Att adressera det där otänkbara

Det är klart att jag måste adressera den stora elefanten i rummet. Eller ska jag säga, avsaknaden av elefanten?!

På försommaren fastnade blicken på grannens uppfart och uppsynen av en helt ny bekantskap. Den Mörkblå Audi 80 som sedermera kom att bli Projekt Lystring. Vagnen i fråga dubbades till Ludovico – en Audi. Den som har visst intresse för melodisk instrumentalmusik fattar nog direkt. Den italienske artisten med nästan samma namn har stått som inspiration till namnet. Ludovico Einaudi.

Nu ska tillstås att artisten är långt bättre än just bilen visade sig vara. Den här gången råkade jag stirra mer på pappret än på bilen när jag fattade tycke för nämnda bil. Lågmilad som få, 8078 vill jag minnas. Udda utrustad basmodell med AC och Automat. Trevligt skick. men två stora aber – troligen läcker den in vatten någonstans ty mattan vid förarplatsen var blöt efter att jag tvättat vagnen. Av stående fukt blir det gärna unken doft. Dessutom verkade Automatlådan lite tvekande på driveläget men inte backen.

Båda egenheterna säkert inget problem men två saker jag missat. Att AC’n inte ville vara med det var mest att förutsätta. R134A-gasen är visst mer lättflyktig och läcker gärna om kompressorn får stå still långa perioder.

I någon form av stor desperation och insikt av tvivel lade jag ut bilen. För hälften av vad jag gett och vips var problemet borta. Lika så massa pengar…

“När hjärta och hjärna inte kan komma överens så är det plånboken som får ta smällen” – citerat mig själv