Även tidningen Klassiker funderar om MLB-skyltarna.

Minnesgoda vänner minns säkert mitt inlägg om den skenbara Volvon som finns i den spärrande registernummer-serien MLB. Om inte – läs mer här

I det senaste numret, nummer 10-2020, av den eminenta tidningen Klassiker så har man hittat lite MLB-skyltar. Artikeln beskriver man hur man fann dessa till till försäljning på ebay hos en samlare i England! Som undersökande journalistiskt så reder Joakim Bergkvist även ut turerna om MLB805.

Det är inte utan att jag vill tro att jag kanske rent av inspirerat till knäcket… Vill minnas att jag hade lite mailkontakt med herren i fråga i samband med mitt avslöjande för snart ett år sedan:-)

I Katalogiserandets Otjänst – några handfasta råd (del 5)

Min käresta tycker att jag är en “hoarder”. Ja jag har väl mig själv att skylla. När jag släpe hem mina “byten” så har jag inte riktigt kunnat förvara det hela. I jakten på min tidningssamling har jag stött på många kreativa, men kanske inte så praktiska sätt att förvara sina guldklimpar.

Men jag har dragit lite lärdomar som jag gärna delar med mig av. Framför allt rörande att samla och förvara tryckt material såsom tidningar, böcker och broschyrer.

Fallstudie; förvara stora mängder Biltidningar – årgångarna ger styrka och stringens

Ett – välj en princip för hur du ska förvara din tidningssamling – enhet ger lugn!

Tidskriftssamlare

Tidskriftssamlare är bra för tillgängligheten men tidningarna far illa så snart något ska tas fram eller flyttas. Här finns mängder av varianter dem flesta mindre bra och oftast i fel format, antingen för breda eller för smala, speciellt för dig som vill ha kronologisk förvaring. Stor varning för dem med massa snygga hål i sidorna, du kan ge dig den på att samlarobjekten garanterat fastnar i och sticker ut genom hålen och skadas. Vanligast är väl att man förvarar trycksaken med ryggen inåt för att hålla ihop de lösa sidorna. Det gör att moderna årgångar av biltidningar inte ryms i exempelvis en 12cm bred samlare. Att dem sällan är av samma modell när man råkar bli vid en samling föder ett visst mått av Kaos, färg och form formligen slåss om uppmärksamheten och det blir bara en ända röra i mitt sinne.

Tidningsbuntar

Tidningsbuntar är en annan princip. Här bör man väl slå in alltsammans i något trevligt omslag och kanske rent av försegla med snöre. I alla fall om du förväntas öppna och ta del av det hela. Ihoptejpade buntar inbjuder inte till läsning och då blir det bara stående som död materia och hyllvärmare. I princip gillar jag tanken, men jag har varit med allt för ofta om att man faktiskt drar sig för att kolla med tanke på att det blir så jobbigt att packa upp oavsett hur välstrukturerat man sorterat och gjort snyggt. Här illustrerat med bild från en samling Teknikens Värld jag avhämtat.

Kartonger

Kartonger, här brukar gamla kartonger till kopieringspapper vara kung, på gott som ont. Ja det är ofta rätt format numera. Gamla trycksaker har en tendens till att inte vara av A4 format så här kan det bli spännande. IKEA har även en billig tämligen bra kartong som jag tror lystrar till Pappis. Oavsett kartong så tycker jag det blir lite svårt att hålla rätt i dessa och en fylld kartong brukar rymma 40-60 tidningar vilket gör det hela väldigt tungt och svårroddat. Här illustrerat med ett exempel på en mindre välsorterad och vårdad samling med mestadels medlemstidningen Motor från Motormännen (Riksförbundet M Sverige)

Tidningsboxar

Just nu är jag frälst av Tidningsboxarna – jag har hittat dem i tre olika bredder, 6, 8 och 12 cm. Prismässigt så är det lite dyrare än Ikeas kartonglösning men så mycket enklare för att få ordning. Jag väljer bredd på box utifrån omfånget på det som ska arkiveras. En modern årgång av Teknikens Värld ryms i en 12cm box och äldre (tidigare än 2000) i en 8cm. utgåvor innan 1970 bör få plats i 6cm boxarna men där har jag bara två årgångar än så länge.

Hemligheten är att vända halva innehållet eftersom ryggen av tidningen är som tjockast. Tack vare detta så kan jag lätt veta vari bunten som tidningen finns då jag alltid ställer sista utgåvan för det året till vänster och första numret till höger. Växlingen i bunten gör jag vid nummer 13 och 14 i fallet med Teknikens Värld då dem ger ut 26 nummer per år.

TVÅ – finns platsen att ha detta samlat?

Överväg om du verkligen har plats – räkna hyllmeter, som jag nämner ovan, mina tidningsboxar finns i tre bredder och är det som jag bedömer det mest flexibla och tillgängliga sättet jag hittat. I mitt fall förvarar jag dessa i nyinköpta lagerhyllor från Ikea av modell Hejne (hette tidigare Gorm)
Ett par exempel för dig som vill räkna;
-Teknikens Värld 2000 eller nyare 12cms box vilken tar 12,5 cm hyllplats, dvs 8 årgångar på en meter. Tidigare årgångar 8,5 cm/år
-Vi bilägare fram till 1990 17 cm  (2st x 8,5) , 1990-1998 25 cm! (2×12,5) 1999-2006 8,5 cm.
-Tidningen Motor 6,5 cm  för årgångarna mellan 1975-2010-talet, senare årgångar går ofta två i varje 6 cm box medan tidigare årgångarna 1930-1970 kräver oftast två per årgång.

TRE – Fråga dig om det är här det slutar eller letar du fler årgångar att samla på?

Här kommer väl den riktiga vattendelaren i samlandet. Kommer det blir mer som ska in? Och i så fall, har du tänkt på hur det ska förvaras?
Just med den här frågan rådbråkar jag mig själv med just i dagarna. Om jag nu kommer hålla fast vid mina tre tidningslinjer TV, ViB och Motor finns det då mer som ska införlivas i samlingen? I mitt fall vet jag att svaret är Ja – det finns mer som vore kul att förvalta.

Exempelvis tidningen Motor står högt på önskelistan mycket beroende på mitt intresse för Motormännen och dess uppgång och förfall. Här saknas i princip alla tidningar och snabbt höftat så behöver jag väl 60 årgångar för a 6,5 cm, typ 400 cm till. ViB har jag ett glapp åren 84-88 och nutida, dvs från 2008 till dags dato då här borde det bli ca 150-200 cm till.  Om nu ändå ska önska så vore väl en komplett serie från 1948-1968 inte helt fel för Teknikens värld. Ja summa summarum bör väl bli typ 8 löpmeter till och 100 tidningsboxar…. och ett par bokhyllor… jag det plockar på.

FYRA – är det värt det?

Det här är kanske en filosofisk fråga såväl som en samlarteknisk och slutligen ekonomisk. Filosofisk på så sätt att ens samlande kan kosta på i relationen med andra, dels nära och kära och dels kreti och pleti som gärna tenderar till att hänga upp sig på det rent navelskådande det kan vara att leva i forntida material. Här överlåter jag till dig som känner ivern och lustan att avgöra för din egen del.

Samlartekniskt – här blir det lite intressant just i dagarna. Nu skänks bort otroligt stora mängder med tidningssamlingar. Jag har bara under 2020 fått två kompletta dito som omfattade 38 respektive 60 årgångar. Allt till skänkt mot att jag hämtat det hela. Men stora samlingar hamnar trots allt i pappersåtervinningen! Så här finns chansen mot massa gratisarbete och många mil i bil hämta och grundlägga sitt samlande på ett enkelt sätt. De stora antalet annonssajter gör att det också verkar rimligt lätt att hitta guldkorten runt om i landet. Jag tror att Covid-pandemin får folk att utvärdera och göra om hemma och då inser man att det kanske finns bättre sätt att nyttja sina ytor än att lagra 6-7 löpmeter “-tidningar som bara är i vägen” för att citera en och annan uppgiven närstående

Ekonomiskt – nej det är inte värt ett smack. Idag svämmar internet över av annonser från ett stort antal samlare som säljer delar av sin samling, oftast styckvis till någon hugad spekulant som behöver komplettera eller hitta en specifik artikel om något. I mitt fall kommer jag säkert ge den där 70-80 kr för att få tag på nummer 14 1980 av teknikens värld som är den enda luckan jag har. Portokostnaden är en för stor del, tidningen kanske betingar strax under 30 men leveransen går loss på minst 44. Större samlingar är i princip omöjliga att skicka då vikten gör det svårt. En årgång TV av nyare snitt (efter 2000) brukar väga mer än 5 kg.

FEM – Läs och begrunda!

Nu har du lagt all denna energi på att bygga din samling, allt står där snyggt inrättat i snörräta rader på lagerhyllorna. Glöm då för allt i världen inte att läsa och använda materialet. Här brister jag själv på den punkten. Till mitt försvar får jag väl säga att jag just börjat få ordning. Tidningsboxarna kom så sent som förra veckan och först nu börjar jag se strukturen i vad jag faktiskt samlat på mig. I mitt fall har jag en idé för min samling – och vad det kommer ut av den, det ber jag att få återkomma med om några månader….

Fallet Bilbroschyrer – det kaotiska i att blanda märket och modeller….

Ja här har vi ett svårare case om du frågar mig. Dels för att det inte finns samma stringens. Det är sällan ett givet antal nummer eller ett givet omfång som kommer behöva plats.

På hög – ja det har en tendens att bli så, i alla fall i min samling. Inte så jag vill ha det men jag erkänner. De olika formaten och olika tjocklekarna gör det svårt att hitta den där optimala

I plastficka och pärm. här har jag upptäckt de internationella förvaringspärmarna, ja dem utan svensk hålbild för A4-delningen. Underbara och rummer överskådligt mycket material. Nackdelen är väl att Plastfickor av bra kvalité börjar bli svårfunna i dessa lågprisdagar. SÅ länge man finner en bra plastficka så tycker jag det här är Guld-alternativet

I kartong – Här älskar jag Ikea Pappis för 7 ynka kronor så kan man gömma det mesta i trycksaksväg så ögat i alla fall får lugn…. Hur praktiskt det är ska jag väl vara upp till var och en att avgöra. För mig fungerar det bra, mina bilbroschyrer skaffar jag mest när jag funderar att byta bil. Det är liksom en del i det där osäkerhetsreducerandet jag söker. Titta i broschyren och se om det appellerar till ens ego och persona. Därefter har dem en tendens att bara ligga och skräpa i en hög på källargolvet.

I övrigt läs om tidningar för handfasta tips om hur jag resonerat.

 

 

 

I katalogiserandets otjänst – del 4

I min iver att rädda det som räddas kan, till minsta möjliga kostnad så har jag haft turen att hitta två uppsättningar med Teknikens Värld av blandade årgångar. I båda fallen så fick jag samlingarna mot att jag avhämtade eländet. Ett tydligt mönster var dock att, samlaren var synbart uppgiven över att behöva göra sig av med det hela. Medan hustrun var innerligt tacksam att någon annan förbarmade sig över att få bort eländet från respektive källare. Jag har dock faktiskt betalt pengar för att bli vid en samling med inkomplett Vi Bilägare från 1977-2008. Hålet för årgångarna 1984-1988 grämer mig ofantligt.

Fynd är sånt man fått till skänks

I somras hade jag äran att avhämta samling nummer ett. Som så ofta så var donatorns hustrun påhejande och meddelande att det minsann fanns fler tidningar om jag nu var intresserad. Handen på hjärtat, har man redan kånkat ut 50 årgångar a 3-5 kg. Då gör det inte nämnvärt om det blir en några kilo med tidningar till. Den här gången var det en samling med Illustrerad MotorSport. Ja dessa sitter faktiskt i trevliga tidningspärmar  och det finns allt från första numret 1961 till 1973. Även en samling med tidningen Fart och några av dem första Bilsport, ja dem innan Albinsson och Sjöberg tog över utgivningen kom med i bara farten. Exakt vad jag fått vet jag inte än, dem ligger långt ned på att-göra-listan än så länge. Problemet är väl möjligen att jag saknar någon relation till dessa sidospår. Så det känns om jag mest förvarar något. Något som säkert är intressant för någon annan utan att jag kan sätta värde på att jag faktiskt har dessa i min ägo…

Denna text ingår i en serie av inlägg om det här med biltidningar och mitt samlande. Övriga inlägg hittar du här

 

 

I katalogiseradets otjänst – del 3

Ett vänligt tips, till dig som funderar på att samla biltidningar… Fundera på hur du ska förvara dem. Tidskriftssamlare är väl ok men tidningarna tenderar till att leva ett hårt liv. Buntat årgångsvis och inslaget i papper- ja bra för tidningarna, desto svårare för dig som ska spontanläsa… Ikea-kartonger – ja de är ju platseffektiva och ganska billiga men ack var svårthanterat det blir med 40 sånna breddfyllda med tungt papper. för att inte tala om det knepiga att få en överblick – ska det vara en årgång i varje?

Bilden till vänster visar ett otal varianter på tidskriftssamlare allt från plywood, papper, unicafiber och plast. Visst, det är ju livfullt när det hamnar bredvid varandra. För den estetiskt lagde med lite drag av OCD så hoppar formligen sinnet. Men det är ju upp till var och en utifrån tycke och smak.

 Förvaringskartonger – i olika bredder

Här måste jag säga att jag funnit ett bra alternativ – det finns ju förvaringskartonger i flera olika bredder. Jag djupdök bland tidskriftssamlarna och kom fram till att nyare utgåvor av exempelvis Teknikens Värld är lite bulkigare än tidigare diton. Ja faktiskt så pass att dem knappt rymdes i de 11 cm breda hållarna. Så ett delegantionsbeslut blev att köpa 100 st 12cm boxar och 75 st 8cm breda.

Nu ser mitt tidningslager lite mer städat ut med två varianter på boxar som kamperar beroende på årgångens bulkfaktor.

Såhär ser nu Teknikens värld från 1969-2019 och Vi Bilägare årgångarna 1978-1984 och 1989-2009 ut på hyllan

Så var vinterdäckens tid inne

Det har blivit lite av en höstritual, det där med däckomläggningen en söndag på senhösten. I år blev det ytterligare lite mer ceremoniellt för hela hela familjens vagnpark som skulle få nya skor inklusive dotterns Pelle.

Som vanligt så gjordes snabbrepetion med nämnda dotter. Byt ett hjul med hjälp bilens egna domkraft och medsända verktyg. Därefter tog den stora garagedomkraften och mutterpistolen över. Jag tror det är bra att man ibland testar så dels kunskapen finns och framför allt, kolla så grejorna i bilen funkar. Nu hoppas jag dock innerligen ingen så pass illa, att dem ska behöva ens försöka byta hjul med det medskickade i ett skapt läge men ändå. Folk verkar tro att bilar är så väldigt komplexa. Jag vill hävda motsatsen, i alla fall så länge som vi pratar bil med förbränningsmotor.

Frihet tack vare dubbfrihet

Annars kan nu meddelas att Uncle Ben, Diesel-Doris, Jimmy och Pelle numera rullar på friktionshjul. Vän av ordning frågar sig säkert om det är tillräckligt. Frågan har även rådbråkat mig hjärna mer än en gång. Svarat är; hittills JA. Vår vagnpark rullar inte nämnvärt utanför stan. När den gör det så är det uteslutande till andra storstäder längs motortrafiklederna. Det bästa, om jag själv får säga, är den lättare friheten att faktiskt få rulla söder över. Om nu Covid-19 nån gång gör att vi får lämna jämmerdalen…. Erkännas bör väl att jag varit fler gånger i Berlin än jag besökt en svensk fjällanläggning. ja faktorn är väl typ 1200% fler Berlinbesök. skulle det räknas besök i Tyskland pratar vi säkert 6000-6500% 🙂

 

I katalogiserandets otjänst… Del 2

Jag kom på mig själv att läsa lite gamla inlägg. Ett av dem handlade om det där med att samla och försöka katalogisera. Noterbart är att jag stolt förkunnade att jag skaffat en bra scanner. Jo scannern finns fortfarande kvar. Men erkännas bör väl att den numera mest står. Från början, mest för att jag saknade saker att skanna. Det blev ingen samling av gamla Teknikens Värld. Det liksom blev aldrig av att få tid att hämta. Och fanns tiden ja då fanns inte medlen, eller bilen att göra det med.

För snart två år sedan fick jag dock tag på en massa årgångar Vi Bilägare. ViB är väl tidningen som mångt och mycket tog över efter Teknikens Värld. Farsan hade en prenumeration och någonstans kändes det väl lite mer realistiskt att läsa om en Ford Focus än Ferraris och andra supersport bilar.

Genast tillstötte dock problemen som, i alla fall dem jag ville hävda, hindrade att jag skulle skanna det hela. Först var det platsbrist, dels på disken, dels skrivbordet och framför allt i någon hylla att härbärgera de tjugotalet årgångarna.

Nya fynd – nya omtag

I somras var det dock nästa bit som föll på plats när närmare 50 årgångar teknikens värld helt plötsligt bara kom till skänks mot avhämtning. Givetvis tänkte jag att nu blir det av – äntligen. Men logistikern i mig insåg att det behövdes ju någonstans att ställa det hela. Samma mått av logik redan innan jag fått dessa 10 löpmetrar med tidningar sa att jag inte hade plats. Skam den som ger sig – nu har jag i alla fall köpt ytterligare 6 bokhyllesektioner och knö’at in på mitt lilla kontor i källaren. Så nu har jag ingen plats för Scannern – hmmmm. Fortsättning lär följa, det är ju mycket höst och corona kvar att genomleva.

Denna text ingår i en serie av inlägg om det här med biltidningar och mitt samlande. Övriga inlägg hittar du här

Ett vykort för att underhålla nyfikenheten.

Jo just så är det. I alla fall i min värld. Ty I takt med att folk byter jobb, eller e-postlösningar, bredbandsleverantör eller bara för att man vill förnya sig så verkar i alla fall jag ha svårt att få kontakt med människor som tidigare haft saker till försäljning. Ja det var ju inte så länge sedan blocket friskt skickade vidare mailadress till annonsör eller intressent åt höger och vänster. Och idag är känslan att merparten även passar på att nyttja anonymiserade telefonnummer så väl hos köpare och säljare.

Nu ska jag väl inte sätta mig på högre hästar, jag är nog inte bättre alls. Men jag har i alla fall kvar mina två privata telefonnummer som jag haft sedan mitten av 1990-talet och en  e-post sedan jag blev stolt ägare till domännamnet där du ni läser dessa rader. Så jag inbillar mig att om någon som varit i kontakt med undertecknad och sparat uppgifterna alltjämt faktiskt kan nå fram. Men erkännas bör att det figurerat minst fem andra telefonnummer och minst lika många mailadresser kopplade till min tjänsteutövning under dessa år.

Vykort verkar inte skrämma

Nåväl under det senaste två åren så har jag istället börjat sända vykort till personer som jag velat komma i kontakt med. Jo jag vet, det känns ju lite bakåtsträvandes men det är rimligt effektivt. Svarsfrekvensen ligger väl runt 50 procentstrecket. Minnesgoda läsare har säkert noterat att jag stundom orerat om utfallen av dessa hälsningar.

Min personliga favorit hände i somras. Jag hade råkat få korn på ett udda sovjetiskt objekt i form av Moskvitch Pickup från mitten av 1980-talet. Ägaren var enligt Transportstyrelsen en gentleman i Skåne med ett förflutet i gestaltningens konster. So svar på min lilla hälsning kom ett synnerligen färgglatt brev med en förklarande text om bilens dråpligt korta sejour i dennes ägo. Vagnens vidare existens var långt bortom den registrerade ägarens horisont. Det mest frapperande var dock att postsverige lyckats hitta min adress utifrån namn och telefonnummer!

I dagarna kommer ännu ett kort att dimpa ned någonstans på ostkusten. Kortet föreställer för undertecknad hemtama trakter i form av Nora stad och kyrkan sedd från Plaskus. Frimärket påvisar allt annat än mina takter då Zlatan och fotboll verkar stå i fokus. Adressaten, en dam i 60-års åldern står som ägare till en av de mer udda fåglarna i den svenska faunan. Och ja den har förekommit bland inläggen här på sidan om än inte i närtid. Men mer om det om jag får någon respons i ärendet.

När dem där udda vagnarna råkar uppta ens sinne.

Jo jag erkänner utan omsvep. Det finns ett antal bilmodeller som i sig är så fel att dem blir älskvärda och åtråliga.

Ofta är det dem modeller som inte riktigt passar in i sinnebilden av bilmärket. Jag menar säger jag amerikansk Chevrolet så går ju associationerna till stora bilar med stor motor. Minst V6-motor eller allra helst V8 och en trevlig automatlåda. Just den bilden av varumärket Chevrolet måste väl ha varit på näthinnan för dem flesta. Ja i alla fall sedan slutet 1950-talet och en lång bit fram till 2000-talet.

Varumärkestillhörighet i förändring

Att GM sedan valde att döpa om produkterna från deras koreanska varumärke Daewoo till Chevrolet. Då var det i bjärt kontrast till gemene mans illusion av vad märket stod för. Men att märket redan runt 1990 valde att försöka göra samma resa här i Sverige verkar inte riktigt ha fastnar i medvetandet. 1990 så tog importören hem en handfull små Amerika-byggda med 4-cylindrig motor på 97 hk(!) och manuell växellåda. Att det blev manuell det kan jag förstå. En automatlåda kopplat till ett sånt undermotoriserat kraftpaket det borde ju ha varit synonymt med att backa sig in i framtiden. Ja om jag skulle tänka lite på det så är väl en 4-cylindrig lite Chevrolet lite som rönnbär i förhållande till vindruvor, båda växer på växter och innehåller fruktsyra och frön. Dem senare smakar dock mycket bättre enligt mitt tycke….

Vagnen i fråga – lystrar till det europeiskklingande namnet Corsica. Senast jag nu tittade i Transportstyrelsens rullor så skulle hela FEM sådana härliga tingestar återstå. Jag råkade på en av dem när den var tillsalu för lika många år sedan, dvs fem. Och, ja den har, på något sätt positionerat sig i sinnet. Ja inte helt olikt historien bakom min stackars Pellefant. Den upptog dock måååååånga timmar av tankeverksamhet innan den till slut landade i mitt garage.

Minnesfragment och mailrester

Här för leden så råkade jag gå igenom lite gamla mail och hittade konversationen jag försökte hålla liv i med säljaren – men det hela verkar bara ha runnit ut i sanden. Dessvärre så har jag lyckas tappa bort regnumret – bilderna finns fortfarande tillgängliga via bildsidan så nu återstår väl att försöka läsa åter en gammal backup från mailservern. Med lite tur kanske jag kan hitta igen regnumret för att se om den fortfarande finns i registret….

Ett år som medlem i M Sverige – gav det något?

Då var mitt påköpet-medlemskap i Riksförbundet M Sverige till ända. 365 dagar går uppenbarligen snabbare än vad man tror.

Nu när räkenskapens tid ät inne så står det och väger. Medlemsskapets vara eller icke vara ligger i vågskålarna. Och det lutar väl emot att det inte blir någon förlängning. Det hade sannolikt vara en helt annan situation om jag inte hade bott har i västra Mälardalen. Här upphörde lokalföreningen någongån på 1990-talet om jag inte är felinformerad. Så medlemsskapet blir ju mest en möjlig dyr prenumeration på en ganska allmän men publiktillvänd tidning i form Motor. Numera ingår inte heller så mycket som ett klistermärke för att dekorera bil. Eller för den delen låta stoltheten över sitt vägmannaskap och medlems-dito lysa upp tillvaron för medtrafikanterna.

Jag bör ju även tillstyrka att jag gjort tappra försök att få bli mer engagerad. Min vana trogen så skrev jag brev till den då nyligen tillträdda VD’n för att veta hur. Men jag tror vi talade förbi varandra för från förbundets sida så verkar man nöjd med hur allt funkar, medan jag efterlyser handling, engagemang och en annan retorik som matchar en medlemsdriven intresseorganisation. Nåväl, nu låter jag mina 540 kr landa i något annat. Men det är ju inte utan att jag knyter näven i fickan och undrar om jag inte kunnat spela mina kort bättre