Om att nätverka på nätverket… InFram-dagen 8 oktober 2021

Jag har ägnat förmiddagen åt att följa InFram-dagen via länk till Borlänge. InFram är ett samarbetsprojekt som håller ihop 4 delar som verkar för transportfrågor kopplat till Bergslagen. Mitt intresse för frågan och även deltagandet idag kom sig av mitt tidigare inlägg om Bergslagsdiagonalen.

Scoopet för dagens sittning hade ett större fokus på transporter och logistikkedjor än persontransporter. Även om dessa två sidor av samma mynt har flera beröringspunkter och stundom står i viss motpol till varandra. För ska industrin få till snabba och prioriterade flöden så kanske det inte finns kapacitet för persontransporter på samma sätt. Det var även en fråga som väcktes av några frågeställare. Jag tror ordalydelsen var att ur storstadsperspektivet så är arbetspendlingens smidighet överordnad godsflödet.

Det som annars hänger kvar som en viktigt insikt är annars vad Åsa Tysklind – kanslichef på Nationella godstransportrådet, lyfte som en tankeväckare. Vi konsumenter har idag en tendens att beställa tio par skor på nätet och sedan returnera nio… hur hållbart är det? Gemene man kanske skulle behöva få en upplysning om miljökonsekvensen av sitt beteende? Min egen analys vore kanske att alla dessa fria frakter skulle vara fria men att konsumenten skulle behöva betala för fraktens klimatavtryck? Kanske en obligatorisk en Co2-avgift?!

En annan insikt som jag behöver försöka kanalisera i mina föreningar är att exempelvis M Sverige och OK behöver bli bättre på att ha representation i dessa forum. Om inte vi väcker frågorna så kommer det inte vara någon annan som håller vår vana högt. Opinion och de allmänt gröna vindar som råder just nu gör att det lätt blir lite “blame shame” på biltrafiken. Här behövs att någon kan ta debatten.

Om något möjligen förvånat mig så var det den totala avsaknaden av samtal om laddstolpar. Har samhället redan flyttat fokus till el-vägar för tung trafik?! Behållning av dagen i stort var ett nyväckt intresse hos mig för trafikverkets roll för infrastrukturens  kommande evolution.

 

RV50 Bergslagsdiagonalen – den gudaglömda?

När man som jag bor i huvudstaden i gnällbältet, ja den på Ö, så finns en väg på undantag. Visst jag kan tänka mig att det är betydligt mycket mer hett, ja rent av sexigt med inte bara en utan två Europavägar som genomkorsar länet på tvären. Att den stackars matarvägen riksväg 50 likaledes genomkorsar länet om än på längden tycks våra beslutande ha glömt.

Bortglömd av besparingsskäl?

Ja faktiskt så pass glömd att man i år valde att säga upp sitt medlemskap i intresseorganisationen “Bergslagsdiagonalen”, allt i ambition att spara in 50 000 kr. Å ena sidan ställer jag mig bakom alla besparingar som man kan göra som offentligt finansierad verksamhet.  Å andra sidan blir jag aningen brydd hur man nu valde att gå ur nämnda intressegruppering nu när man synbart fått gehör för de flesta av vägförbättringarna som funnits på agendan. Borde man inte visa lite solidaritet med övriga kommuner och regioner längs vägen? Det är ju nu man verkligen kan sköra frukterna av regionala samarbeten såväl rörande trafiksamordning och inte minst turistattraktion?

Diagonalen – ständigt ett trätoämne?

Ända sedan Diagonalprojektet kom på tal i brytningstiden mellan 1980- och 1990-tal, så har det varit brytningar och intressekonflikter. Redan i Vi bilägare #6-1990 så lyser de olika agendorna igenom. Kopia på själva artikeln hittar du här Vib1990_6Diagonalen. När jag i dagarna kontaktade projektkoordinatorn som finns i Dalarna så fick jag en grundlig dragning över projektet status. Ur ett Ö-perspektiv så är väldigt mycket avklarat och tonvikten över lobbyverksamheten ligger nu mer på de nordliga delarna. Samtidigt så fick jag veta att diagonalens verksamhet idag samordnas med tre andra regionala strukturprojekt med ett nordligare perspektiv under projektnamnet Infram. Här samsas två järnvägsprojekt med två väg-dito.

Resursbrist av sviktade finansiering ger följdskador.

Som jag förstår det hela så har man valt att ge tämligen små resurser i form av tjänstegrad till projektledaren, man säger själva 20 %. Jag kan dock ana att den tjänstgöringsgraden är långt för låg för att kunna ta tillvara och framför allt bevaka sin mediebild. När jag idag råkade titta på Wikipedias text om Riksväg 50 så noterar jag att ingen verkar ha varit inne och reviderat texten sedan mitten av 2010-talet, för under paragrafen planer så antyder man att byggstart för ombyggnaden norr om Örebro (Mogetorp) kommer tidigast starta 2016… se bild nedan. Visst, det är inte deras egen plattform eller informationskanal men har man narrativ så gäller det ju att bevaka mediebilden så långt det går. Wikipedia är inget undantag.

Råkar man sedan titta på twitter så är läget inte mycket bättre. Visserligen är merparten av de kritiska inläggen samtida eller före nämnda planerade byggstart 2016. Men det ger ju vid handen att man valt, eller troligare MISSAT att göra någon form av egen aktivitet för att få folk att tala om inlandspulsådern i bättre ordalag.

Missade chanser att bygga renommé och varumärke

Ja jag är väl partisk. Uppvuxen i lilla Nora, med riksvägen som naturlig färdväg till storstan. Därefter skolgången i Lindesberg med två resor om dag längs vägen. Sedermera avflyttad till Örebro och under ett par år jobbandes i Askersund så då blev det 134 km om dagen med merparten längs rv50… Men som jag ser det, det är garanterat ogjort att kasta projektpengarna på annat än att bygga renommé men framför allt bygga opinion i de breda folklagren. Med dagens algoritm-styrda sociala medier så kan inte ett så viktigt projekt tro att massmedia kommer torgföra och ge projektet något utrymme. Så när får jag chansen att köpa min streamer till bilens bakruta som säger “bygg ut (diagonalen som) korridor mot kontinenten”?

Nej riksvägen är inte gudaglömd, men projektet missar mål när man inte lägger lite krut på att bygga publik opinion, men jag tror projektet sliter med resursbrist och brist på insikt om hur man kan vinna publika sympatier…