Kategori: Diesel-Doris

Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!

Publicerad den

Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.

Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.

Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val

Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.

In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?

Publicerad den

Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.

Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.

I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.

Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.

Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!

Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän

Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.

Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.

 

 

 

Om våndan av att dekorera

Publicerad den

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

Kontinentenvärme och bromsjobb – Diesel-Doris förnimmer om ungdoms tider

Publicerad den

Årets besök för DD hos CarSpect gick sådär. Anliggande handbroms och en väldigt underpresterande broms höger fram ger upphov till ett kommande återbesök.

Nyfiken som jag är, och tillika semester så har Bromsrenovering stått på agendan denna 30+ grader varma onsdag. Får tillstå att det varit tämligen behagligt i värmen. Dock har kanske takten varit aningen justerad. Allt för att ge kropp och sinne lite ståhöjd. Varför stressa när det inte är direkt bråttom.

Turligt nog verkar hittills delarna som behövs finnas hemma på hyllan. Ännu ett bevis för att mitt hamstrande ibland räddar en i nöden.

då vänder vi blad – välkommen 2022

Publicerad den

Om det ska sättas något enskilt ord på detta Covid-präglade 2021 så väljer jag omdaning.

Mycket talar för att det var 2020-talet kommer vara årtiondet där mången sanning kommer att få omprövas.
-Dieselns död och möjliga återuppståndelse i form av växtbaserad syntetisk dito.
-Insikten om att drivmedelspriserna som redan idag är prövande kommer dubbleras innan 2030 står i kalendern.
-Elbilens snabba frammarsch, effektbristen i ledningsnätet till trots.
-Biblioteketsväsendets snabba utgallring av periodika.
-Motorpressbranschens vacklande tro på sin egen affärsmodell och indirekta dödförklaring av print som födkrok.

Indikationerna är många, och då har jag bara sett till mitt intresse för bilen som fenomen.

På det lite mer praktiska planet så har motoråret varit likaledes omdanande, Rikke-Tikke-Tavi kom, sågs och seglade. Lilla Jimmy byttes mot enorma Bhzzzz. Diesel-Doris har snart fått se varenda vrå av Sveriges land i jakten på tidningar att införliva till samlingarna. Att sedan Bhzzzz sedermera övergav min mitt i tjänsten när nivåregleringen packade ihop, ja det jag ju lite kul krydda och oplanerad förändring i tillvaron. Möjligen gav det även vatten på min kvarn att komplexa gamla lyxvagnar är vanskliga livspartners, i alla fall ekonomiskt sett.

Om något ändrats på det praktiska planet så är engagemang ledordet. Att jag har och haft medlemskap i olika klubbar och intressegrupper är ingen nyhet. Dock var 2021 året där det hela blev mer handfast. Dels medlemskapet i DKW-klubben är eftersmaken känns unken och nattstånden. Dels via OK och M Sverige där sjukdomsinsikten mer präglat vattentrampandet och en påbörjad men långsam omdaning.

Om det möjligen är någon organisation där jag tror man alltjämt är i fas med samtiden så skulle det nog vara Mercedes-Benz klubben. Där verkar återväxten och nyrekryteringen vara närvarande. Sedan är väl frågan om det beror på klubbens arbete eller om det mer handlar om Mercedesbilarnas attraktionskraft det är svårt att avgöra på distans.

På tidningssamlandets horisont så har mycket landat i att bygga kontinuitet. Teknikens Värld-spåret här komplett från startåret 1948 till och med 2019, Vi Bilägare komplett sedan nystarten1964 till dags dato. Motor är det lite sämre ställt med, tidningen startade 1943 men min samling är full täckning från 1960 till dags dato. Därtill en massa andra kul titlar där jag lyckats hitta rätt samlingar att införskaffa.

Inte heller via att pliktskyldigt redovisa bilaffärerna som det inte blev något av, ger inte många rader att skriva hem om. Inte heller så pass minnesskapande att jag nu ens kan komma på någon vagn att nämna. Men visst – den lågmilade 607:an var nog säkert en av de sista att finna i landet i vettigt skick. Men som alltid, med vettigt skick och samtidens galna prisutveckling på bilar så kändes det på tok för dyrt att få vara med i den klubben.

Ja på tal om klubbar så kan jag konstatera att inte heller jag känner mig helt såld på att vara medlem i alla klubbar som jag var med i 2021. Så 2022 tackar jag nej till DKW, AHK och troligen Mercedes. AHK och Mercedes ger annars ut väldigt trevliga magasin. Dock känns det inte som jag hittat rätt och boatt  in mig. Kvar blir M Sverige, Moderaterna, OK och kanske Företagshistoria. Den sistnämnda tangerar lite arbetet med M Sverige.

Där någonstans tror jag vi summerat 2021. Men givet – uppslagen till ytterligare orerande finnes. Om jag möjligen skulle vilja tillägga något så vore kanske Hyundai Matrix ett uppslag, men den karamellen låter jag nog bero ännu en tid till… sedan är ju alltid Toyota Camry ett uppslag som är ständigt passivt närvarande, även om köpkänslan inte riktigt råkat uppenbara sig – än ska väl tilläggas.

 

 

 

Bland gräsänder, likströmsgeneratorer och militärcyklar – sommaren är här

Publicerad den

Det känns att vardagen kastas mellan hopp och förtvivlan. Kanske är det försommarsäsongen vånda så här i covid-tider, för det verkar ju inte vara någon idé att planera något.

Jag råkar nu vara medlem i en handfull fordonsklubbar – DKW, Mercedes M Sverige (Motormännen) och OK. Var och en av dessa har historiskt varit aktiva och anordnat träffar till höger och vänster. Men spontant kan jag bara komma att tänka på att det är bara DKW-gänget som har ambition att göra ett arrangemang denna sommar. Ja sommar och sommar, det är faktiskt tidigt i höst om du fråga mig – allt efter tredje vecka i augusti är väl höst enligt skolgångsterminerna?

Gräsänderna

Nu står jag väl inte och faller med att få träffa likasinnade själar i bilorienterad kontext. Just nu är det nog de förvirrade gräsänderna som stundom barrikaderar vår trädgård som får mest av mitt medvetande. Jag hade aldrig kunnat ana vilka gruppdynamiska utmaningar som ett skock änder präglas av. Vissa av dem tål då rakt inte att vissa råkar ens titta i deras riktning. På samma sätt så finns det charmerade individer som gör allt för att fånga även vi två-bentas fulla uppmärksamhet och socialiserar sig gärna om man råkar vara ute i det gröna.

Likströmsgeneratorer

Om nu gräsänderna är dem som fångar engagemanget så är väl Mungans generator dess raka motsats – även om jag vet att det är där jag borde lägga min energi. I alla fall om jag har ambitionen att faktiskt låta Rikki-Tikki-Tavi rulla några längre sträckor. Det hela faller väl nu mest på att jag gärna skulle vilja mäta mig fram till om det är generatorn eller möjligen den separata regulatorn som spelar mig ett spratt. Blotta vikten på en renoverad generator skapar sina problem – jag fann en modest prissatt och nyservad dito i Tyskland hos en privatperson. Dessvärre hanterar inte privatpaket-speditörerna paket tyngre än 20 kg så den ligger kvar i mellersta fäderneslandet och nämnda Munga häckar alltjämt i garaget vikarierande som avlastningsyta.

Militärcykel

I brist på roliga uppslag råkade jag köpa en till militärcykel – den här gången en M/105A, den med det förstärkta baknavet med bromsbackar. Att dessa baknav är lite speciella fick jag snabbt erfara, eller rättare sagt det nämndes redan i annonsen. Bromsen vill inte släppa efter att man bromsat en gång. Nu gör ju inte konstruktionen av Sachs HR 90V det hela så enkelt. Olikt de flesta andra bromsnav jag skruvat med så vill inte dessa dela på sig med mindre än att man måste bryta bort ett dammskydd i plåt. Att dammskyddet i fråga gick ur Sachs tillverkning någon gång under 1970-talet ställer ju till lite problem. Uppslag saknas dock inte, möjligen ambitionen att betala vad som begärs för de restpartier jag råkat hitta. Eller vad sägs om en översynssats för 350 chf (3300 ex moms tull och frakt). Det är ju bara det att det är sju – åtta gånger vad cykeln kostade.

Allt är inte nattsvart – Jimmy klarade besiktningen!

Årets besiktningsrace bestående av Diesel-Doris och Jimmy för min del fick visa upp sig på andra stationer än Opus den här gången. Diesel-Doris på Svensk Bilprovning (SBP) vilket gick sådär. En brusten fjäder och två dåliga bromsslangar gav inbjudan till återbesök. Nu är det avhjälp men lustigt nog – eller snarast skrämmande så det förslår så noterade inte teknikern att ett av bromsrören läckte efter återmonteringen. Jag kan säga att bilen var bättre innan än efter efterkontrollen…. (jodå klart jag såg till att fixa det hela väl hemma igen. Men SBP kändes väldigt trött organisationsmässigt.)  Jimmy fick istället visa upp sig hos CarSpect här i grannskapet. Döm om min förvåning när det blev blankt papper och körklart till 31/8-2022. Jimmy visar sig vara en bra slit och släng-vagn, perfekt för irrfärder i sjukhusets parkeringshus.

 

 

Tänk att alla de där bokstäverna spelar någon roll?!

Publicerad den

Ibland blir man ju lite lätt förvånad över att de där sista bokstäverna i VAG’s artikelnummer gör så stor skillnad.

För ett knippe år sedan, kanske 2016 så gjorde jag slag i saken och bytte framfjädrar på Diesel-Doris. Ja övningen i sig är ju mest en halvtimme av skruva och muttra – framvagnarna på Passat och Audi var ju ett under av länk-/ och bärarmar med tvärstag och stabilisatorstag till vänster och höger.

Jag minns att jag fick artikelnumret av min gode bror som råkar ha tillgång till lämpligt system för att matcha i så det blir rätt. Och formatet var väl i stil med 8D0411105AQ, råkar man bara söka på 8D0411105 så finns det väldigt massa passande fjädrar och vid tidpunkten så handlade jag de flesta av mina delar via Ebay.de. Så här i efterhand tror jag mig veta att fjädrarna jag köpte var till en Bensinare och inte en Diesel. De passade och bilen blev mjuk som sammet, en riktigt komfortvagn. Nackdelen var väl att den blev ytterligt låg, ja så pass låg att varje fartgupp och spårig vägbana innebar att det ville skrapa i.

Nu bar det ju sig inte bättre än att Diesel-Doris var inne och visade upp sig hos bilprovningen. Ja det är den tiden på året. Resultatet blev en inbjudan till återbesök med nya fjädrar och bromsslangar – tydligen räcker det inte med att jag köpte hem nya 2019 – det ska skruvas dit också….

Så nu, när jag åter igen fått Dieselfjädrar så är det myyyyycket luft i hjulhusen… hoppas bara vi klarar examen på torsdag.

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Publicerad den

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.