Förbryllande prispolitik

Ja jag vet, det är lätt för mig att stirra blint i backspegeln och förundrat fastna i vad som föregick för sådär ett mannaminne sedan.

General Motors regelbundna försök att återetablera sig i de breda marknadslagren ligger mig varmt om hjärtat, det vet säkert en och annan vid det här laget. Det har blivit några inlägg över tid om primärt Chevrolet-modeller som typ en gång per decennium kommer på tapeten när höjdarna i Detroit fått vittring på köparna i Europa.

Eller ska vi säga, det hände typ 1978, 1988, 1998 och 2008. Att det inte skedde 2018 förvånade mig en smula. Men förklaringen ligger möjligen i att 2018 så var den kinesiska marknaden mer i fokus. Ty där tycks de amerikanska idealen vara lättare att matcha lynnet. Lite krasst sagt så är kanske fejk-lyx i form av syntetiska träpaneler och läderpräglad vinyl mer comme il faut där än här. Jag tror dessutom att GM hamnat tämligen rätt och fått åtminstone halvgod snurr på säljet.

Det kan man inte direkt säga varit fallen i Europa. Visst Chevrolet Citation sålde med viss volym där i slutet av 1970-talet. Det skrevs spaltmetrar, ja rent av snutt på kilometer om dem. Försöken tio år senare satte ingen toppnotering även om modellfloran i alla fall i Sverige omfattade såväl Corsica som Beretta. Den senare var inte helt ovanlig som den attraktiva Kupé den var. Lägger man där till övriga fabriket som var med på tåget så var modellpaletten tämligen bred.

När man inför millennieskiftet valde att göra ett nytt försök så föll lotten på en bil som inte var en Chevrolet, i alla fall inte i USA. Nej här ändade sig GM åt bästa/värsta sortens Badge Enginering och försökte sminka om Oldsmobile Alero till att bli en Chevrolet. GM är en biltillverkare som haft många snarlika fabrikat i sin produktportfölj. Om nu Chevrolet var någon form av medelklass vagn så vände sig Oldsmobile till en lite äldre och möjligen något konservativ kundgrupp. Men inte fullt så konservativ och lyxorienterad som exempelvis Buick. Definitivt inte så sportig som en Pontiac, inte heller så nytänkande och tekniskt revolutionär som en Saturn. Nej tänk mor- och farföräldrar som strävade efter det invanda och definitivt inga försök till att lära nytt.

Här någonstans så sattes väl standarden. En fyrdörrars bil för den som kommer köpa sin sista nya bil i livet. Motorutbudet här i Europa var två, båda bensin, en sexa och en fyrcylindrig. Redan där satte man väl standarden, eller ska man säga missade? I Europa var vi på väg in i Diesel-boomen.

Det är här det blir lite förvirrat och rent av förtvivlat. Sexan verkar varit den man trodde mest på. Här i Sverige så fick typ tre av fyra bilar sexan. En antikverad pjäs med stötstänger och en slagvolym på 3.4 liter som gav just under 180 hästar. Givet kopplad till en 4-stegs automat. Och för att toppa erbjudandet slängde man in läderklädsel och elmanövrerad förarstol. Dock gick Aleron att få med den mindre 2.4-liters fyran. En mer modern sak med 4 ventiler per cylinder, dubbla balansaxlar, 140 hästar och på pappret kopplad till en 5-växlad manuell låda. Jag skriver på pappret för det verkar som om av de drygt 50 bilar jag hittar i statistiken så var 7 begåvade med den där manuella lådan.
Förvirringen uppkommer speciellt när man stirrar i prislistan. En 2.4 manuell lär ha kostat 199 000:-. Medan v6 liters modellen med skinn, elstol och automat 220.000. Fine, en skillnad på 21000 eller typ 10 procent snabbt höftat. Men eftersom de flesta 2.4 fick automatlådan som i sin tur lär ha kostat 9300 kronor i prispåslag. Så är skillnaden ”bara” 12000 upp till ”DeLuxe-alternativet” lägger man därtill att merparten av alla 2.4:or verkar ha Skinninredningen med Elstol (listpris 6 900 så är skillnaden ynka 5 000:-?!

Att den stackars fyran verkar vara en aning ringaktad verkar lysa igenom när man läser de olika test och provkörningsrapporterna som landade i svensk motorpress. Jag hittar ingen som testat den lilla motorn utan journalistskrået har fått den starkare vagnen att skärskåda. Lite förvånade är dock att tyska biltidningen Auto Motor & Sport passade på att provköra den mindre. Omdömet går väl att koka ned till att den var ”Amerikansk standard”. Lagom dräpande är tillägget att den finns även med v6:a men det mest bara låter mer och att färden blir ännu sämre. Svenska utgåvan kokade ned omdömet i provkörningen i nummer 6 år 1999; ”på frågan varför, finns inget övertygande svar”.

Så det är inte utan att man funderar, tänk om svensk motorpress fått testa bilen med lilla motorn och manuell låda? Hade det möjligen varit en annan upplevelse som satts på pränt?

GM’s eskapad för 2010-talets början landade i en ännu mer udda lösning. När rebrandade man det koreanska varumärket Daewoo till Chevrolet och nådde inte helt oävna volymer. Det är möjligt att dessa asiatiska derivat passade in bättre på vad våra förväntningar var på en bil. Något nättare, bättre bränsleekonomi och ett mer modernt formspråk.

Projektet Carly Simon

-”varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt”.

Det går väl inte att komma undan att vart och ett av alla projekt man för sitt inre skisserar, inte sällan just fastnar i att vara på skiss-stadiet. Men för den skull ska man väl inte nedslås på förhand och inte ge vart och ett av dessa frukter av ens tankeverksamhet storstilat, underfundiga eller helt enkelt bara kul projektnamn.

Att helgens tankeövning fått namnet efter den amerikanska sångerskan kom sig väl uteslutande av en slump. synapserna i skallen korskopplade projektet med en fundering om tidsandan möjligen hade någon film som var samma andas barn. I min inte fullt så cineastiskt bevandrade fatabur fanns bara en referenspunkt – filmen ”Working Girl”. Till nämnda film framförde denna Carly ledmotivet ”Let the river run” och den har bitit sig fast hos undertecknad.

Att Car-ly i sig är en kul ordlek som passar bra på en bil ja det gör väl att det automatiskt även bör vara ett superbt projektnamn. Det är på intet sätt ett invektiv utan passar väl som benämning på något utan att på något vis förarga eller förnedra.

Som alltid så är den där initiala projektfasen en ren förlustelse för mig. Att först och främst genomföra alla de skrivbordsstudier som får att företa. Allt från att skärskåda bilens historik via transportstyrelsens rullor. Sedan via privata aktörers rullor nagelfara besiktningshistoriken, hur den tillryggalagda distansen varierat år för år. Rent av hitta digitala spår lämnade via bilgrupper på nätet. 
Sedan appliceras mer släktforskningens ansatser. Man följer ägaren eller ägarnas spår i arkivvärlden. Här finns boenden över tid med som en faktor. Ty hur ska man tolka om ägaren hattat mellan mantalsskrivningar? Nej ultimat vore väl att ägaren var en av dem som skaffade villa bär någon gång runt 1970-talets boom och alltjämt bor kvar? Men riskfaktorn här är möjligen att garageväggarna och fordon bär minnesmärken över att avtagande perceptuella funktioner? Dessa brukar dock vara lätta att skåda på annonsbilderna, speciellt om välmenande närstående hjälper till med annons och inte direkt tänker på vad man förevigar bildmässigt.

Sedan kommer den intressantaste fasen. Att påbörja letandet av service och underhållsdetaljer, gärna för ett livslångt förvaltande. Jag vet inte hur många varukorgar jag plockat samman hos ”mina” reservdelsnasare. Det är dock väldigt bra att komma ihåg att tömma dessa korgar innan man väl ska handla. Ty det har hänt att det kommit med massa saker till bilar jag inte sedan köpt i villan när något brådstörtat behövt beställas.

När väl alla såna här kontroller gjorts, ja då har oftast bilen hunnit byta ägare, allt medan jag satt på kontoret och gjorde min efterforskning. Skulle det mot förmodan alltjämt finnas en vagn som nu söker ny köpare företas sista nålsögat i processen. Studierna på Youtube om bilmodellen, detta är speciellt väsentligt i de fall modellen på bil inte tillhör trafikbilden av idag, eller denna kontinent. I de fall det dessutom råkar vara en Amerikansk vagn, ja då är det snudd på ett obligatorium att titta igenom filmkartoteken med lite sarkastiska speglingar av bilmodellen. Bästa botemedlet brukar finnas i de fall där till exempel ”Regular Car Review” totalsågar bilen, ägartypen och den image att färdas av något dylikt utstrålar.

Om nu bilen – ovanstående till trots finns kvar som en potentiell kandidat, ja då börjar jag tvivla och möjligen gå vidare till nästa kandidat på listan. Så är det bara att börja om.

Var det föll den här gången? Jo-tack, annonsen försvann kvickt. Men jag har plockat ihop en varukorg för ca 6000 hos min amerikanska hovleverantör av bra och ha prylar…. får försöka komma ihåg att nolla den innan jag lägger ned för idag.

 

 

 

Ännu ett återfall – undra varför GM’s europeiska eskapader fascinerar?

Den lusläsande vet det sedan gammalt. GM’s försök att ”återetablera” sig på europeisk bilmarknad med produkter från ”över-därborta” intresserar mig. Vare sig man råkar på en Chevrolet Citation från åren runt 1980. Några av de chevrolet-modellerna som r(o/i)sade markanden kring 1990. TIll Oldsmobile Alero som blev Chevrolet här i landet. För att inte tala om de mer sentida koreanska derivaten som dubbades till Chevrolet strax efter 2010 skrevs i kalendern.

Nu senast fsnns i alla fall två typfall av de mer missriktade försöken, båda med ”europeisk specifikation” och ofta ratad 4-cylindring motor. Den ena har jag försökt att köpa i 10 år. Den figurerade så tidigt som 2015 här på bloggen. Den andra en Alero som visade upp sig i blocket rullor bara för några skälvande timmar för att sedan försvinna. Att den inte bytt ägare i bilregistret kunde jag snart konstatera. Nu är ju parken av Aleros inte fullt så svår att ha koll på. av de drygt 350 vagnarna som kom hit så återstår just under 200, varav dessa är 50 med lilla motorn. Vet man därmed var i landet ungefär något borde bo ja då kan i alla fall jag pinpointa exemplaren tämligen väl.

Kanske blir det läge att rapportera något – vem vet?

Stundom förvånas även jag själv

Ja över hur snabbt fokus må flytta från en bil jag sett till nästa. Min kära hustru brukar vara den som oftast stundom förbryllas, stundom förfasas över hur snabbt objekten må passera i revy.

Som läsare här på bloggen möter man möjligen ett axplock av allt som fastar på näthinnan. Även om jag själv ofta tror mig ha en inre kompass jag bör kunna förlita mig blint på, så förvånas även jag.

Om det statistiskt sett oftast handlar om en bil med i alla fall 25 år på nacken, troligen tillverkad i Tyskland, Sverige eller undantagsfall Frankrike.

Att det nu senast blivit ett sydkoreanskt derivat av en amerikansk inropare förvånar. Dessutom så purfärsk som från början av 2010-talet är än mer frapperande. Att just en avläggare i Daewoo’s fatabur, sedermera omdubbad till Chevrolet Cruze skulle fastna på näthinnan förvånade. Men det är väl något undermedvetet som signalerar till sinnet;  -Här finns det en rar ärta.” GIvet kandiderar denna vagn till månadens mottagare av tumme upp och lovord över förvaltande av vagn!

Så var det det här med bilvalet…

Saturn i snöskrud

I mitt hushåll så får jag ibland frågan från min närstående och kanske inte allt för entusiastiske hustru hur *fnutt* det kommer sig att det där trånandet efter bilen av fabrikat A kan förbytas tillsynes i ett ögonblick till fabrikat B, C eller rent av Z, X eller Y.

Minst lika ofta får jag krypa till korset och säga att man får mätta mun efter matsäck, eller äta från meny. Leva i nuet eller rent av säga att det är bättre med en bil på uppfarten än tio i blockets bevakningslistor. Ja det sista var väl en omskrivning som säkert kommer gäcka folklivsforskare i framtiden.

När dessa rader skrivs så ser topp tre-listan på drömobjekt ut enligt följande; den diskreta röda Saturn-bilen från i vintras, den lågmilade Chevrolet Corsican jag såg för4-5 år sedan på blocket och kanske den stadskamouflerade Hyundai Matrix som figurerat hör på sida. Vart och ett av objekten har jag skärskådat registermässigt och känner mig trygg i att ha gjort min due diligence inför ett eventuellt köp.

Den här listan rör sig likt en älv ständigt och meandrar fram och tillbaka. På samma vis kan säkert någon av dessa objekt i en handvändning avpolletteras och raskt ersättas med något annat kul ’som jag alltid drömt om’. Just det epitetet har nog min sköna jag delar frukostbord med hört till leda och innebörden i hennes ögon är nog lika urvattnad som utspätt is-tea.

Nu ska ju erkännas att det här med nästa objekt legat lite på lut allt sedan Pellefant lämnade garaget. Inte det att garaget prompt måste ockuperas av något. Om det just så skulle vara fallet så skulle Diesel-Doris med lätthet kunna fylla tomrummet. Nej – det handlar nog mycket om det där med att sätta sig in i något annat, ja kanske utmana sig att lära något mer. Det ska även tillstås att det kan ju handla om att fräscha upp kunskaperna med att skruva något som jag skruvade med i ungdomen.

I bakhuvudet finns en Citroën GS/GSA som redan figurerat här i bloggen. Just Citroëns mellanstora, tekniskt komplexa rostburkar ligger varmt om hjärtat eftersom det var min första bil. Just att dessa bilar är komplexa rostburkar har ju inte direkt gjort urvalet av objekt att satsa på större. Noga räknat så tror, iallafall car.info, att vi har 338 stycken i landet. Glädjande nog hittas även en av de utrotade GS Birotor med wankelmotor i listningen. Och på tal om utrotning så skrotades 8 stycken det gångna året.

Om det blir något nytt, hör jag dig fråga? Även jag är lika frågandes – det vet man ju först när man får tummen ur. Statistiskt sett så talar det för att nästa bil inte alls är någon av dem ovan nämnda. Ett omnämnande som potentiellt objekt i mina spalter verkar nog snarast vara en garant för att ett förvärv ofelaktigen kommer gå i stöpet…

På bilfronten, intet nytt. Men väl några gamla uppslag?!

I brist på att Blocket ska leverera ett eller annat spännande uppslag så rådbråkade jag mitt sinne.

Och vips dök ett och annat minnesfragment om tänkbara eller otänkbara kandidater upp för mitt inre. Kanske en sån där udda stapelmodell från Ford’s amerikanska verksamhet… Ja namnet lät ju bekant Escort men av en senare årsmodell än när karosspressarna i Europa spottat färdigt. Meeen säljaren har ju inte svarat på meddelanden sedan hösten 2017….

Eller kanske en lika bantad Chevrolet Corsica om än svensksåld med ett par lagerår i frihamnen, lagom basutrustad med 4:an och grundmodell… Men ack var det inte som så att säljaren sa att hon helst hade sett ett bud i 6-siffriga tal?

Ja – det lutar väl åt att det fanns en orsak till varför aldrig blev någon affär trots allt?!