Den lusläsande vet det sedan gammalt. GM’s försök att ”återetablera” sig på europeisk bilmarknad med produkter från ”över-därborta” intresserar mig. Vare sig man råkar på en Chevrolet Citation från åren runt 1980. Några av de chevrolet-modellerna som r(o/i)sade markanden kring 1990. TIll Oldsmobile Alero som blev Chevrolet här i landet. För att inte tala om de mer sentida koreanska derivaten som dubbades till Chevrolet strax efter 2010 skrevs i kalendern.

Nu senast fsnns i alla fall två typfall av de mer missriktade försöken, båda med ”europeisk specifikation” och ofta ratad 4-cylindring motor. Den ena har jag försökt att köpa i 10 år. Den figurerade så tidigt som 2015 här på bloggen. Den andra en Alero som visade upp sig i blocket rullor bara för några skälvande timmar för att sedan försvinna. Att den inte bytt ägare i bilregistret kunde jag snart konstatera. Nu är ju parken av Aleros inte fullt så svår att ha koll på. av de drygt 350 vagnarna som kom hit så återstår just under 200, varav dessa är 50 med lilla motorn. Vet man därmed var i landet ungefär något borde bo ja då kan i alla fall jag pinpointa exemplaren tämligen väl.

Kanske blir det läge att rapportera något – vem vet?

Nej – Riksettan som tidskrift var inte okänd för mig, tvärt om. Jag var en av dess flitigare interagenter på webben. Så pass frekvent att Redaktör J Persson sände ett stiligt plns på trevligt korrespondenskort. Men det har liksom inte passat att arkivera tidningar av genren. För ens nu. Kvalitativ journalistik bör sparas till eftervärlden -Punkt!

I samband med att jag nu fått äran att fortsätta förvaltandet av en härlig komplett uppsättning, (Varmt tack Torgny!) så noterade jag taglinen Klassiker Special. Klassiker skrivet i stilen som logotypen för OK förlagets andra ”tittaibackspegeln-titel Klassiker hade.

Jag anar att det finns tankar på koppling som möjligen aldrig blev officiell? Var kanske förlagshuset inne på att göra än fler one-offs under ett paraply med ”klassiker” som sammanhållare? I samband med att jag ville säkerställa att de 36 nummer jag ärofullt fått disponera så sprang jag på lite gamla pressreleaser inför sista numret. En tämligen intressant skrivning fanns; Redaktör Persson skulle nu gå i pension. Förlagshuset hade tittat i de egna leden efter en efterträdare – det här var 2016. Det fanns möjligen två namn som skulle kunnat axla rollen skrivs det. Men att man inte lyckats frigöra dessa för att fortsätta på den framgångsrika titeln.

Lite förbluffande, möjligen kan jag tänka att två potentiella kandidater kunnat vara Calle Carlquist, som fått stänga ned Automobil men nu fått ny hemvist på Vi Bilägare. Den andre borde rimligen ha varit Claes Johansson på Klassiker Där tror jag väl möjligen den kommande SAAB-titeln även den saligt medlagda SAAB Cars Magazine där herr Johansson var Cred. Ja om inte om vore?

Lagom har jag fått lägga ännu en ambition att få bli förvaltare till en Citroen 2cv på hyllan. Jo vi hade gjort upp att jag skulle få titta under lördagen, men någon annan hann nog tjata sig förbi i tågordningen.

Ja vad får man då ägna en lördag till att göra, den kan inte riktigt bara få gå på tomgång så att säga. Nej då får man ta och nysta i lite ”kalla” uppslag och förkovra sig. En djupdykning bland mappar och pärmar i anslutning till skrivbordet gjorde att lotten föll på en Rover. I den här gången är det just en Rover, En så pass tidig en att det inte fanns något prefix i from av ”Range – ” eller för den delen inte heller ”Land -”.

Nej vagnen.i fråga är en mellankrigs-konstrktion, men sammansatt lagom som civilproduktionen kom igång efter kriget. Skulle jag sia så landar jag i att den borde varit tillverkad månadsskiftet juni juli 1946. Nämnda vagn ingår nu i ett dödsbo som en före detta kollegas familj står som närmast sörjande för. Som jag tolkat lite lösryckta återkopplingar så är vagnens historik innan den kom i släktens ägo runt 1990 odokumenterat.

Som lätt inbiten fordonshistoriker så finns det något sporrande i att få sätta samman en ägarlängd. Så idag vet jag en hel del mer. Den sista pusselbiten fann jag idag när jag kunde på bästa släktforskningsmanér hitta ägaren innan nuvarande sterbhuset. Återstår nu att se om man ska spinna vidare och se om bilen lämnade några spår hos förra ägarfamiljens medvetande.