När avgränsningarna blivit allt viktigare

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’40’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par “best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..

Mitt tidningssamlande väger tungt…

-Va sa du att det väger?! Seriöst, ett halvt ton!?

Även om jag tror bilden talar för sig själv så får jag meddela att vågen stannade på 511,8 kilo när allt väl var hemkommet. Jag förstår att folk blir förvånade när frågar om jag skulle kunna skicka delar av min samling och jag berättar vad det väger och därmed kostar att få saker levererade till sig… Och det här här bara ca 12-15 löpmeter tidningar…

Never judge the book by its cover…

Ni må tro att frustrationen varit stor i dagarna. Den undsatta ViBilägare-skatten levererade mycket gott men alltjämt så finns det ett irriterade hål i samlingen. Vi Bilägare 1980:7 eller nummer 7 1980 som man så vill.

Det här är tredje samlingen där jag saknar sektion 1 men har sektion 2. Idag gick jag igenom hela 1970/1980-tals samlingen ännu en gång, ja bara för att.

Jag kan konstatera att man blir lite blind och möjligen lite lätt lurad för den rationella funktionen i sinnet stämmer ju av att det är rätt ordning på numren och eventuellt sektionsnummer. Sedan vidare till nästa årgång och på’t igen.

Det var först när jag lade ut hela spannet från 1977 till 1982 som jag noterade något galet. 1979 fanns det ett dubbelnummer 6/7 men även ett  nummer 7(?). Kunde möjligen tryckfelsnisse varit i farten?!

Mycket riktigt på omslaget står det klart och tydligt nummer 7 1979 men väl inne i inlagan står tryckår 1980 på Rotogravyr och på ledarplats ser man klart och tydligt Nr 7 1980.

Så till dig som samlar Vi Bilägare – 1980:7 finns! Men kom ihåg, Never judge a book by its cover

Att undsätta en antikvariatisk ädelsten

I veckan som gick ställde jag ännu en gång farthållaren och rulla norröver. Även denna gång långt norr om Dalälven så det klassas väl som Norrland för en sörlänning som undertecknad. Målet Bergeforsen där Indalsälven mynnar ut i bottniska viken.

Där väntade 47 årgångar av Vi Bilägare, ja årgångarna 1973-2020. Jag har ju avhämtat en och annan samling med tidningar under året som gått men den här uppskattar jag mycket. Efter att ha katalogiserat 2/3-delar så saknas inte mer än 5-6 tidningar vilket är mycket trevligt. Nu är det inte bara det att den är ovanligt komplett som gör det hela till en lite ädelsten utan framför allt att den förvarats plano. De stora tabloidtidningarna från 1970/1980-talen har fått ligga utvikta. Dessa var så pass stora att även posten vek dem på mitten för att göra distributionen hanterbar.

Så ett varmt tack till Urban och Birgitta för att jag fick ta över samlingen!

För mig som gillar att scanna mina tidningar så är dessa vikta exemplar en ständig utmaning att hantera, de är sköra och snudd på omöjliga att veckla ut. Så de ligger inte plant i scannern utan att man får försöka tynga ned omslaget.

Nackdelen är väl möjligen att de kräver andra former av arkivboxar där de får ligga plant vilket tar fler hyllmeter än vid stående förvaring.

En annan effekt av denna utökning i samlingen är att jag beslutat mig för att även scanna omslagen till bilagorna för respektive nummer. Lite mer jobb men i gengäld hoppas jag att bildkvaliteten ska bli högre tack vare de bättre originalen.

När våndan över alla projekt sätter tänderna i själsfriden…

På senare levnadsår så verkar det som om visheten stundom övertrumfar vissheten. Låt mig få lägga ut texten så kanske det klarnar.

När jag var runt 25 så var 5-7 bilar i olika faser av projektstatus inget som störde mitt sinne. Om sanningen ska fram så var det väl till viss del för jag då bodde så att det gick att gömma och glömma bort en och annan vagn i någon del av trädgården, uthuset, garaget eller carporten, eller för den del bakom något välplacerat buskage på samma nämnda urholkning i naturen.

En oväntad kursändring i vardagen fick mig att göra mig av med nämnda lilla kåk. Eller lilla och lilla, 13 rum och kök var ju aningen större än hur jag bor idag. I och med samma lappkast så var jag även tvungen att göra mig av med mina samlingar av tryckt material, tidningar, böcker och broschyrer. Frekventa besökare här på bloggen vet säkert att jag ägnat det senaste året till att återskapa en god del av det jag fick försaka i alla fall på tidskriftsfronten.

I viss mån har väl även fordonsparken fått breda ut sig en smula. Ja 4 bilar när man bor centralt i stad som gör allt för att dem med fordonsintresse eller behov inte ska kunna ta sig fram förenklar ju inte. I vintras fick den lågmilade Fiaten Pellefant respass – någon sådan där gnagande känsla av att fordon ska kunna nyttjas hade fått sitt fäste och då var det inte svårt att låta den hitta ett bättre hem.

Strax därefter råkade mitt allmänna spanade på tidigare tilltänkta objekt ge utdelning och Rikki-Tikki-Tavi fann ett hem i mitt garage. Såhär typ tre månader in i förvaltandet så hopar sig tvivlen om förträffligheten med en fyrhjulsdriven DKW.

Missförstå mig nu rätt, det är ett solitt objekt, rostfri kaross, lagom patinerad så det går att använda, rimligt billiga delar och massor av uppmärksamhet. Men det känns liksom lite avslaget – kanske är det DKW som märke i sig och klubben i synnerhet. Skulle jag själv sia så är nog klubbens existens hotad på grund av den höga medelåldern dels på bilar, men framför allt åldern på ägarna. Visst man finns på Facebook men de flesta som någon gång ger sig till känna och publicerar något – får noll i respons.  Det finns en driftig admin som postar regelbundet med trevliga inlägg men det finns inget momentum i flödet för alla sitter tysta och tittar på.

Om nu DKW’s facebook är en öken så är Mercedesklubben dess raka motsats, massor av inlägg, ja faktiskt till den milda grad att jag valt att gå ur flödet för det var på tok för brett och spretigt… Ja aldrig får man vara helt nöjd kan jag konstatera.

Och så var det här med Vishet kontra Visshet – det är nog dags att skala bort ett och annat. Som jag nämnde så har jag 4 bilar i ruljansen och någon lär få ge vika.Till det kommer två militärcyklar från gröna firman, plus ett knippe andra cyklar varav en prototyp till ersättare till M42/M105 från 1990-talets början. Därtill ett par tusen tidningar i källaren som väntar på att sorteras in och katalogiseras. Visheten säger att det är bättre att stämma i bäcken redan nu – för Vissheten är inte helt klar på att jag kommer ro allt detta i land…. Och sånt mina vänner, det sätter sina tänder i själsfriden;-)

Mannen med röntgenblick – del 2

Minnesgoda besökare drar sig säkert till minnes att jag redan för två år sedan tog upp mannen med röntgenblicken. Min insikt om denne virtuos existens kom sig av de otaliga illustrationer som bär Herbert Müdsams signatur exempelvis i Vi Bilägare.

Ett av Herberts omtalade verk i Teknikens Värld anno 1970

I det tidigare inlägget kunde jag dock konstatera att jag min kännedom i övrigt var smått skral. Över tid så har jag nu hittat ett och annat matnyttigt. På ledarplats i Teknikens Värld nummer 2 1970 konstaterar en imponererad Olle Leino att det handlar om en blygsam mästare och nämner att det kommer en illustration i samma nummer av en Volvo 1800E som minsann tagit 100 timmar att färdigställa. I den samma texten så broderar man ut historien med att Herbert kommit till landet några år tidigare.

Illustration publicerad I Illustrerad Motor Sport #5 1965

Här hade det ju kunnat vara gott nog kunskapsmässigt. Men döm om min förvåning när jag i Illustrerad Motor Sport hittar fantastiska sportvagns illustrationer av 1930-talsvagnar på mittuppslaget signerade Müdsam och det så tidigt som #5-1965. Dessa eminenta skisser publiceras sedan regelbundet i mittuppslaget under kommande år. Ibland signerade Herbert men även andra kändisar så som Toomas Tandre – mannen som i sin tur förser väldigt många av tvåhjulingar med ny fräsch dekor via Auto Arkiv i Sunne.

Enligt en mer sentida artikel, publicerad av Vi Bilägare i #7-2000 så presenteras Müdsams värv och sätt att jobba lite mer ingående. Här framkommer en lite mer detaljerad bild över bildproduktionen och för vem som han jobbat. Jag tror mig kunna säga att Teknikens värld var uppdragsgivare åren 1970-77 och därefter tog Vi Bilägare över som stor samarbetspartner.

Ja, ett par pusselbitar till blev det i bilden av mannen med röntgenblicken.

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.