Kategori: Diesel-Doris

Om att vara fordonsmässigt utmanad

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

-Och bilen går bra?

frågan är väl om vilken bil vi pratar om. I familjen så finns 5 bilar. Familjen i det här fallet är hustrun,  jag och  dotter med äkta hälft. Det började med att dotterns ”andrabil”, en för sammanhanget oförskämt ogammal Ford Focus, behagade sluta koppla ut eller i hur man nu ser det. Lagom som servicejobbet för den var inplanerat. Så behagade även dotterns förstabil – även det en Ford Focus men kombi drabbas av akut kamremshaveri. Den som kan sin motorhistoria vet säkert att Fords Ecoboost-motorer är lynniga till sin natur. Våt kamrem är inget jag rekommenderar om man inte är gjord av pengar och kan göra preventivt underhåll låååångt innan serviceboken stipulerar. Nu är nog scenariot att det krävs motorbyte för att få ut fler mil ur den karossen.

Givet var läget akut, de fick ta vår kära Uncle Ben som vikarie.  En baggis eftersom jag i alla fall har Diesel-doris. Tills igår. Då sköt jag drivknuten på förarsidan!

Nackdelen var att jag var på väg mot Västerås på motorvägen. Det blev att sakta och försiktigt försöka ta bakvägarna till Örebro från Arboga. Så sådär 90 minuter senare så var jag väl hemma. Konstaterade att jag har nya knutar på lager så det var bara att i snöglopp och -6 grader inta garageuppfarten för lite motion.

Glad i hågen så konstaterade jag 3 timmar senare att drivknuten var på plats och bilen åter i ett stycke.
Skam den som ger sig tänkte jag i morse och hoppade in i Diesel-Doris för ännu ett försök att nå västra aros. Bara för att upptäcka att ja, det gick nu att styra bilen och den hoppade inte fram längs vägen. Men i gengäld pumpgasade bilen av sig själv, rök enormt svart och var milt sagt orkeslös.

Att i det här läget abdikera och vända hem ännu en dag i ogjort värv fanns inte på kartan. Resan förtogs i stillhet och med känslig gasfot. Fram och åter, missionen utförd men med insikten att av alla 5 bilar vi har är bara två driftsfäiga, ja i alla fall tekniskt. Att JYA skulle få se snöglopp och salt håller jag för otroligt. Så nja jag och hustrun har ingen bil. dottern har ju ”snott” vår andra.

Så billöst i slutet av januari 2026… det är ett aber i snövädret.

 

Ett griftetal – eller möjligen Ode to Joy!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nu har den inte helt indoktrinerade lilla Citroën C3, populärt kallad Trikålåren utgått ur min tjänstgöringslängd.

Ja jag hör dig fundera på om det varit en god investering. Jag får spela kortet att ha bil sällan är en investering. Men visst, jag fick igen köpeskillingen och skatten. Men alla timmar i garaget och de myckna leveranserna av bildelar ja de är föreviga ofinansierade.

Visst i sanningens namn, det var inte något behagligt ägande. När väl beslutet var fattat och förtroendet utraderat, ja då the point och no return nådd. Utsagan att det skulle bli skroten nästa för denna kom på skam – Viköperdinbil bjöd över vad klipparmaffian på blocket och FB kände var relevant. Så på så sätt ett enkelt val.

Så åter faller tjänsten på Diesel-Doris, även nämnda vagn har fått visa upp sig på bilprovningen, denna gång med anmärkning på en styrled. Vis av erfarenheterna från Trikålåren så valde jag givet att sikta lite högre än Biltema och valde FAG. Nog om detta, förnyat förtroende hela 2024 säkrat. I alla fall besiktningstekniskt.

In the circle of life – då fick vi ta farväl av…. Pelle?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att hela vår tillvaro kretsar kring de olika möten som händer i tillvaron som kan kallas livet. Ja det det torde vara känd.

Inte heller att alla vagnar jag mött för evigt skulle snurra runt i det universum som utgör min tillvaro. Ja även det får anses vara fullt normalt.

I dagarna trodde jag dock att allt hängde på gärdesgården för en av dem. Den stackars Diesel-Doris – DD, nu inne på sitt 25 år och fyrtioförsta tusentalet mil nu var en given kandidat att få lämna in. Besiktningen behagade löpa ut i månadsskiftet, och dessvärre sammanföll det hela med att även svärfar Walter bytte spelhalva. Inte heller där var nog oddsen till hans favör, 87 och med diagnoskort långt som när jag besiktade en Saab en gång. Anmärkningarna tog två sidor av protokollförarens insatser i anspråk. Tilläggas bör att det här var på den bruna tiden. Nej inte politiskt, jag menar förstås när Svensk Bilprovning med sitt monopol regerade och hade bruna protokoll-set med karbonpapper emellan.

Men när nöden är som störst, ja då får man gå ut i garaget och skaka liv i Diesel-liket, för det är den enda med dragkrok. En blixtinkallad sejour hos Carspect och bara en par krämpor som påpekande med en styrled som värsta plump i protokollet. Så vips var DD fit for service i sitt specialgebit – släpa och agera flyttbil.

Så nej – utsikterna för DD ser ut som om hon/den/det får förlängt förordnande med ännu ett år. Eller i praktiken, till 2025 lär det ju bli?!

Pelle – sommarnöjet med vit bil och diverse fastkletade flygfän

Men Pelle då? Ja Pelle – Dotterns lilla Twingo har kämpat emot fordonskontrollen. ett bromsrör och en styrled vållade återbesök gånger två?! Som tekniskt ansvarig är jag synnerligen brydd över hur bromsarna på den sida jag inte rört kunde bli sämre av att jag donade på andra hjulet övergår min tekniska kompetens. Men nu ska nålsögat vara passerat, så även en inte helt försumbar mängd bromsvätska.

Så då var det bara att se till att någon annan spekulant möjligen får chansen att åka Twingo. Erkännas kan att jag kommer sakna den agila lilla rackaren – även om jag inte helt gillade sittställningen.

 

 

 

Om våndan av att dekorera

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

Kontinentenvärme och bromsjobb – Diesel-Doris förnimmer om ungdoms tider

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Årets besök för DD hos CarSpect gick sådär. Anliggande handbroms och en väldigt underpresterande broms höger fram ger upphov till ett kommande återbesök.

Nyfiken som jag är, och tillika semester så har Bromsrenovering stått på agendan denna 30+ grader varma onsdag. Får tillstå att det varit tämligen behagligt i värmen. Dock har kanske takten varit aningen justerad. Allt för att ge kropp och sinne lite ståhöjd. Varför stressa när det inte är direkt bråttom.

Turligt nog verkar hittills delarna som behövs finnas hemma på hyllan. Ännu ett bevis för att mitt hamstrande ibland räddar en i nöden.

då vänder vi blad – välkommen 2022

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om det ska sättas något enskilt ord på detta Covid-präglade 2021 så väljer jag omdaning.

Mycket talar för att det var 2020-talet kommer vara årtiondet där mången sanning kommer att få omprövas.
-Dieselns död och möjliga återuppståndelse i form av växtbaserad syntetisk dito.
-Insikten om att drivmedelspriserna som redan idag är prövande kommer dubbleras innan 2030 står i kalendern.
-Elbilens snabba frammarsch, effektbristen i ledningsnätet till trots.
-Biblioteketsväsendets snabba utgallring av periodika.
-Motorpressbranschens vacklande tro på sin egen affärsmodell och indirekta dödförklaring av print som födkrok.

Indikationerna är många, och då har jag bara sett till mitt intresse för bilen som fenomen.

På det lite mer praktiska planet så har motoråret varit likaledes omdanande, Rikke-Tikke-Tavi kom, sågs och seglade. Lilla Jimmy byttes mot enorma Bhzzzz. Diesel-Doris har snart fått se varenda vrå av Sveriges land i jakten på tidningar att införliva till samlingarna. Att sedan Bhzzzz sedermera övergav min mitt i tjänsten när nivåregleringen packade ihop, ja det jag ju lite kul krydda och oplanerad förändring i tillvaron. Möjligen gav det även vatten på min kvarn att komplexa gamla lyxvagnar är vanskliga livspartners, i alla fall ekonomiskt sett.

Om något ändrats på det praktiska planet så är engagemang ledordet. Att jag har och haft medlemskap i olika klubbar och intressegrupper är ingen nyhet. Dock var 2021 året där det hela blev mer handfast. Dels medlemskapet i DKW-klubben är eftersmaken känns unken och nattstånden. Dels via OK och M Sverige där sjukdomsinsikten mer präglat vattentrampandet och en påbörjad men långsam omdaning.

Om det möjligen är någon organisation där jag tror man alltjämt är i fas med samtiden så skulle det nog vara Mercedes-Benz klubben. Där verkar återväxten och nyrekryteringen vara närvarande. Sedan är väl frågan om det beror på klubbens arbete eller om det mer handlar om Mercedesbilarnas attraktionskraft det är svårt att avgöra på distans.

På tidningssamlandets horisont så har mycket landat i att bygga kontinuitet. Teknikens Värld-spåret här komplett från startåret 1948 till och med 2019, Vi Bilägare komplett sedan nystarten1964 till dags dato. Motor är det lite sämre ställt med, tidningen startade 1943 men min samling är full täckning från 1960 till dags dato. Därtill en massa andra kul titlar där jag lyckats hitta rätt samlingar att införskaffa.

Inte heller via att pliktskyldigt redovisa bilaffärerna som det inte blev något av, ger inte många rader att skriva hem om. Inte heller så pass minnesskapande att jag nu ens kan komma på någon vagn att nämna. Men visst – den lågmilade 607:an var nog säkert en av de sista att finna i landet i vettigt skick. Men som alltid, med vettigt skick och samtidens galna prisutveckling på bilar så kändes det på tok för dyrt att få vara med i den klubben.

Ja på tal om klubbar så kan jag konstatera att inte heller jag känner mig helt såld på att vara medlem i alla klubbar som jag var med i 2021. Så 2022 tackar jag nej till DKW, AHK och troligen Mercedes. AHK och Mercedes ger annars ut väldigt trevliga magasin. Dock känns det inte som jag hittat rätt och boatt  in mig. Kvar blir M Sverige, Moderaterna, OK och kanske Företagshistoria. Den sistnämnda tangerar lite arbetet med M Sverige.

Där någonstans tror jag vi summerat 2021. Men givet – uppslagen till ytterligare orerande finnes. Om jag möjligen skulle vilja tillägga något så vore kanske Hyundai Matrix ett uppslag, men den karamellen låter jag nog bero ännu en tid till… sedan är ju alltid Toyota Camry ett uppslag som är ständigt passivt närvarande, även om köpkänslan inte riktigt råkat uppenbara sig – än ska väl tilläggas.