Majks.se – sidan för svensk motor periodika

Mitt sidoprojekt – (eller om nu bloggen är mitt sidoprojekt och Majks.se är huvudprojektet?) har en en tagline som är sajten för svensk motor periodika.

Just det där med periodika rymmer ett och annat att tolka. Är det bara tidningar, eller är det även andra typer av periodiskt utgivna trycksaker? Ja var går gränsen? Frågar man sökmotorer så är definitionen på tidsrkift att den ska utkomma minst fyra gånger på ett år. Men Periodika är även avse årsskrifter.

Tidningssamlandet har nog nått det omfång som jag haft i tanken från början. Men en spinnoff har blivit att det finns ett antal årskataloger som landat i arkivet. Steget därifrån är det inte så långt att även arkivera årsskrifter från exempelvis bilklubbar så som Kungliga Automobilklubben och Motormännen. Lägger man sedan till att det finns en hel del kundtidningar som är intressanta. Ja då har vi en helt ny värld att ta tag i.

Att dessa rader nu hamnar på pränt kommer sig av att jag behöver ta omtag med årskatalogerna. Mitt gamla sätt att redovisa har nu sprungit ifrån det hanterbara. Så omtag och ny sortering är under utformning. För den nyfikne rekommenderas https://majks.se 

När Sveriges meste bilist var örebroare

i höstnumret av Volvos kundtidning Ratten 1990 proklamerade att landets meste bilist var örebroare. Man anar att det var högst diskutabelt om det verkligen var så. Men med stöd i form av noteringshäften och nära 50 år bakom ratten så visst. Mil hade säkert tillryggalagts.

I artikeln fanns även en bild på bilen nämnde milslukare då ägde. Nyfiken tog överhand. Men dessvärre. Jag kammade noll, numret tillhör idag en Peugeot från 2016. Udda nog, så skvallrar Car.info om att nämnda Peugeot, just kommit ut på annons på blocket. Just idag….

Lite som lokalmästerskap i kontrafaktiska hårklyverier

jag ska på intet vis säga att jag är den mest lämpade att ha visionerna om vägar ur det som idag kallas för förlagskrisen. Eller magasin-krisen, eller papperstidningens dito.

Men jag är konsument av papperstidningar. Skulle jag våga räkna, vilket man helst inte bör göra, så lägger jag väl i alla fall 500 kronor i månaden för mina pågående prenumerationer. Eller ska väl rätta mig själv. fram tills i månadsskiftet gjorde jag det. Vi pappers-nördar har nog alltjämt den egenheten att vi gillar något att hålla i. Men det är inte lätt att vara ”pappernisse” idag. Att tidningar upphör är väl den ultimata eller möjligen terminala ödet. Och just det fick mig att fundera.

Att nu klassiker försvann med sina syskon i form av Moped, Saab Cars magazine och alla märkesspecialare var hårt. Just dessa var speciella, Att förlaget även lät Husvagn/Husbil bita i gräset samtidigt rör mig inte lika mycket. Den ligger bortom vad jag lägger min tankemöda på till vardags. Men åter till de tidigare titlarna.

Identifiera vad som inte fungerar

Vi rundar tillbaka till hur det var för Klassiker. Som betalande prenumerant så fick jag tidningen hem i brevlådan.
-Fine, hade det varit om den kom innan utgivningdagen. Dessvärre så har de olika ”brevutdelarna” satt i system att vänta till det som står på omslaget som riktmärke eller möjligen ambitionsnivå.  Så som prenumerant fick jag den senare än lösnummerköparen. För att inte tala om hur mycket senare än den om läst via Readly. Även om Webbversionen ingår i prenumerationen så var även den mer saktmodig än hos ”konkurrerande” Readly. Eftersom ”utdelarna” satt i system att vara sena var och varannan gång så lade jag otal reklamationer, jag vågar inte tänka på hur mycket merarbete och portokostnader det resulterade för förlaget.

Så min grundtes vore att den som faktiskt lovat dyrt och heligt att man vill läsa tidningen och förskottsbetalt den samme – oftast 24 månader i förväg. Dessa borde väl vara prio? Varför kunde man inte ha sett till att ”vi” fick den digitala varianten först av alla, gärna innan ”friåkarna” på Readly. För transparens skull ska jag säga att jag har Readly och gillar tjänsten. Som nummer två, majoriteten av nummer var inplastade, så varför inte sätta att utdelningsdatum på plastomslaget gärna innan den landat i tidningskioskens hyllor och på nätet? Här hade man enkelt kunnat ge ”mervärde” och leveranskvalité. Se för guds skull till att att jag känner mig prioriterad kund.

Problemet Teknikens Värld;

Jag nämnde att det blivit förändringar sista månaden. Det var inte bara Klassiker som nu slutar komma. Även Teknikens Värld får tacka för sig. Här insåg jag att förlaget lagt om mig till tillsvidare prenumeration, -Fine om priset varit i paritet med lösnummer och inte en saltad faktureringsavgift som utgör 14-15 procent därtill kommit som lök på laxen. Så i praktiken så var varje nummer 13 kronor dyrare än i butik! Vafan får jag för min pengar. Samma problem här, tidningen kom tidigare i tidningshyllan än brevlådan?! Så varför betala extra för att få något senare än övriga? Så samma sak här, bara att avsluta prenumerationen och se om det finns incitament att fortsätta. Jag läser inte tidningen slaviskt, till skillnad från tex Klassiker. Så här är det bara att jaga lösnummer till arkivet – på sikt.

Så free-tip onsdag till dig som jobbar på något tidningsförlag.Se till att ge prenumerantera lite mervärde. Så vida du nu inte bara kränger lösnummer. Men vi är väl inte i forna kvällstidningsbranschen?

 

En olycksam fyrklöver

Sista utgåvan av Klassiker har nu landat i brevlådan. Ännu en sorgens tillfälle. Nu gäller det väl bara att samla ihop de 110 nummer jag saknar i samlingen. Möjligen går den 9 juni till historien med det sista tillfället när fyra av mina tidskifter landade i lådan.

Att vårda sin inre Fälldin – Håll gränsen!

Jag må erkänna, det är tämligen tillfredsställande att scanna in och katalogisera nya tidningstitlar. I brist på nytt att arkivera så är det lätt att falla till föga. Möjligen att inte hålla sig till den smala vägen.

Just nu ligger frestelsen i tre kartonger i trappen. I dessa, 30 årgångar med Vi Båtägare. Ja du hör, det är inte direkt motorlitteratur i form av Bilar eller motorcyklar. För att än mer tassa på gränsen. det finns dessutom 15 årgångar med fisketidningar…. Ja vad ska man säga…

Men i tider av tvivel. Lita till din inre Fälldin och hans klassiska order till försvarsministern under ubåtskrisen 1981 – Håll gränsen!

Allt osparat är för evigt förlorat del 2

Lördagens lunchnöje – att undsätta 9 bananlådor med tidningar som stod på tur att köras till återvinningen. Har inte plats egentligen att förvara ännu fler dubbletter. Men utsikten att Vi Bilägare från 1964 och framåt bara skulle återvinnas kändes ovärdigt.

killing your darlings – att rensa dubbletter i arkivet

Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.

Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.

Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?

*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.

Att få arkivera färdigt…?!

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest? Eller rättare sagt – vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

20-års jubilaren genomgår ansiktslyftning – grattis Klassiker

 

Lagom tills dess att helgen var ett faktum landade inte mindre än tre nya nummer av tidningarna jag prenumererar på landa i brevlådan. Ett av numren var årets andra nummer av tidningen Klassiker, som passade på att behålla den omarbetade grafiska profil som var ett faktum i och med årets första nummer. Jag hade inte fullt noterat det faktum att faceliften skulle vara ett permanent faktum.

Jag får åberopa faktorer så som säsongsbetonad sinnesförvirring till mitt försvar, förra numret landade väl i mina händer i mellandagarna. Därtill var möjligen det faktum att det föregående numret råkade just vara ett jubileums-dito. Något som gick att tolka som hela havet stormar och osade ”one-off”. Men här verkar kostymen vara mer i sin slutgiltiga form. Inte helt oäven men möjligen känns det lite tanigt när man fyller ut innehållet med ett alster av Sam Glovers penna och därmed översatt artikel hur kul och relevant den än kan vara vid första inblick. Nåväl med en redaktion på 4-5 själar som ska spotta ur sig 1100-1200 sidor klassiker, säkert 200 sidor Volvo-klassiker och troligen 5-600 dito SAAB Cars magazine och därtill typ 3-400 om andra märken ja då förstår jag att det kan vara svårt att ständigt hitta nya ypperliga uppslag. Nuvarande redaktionsledning är väl inne på 18 året och har säkert hittat sin samverkansform och tre av fyra har varit med sedan dess.

Just det här med en tidnings evolution är något som jag gillar att peta i. Just Klassiker startades som jag förstår det av den kände tidningsmakaren Kjell Broberg, där och då 2003 så hade han ett förflutet på tidningar så som Automobil och senare Premium Motor. Om jag inte helt missminner mig så var en av marknadsföringsgrejorna vid introduktionen att man skulle lotta ut en en Volvo Amazon – man kan undra dess livsöde därefter – Så bästa red, har ni grävt något i vad som blev av den första av klassikers bilar?