Den vilda jakten på den tappade orken

Charmen med att skaffa sig ny bil är ju att få utforska och kanske själv få uppleva det som andra redan känner till och beskrivit.

I mitt fall gjordes köpet av Mungan under mindre än optimala förutsättningar. Dels hann jag aldrig provköra fordonet innan köp, dels hade säljaren ingen möjlighet att vara med och reda ut kända eller okända egenheter. Hade jag någongång tidigare närmat mig en Munga i synnerhet eller dkw i allmänhet så hade nog mycket varit solklart. Men i mitt fall, som förstagångs ägare till en flercylindig tvåtaktare någanstans i mitten av livet så är det att lära mycket nytt och i viss mån återupptäcka ungdomsårens härliga tid på en Victoria Vicky MS51.

Vissa saker är ju lättare att ta ställning till än det rent mekaniska, karossen verkade rimligt rak och utan synliga genomrostningar. Kapellet och dörrar, om man nu kan kalla dem det, fanns om än i mer sentida vinyl med ett par revor vid vindrutan och i bakkant, på det hela taget lagom bra för att vara ett gott objekt att börja sin DKW-bana med.

Nåväl min munga verkar inte ha rullat nämnvärt de senaste decenniet, och skulle jag chansa så har nog mina provturer a 6 mil utgjort 25 % av det totala som den fått rulla sedan millenieskiftet. Ganska snabbt kunde jag konstatera att tomgången i bästa fall kunde kallas nyckfull men allt som oftast obefintlig. Jag bor ganska centralt inne i Örebro så det blir mest stadstrafik som den rullat. Försatt om möjligt hålla liv i motorgången så har jag fått öva tå-häl övningar med högerfoten för att traktera broms och gas, samtidigt. På samma sätt kunde jag ana att kraften och den stabilare motorgången var som bortblåst efter några kilometer i trafik. Inte förarens vid tredje provturer trillade polletten ned och insikten om att den riviga tvåtaktssången i schottistakt förbytts till försvårande sävlig foxtrot i fyrtakt.

Precis som i de flesta projekt så påkallade detta mankemang ett familjeråd, turliges bara mellan höger och väster hjärnhalva. Riva allt i form av förgasare, tändning och topp? Insikten att kalendern sade april månad och hela sommarsäsongens finturer stod på spel… snabb överläggning på ’huvudkontoret’ och beslut fattades, – riv möjligen förgasaren. Kolla tändningen efter överslag, men rör för guds skull inget… och leta fram den där borttappade kompressionsmätaren….

Resultatet av förgasaröversynen var inte helt solklar, lite skit och beläggningar i förgasarhuset, men inget uppenbart. Återmontering och nytt provkörning efter  grovjustering enligt film från youtube. Resultatet var nedslående, nu var tomgången obefintlig och startförsöken ackompanjerades av härliga avgassmällar som fick grannarna att ta betäckning och tänka på förorten.

I min ungdom någon  gång på slutet av 1980-talet så var standardlösningen för att lösa packningsproblem i förgasarna på mopeden att knacka ut egna ur gamla mjölkkartonger. Det ska erkännas att jag övervägde den genvägen för att komma vidare. Men efter lite sökning på nätet så stod det klart att Matz Autoteilie i Flensburg sannolikt var en långt bättre utväg även om det innebär en massa dagars tråkig väntan. I sann effektivitets anda så passade jag även på att beställa en komplett packningsats om nu jag skulle kunna hitta på den missplacerade kompressionsmätaren i garaget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.