Kategori: ViBilägare

Lite som lokalmästerskap i kontrafaktiska hårklyverier

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

jag ska på intet vis säga att jag är den mest lämpade att ha visionerna om vägar ur det som idag kallas för förlagskrisen. Eller magasin-krisen, eller papperstidningens dito.

Men jag är konsument av papperstidningar. Skulle jag våga räkna, vilket man helst inte bör göra, så lägger jag väl i alla fall 500 kronor i månaden för mina pågående prenumerationer. Eller ska väl rätta mig själv. fram tills i månadsskiftet gjorde jag det. Vi pappers-nördar har nog alltjämt den egenheten att vi gillar något att hålla i. Men det är inte lätt att vara ”pappernisse” idag. Att tidningar upphör är väl den ultimata eller möjligen terminala ödet. Och just det fick mig att fundera.

Att nu klassiker försvann med sina syskon i form av Moped, Saab Cars magazine och alla märkesspecialare var hårt. Just dessa var speciella, Att förlaget även lät Husvagn/Husbil bita i gräset samtidigt rör mig inte lika mycket. Den ligger bortom vad jag lägger min tankemöda på till vardags. Men åter till de tidigare titlarna.

Identifiera vad som inte fungerar

Vi rundar tillbaka till hur det var för Klassiker. Som betalande prenumerant så fick jag tidningen hem i brevlådan.
-Fine, hade det varit om den kom innan utgivningdagen. Dessvärre så har de olika ”brevutdelarna” satt i system att vänta till det som står på omslaget som riktmärke eller möjligen ambitionsnivå.  Så som prenumerant fick jag den senare än lösnummerköparen. För att inte tala om hur mycket senare än den om läst via Readly. Även om Webbversionen ingår i prenumerationen så var även den mer saktmodig än hos ”konkurrerande” Readly. Eftersom ”utdelarna” satt i system att vara sena var och varannan gång så lade jag otal reklamationer, jag vågar inte tänka på hur mycket merarbete och portokostnader det resulterade för förlaget.

Så min grundtes vore att den som faktiskt lovat dyrt och heligt att man vill läsa tidningen och förskottsbetalt den samme – oftast 24 månader i förväg. Dessa borde väl vara prio? Varför kunde man inte ha sett till att ”vi” fick den digitala varianten först av alla, gärna innan ”friåkarna” på Readly. För transparens skull ska jag säga att jag har Readly och gillar tjänsten. Som nummer två, majoriteten av nummer var inplastade, så varför inte sätta att utdelningsdatum på plastomslaget gärna innan den landat i tidningskioskens hyllor och på nätet? Här hade man enkelt kunnat ge ”mervärde” och leveranskvalité. Se för guds skull till att att jag känner mig prioriterad kund.

Problemet Teknikens Värld;

Jag nämnde att det blivit förändringar sista månaden. Det var inte bara Klassiker som nu slutar komma. Även Teknikens Värld får tacka för sig. Här insåg jag att förlaget lagt om mig till tillsvidare prenumeration, -Fine om priset varit i paritet med lösnummer och inte en saltad faktureringsavgift som utgör 14-15 procent därtill kommit som lök på laxen. Så i praktiken så var varje nummer 13 kronor dyrare än i butik! Vafan får jag för min pengar. Samma problem här, tidningen kom tidigare i tidningshyllan än brevlådan?! Så varför betala extra för att få något senare än övriga? Så samma sak här, bara att avsluta prenumerationen och se om det finns incitament att fortsätta. Jag läser inte tidningen slaviskt, till skillnad från tex Klassiker. Så här är det bara att jaga lösnummer till arkivet – på sikt.

Så free-tip onsdag till dig som jobbar på något tidningsförlag.Se till att ge prenumerantera lite mervärde. Så vida du nu inte bara kränger lösnummer. Men vi är väl inte i forna kvällstidningsbranschen?

 

En olycksam fyrklöver

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Sista utgåvan av Klassiker har nu landat i brevlådan. Ännu en sorgens tillfälle. Nu gäller det väl bara att samla ihop de 110 nummer jag saknar i samlingen. Möjligen går den 9 juni till historien med det sista tillfället när fyra av mina tidskifter landade i lådan.

Griftetal över fallna förlagstitlar

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.

 

Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.

Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu.  Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.

Rädda en urblekt tummetott

Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.

OK 100 år – dödsstöten för förlaget?

Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material  för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.

Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?

PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify

 

 

Allt osparat är för evigt förlorat del 2

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Lördagens lunchnöje – att undsätta 9 bananlådor med tidningar som stod på tur att köras till återvinningen. Har inte plats egentligen att förvara ännu fler dubbletter. Men utsikten att Vi Bilägare från 1964 och framåt bara skulle återvinnas kändes ovärdigt.

killing your darlings – att rensa dubbletter i arkivet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.

Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.

Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?

*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.

När hösten kommer och tiden gått för fort…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte utan att vintertidsomställningen för några dagar sedan, deklamerar att hösten verkligen är här. Hösten är för övrigt den tid på året då jag förlänger mina prenumerationer på biltidningar att samla på.

Möjligen känns det hela extra ominöst och ödesmättat när så många mörka saker samlar sig till den perfekta stormen.

Inte nog med det tråkiga vädret, den mörka uppsynen utanför fönstret, då sammanfaller med den glåmighet som tidningsbranschen alltjämt plågas av. Personligen vurmar jag lite extra för publikationerna som OK förlaget har i sitt stall. Det är inte utan att det känns som såväl Vi Bilägares som Klassikers skribenter är en del i vardagen.

Jag har även äran att vara vald som Ägarombud i OK Ekonomisk Förening. Ett ärofyllt uppdrag, om än där jag är en udda fågel som årligen pratar vikten av att förlaget får fortsatta förutsättningar att verka trots höjda omkostnader men framför allt vikande intäkter. Jag är inne på min andra mandatperiod men jag noterar ett illavarslande mönster i bulletinerna som kommer från styrelsen. Synnerligen lugubert ter sig skrivningarna om fortsatta utmaningar och vikande intäkter. Om det var det första gången dem torgfördes vore jag lugnare. Men när dem är med för andra året i rad anar man ett mönster. Eller mönster och mönster, man anar att det kan komma jobbiga besked i framtiden.

Som inte det vore nog så börjar nu samtalen mellan oss ägarombud antyda att flera av oss ägarombud nu valt att inte ha automatisk förlängning av prenumerationerna.

Det inte är någon större sak att inte ha valt att aktivera automatisk förnyelse. Men som indikator på vart hän det barkar kan vara ett lackmuspapper i alla fall. Som den nyfikne jag är jag är beslöt jag att forska lite . Ett mail till någon i förlagssvängen kammade noll. ”-Inget man följde upp.”
tjänsteleverantören replik. ”Jodå det erbjuds och är en del i uppföljningsverktyget”
Koncernchefen har valt att inte svara.

Om jag väljer att förlänga prenumerationerna? Juryn är ute för överläggning… Möjligt men inte troligt att det blir 24-månaders alternativet direkt.

Fortsättning lär följa

 

När Vi Bilägare bjuder med armbågen…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I nummer 14 2023 så lockar Vi Bilägare med spartipset att byta bromsskivor på bilen för att spendera mindre. Ett helt klart behjärtansvärt initiativ inte helt olikt tidningens approach under 1980- & 90-talen. Texten och illustrationerna är sammanställda av en skribent som jag inte kan placera. Jag skulle tro att det kanske är ett uppdrag utlagd på extern part.

Just bromsbyten är spännande, det finns YouTube-kanaler som mer eller mindre nischat sig i genren. Gemensamt i alla fall för dem som likt oss här i Sverige verkar i rostbältet är vikten av att slipa rent medbringaren/navet varemot bromsskivan vilar. Men även att rent av blästra anläggningsytorna på bygeln där bromsklotsarna vilar för att säkerställa att bromsbeläggen rör sig fritt och inte rostar fast över tid.

Skribenten har ett passus kopplat till monteringen en uppmaning om att nyttja stålborsten. Men glömmer att understryka vikten av att få bort all rost och beläggning. Det är nästan så man kan tro att de är i maskopi med OK Verkstäderna som möjligen kan få chansen att felsöka vibrationer vid inbromsning eller anliggande bromsar inom kort.

Extra tragikomiskt blir det när man tittar i samma tidning och hänger ut Mekonomen för att deras verkstad just missat att göra rent navet/medbringaren när tidningen hade sin bil inlämnad… Så de bjuder med armbågen och ger själva inte fackmannamässiga råd i sina egna texter…. men har mage att klaga på andra för bristen av fackmannaskap… Frågan man får ställa sig är, vet man vad man själv skriver om? Eller för att låna orden från tidningens forne medarbetaren Calle C som i veckans Klassikers podd sade  ”Motorjournalister…” med sån betoning och eftertryck att det lät som han själv skakade på huvudet samtidigt.

När medielandskapet ändras

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att undertecknad är frukten av den era som ibland kallas DDR-Sverige det är bara att tillstå. När jag växte upp under 1980-talet fanns två tv-kanaler. en stark debatt om att förbjuda paraboler och Kabel-tv. Radion hade 3 fasta kanaler även om Program 4 den lite mer lokalorienterade såg sitt ljus runt 1987. Tablån just för P4 var dock inte lika fulltecknad som för övriga kanaler så sändningsuppehåll förelåg titt som tätt under dagen.

Konstigt nog, i detta sparsmakade eterutrymme fanns ett trafikprogram på TV och ett i radion. Att Trafikmagasinet mutat in sin plats i medvetandet hos flera generationer ja det ser jag som fastlagt. Programmet fanns i tablån från 1978 och fram till 2003. Råkar du möjligen vilja återuppleva lite av det som avhandlades så rekommenderas Trafikmagasinets Youtubekanal orkestrerad av ingen mindre än Car-Ingemar Perstad himself.

Åh andra i radion förkom ”Hallå trafikant”. Om minnet inte mig helt sviker så hade den sin plats i tablån fredag eftermiddag, lagom till rusningstrafiken inför helgen. Där huserade istället Sven Colling och Roland Carlsson i studion. Nu var inte Hallå trafikant det första av av trafikorienterade program i radion. Föregångaren hette ”Sveriges Bilradio” och leddes av G C Hammarlund, en inte helt okänd rallyförare och sedermera chef för Nationföreningen för Trafiksäkerhetens främjande  – NTF. Dock var detta innan min tillkomst på jorden så jag kan inte inte säga om de liknande varandra.

I dagens mediebrus finns trafik och fordon med i det allmänna flödet. Det är inte längre ett särintresse som behöver sin egen kanal. Det är möjligen såväl på gott som på ont. För när trafikfrågor redovisas idag blir det med en nyhetsvinkling. Vare sig det må handla om Miljöpåverkan, Väderrelaterade trafikstörningar, Ekonomiska effekter av subventioner av allehanda slag eller fluktuationer av drivmedelskostnader. Arenan för att sakligt informera om Trafik, bilism och motororienterad samhällsdebatt finns inte på samma sätt.

Jag undrar hur länge det ska dröja innan exempelvis Riksförbundet M Sverige (fd Motormännen) tar sig i kragen och gör en mediasatsning av rang?!