För, låt säga tio-femtion år sedan, så stod bilutbudet i någon form av brytningstid. En skrälldus asiatiska märken tog stora marknadsandelar tack vare breda modellutbud med allt från minimala småbilar till medelstora familjebilar och brukliga SUVar, alltsammans till priser som var låt säga modesta

Lite föraktfullt muttrade jag, vid tiden,något om att alla ”dessa kopior” väl bara var något för oengagerade människor där bilen bara utgjorde något som fyllde ett behov av förflyttning utan vidare engagemang.

Med ett decenniums perspektiv så får det mig att tro att dagens bilar över lag blivit mer ”oengagerande”. Kanske för att de prispressande asiatiska nykomlingarna tog marknaden på sängen. Eller är det så pass illa  att dagens breda massor privatleasare inte länge vill känna engagemanget för den där produkten man ändå bara lånar?!

Generiska vagnars upprättelse

Nu har ju dessa Generiska bilar fått en viss upprättelse i mina ögon. Ty vem skulle en dag kunnat tro, att en Daewoo Evanda skulle trigga ett visst intresse och nyfikenhet såhär 15 år senare? Så pass att denna halvstora koreanska sedan med en miserabelt stereotypisk design och minst lika lättglömda prestanda skulle ligga i min söklista? För att inte tala om hur den fryntliga Kia Opirus där fusklyxen lyser igenom lång väg? Även en odefinierbar Hyundai vars namn inte lämnar större eller bestående intryck vare sig det klingar (med) Accent eller Elantra.

Generiska bilar – dagens arvtagare till sparutrustade inropare i form av basmodeller?!

Man skulle ju nästan kunna säga att dessa Generiska vagnar tagit över som intressebärare i takt med att de inropande basmodellerna raskt marscherat ut ur bilhandlarnas prislistor?! Men samtidigt så måste vi väl lite till mans fundera på om de där åren av billiga asiater var början på slutet för det där engagerade bilägandet och som nu banar väg för privatleasingkundernas frosseri i allt mer likriktade vagnar? Eller är det möjligen som alltid på en mogen marknad där nedgång är att vänta bakom hörnet – att alla strävar efter att landa i mitten och inte vill bli sittande med Svarte Petter på hand – i form av en engagerande bil som inte väcker rätt känslor?! Fjärran känns en engagerande Citroen XM med dagens mått mätt….

Nu ska jag återgå till Blocket-träsket, kanske finns det något Hyundai Scoupé till salu, ja helst från tidigt 1990-tal, eller en Dacia Dodgy – förlåt Lodgy med tveksam prestanda och karisma……. ja listan känns om om den kan komma att växa.