Kategori: Trafikbilder

Stundom förvånas även jag själv

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Ja över hur snabbt fokus må flytta från en bil jag sett till nästa. Min kära hustru brukar vara den som oftast stundom förbryllas, stundom förfasas över hur snabbt objekten må passera i revy.

Som läsare här på bloggen möter man möjligen ett axplock av allt som fastar på näthinnan. Även om jag själv ofta tror mig ha en inre kompass jag bör kunna förlita mig blint på, så förvånas även jag.

Om det statistiskt sett oftast handlar om en bil med i alla fall 25 år på nacken, troligen tillverkad i Tyskland, Sverige eller undantagsfall Frankrike.

Att det nu senast blivit ett sydkoreanskt derivat av en amerikansk inropare förvånar. Dessutom så purfärsk som från början av 2010-talet är än mer frapperande. Att just en avläggare i Daewoo’s fatabur, sedermera omdubbad till Chevrolet Cruze skulle fastna på näthinnan förvånade. Men det är väl något undermedvetet som signalerar till sinnet;  -Här finns det en rar ärta.” GIvet kandiderar denna vagn till månadens mottagare av tumme upp och lovord över förvaltande av vagn!

Likt hösten dova färger, en livs levandes Volvo 240 GLT i helrätt mörkrött

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte utan att man blir varm i själen när man springer på en 240 GLT. GLT har alltid legat mig varmt om hjärtat, något svenskt lite lagom över det hela. Ingen stressig Turbo, men väl ett lite sportigare utseende. Jag går fortfarande igång på det det mattsvarta istället för vulgärt krom. Hade ägaren uppenbarat sig där och då hade jag givet framfört mitt varmaste tack för att bilen får förgylla trafikbilden – med bravur och ackuratess…

Att fästa blicken – En enägar-Atos!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Onsdagen efter midsommar 1999, stegade ägaren till denna rara ärta och kvtterat ut sin nya Hyundai Atos. En bil som väl är allt vad en bil behöver vara. några hjul. en ratt, ett knippe dörrar och tak. Möjligen har modellen inte riktigt fastnat i folks medvetande. I konkurrensen med andra små krabater i trafiken så flyger den under radarn. Min dotter kallade designen för ett rullande dass i samband med att hennes väninna köpte en Atos som slit och släng-bil med ekonomiska förtecken.

Tre å femtisex i strumplästen och femtifem ystra under huven borgar för, ja vadå kan man fundera över. Prislappen lär ha börjat på just under 70′, med dagens prisbild för nya bilar på näthinnan känns det overkligt. Men Jag vill minnas att vi började på 63900 med Skoda Felica 1995. Det var en äkta inropare. Som just såldes till listpris. För tillval innebar att man vackert fick vänta. Vänta länge. minst 15-18 veckor på en bil. I den mån vi fick lager bilar så var dem ända reala chansen att ha något att sälja.

 

 

När allt kommer tillbaka till bristen på naturliga björnbärssnår?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Allt beror ju på avsaknaden av naturliga björnbärssnår här i landet!?

Nu frågar sig väl väl av ordning – vilken brist? Ja vi kommer tillbaka till det strax. Som frekvent konsument av brittisk motorjournalistisk så har insikten vuxit fram. Alla spännande och spektakulära historier verkar innefatta ett objekt i ett ogenomträngligt hav av oändligt snårig björnbär.

Ty i var och var annat reportage så återfinns de mest spännande av objekt i dessa av taggar beskyddade parkeringsplatser. En enkel bildsökning på nätet skvallrar om allt från burgna vagnar med djurkningande härkomst. Till vikingars ättlingar, speciellt dem i fyrhjulsdrivet derivat. Därtill allt annat som nån gång verkar ha rullat för egen kraft på det brittiska vägnätet.

Men vad hittar vi väl här på våra breddgrader. En Folkabuss på torvmosse? Det är inte utan att man önskar att panelen i Våra Klassiker skulle få lägga pannorna i djupa veck över vilken den bästa av jordmån må vara för svenska fordonsfynd….

Det ska ju tilläggas att jag försökt på eget hand. I trädgården i anslutning till vår lägenhet så finns en riktigt vresig Björnbärsbuske. Trots att jag spanat de senaste 15 åren vi bott här. Men inte, här har inget kul bil bil, eller annat fordon uppenbarat sig här.

Rullo lägger en sula på parketten

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om nu fjolårets nyttjande av Rullo skulle kallas för något så var ”försiktigt och trevande” hur jag skulle beskriva det hela. Men det så när man ska lära känna något nytt.

I år har det istället blivit så att Rullo faktiskt fått göra lite längre utflykter. Nu senast en liten uppvärmning med 30-35 mil i sommarvärmen. Ett bra sätt att få lära känna sin vagn får jag allt säga. Att jag idag kört mycket dieselbil ligger mig i fatet. Vanan av att smyga på låga varv, passar dåligt för Rullos karaktär. Det är väl inte så att jag skulle beskriva den som snabb. Inte heller direkt inspirerad. Men det finns något väldigt pålitligt i hela upplevelsen.

Det står ju inte långt undan att jämföra med de Saab 9000 Turbo jag haft. Det var vagnar som uppmanade att bara stämpla på och dra iväg. Med Rullo så måste man planera och se till att hamna på vettiga varv för att något ska hända. Möjligen skulle upplevelsen kännas mer engagerade om man ni vågade låta bakvagnen få lite mer *vift*.

Men där befinner ”vi” oss. Någonstans i en era av att lära känna varandra….  Smak för 98-oktanigt har den i alla fall. Just runt litern.