Jag har ägnat lite tid åt att kartlägga Lada’s svenska historia och intervjuat många av dem som varit kopplade till Ladaimporten i en eller annan form. En av egenheterna som jag försökt att få lite klarhet är just ”Baltic”modellen
Lite tillspetsat så kan man säga att EuroSamaran/Baltic var en start bidragande orsak till att många av Ladas generalagenter fick lägga ned sin verksamhet runt ’00. Inte för att bilen i sig skulle varit sämre (eller för den del, så mycket bättre) än de ryskbyggda.
Nej förklaringen låg lite i bilens tillkomst. På den europeiska marknaden så hade fabriken via ett eget säljbolag, EuroLada med säte utanför Hamburg i Tyskland. Bolaget hade tagit över Generalagenturerna i flera länder. I Sverige redan1993 men också i Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna, Belgien, Danmark och Norge. Inofficiellt fanns även en koppling till Grekland enligt mina källor.
Finsk kvalité och EU-nära
Att säljbolaget vände sig till Valmet för att få producera EuroSamaran kan vid första anblick te sig udda. Men man bör ha med sig att produktionen i Ryssland brottades med ett par akilleshälar i form av ojämn sammansättningskvalité. Minst lika ojämn leveranssäkerhet och tämligen lång exportväg mellan ryska Togliatti och EU. För att förebygga kvalitetsbristerna så gjordes ganska omfattande leveranskontroller vid ankomst till anläggningen i Tyskland. Där bilarna preparerades för de olika marknaderna enligt löpande band principen. Förfarandet var i sig inget nytt. Redan under 1980-talet så gjordes det på anläggningen i Södertälje men även vissa anpassningar som var väsentliga för att uppfylla dåvarande svenska krav. Exempelvis montera backspeglar, strålkastartorkare och allmän säkerhetskontroll.
Merkostnad men merutrustad
Men via att nu lägga produktionen hos Valmet så var målet att få bättre en sammansättningskvalité och även en del andra moderniserar för att matcha den västeuropeiska marknadens krav på exempelvis Airbag. Därtill så skulle ju dessa bilar räknas som tillverkade inom EU i och med att Finland gått med i EU året innan, vilket skulle underlätta hela importförfarandet. I samtida pressreleaser så planeras för produktion om 20 000 bilar per år hos finnarna, vilket i princip lär ha utgjort hela försäljningen av Samara-bilar för dessa marknader.
Framgångar med högt pris
Nu blev det väl inte fullt så bra som man hoppats på – dels så behövde man höja priset på bilen, som kompensation så utrustades bilarna extra med exempelvis en ny modernare instrumentbräda, Airbagen som nämndes ovan, dimstrålkastare i främre stötfångaren, modernare stötfångare och grill, ny dekorpanel mellan bakljusen och därmed nedflyttad registreringsskylt i bakre stötfångaren, annan inredning – det talas om att stolarna var bekvämare och byggda av en finsk fabrikant och som krona på verket erbjöds i 5 nya metalliclack kulörer med fantasifulla namn så som Jadegrön, Violettblå, Royalröd, Antracitgrå och Safirblå.
Frostiga relationer tar ut sitt pris
Samtidigt så blir börjar det knaka fogarna i relationen mellan säljbolaget och fabriken. Orsakerna må vara mångbottnade – men det är mer än troligt att fabriken hade behov av betalning i västvaluta. EuroSamaran skulle ju innebära att en större del av västinkomsterna skulle utebli och de allmänna ekonomiska svårigheterna i Ryssland spädde väl på fabrikens problem. Effekten är i alla fall klar – det sinar på bilfronten och därmed får EuroLada så pass stora problem att de ställer in betalningarna och därmed är kedjereaktionen igång och även svenska bolaget får även dem stänga ned. Så av EuroSamara’ns stolta planer blev 14 048 byggda under åren 1996-1998.