Så länge du har garaget så är det lugnt…

För någon vecka sedan hade jag en dialog som gick i stil med ”det börjar bli lite platsbrist i tidningshyllan, men så länge man har garaget så är det ju lugnt…” Samtidigt så lade jag till något om att jag dock behöver få in en bil där för mercan och passaten ryms inte på uppfarten.

Föga förvånande så kastades allt upp i luften bara ett par dagar senare. Mercan råkade ut för ett haveri i Västergötland, då ett rör till nivåregleringen brast och bakvagnen säckade ihop.

Sista bilden på stortysken, framför Götene Bildemonterings portar där fragmentering hägrade.

Att jag i samma veva råkade komma över en trevlig samling Auto Motor und Sports, ställde ju det hela på sin spets. För det hela lär inte gå att få in i källaren utan lite större rockader. Så då var det synnerligen praktiskt att nämnda tyskättling redan gick till skroten i helgen som var.


Så på mercans plats vilar nu 200+ tidningssamlare i väntan på ny hylla i källaren…

Pt Cruiser avhandlad i Klassikers podcast

För någon månad sedan postade  jag ett inlägg här på bloggen – brasklappar att utdela.

Veckan som gick så avhandlade Klassiker panelen nämnda brasklapp och Chrysler Pt Cruiser som potentiell samlarvagn. Tydligen så tycks jag varit något på spåren och det kan finnas lite potential. Extra kul är att mitt namn nämndes – så ännu 15 sekunder av kändisskapet. Undra hur jag ska njuta detta nyvunna kändisskaps sötma? 🙂

….När Blocket det viskar mitt namn…

Om Roger Pontares text till “Vindarna viskar mitt namn” någon gång ska passa in på min tillvaro just i dagarna. Ja då skulle det inte vara några vindar som viskade utan Blocket’s förvillande värld via dess app och webbsida.

Någon med större kännedom om det mänskliga sinnet skulle, förhoppningsvis, säga att det hela säkert kommer sig av ett behov. Något som jag stundom vågar erkänna även för mig själv. Behovet, är nog att hitta en smidigare bil. Mercedesen i all ära – den är en underbar milslukare. Men även en vagn som vill sin föda. regelbundet och i mängder.

Utsikten att hitta just någon kul ersättare känns dock mindre trolig. Inte för att alternativ inte finns, utan mer möjligheten att undsätta någon när de väl kommer ut till försäljning. Nu senast en Mercedes Welt-klasse, förlåt A-klasse. Men som alla rara ärtor så verkar den landa utomlands.

Nåväl det är väl bara att dra fram stackars Diesel-Doris och låta den slita en stund. Snål om dropparna är den i alla fall. Men då är ju skatten ohemul.

 

Felician försvann – om än inte just denna

Än än gång kastades jag handlöst tillbaka till mitt sista år på gymnasiet. Där och då hade jag praktik på Autoforum. Skoda som bilmärke hade i samma veva återlanserats i Sverige. Nu i regi av väletablerade Volkswagengruppen. De första femtio bilarna som kom till Sverige var vita bilar som användes på hockey-VM 1995. Det hela utspelade i Gävle och på globen och bilarna snurrade med stigning som officiell vm-bil. För protokollet vill jag gärna påpeka att jag hade äran att på provköra en aV dem sommaren 1995.

Felician blev en formidabel succé och de följande åren nådde nyetablerade  Skoda riktiga höjder i försäljningsstatistiken. Våren 1998 så kommer en facelift på Felicia-modellen som lättast känns igen på en ny grill och lackerade stötfångare och lister på sidan.

Uppsynen av denna pre-facelift vagn medförde givet ett oändligt habegär. Behöver jag säga att det hänger i.

Om du känner för att fördjupa dig i återlanseringen av Skoda i Sverige under 1990-talet? Då rekommenderas “I förnuftets tjänst” av Urban Larson som var VD på importören. Trevlig bok med fina reklambilder och mycket inside information!

Aldrig på en söndag?

I jakten på att försöka förstå vart ”print” är på väg, hamnade jag i Tidningsstatistikens förunderliga värld.

Att det tryckta mediet är på kräftgång det allmänt känt. 1964 hade Vi bilägare en upplaga på 515 000 och det på en befolkning på 7,3 miljoner. Idag är vi 10,4 miljoner medan Vi bilägare landar i häradet av 64 400 i upplaga. Årets siffra är i sig en sänkning av utgåvan med 1200 nummer från ifjol

Som tidningssamlare så kan jag inte annat än tycka att det är beklämmande. Att även förlagsledningen sett förfallet och kanske abdikerat inför nedgången. För en tid sedan så hade jag en maildialog med förlagets VD och min ingång i diskussionen var att jag tycker att det känns som Print ständigt får stryka på foten, oftast på bekostnad av att Webb ska få det godaste först. Som nämnt, min ansats är givet att hålla tidningsprodukten om ryggen och gärna se att den får behålla sin särställning, helst också så att man kände att Print var i framkant och webben följer.

64 400 på pappret och 415 000 vid skärmen

Efter en liten visit i tidningsstatistiken förlovade värld så inser jag att det är lätt att stirra sig blind på siffror. För om nu papperskopian når 64 000-65 000 per nummer, så hittar 415 000 besök i veckan in på webben. Det fördelat på Vardag:75 968 och Helgdag:49 941

Finns det snart något incitament att skita ner papper?

Som pappersnörd så hoppas jag innerligt på att svaret fortfarande kommer vara ja. Dels för att det ska finnas något att forska utifrån. Dels för att det är ett fysiskt avtryck och att det verkligen har publicerats. Idag är webben så lätt att ändra och historieskrivningen kan förvanskas så lätt. Någonstans hoppas jag att man är lite mer mån om vad som handlar i tryck för här i den digitala världen finns det ju alla möjligheter att revidera, ändra, stryka och lägga till.

 

Och så var det sorgebarnet Tfa

Teknik för alla – !?

Att man lite till mans är barn av sin tid har jag blivit varse. Ty få skrifter så som Teknik för alla har varit så svår att få en sammanhållen uppfattning om. När jag blev i rätt ålder, på 1980-talets mitt, så var skriften påtagligt mossig. Innehållet alltför spretigt, där testet av den amerikanska skåpbilen konverterad till husbil redovisades parallellt med någon teknisk artikel om ljudvågor och ett test av grammofon-nålar. Som bindgalen bilnörd så gav det inte fullt vad jag ville lägga veckopengen på.

När jag långt senare sprungit på strönummer så har tonvikten landat på magasin från 70-talet och där är foto och brunvaror i fokus. Hur spännande är det att läsa om Luxors bildrör haltande konkurrenskraft då – idag? 

När jag för en tid sedan råkade på en annan tidningsfantast här i stan, så blev det som så att jag köpte ett 15-tal årgångar av Tfa från de utvecklande åren  1961-1975. Med facit i hand så börjar jag förstå folks fascination. I alla fall fram för det fram till 1968. 

För här är det välskrivet, välredigerat, varierat men fortfarande kontinuerligt likartad mix i varje nummer. Vad som sedan händer 1971 får mig fortfarande att skaka på huvudet åt. Det sammanfattas bäst som Tfa goes art magazine med större format och mycket luft mellan textblocken. Därtill lite mer damer i badkläder än bilder på radioapparater och sprängskisser över kärnkraftverk…

Med lite tur hittar jag mer från guldåldern att införliva någon dag. Men för dagen så lägger jag inte vidare energi på att jaga.

Ford Taunus – den bortglömda föregångaren

Det ska sägas, även om jag nu med viss insikt får skämmas. Ford Taunus är lika spännande som ett glas vatten i min värld. För mig evigt synonyma med jordgloben i dess front. Frekvent förekommande och dugliga vagnar men lika begeistrande som ja vadå!?

Idag lärde jag mig något nytt. Ford Taurus var banbrytande. Snudd på revolutionerande och omdanande för hela privatbilismen! Ja jag vågar faktiskt sticka ut hakan och säga bilhobbyn av idag!

i första numret av ’nya’ Vi Bilägare 1964 så meddelas att Fordverken i Köln nu kommer, som första europeiska bilfabrikant, släppa en gör-det-själv handledning för privatpersoner. Till saken hör att i USA så har DIY kommit starkt de senaste åren. Tyska Ford  hakar nu på och har nu släpptes anvisning riktad till privatbilisten på tyska såväl som engelska för Taunus-modellen.

Så nästa gång du råkar på på en lätt bedagad och en smula intetsägande Taunus från mitten av 1960-talet, skänk vagnen en tanke om hur den möjliggjort mycket av dagens bilhobby!

Som att hitta Gral – nästan den helige dito

Jag erkänner. Det kändes lite smått i sinnet när jag insåg att jag nu har alla Vi bilägare sedan 1964 i min samling. När jag dessutom råkade inse att jag även råkat bli förärad med det ena av två illusoriska testnummer som gavs ut innan tidningen officiellt tog över fanan som OK´s medlemsorgan 1964. I det här fallet från december 1963 kändes att hjärtat vurpade runt en smula. Ett stort och innerligt tack till Torgny här i staden på Ö som lät mig bli nästa förvaltare av ett stycke kulturhistoria. Nu finns varje nummer av Vi Bilägare ordinarie utgivning i arkivet!

Eriks lampaffär – återuppstånden

 Eftersom frågan kommit – i Berlin DDR uppförde man ett nytt landmärke under 1970-talets, Palast der Republik, ett kulturcentrum men teatrar, restauranger, utställningslokaler och en självklar vallort för gemene Östtysk för att se nationens förträfflighet. Skrytbygget, med stora glasfasader och bronserade metallinläggningar mot vit betong revs under 00-talet och har idag ersatts av Humboldt Forum, ett nybygge i gammal slottsstil. Ungefär samtida med detta valde Örebro att uppföra ett nytt kulturkvarter där Bibliteksbyggnaden vid Svartån i  rostfritt och glas bryter av stort mot omkringliggande bebyggelse. Själv ser jag likheterna med Palast der Republik som slående. Namnet Eriks Lampaffär kom sig av omskrivningen för byggnaden i Berlin och syftar dels på ledaren Erich Honecker och just det faktum att det man såg genom fönstren var de stora lamparmaturerna kvällstid.