Tradera – en ständig källa till nya uppslag

Det finns vissa sanningar som jag har svårt att acceptera – en av dem är att det råder platsbrist i min källare.

Minnesgoda läsare har kunnat följa hur exkursion efter annan gått för att undsätta kompletterande tidningssamlingar. Någonstans måste ju även bredden vara fylld. I dagarna råkade jag dock på vad som annonsen beskriver som “Teknikens värld inbunden från 1946 tom 1998” på Tradera. Utropet var väl inte ohemult och fördelen med höga utrop är att budgivningen tenderar till att bli kort, om ens någon om man nu lyckats lägga utgångsbudet det vill säga.

Ett snabbt överslag i huvudet och insikten att 50 årgångar med TV bör väga in i häradet 180-250 kg och mäta ca 6 löpmeter. Dock rang en och annan varningsklocka ty Teknikens Värld brukar sägas vara utgiven från 1948, men visst tidningen Flyg kom väl ut redan tidigare?!

Här är vi nu – auktionen löpte ut för 30 minuter sedan och det verkar inte bättre än att jag var den enda som kände sig manad. Nu återstår mest att avhämta och se vad i helsefyr jag lagt bud på. PS – nämn inte för min hustru att ännu en uppsättning Teknikens Värld är i antågande, redan den tredje var svårsmält för henne och den här blir nummer fyra. Tilläggas bör väl att sommarens stora MC-relaterade samling alltjämt väntar på att lust och ambition ska sammanfalla.

 

#varharstolthetenöverprinttagitvägen?

I veckan som gått har jag fått vatten på min kvarn…

Det är mycket möjligt att jag letar tecken som styrker mina funderingar, det ska ju i transparensen tillstås. Men efter att ha haft maildialog dels med en vd för ett förlagshus med en handfull titlar i fordonsbranschen. Dels en redaktör på en etablerad tidskrift med i alla fall 60 utgivningsår under hatten.

I det första fallet så framförde jag min förhoppning om att man borde nyttja en arkivarie som skulle kunna bistå redaktionen med uppslag från arkivet men även underbygga artiklar med referenser till tidigare artiklar dels som referensmaterial men även för att bygga renommé och historisk relevans med att påvisa sin egen historik.

Jag lyfte även tankar om varför i hela friden förlagets volympublikation väljer att spoila kommande nummer via att publicera artiklarna online innan de aktuellt nummer nått prenumeranten – det bör väl rimligen vara dem som betalar för kalaset?  Svaret väljer jag att citera för det kändes lite uppgivet för den som är betalande prenumerant på tidningen ”Många väljer att läsa det senaste på hemsidan medan andra väntar tills tidningen kommer i brevlådan och läser allt då i stället. Konsumtionsmönstren hos våra prenumeranter har förändrats under senare år och vi försöker anpassa oss så att alla kan ta del av innehållet på det sätt som de själva önskar. 

Läst mellan raderna säger det hela väl att vi printälskare ska betala för något som andra får på köpet och det innan jag får tagit del av det hela.

I det andra fallet, med redaktören för klubbtidningen så dryftade snarlika frågor, för klubbtidningen i fråga har gjort tafatta försök att redovisa sin tidigare utgivning via att publicera bilder på innehållssammanstöllningar från tidigare nummer. Visst det är manuellt sökbart via att titta på 20-talet bilder men ingen indexering eller liknande.

Här kom vi in på att prata om grundförutsättningen för en medlemstidning, dvs att det finns en medlem som dels betalar för kalaset och i en del fall väljer att vara skribent i nämnda medlemsskrift.

På samma sätt som jag hört från fler föreningar,  jag råkar utgöra undantaget – dvs bara vara halvvägs i förvärvsarbetet. Jo jag känner mig som ett undantag och väldigt lillgammal. Idag lär visst väckelsen att organisera sig inträffa först på andra sidan halv-hundra…. Och det verkar bli allt ovanliga dessvärre…

Jag råkade kolla lite med lite bekanta och idag verkar man mest tro att att ett medlemskap i en en intresseorganisation består i att vara med i dess Facebookgrupp, eller följa dem på Instagram.

Skulle jag ha en egen teori så beror detta ointresse på att vi var med i ungdomens föreningar som mest präglades av minskande medlemstal och de akuta problemen man fick hantera var att upprätthålla formella krav och få ihop den där styrelsen och upprätthålla styrelsemöten och vikande intresse att upprätthålla verksamheten….

Sammanfattningsvis

#varharstolthetenöverprinttagitvägen?

Höstuppdatering – pre fjärdevågen?

När dessa rader skrivs har en arbetsvecka sedan återstarten efter semestern förflutit. Det är på sin plats att summera sommaren 2021.

Om vi tittar på ägarlängden så har det hänt en smula. Ryggraden, eller ska vi säga hyllvärmarna finns alltjämt på uppfarten. Skodan Uncle Ben som i somras fick en ny ac-kondensor i förhoppning att gasen ska stanna på rätt ställe. Diesel-Doris som som vanligt fått ta de där tunga lassen under sommaren i form av flyttlass och tidningar. samt lilla Jimmy som fortfarande känns bräcklig. Den underbara DKW’n har dock ägarlängdsmässigt bytt ägare även om den står kvar i garaget. Logistiken är lite prövande men jag tror att Rikki-Tikki-Tavi kommer lastas på en transport inom kort. Jag är övertygad om att den kommer till ett engagerat hem som har planer och förhoppningar.

Ska jag hoppas och tro så kommer beståndet vara tämligen konstant med de tre hyllvärmarna även om jag börjar hysa vissa tvivel om Jimmy’s grundkondition.  Besiktningsmässigt så var det inget att anmärka på, men…. Ja ja, kanske behöver även Jimmy flytta hemifrån.

Nu står dock garagerenovering och omdisposition av dubbletterna av tidningarna på tur när Rikke-Tikke-Tavi flyttar söderut under september. Jag kunde notera en ny fuktfläck på garageväggen i somras. Så jag vill gärna öppna upp och kolla över väggen och takets standard innan snön gör sig påmind. Det finns inte så många felkällor mer än att vattnet borde komma uppifrån eller från sidan. Kapillärverkan på gips borde inte göra att det blir mögel 150 cm upp på väggen, men osvuret är ju bäst….

Därefter borde dubbletterna kunna få en hylla i garaget i väntan på om någon behöver lite Teknikens Värld, eller Motor, eller rent av Vi bilägare?!

Man blir vad man… läser?!

Skrämmande tanke, jag läste aldrig serietidningar som barn. Visst jag kunde väl ögna igenom dem och kolla på bilderna. Men min lektyr var av lite annan karaktär – när jag var typ fyra år så lade jag gladeligen rabarber på farsans gamla avlagda Teknikens Värld. Bilderna var intressantare och mer verkliga än Disneys version av verkligheten.

När jag gick på lekis så var det tidningen Trailer med allt vad det innebar av häftiga motivlackeringar och allmänt dravel om splitväxellådor och förebyggande underhåll. Udda för en 6-åring, javisst men….

För att någon gång i lagom brådmogen tjata till min min egna prenumeration av Teknikens värld – det fanns ju chansen att vinna Leif Mellbergs Volvo cab! Och samtidigt så hade ju farsan Vi Bilägare som kom som på ett brev på posten. Kanske var det en sån medlemsförmån som medlem i OK, eller så var det nog en hårt subventionerad prenumeration vill jag tro.

Teknikens Värld hängde med fram till den ekonomiska krisens tidiga 1990-tal. Ja, jo krisen var tu-delad, dels en i samhället i övrig men framför allt min personliga. Som så pass gammal att jag gick i gymnasiet då fick jag minsann stå för fiolerna på egen hand…. Det fanns ju betydligt större behov av bensin än tidningar… Hemmavid fortsatte Vi Bilägare att tugga på. Om Teknikens värld haft ambitionen att övertrumfa allt och alla, störst, bäst, snabbast och extrem men Ferrari, Bentley hastighetsrekord och Opel/Lotus Omega på omslagen. Så var Vi bilägare långt mer helylle och hemtam. Här samsades provkörningar av någon sniken Opel med ett sammanställande test om bästa Videokameran för hemmabruk. Eller Microvågsugnar, Borrmaskin eller någon schematisk skiss på hur man bygger ut uteplatsen eller rent av slår ut en vägg.

Först på senare år så har jag förstått hur viktig den där mixen av tekniknära ämnen varit för min allmänbildning idag. Ska man hårdra så kan jag nog tacka för mina första yrkesår i Expertbutik gick så över förväntan. Det fanns liksom en bredd av sånt man snappat upp som kom väl till pass. Vare sig det handlade om hur köpare av parabolantenner borde fästa fast eländet på kåken. Eller rimliga tips om vad man skulle tänka på när Videokameran skulle bytas ut. Valet av Bilstereo, förklaringen till RDS-systemets funktion, osv. Listan skulle kunna göras otroligt lång.

En annan starkt lysande stjärna som vid den här tidpunkten var nära knuten till nämnda OK-publikation var Herbert Müdsam. Även om gemene man säkert kan ha svårt att sätta ansiktet på mannen med det tyskklingande namnet. Så är hans röntgenbilder i sig ett signum. När jag idag alltjämt skruvar med många av de där objekten som nämnde virtuos dissekerade, så slås jag av hur korrekta avbildningarna är! Jag vet att jag sjungit Herberts lov tidigare här i spalterna. Men det är helt fantastiskt vilket öga den mannen har för detaljer.

För den om verkligen vill se bredden av allt som Vi Bilägare skrivit om så rekommenderar jag varmt att titta på omslagen som finns i min tidningssamling. Guldåren om jag får säga är i slutet av 1980-talet, säg 1986-1990. Här kämpar sig redaktionen runt på spännande resor, ofta i karavan. Allt från Istanbul, Moskva och Ökensafari till Bruksorter i gnällbältet. Gud va stolt jag var när Pershyttan utanför Nora var med på omslaget på nummer 22-1988!

Så sensmoralen är väl, att man i viss mån blir som man läser…

Övriga inlägg kopplat till exempelvis Vi Bilägare hittar du via dess länk här under

 

Så vad det det här med referensverktygslådan…

Det är nog likaså bäst att räta ut och adressera det där med min slumpvisa OCD.

Det sägs ju att det är viktigt med sjukdomsinsikt. I mitt fall så är det bara att krypa till korset. Saker som bör/kan/ska/borde sorteras i någon viss ordning, SKA förvaras så. I mitt fall är nog tidningar i samlingen bästa exemplet. Dem ska ligga i nummerordning – punkt. I övrigt har jag inte fullt lika hårda krav. Mitt skrivbord ser ofta ut som sju svåra. Arbetsbänken i garaget som ett minne från en krigszon och min garderob påminner mer om ett logistiskt missfoster än klädförvaring.

just det där med att arbetsbänken påminner om en krigszon gör ju tillvaron, låt säga svår. Mitt sätt att hantera den oordning som fluktuerar har jag hittat en strategi för. Det kallas referensverktygslådan. I mitt fall kröp jag till korset och köpte Biltemas största verktygssats för ett par år sedan. Även om jag redan ägde i princip alla motsvarande verktyg. Dock inköpta i omgångar och i olika utföranden sedan tidigare. Så fick denna sats snart benämningen referensverktygslådan. Syftet lika snuttefiltsaktigt som osäkerhetsreducande – det skulle alltid finnas ännu ett likadant verktyg att tillgå. Eller för den del – ta med om nöden så kräver.

Nu ska jag väl inte säga att jag som person blivit lyckliga av att ha verktygssatsen i fråga – men jag är trygg i min förvissning om att jag i alla fall har ett verktyg att hämta i källaren om nöden så kräver…. Frustrerande nog har Biltema nu bytt verktygsserie så min låda verkar vara ersatt av någon helt annan produktlinje. Möjligen är det dags att börja om på nytt

Ska jag påpeka hur ofta jag nu vaknar kallsvettig och undrar om jag lagt tillbaka verktygen jag lånat ur referensverktygslådan?

The Munga story – a never ending one?!

Just an update – my attempts to sell my Munga has come to a halt. Many thanks to all that has shown an interest.

Due to a bit of hesitation from certain parts I was forced to abort this project at this time. As mentioned I needed to rent a second car park and since these leases run for the whole winter season where’s no need to let it go.

Thanks once again for your interest.

Ännu en ett fall av semestertorka – när sinnet är som upplagt för äventyr.

Som antytt i en tidigare post – allt på grund av…så är det ett par dagar efter hemkomst från en bilresa till den tyska huvudstaden. I sinnet snurrar en massa uppslag såväl nya som gamla. Uppdelat i fyra grupper så snurrar just. Uppslagen just ny är att:

skaffa den där Saaben som doldes av den uppväxta häcken.
skaffa en Citroën ZX av senare snitt
försöka lokalisera en BMW ägare i Berlin som bevisligen inte behövt sin bil sedan 2012.
låta Mungan hitta ny förvaltare.

Rent kliniskt får jag erkänna att jag faktiskt jobbar på alla fyra fronterna samtidigt. Men uppenbarligen så verkar alla uppslag ha lie förhinder att övervinna. Saaben har jag försökt köpa i ett år, BMW’n vet nog inte om att jag är spekulant, Mungan är inte den enklaste av vagnar att adoptera bort och Citroën ja vad säger man…

Jag lovar att hålla er informerade om det blir något av endera av egenheterna. Vis av tidigare projekt så skulle jag säga att det är låg sannolikhet att något realiseras i närtid.

Upp och iväg som Roald Dahl skrev.

Allt på grund av den där häcken…

Vi hade lagom kommit hem från en vecka i stora storstan. Stämningen var som alltid efter en veckas semester lätt lyrisk, ja snudd på euforisk. Precis som så ofta, lagom hemkommen efter en bortavaro så var kylen lika tom som reskassan. Snudd på brådstörtat var det där tvivelaktiga nöjet att behöva frekventera Maxi-baronens matlada ett faktum.

Nära på lika tveksamt på nöjesfronten var korsandet av staden Ö från kant till kant påbjudet. Och just där någonstans så föddes tvivlet och frustrationen, just på grund av den där häcken…

Just häckens form, eller rättare sagt mest höjd, vållade problemet. För det blev just ett problem i flera timmar, eller dygn om man nu ska vara sådan.

Som du kanske förstår, problemet bestod i att jag inte kunde se bilen i fråga bakom häcken. Och eftersom det var månadsskifte i dagarna så föddes givetvis tvivlet. Hade den roliga Saaben fått gå till de sällare jaktmarkerna?!

 

Idag vet jag bättre, häcken har växt så bilen inte syntes från färdvägen…

När avgränsningarna blivit allt viktigare

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’40’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par “best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..