*Suck* – ordstävet antyder ju bland annat att det alltid finns en baksida på allt vad man möjligen hittar på, likaledes öppnar det hela för en tolkning av att det alltid kommer finnas oförvitliga sanningar som man inte heller kan komma undan hur man än navigerar, roterar eller krumbuktar tillvaron. I mitt fall verkar det här med bilar vara en sådan, först tar det en evinnerlig tid för mig att komma mig för att inhandla en bil. När väl det hindret är överkommet så lossnar inköpsspärren och objekten formligen hopar sig och bara måste räddas just där och då. Som ett brev på posten uppkommer då de logistiska dilemmana i form av att garageplats(en), ett är för få, två inte går att nyttja som jag hade tänkt eller som just idag, plats finns, men inte där de borde, för att där jag kan skruva så kan jag inte samtidigt vinterförvara.

Tidigare har det inte varit något direkt problem för jag hade två fullutrustade ”skruvar-” garageplatser och 7-8 parkeringsplatser men bara en handfull bilar. Vinterförvaringen skedde mest vid garaget vid norra filialen och där var det aldrig någon panik rent logistiskt. Nu huserar jag bara inne i Örebro och har jag behöver hålla garaget skruvbart inte bara för min egen skull utan för att även kunna fixa lite saker till husen. Enkelt tänker en och annan, ja om det inte var som så att garageplatsen bara nås via att köra in via min parkeringsplats för två bilar på längden. Det innebär ju att bilarna som jag kan ha där måste vara ”fit for flight” närhelst något ska röra sig i eller ur garaget…. Nå – handen på hjärtat nu, skruvar du klart med varje objekt vareviga dag så de är flyttbara för egen maskin? I mitt fall är svaret ganska solklart nej, jag gillar att riva isär och (be)grunda, rostskydda och bättra helst i ett par dagar eller någon vecka så det får torka emellan.

Så även om jag nu hittat förvaringsmöjlighet för rödingen så tror jag att jag möjligen var lite optimistisk i min förhoppning om att allt var löst?! Speciellt i dessa dagar när kommunen håller på och bygger om gatorna i anslutning till hemmet och även Lottas kära ”Uncle Ben” måste parkeras på ”min” uppfart för hennes plats går inte att nå på grund av uppgrävd gata….. så just nu garageförvaras Rödingen, Diesel-Doris håller vakt dikt an mot garageporten och Uncle Ben får stå ytterst…