Ett vykort för att underhålla nyfikenheten.

Jo just så är det. I alla fall i min värld. Ty I takt med att folk byter jobb, eller e-postlösningar, bredbandsleverantör eller bara för att man vill förnya sig så verkar i alla fall jag ha svårt att få kontakt med människor som tidigare haft saker till försäljning. Ja det var ju inte så länge sedan blocket friskt skickade vidare mailadress till annonsör eller intressent åt höger och vänster. Och idag är känslan att merparten även passar på att nyttja anonymiserade telefonnummer så väl hos köpare och säljare.

Nu ska jag väl inte sätta mig på högre hästar, jag är nog inte bättre alls. Men jag har i alla fall kvar mina två privata telefonnummer som jag haft sedan mitten av 1990-talet och en  e-post sedan jag blev stolt ägare till domännamnet där du ni läser dessa rader. Så jag inbillar mig att om någon som varit i kontakt med undertecknad och sparat uppgifterna alltjämt faktiskt kan nå fram. Men erkännas bör att det figurerat minst fem andra telefonnummer och minst lika många mailadresser kopplade till min tjänsteutövning under dessa år.

Vykort verkar inte skrämma

Nåväl under det senaste två åren så har jag istället börjat sända vykort till personer som jag velat komma i kontakt med. Jo jag vet, det känns ju lite bakåtsträvandes men det är rimligt effektivt. Svarsfrekvensen ligger väl runt 50 procentstrecket. Minnesgoda läsare har säkert noterat att jag stundom orerat om utfallen av dessa hälsningar.

Min personliga favorit hände i somras. Jag hade råkat få korn på ett udda sovjetiskt objekt i form av Moskvitch Pickup från mitten av 1980-talet. Ägaren var enligt Transportstyrelsen en gentleman i Skåne med ett förflutet i gestaltningens konster. So svar på min lilla hälsning kom ett synnerligen färgglatt brev med en förklarande text om bilens dråpligt korta sejour i dennes ägo. Vagnens vidare existens var långt bortom den registrerade ägarens horisont. Det mest frapperande var dock att postsverige lyckats hitta min adress utifrån namn och telefonnummer!

I dagarna kommer ännu ett kort att dimpa ned någonstans på ostkusten. Kortet föreställer för undertecknad hemtama trakter i form av Nora stad och kyrkan sedd från Plaskus. Frimärket påvisar allt annat än mina takter då Zlatan och fotboll verkar stå i fokus. Adressaten, en dam i 60-års åldern står som ägare till en av de mer udda fåglarna i den svenska faunan. Och ja den har förekommit bland inläggen här på sidan om än inte i närtid. Men mer om det om jag får någon respons i ärendet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.