Vad är en acceptabel förlust?

Om jag för 15 år sedan inte gjorde vinst på varje vagn jag sålde så var jag bestört. Visst åkdon som varit med ett eller rent av ett par år må ha varit ursäktade. Men alla dessa vagnar som omsattes med någon månads vistelse i min vård. Ja de skulle ge vinst och därmed basta.

Sedan, ja där någonstans runt inköpet av den lågmilade och lågmälde Sixten. En Opel Rekord med 3950 mil på mätaren, kom hjärtat med i bilden. Från att ha sett bilar som ett sätt att ha sysselsättning utan att det kostade något så skulle det nu finnas ett syfte. Och syftet antar stundom olika former, Att rädda, Att få synas i, Att den vore kul att dyka upp på träff, ja den vore bra att ha. ja kort sagt allt annat än att krasst se att det finns en ekonomisk sida.

Där har jag nog varit nu i snart 6-7 år. Vagnmaterialet har ju då blivit lite annorlunda. Här ett axplock utan inbördes ordning
-LandRover Freelander – som aldrig kom hem i ett styck, skamtaxi redan vid avhämtning. Direktförlust på 8 000:-
-Fiat Seicento – den som aldrig fick köras för då passerade den ju 1000-mil…. Marginell vinst, +1 500:-
-DKW Munga – ja kort sagt, man ska inte störa människor i livets slutskede och känna sig tvingad att slutföra köpet, förlust 12 000:-
-Audi 80 2.0 E Automat – handla inte lågmäldare av grannar som du vill kunna se i ögonen, prisbilen blir lätt skev. När väl den ska säljas lär det blir stor förlust…. Realistiskt 15 000:- säger känslan mig.
-Rover 75 Touring – bara för man sett bilen under lång tid blir den inte mindre rostig oavsett hur fin den sett ut för 5 år sedan, förlust 3 500:-
-Ford Fiesta 1.25 Ghia – här får jag ta ansvaret och säga, kolla vätskorna innan du köper en bil. Det bör finnas olja i motorn, förlust 6 500:-

Vän av ordning skulle kanske fråga sig om varför tre vagnar inte är med i listan, Seaten Jimmy, Mercedes kombin och en röd Ford Mondeo. Svaret är den att Seaten fick jag tillbaka från dottern, som byttes mot mercan som slutligen havererade i Västergötland. Och Mondeon köptes som ett utbildningsobjekt – kan jag lära mig polera lack. Så dessa var redan medvetna förlustobjekt från början.
Kvar finns patienten Roffe – här kan jag säkert göra ett nollresultat med lite tur. Sälja den avställd för 8 eller påställd för 9,5 och då är det +-0.

Men där någonstans är det väl där skon klämmer. När väl engagemanget finns som orsak till att förvärva jag då är i alla fall jag torsk. Då handlar det inte längre om realism och reson när pris ska sättas. Då verkar förnuftet ta semester.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.