Etikett: Tillbehör

Höstens metamorfoser – bokstavligt som bildligt

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Att hösten är tider av förändring torde väl stå var och en självskrivet. Det är bara att titta på närmaste Lönn eller Ek som byter sin färgskrud.

I garaget är inte förvandlingen fullt lika påtaglig. På JYA byts inga däck, för inte fnutt ska vägsaltet få chansen att ens nudda karossen. I alla fall inte så länge Rolands ande vilar över förvaltningen. Men väl, när jag tittade i korgen från bakluckan så materialiserade sig en uppsättning låsmuttrar. Eller ska vi säga, ”tror-det-ska-fördröja-kleptomanernas-ambition-att-sno-hjulen-tillägg”?

Att tristessen var stor nu när JYA officiellt är inställd för säsongen. Golvmattorna urtagna. allt löst förflyttat och batteriet bortkopplat och satt på laddning. Ja vad bättre än att ägna någn timme åt att rengöra och polera nämnda försvåra-stölden muttrarna. Resultatet helt ok om jag får säga själv. Att dessa inte suttit på JYA är solklart. den har någon ännu mer raffinerad variant. Men kanske har de suttit på en 240? Kanske rent av med de 25 ekrade turbin-fäljarna kallade ”Corona”.

Att dessa nog får ligga kvar i sin plastförpackning känns troligt. De kanske behövs en vacker dag.

Majk’s Inn – Sometimes…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Med en visst mått av ironi skaffade jag en skylt att ha vid skrivbordet på kontoret. Inspirerad av den kände brittiske TV-kocken Keith Floyd var valet enkelt. Majks Inn med tillägget Sometimes… som skylthållare. I praktiken så det snarast en begivenhet att jag råkar befinna mig på plats på jobbet, speciellt om det skulle vara en hel dags närvaro.

Även den gode Floyd var sällan på plats på värdshuset han skaffade när tv-karriären tog fart – även han verkar ha påvisat en god portion med självinsikt och ironi för han kallade etablissemanget Floyd’s Inn (Sometimes). Mer att läsa om denna kulturutövning finns att läsa på https://www.devonlive.com/news/history/keith-floyd-maltsters-arms-devon-6184857

 

Utan att titta ut genom fönstret vet jag att det kommit snö….

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Eller rättare sagt, av att stirra på min bildskärm och besöksmönstret här på sidan så är jag övertygad om att det kommit snö. Nu inte bara här i Sverige som det verkar, nej Danmark, Norge, Makedonien och Schweiz.

Jag syftar givetvis på att nu är det fart på min gamla postning om den norska uppfinningen SnowGrip, ja de där slirskydden som låg vart och vartannat garage och bagageutrymme under 1980- och 1990-talen.

Det är skönt att veta vädret bara av att stirra på vilka av sidorna om besöks:-) Välkommen bäste besökare!

1990-talet står alltjämt att finna – på Willys parkering

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

 

Få gånger så ger en ganska enkel eftermarknadsfälg så starka vibbar av 1990-tal som med FondMetals gulröda färgkludd till denna tämligen runda design. Att objektet i fråga som rullar på dessa tidskapslar är till lika väldigt avrundad i in formgivning gör ju saken än mer ”biff” – låt om oss beundra denna formidabla utsvävelse i organiska kurvor i form av en Toyota Corolla – populärt kallad i Mumintrolls-design.

Motormännens vagnmärke – när var och hur?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige1 kommentar

Det har varit lite oklart om Motormännens vagnmärken. I annonser på tradera förekommer en god blandning av sanningshalt i textmassorna. Allt från enkla namnfel, till spekulationer om hur man fick dessa märken.

När var dem i ruljansen?

Här har det varit många intressanta dateringar. Källhänvisningar har varit i princip obefintliga och det försvårar ju ett och annat. Jag har i dagarna suttit och gått igenom tidningen Motor från åren 1960-2000 och har då funnit annonsmaterial från klubben. Av detta kan jag säga följande;

1970-tal

Från annons 1971. Det som jag benämnt som ”Vagnmärke med lagerklans” ska benämnas som ”Seniorvagnmärke”, kravet för att få skaffa ett sådant var 5 års sammanhängande medlemskap och kostade 16,95 kr (128 kr i dagens penningvärde hösten 2020). Det som jag tidigare kallat för vagnmärke K heter internt även Enkelt vagnmärke, dessa var utan kostnad. Förtjänstmärke kunde erhållas efter 10 års medlemskap och prickfri körning, förtjänstmärke med en stjärna vid 15, 20 år gav två stjärnor osv. Dessa saknar prisuppgift vilket får mig att tro att dem var kostnadsfria.

Hösten 1972 tillkommer ännu ett märke, detta med texten Veteran. Kravet för att få köpa ett sådant var styrkt 10-årigt medlemskap och kostade 29,40 kr

1980-talet

Plasten gör entré. Här hittar jag första belägget för det numera klassiska loppisfyndet i form av formgjuten röd plast med dubbelhäftande tejp på baksidan. Kanske inte fullt så attraktivt som ett metallmärke men ack så mycket lättare att applicera på en modernare skapelse på hjul. Detta märke hade även mina föräldrar på husvagnen när vi reste östeuropa runt under det glada kalla krigets skälvande dagar.

1990-talet

Här saknar jag än så länge belägg för vad som var aktuellt där och då. Motormännen genomgår en större organisatorisk förändring under 1993. Det medför en uppdelning mellan medlemsverksamheten och de övriga affärsdrivande verksamheterna. Vid tiden drev Motormännen bland annat teststationer där man kunde göra konditionstest på bilar man funderade på att köpa, Resebyrå där man sålde biljetter för såväl flyg som båt! Finansverksamhet, försäkringsverksamhet och medlemsbutiker. Här hoppas jag kunna göra lite större djupdykningar under vintern.

Det kom ett paket…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Japp, jag erkänner, min automani är svår. Så pass allvarlig att jag till och med har svårt att montera en bilstereo i den stackars Opeln. Visst, det har aldrig suttit nått ljudverktyg i den och lockelsen att montera den där 90-tals radion har varit svår, ja stundom olidlig.

Där någonstans landade jag i ett beslut, ja det kan bli stereo, men det får absolut inte vara av fel årsmodell och helst inte heller fel fabrikat. En tysk bil ska givetvis ha en tysk radio – punkt. På tradera inhandlades en Philips, av ganska rätt modell tidsmässigt, men tanken på att Philips är ju inte tyskt så det förslår gnagde…

Tiden gick och på Ebay passerade en och annan originalradio med opel-logga och allt, men det kändes inte helt rätt det heller för de såldes ju inte i Sverige när det begav sig….

Men så plötsligt en dag strax efter nyår uppenbarade sig en Blaupunkt CR. Inte vilken CR som helst, utan den lagom snikiga CR Stockholm, den billigaste radion som Blaupunkt hade med kassettbandspelare hösten 1979. Den såldes i ett gör det själv-paket med två av de nu så eftersökta klassiska klot-högtalarna. Turligt nog fanns högtalarna kvar… Bara att slå till.

Nåväl det hela slutar inte där, för alltsammans har tydligen legat och väntat på att någon ska montera det hela – sedan 1979! Trumvirvel – givetvis i Obruten Kartong!


På köpet kom även två högtalare till hatthyllan – nya i kartong givetvis, en centerhögtalare och den obligatoriska monteringsramen. Lyckan kändes ofantlig när jag sprättade försändelsen för ett par dagar sedan,….

Nu ska ju tilläggas att jag faktiskt öppnat lådan för att se att allt är med och det är det!
Vad det hela kostade – ja det lär jag inte avslöja för min ärade hälft, då får jag nog sova i garaget ett tag…:-)