Snart står ’19 för dörren – men passerade något garagedörren under ’18?

Det börjar bli en väldigt repetitiv vana att skriva att; “Ännu ett år har lagts till handlingarna utan att direkt lämna några spår…” Men i år så hände det i alla fall något på bilfronten i form av allas vår Rödingen.

Teflonminnet slår till – minnet säger nada  medan bloggen skvallrar…

En annan liten skillnad ligger nog i att tidigare gånger så har jag i nästa mening snabbt inflikat att det i alla fall funnits uppslag. I år kändes det inte så…. Men stopp och belägg… Det har ju funnits ambitioner, bara det att dem känns väldigt långt bort i tid. För jag har varit och kollat på en Rover StreetWise i Insjön. En Fiat Seicento någonstans på gränsen mot Dalarna. Därtill har det varit turer till Roslagens famn för att kolla på på tok för dyr Opel Omega. För att inte tala om Honda Odyssey’n som min forna kollega äger, en felstyrd Suzuki Alto i Lindesberg. Om vår bilparks dödlighet har jag även blivit påmind i form av att den kära Pjuck fick respass till de sällare jaktmarkerna…

Så fullt så dött och tomt som det kändes i minnet det verkar det inte ha varit på långt när….

I övrigt så tror jag det enda hjulburna som tillkommit i garaget sånär som på en domkraft modell större är något helt annat….

 

Ordnung muß sein! Garaget är åter en skruvarena

Så var det dags att säga tack och farväl till allas vår Rödingen. en dryg månad och några dagar efter inköpet så tror jag mig ha insett att det här med bilköp är långt mycket svårare än det tidigare varit. Inte nog med att bilar idag verkar vara mekaniskt mer känsliga och därmed större risk att gå på en rejäl mina. Men även jag har väl utvecklat någon liknande kontaktallergi till saker som bara nästan lyckas fylla checklistan – ja hustrun kan nog gå i god för att det är väldigt komplicerat för mig att köpa något tekniskt utan att ha gjort en långtgående konkurrentanalys och därtill kvalitetsutvärdering. Men visst, de gånger jag väl handlar så blir jag väldigt nöjd – ibland som på rikssvenska, ibland i värmländsk dialektal kontext (läs; besviken/ “urledt trött på”).

Nu var det väl på målsnöret som just Rödingen kom att landa på något som kan likna onåder. Var och en av pusselbitarna i nämnd ordning:
*Platsbrist – det är svårt att hålla rangerbangården rörlig med tre bilar på samma uppfart. framför allt om det faktiskt borde vara en plats till för att hålla garaget “skruvbart”.
*Lacken på motorhuven – tanken på omlack har varit ständigt närvarande men inte helt enkel att motivera eftersom det sällan blir så bra som man önskar för dem pengarna.
*Bristen på fotstöd för vänsterfoten och avsaknaden av farthållare – på det hela petitesser men det är just sånt som är tröttande i längden

Nu lär Rödingen istället få byta ort till staden på A i österled och vara extrabil när Herr R är sporadiskt hemförlovad från jobbet i söder. Jag kommer garanterat sakna bilen men samtidigt även känna att min vardag blir lite enklare varje gång trädgårdsmaskinerna behöver in på översyn, eller när nya köksstommar ska byggas till någon lägenhet, eller när ett flyttlass måste mellanlanda några dagar mellan lägenhetsbyten eller när jag bara vill få in Diesel-Doris på oljebyten, eller cyklarna ska in för däckbyten till dubbdäck eller eller eller, ja du förstår säkert att det är svårt att ha en bil som bör få vila i garaget om den den tar upp just de kvadratmetrarna man behöver till massa annat akut.