förstår du säkert att jag sitter på en kompetenslucka. Frågor som

-Vem var denne redaktör Göran Falk som står som utgivare?
-Fanns det någon kopplingen till Statoil och deras Premium Club?
-Hur kommer det sig att volymen om Amerika inte ens finns upptagen i Kungliga Bibliotekets rullor?

Ja frågorna är många – såhär i draget lyckas jag inte heller finna på mitt eget exemplar. Fritt från minnet tror jag förordet nämner något om att upplagan blivit försenad men att den ny äntligen bevisligen är där

80-tals flugan – Restaurangbroarna över motorvägarna

Här för leden hittade jag en liten pamflett om byggnationen av A6;ans restaurang i Jönköping. Att A6:ans restaurang funnits med i mitt medvetande kommer sig av att nära på alla av mina kontinentenresor med bil involverar att passera under denna antingen på ut- eller hemresan.

En nyfiken google-sökning över restaurangbroar ger två träffar i landet kopplat till Wikipedia. Dels en en i Gävle – Gävlebro och Nyköpings Nyköpingsbro. Fritt ur minnet vill jag även nämna  Hiltons Hotellanläggning vid slussen i Stockholm som borde kunna kvala in i samma kategori, även om det inte handlar om just vägrestauranger i direkt bemärkelse.

Intressant nog har samtliga av dessa det gemensamt att att de byggdes under 1980-talets senare hälft. Merparten, alltså A6;an i Jönköping, Nyköpingsbro och Gävlebro invigdes 1987. Medan Hilton eller Scandic Slussen som det initialt hette dröjde fram till 1989. Stilen säljs vara inspirerad av hur rastplatser anlades i Västtyskland. Udda nog kan jag inte dra mig till minnes att jag särdeles ofta sett denna typ fullt så ofta ens i Tyskland. Minnet säger mig att den senaste jag besökte var någonstans i Nederländerna eller möjligen Belgien.

 

 

2023 – jubileumsåret?

Att det alltid finns någon jubileum att hänga upp tillvaron på det är allmängods i skrivställarvärvet.

Infaller idétorka, ja då kan en titt i arkivet ge uppslag till något att skriva hem om för att låna fraseringar från Cornelis brev från kolonin.

2023 är inget undantag på något sett.
-För tidningssamlaren är det 80 år sedan Motormännens tidning Motor kommer på pränt första gången. (Januari 1943). Innan dess fick medlemmarna Svensk Motor Tidning. SMT var Kungliga Automobilklubbens tidskrift och förvecklingarna Motor/SMT finns det mer att språka om.
-I november är det 60 år sedan tidningen Vi Bilägare utkommer i sin nuvarande funktion och form. Tidningen slår sig gärna för bröstet och säger att den grundades 1930 och ja det är sant så till vida att det var en annan tidning som lystrade till namnet Bilekonomi.
-Följaktligen så kan man även celebrera dess frånfälle i december. Båda skrifterna kom att slås samman under hösten 1963 till stor förtret för BilEkonomi’s redaktion.Vi Bilägare var en medlemspamflett där Bilägarnas inköpsförening i Stockholm hade huvudmannaskap.
-40 år har gått sedan man utropade det Nordiska trafiksäkerhetsåret 1983. Får erkänna, att detta varit något som ens hänt hade jag inget solklart minne av. Men för den som gillar att älta gammalt och känt så kan jag tipsa om att klistermärken som proklamerat just detta stundom dyker upp på tradera för en spottstyver.

Lägger man sedan till vilka bilmodeller som firar jubileum ja så där flödet säkrat. För egen del kan det hända att något av det här ovan möjligen kan speglas längre fram. Men låt säga, det får vi ta är andra uppslag möjligen sinat…

2022 – ur bloggens perspektiv

Minnesgoda läsare vet säkert att jag brukar summera mina “bil-år” såhär i nyårstider. Så även detta år. inlägget finns just innan detta sett rent kronologiskt.

Nu har väl även bloggen blivit ett eget “ekosystem” som lever en parallell existens. Om än i mångt och mycket inspirerad av vad som händer på garagefronten. Även detta år så sticker tre ut vad det gäller antalet träffar. Åter igen toppar intresset för bilmärket Lada’s svenska historia i allmänhet. Och just sidan om det finns några återförsäljare kvar numera i synnerhet. Ja intresset är så pass stabilt att besök görs mellan en och två ggr per dag. Inte illa för en importverksamhet som gick i stå för 3-4 år sedan.

Likaledes kan man ana väderläget i landet bara utifrån hur många som söker information om 1970-talets storsäljande slirskydd från Norge. Så snart snöväder är ett faktum ramlar besöken in. Även här fascinerade att något som inte funnits på butikshyllan sedan 1990-talet alltjämt finns i allmänhetens (under-) medvetande.

Även sidan om staden Budapest har sin stabila ström av besökare om än inte alls som för ett 4-5 år sedan när sidan var ny och reviderades flera gånger det året.

Om nu dessa sidor har sin stabila skara besökare så är det inte där det stora intresset ligger. I sommar har bilsidorna kopplade till Sommarplågan Roffe och garagekompisen Ludovico en Audi attraherat stort intresse. Hela konceptet med att paketera Sommarplågan som ett eget spår verkar ha uppskattats.

Ja det var en utblick om vad som hänt bloggmässigt. Det är inte utan att bloggens innehåll året som gått spretar än mer tidigare.

 

 

Så var det dags att lägga bilåret 2022 till handlingarna.

Även detta år har ett par vagnar passerat garagets lugna vrå. Båda var inte några vagnar som jag egentligen hade tänkt införliva även om båda var trevliga. Men någonstans var ingen av dem ämnade för storverk i min ägo.

Möjligen kan jag väl tycka att Forden Roffe var ett intressant objekt att förlänga livet på. Ska man vara krass var det ingen ekonomisk vinst men väl ett kul projekt att öva felsökning av bil-el på,.

I ärlighetens namn behövs tilläggas att på tal om ekonomi så var “Ludovico en Audi” verkligen Ebberöds bank och resulterade i en förlorad månadslön på att ha ägt vagnen i typ 50-60 dagar. Men där och då var det Vagnen med stort V som helt plötsligt uppenbarade sig. Ska jag vara krass så var den även en starkt bidragande orsak till att den vagn jag tror jag skulle vilka ha rann mellan mina lätt reumatiska fingrar. Ledsen bilägare H – bara omständigheterna varit annorlunda.

2022 skriver även in sig i min historik sommarregn jag åkte 7 km för fort på 30-sträcka! Inte nog med denna nesa, jag missade även en skyltning om att p-skiva skulle nyttjas på en parkering. Ack ve vilka utsvävningar helt på grund av min ’hemmablindhet’. Samtidigt var det hela en god påminnelse om att trafikregler uppdateras över tid.

Har du tänkt på att stadskärnor numera har en hel palett av tänkbara hastighetsregleringar i tätorten. Här i “Ö” finns allt mellan 7, 30, 40, 50, 60, ja även 70 om man räknar in matarvägarna in till stan. Lägger man därtill motorvägens 90 ja då är provkartan nära på total. Möjligen saknas 80, 100, 110 och 120 – men i stadstrafik inte rimligt. Därtill finns ju även 10, 15 och 20 på enskilda vägar lokalt, men då är det privata väghållare på industri- och bostadsområden.

När det nu gäller att blicka framåt och ta ut riktningen för 2023 så kan jag torrt konstatera. Än så länge är mitt behov av en vardagsbil lätt obefintligt- eller i alla fall så pass litet att Diesel-Doris lär kunna täcka behovet i närtid. Det lämnar fältet för roligare alternativ öppet. Därmed inte sagt att jag kommer göra slag i saken såvida inte rätt objekt blir tillgängligt till rimliga pengar. Sedan vad rimliga pengar må vara är ju alltid en avvägning och varierar troligen över tid. Frågan om vad som är rätt objekt må även det vara ett synnerligen sluttande plan. Skulle jag göra listan idag skulle den troligen vara kort och koncis. Gemensamt för objekten i fråga är ”mötesplatsen vid trädet”.

Nu slutar inte årets fordonseskapader med detta, i garaget står även knallerten Moffe och väntar på lite blidväder och massa inspiration. Men mer om detta senare – ja säkert långt senare:-)

 

God Jul – anno 1952 signerad B Karlström

Som alla samlare med ett visst mått av galenskap har jag även börjat jaga originalen till omslagen – här i form av den tryckta versionen på originalet från 1952. Alltsammans signerat Björn Karlström.

Man ser tydligt var den tilltänkta avgränsningen fanns – tänk vilket jobb för reprofotografen innan bilden väl kunde gå i tryck

Som att finna lösningar på problem jag inte har.

För en väldig massa år sedan, ja någonstans under min KY-utbildning så hade vi en kurs i juridik. Mitt kära ex och jag gick samma utbildning och hon var synnerligen begeistrad i att konstruera rättsliga scenarion.

Ja hennes intresse och frenesi var sådan att den stackars inhyrda affärsjuristen till slut svarade något i stil ”uppfinn inte rättsfall som inte finns”. Jag tror att denne syftade på att det alltid finns ett intresse för viss vinning eller fördel som alla som hamnar i en rättstvist har ambitionen att dra nytta av eller få del av. Kanske är det många gånger den där alternativa segern är något som används just i affärsjuridik som en gemensam faktor för att lösa ut tvister.

Jag kan skönja samma driv hos mig själv. Eller ska jag säga feltänk? Under hösten har jag börjat samla delar på måfå. Eller ska jag säga på vinst, eller mer troligt, på förlust. Jag tänker givet på de där udda detaljerna som oftast gick sönder på en viss bilmodell av ett par enskilda årsmodeller i ett specifikt utförande:

Samlandet har väl gått halvbra. De två mest kända ”svagheterna” och misstänkta felkällorna har jag lyckats införskaffa. I sig kanske en bedrift med tanke på att ena detaljen gick ur produktion runt 1989. Den andra verkar man ha hållit liv i produktionen in på 2000-talet så där var det mindre problematiskt.

Här förleden så hade jag turen att sammanstöta med ägaren till just en sådan vagn. Turligt eller kanske tråkigt nog påvisar den dessa symtom där detaljerna i fråga skulle kunna tänkas vara felkälla eller om man så vill lösningen

Vagnägaren i fråga tror mer på att det handlar om en annan inte helt oväsentlig detalj längre bort i mekaniken. Inte heller denna detalj är direkt lättfunnen. De gånger de dyker upp med rätt märkning, alltså med biltillverkarens detaljnummer så är priset låt säga runt 2000 kr när den landat hemma i Sverige uppskattningsvis. Fördelen med just den delen är att den går att byta utan att ta ned massa bitar av drivlinan vilket annars krävs. Så då är ”pris kontra arbetsinsats-faktorn” fördelaktig. 2000 kr för 15 minuters skrivande.

Nämnda bilmodell är väl inte direkt någon volymvagn och tillverkaren i fråga tog det säkra före det osäkra och köpte drivlina från andra tillverkare. Något som teoretiskt i alla fall är bra. Ja för då har delarna bör ju ha funnits på fler modeller än just den jag är nyfiken på. För att nu göra det hela mer spännande så har förstås vagntillverkaren i fråga valt att numrera sina delar på helt eget manér så matchningsproceduren är som att lägga pussel. Ty vad motsvarar detaljen med artikelnummer xxxyyyy i de andra tillverkarnas nummerologi?

Lite som att läsa Kalle anka på utrikiska

Om nu bilmodellen jag imaginärt samlar delar till varit tillverkad 20 år senare så tror jag internet kunnat matcha allsköns träffar framlänges och baklänges. Nu finns nog inte riktigt samma ambition hos dem som är entusiaster kring bilen idag. Den som vet har säkert ingen ambition att delge övriga att detalj X motsvarar detalj y hos annan firma, för y går säkert att hitta för en spottstyver bara man vet var man ska leta. Men visst då skulle ju även jag ta chansen att sälja 3-4 gånger så dyrt:)

I mitt tidigare värv som reservdelshandlare så har jag i viss mån lärt mig att matcha på gehör – och eftersom ingen minns en fegis har jag nu beställt även den där tredje delen. Visserligen inte för en ren spottstyver men väl så pass billigt att jag vågade chansa. Inte för att detaljen än ramlat in i min ägo, men postnord skvallrar om att den är i antågande. Eftersom jag inte har någon bil att sätta den på så kommer jag bara kunna konstatera att det är ännu en detalj som kanske skulle kunna lösa problemet på en bil jag inte har:-)Eller som man även skulle kunna konstatera, jag lägger pussel utan passande bitar eller objekt att applicera dem på, helt i blindo…