Ordnung muß sein! Garaget är åter en skruvarena

Så var det dags att säga tack och farväl till allas vår Rödingen. en dryg månad och några dagar efter inköpet så tror jag mig ha insett att det här med bilköp är långt mycket svårare än det tidigare varit. Inte nog med att bilar idag verkar vara mekaniskt mer känsliga och därmed större risk att gå på en rejäl mina. Men även jag har väl utvecklat någon liknande kontaktallergi till saker som bara nästan lyckas fylla checklistan – ja hustrun kan nog gå i god för att det är väldigt komplicerat för mig att köpa något tekniskt utan att ha gjort en långtgående konkurrentanalys och därtill kvalitetsutvärdering. Men visst, de gånger jag väl handlar så blir jag väldigt nöjd – ibland som på rikssvenska, ibland i värmländsk dialektal kontext (läs; besviken/ “urledt trött på”).

Nu var det väl på målsnöret som just Rödingen kom att landa på något som kan likna onåder. Var och en av pusselbitarna i nämnd ordning:
*Platsbrist – det är svårt att hålla rangerbangården rörlig med tre bilar på samma uppfart. framför allt om det faktiskt borde vara en plats till för att hålla garaget “skruvbart”.
*Lacken på motorhuven – tanken på omlack har varit ständigt närvarande men inte helt enkel att motivera eftersom det sällan blir så bra som man önskar för dem pengarna.
*Bristen på fotstöd för vänsterfoten och avsaknaden av farthållare – på det hela petitesser men det är just sånt som är tröttande i längden

Nu lär Rödingen istället få byta ort till staden på A i österled och vara extrabil när Herr R är sporadiskt hemförlovad från jobbet i söder. Jag kommer garanterat sakna bilen men samtidigt även känna att min vardag blir lite enklare varje gång trädgårdsmaskinerna behöver in på översyn, eller när nya köksstommar ska byggas till någon lägenhet, eller när ett flyttlass måste mellanlanda några dagar mellan lägenhetsbyten eller när jag bara vill få in Diesel-Doris på oljebyten, eller cyklarna ska in för däckbyten till dubbdäck eller eller eller, ja du förstår säkert att det är svårt att ha en bil som bör få vila i garaget om den den tar upp just de kvadratmetrarna man behöver till massa annat akut.

Av Skokloster bidde en tumme..

Mina storslagna förhoppningar om att få åka till gångna helgens begivenhet på Skokloster kom på intet, lite dålig sömn natten innan och lite halvbekymmer på hemmafronten gjorde att det fick stryka på foten – kanske till det bästa. Det kändes liksom om projektet redan var klart för min del och att Skokloster mest funkat som en deadline för att komma i mål i tid.

Nåväl dags för vintervila på detta månde?

Projekt Rödingen – från mattröd till 3m:s bil, går det?

När jag, lätt brådstörtat, slängde mig iväg på tåget mot Norrköping, så låg ambitionsnivån på nivån att man helst inte skulle skämmas för bilen på parkeringen.

De gångna dagarna har jag så smått “levlat” upp till nivån “Femmetare” – alltså en bil som ser bra ut på 5 meters håll. Nu ännu ett dygn senare så ligger nivån på Tremeters-vagn, snacka om att höja ambitionsnivån. Nu återstår ju ett och annat innan jag når i mål – även om deadlinen är satt till helgens Klassiker-träff på Skokloster….

Over and out

Se men inte röra – det borde ju jag ha lärt mig….

Rödingen –  ja alltså nyförvärvet på bilfronten tillhör nog kategorin “mellanchefsbil”. Tänk dig en tjänstebil där det funnits en begränsat förmånsvärde som satt sin prägel på bilens utförande. Just i det här fallet så pratar vi om största motorn,  fönsterhissar fram (teoretiskt sett) och manuell taklucka. Alltsammans ackompanjerad av en RDS-radio med kasettbandspelare och matt solidlack. I övrigt så saknas allt annat som gör billivet aningen mer behagligt. Spontant kan jag bara komma på en annan av mina forna vagnar som lidit samma öde. Det var den Honnecker-gråa Audin som dubbades till Ingol – fast den hade trots allt ECC.

Man ska inte pilla på saker bara för att

Just med dessa teoretiska fönsterhissar så vållade min nyfikenhet en del bakslag. Innerst inne visste jag att det var osmart att försöka köra ned fönstret. Men man måste ju säkerställa om de faktiskt funkar…. Takluckan gick ju väldigt bra att öppna så det kunde väl inte vara någon risk!? Konklusionen som summerar den ljudmässiga sensation som kom blixtsnabbt efter knapptryckningen – jag borde inte ha försökt… Att fönstret dessutom behagade fastna 3/4 delar ned gjorde det hela än mer spännande.

Ska jag tillägga att dessa hissmekanismer har utgått ur Fords sortiment och även Klokkerholm som brukar kunna ha sånt som blir mos när man krockar sin bil. Att jag lyckades hitta en eller annan restpost någonstans på Ebay, gjorde det hela än mer förtvivlat – i alla fall ur ett ekonomiskt perspektiv likväl som att firman i fråga skrev att man brukar sända sina beställningar inom 20 dagar efter mottagen betalning…. Ridå!

Ett lungt sinne är den bästa av huvudkuddar…

En orolig natts sömn, ja inte bara till följd av fönsterhiss-debaclet utan kanske än mer på grund av riksdagsvalets utgång, så slösurfade jag på bilskrotarnas hemsidor. Visst det finns begagnade mekanismer här och var men priserna kändes verklighetsfrånvända. För att inte tala om att bilderna skallrade om att dessa var minst lika dåliga som hissarna jag har… Turligen nog så fann jag ett demonteringsobjekt på Delplocken strax utanför stan och tog en tur för att bilda mig en uppfattning. En timmes skruvande och muttrande och två hissar som verkade fungera landade för transport hem till garaget. Priset – ja 220 kr styck vilket var långt bättre än de fyrsiffriga prislapparna på bildelsbasen.

 

 

Ödets intrikata ironi – eller att utmana St Christophers alla goda välsingelser

Föga anade jag när jag ett halvt dygn tidigare satt och plitade ned min “bucket list” över tänkbara kandidater att förvärva härnäst.
Att jag redan nästa förmiddag skulle sitta och ömsom nicka infallande och samtidigt ojja mig över att jag borde ha lyft luren istället för att sända ett sånt där sonderingsmail.

Att jag lite moloket likaledes skulle konstatera att objektet för mina suckar och bifallande nickar inte alls skulle utgöras av någon av vagnarna på listan över tänkbara kandidater.

Att det skulle vara något kul det hade jag ju i alla fall bestämt. Men inte heller där så tror jag mig ha valt helt rätt, i alla fall inte om man ska titta på objektet med kritisk blick. En och annan skulle väl kanske dock säga att vissa fakta åtminstone skulle kunna ge sken av att uppfylla kriteriet, ja menar 170 hk, v6 och manuell växellåda samt dragkrok, ja det låter ju som garanter för måluppfyllnad.
Det viktigaste i det här fallet var väl egentligen bara en sak, att jag faktiskt inte bara satt hemma och muttrade utan gjorde en egen ansats att just ge mig hän och iväg, ja så där lagom brådstörtat som kännetecknade mycket av mina inköp sådär i lindan av denna bloggs födelse.

Förnimmelser av det fasansfulla

Nu ska jag väl i alla fall för mitt minnes skull påminna om att jag hyst starka tvivel på att köpa bil från orten där det där fasansfulla hände för sådär en 4-5 år sedan – minnesbilder av haveristen LändRöven ståendes på en busshållplats i väntan på skamtaxin strax norr om Finspång har väl etsat in bestående ärr i stoltheten över att kunna köpa bil. Likaledes de rytmiska knattret som spred sig över nejderna för snart 11 månader sedan när jag, hjälpligt i alla fall, lyckats undvika ännu ett förnedrande totalhaveri, allt beroende på att jag gått på den felande magkänslan och kört hem P(j)uck från Uppsala utan olja!

Track Recordet talade ju inte för en ny seger så att säga. Att jag dessutom nu vågade utmana St Christopher, ja vägfararnas beskyddare än en gång med en kombinationsmission där dels Norrköping stod som spelplats och en nedärvd Ford stod som aktör ja snacka om att utmana all den välgång som St Christopher möjligen skulle kunna låta skina över resan.

Nåväl, nu är det gjort och Rödingen är officiellt den 73 posten i listan över fordon jag förvärvat.

 

Jodåserrusåatte…

kl 11.47 – “…Jag slänger väl iväg en trevare på mailen….”

kl 11.49 – “…och hur ska jag tolka ett sånt autosvar – begränsad tillgång till mailen under ledigheten…?!

kl 12.49 – “…får ‘la slå en signal i alla fall…”

kl 12.51 – “…*suck*, ja typiskt när man väl hittar ett vettigt objekt så är det förstås någon som redan messat och sagt att de ska komma och kolla….”

kl 13.19 – “…jaha, så när han ville pruta så sa du att det inte blev någon affär, givet är jag intresserad, funkar det om jag kommer med tåget 16.42?!”

Kl 14.15  – på tåget och skriver dessa rader…

Fortsättning lär följa….