Jag har ägnat förmiddagen åt att följa InFram-dagen via länk till Borlänge. InFram är ett samarbetsprojekt som håller ihop 4 delar som verkar för transportfrågor kopplat till Bergslagen. Mitt intresse för frågan och även deltagandet idag kom sig av mitt tidigare inlägg om Bergslagsdiagonalen.

Scoopet för dagens sittning hade ett större fokus på transporter och logistikkedjor än persontransporter. Även om dessa två sidor av samma mynt har flera beröringspunkter och stundom står i viss motpol till varandra. För ska industrin få till snabba och prioriterade flöden så kanske det inte finns kapacitet för persontransporter på samma sätt. Det var även en fråga som väcktes av några frågeställare. Jag tror ordalydelsen var att ur storstadsperspektivet så är arbetspendlingens smidighet överordnad godsflödet.

Det som annars hänger kvar som en viktigt insikt är annars vad Åsa Tysklind – kanslichef på Nationella godstransportrådet, lyfte som en tankeväckare. Vi konsumenter har idag en tendens att beställa tio par skor på nätet och sedan returnera nio… hur hållbart är det? Gemene man kanske skulle behöva få en upplysning om miljökonsekvensen av sitt beteende? Min egen analys vore kanske att alla dessa fria frakter skulle vara fria men att konsumenten skulle behöva betala för fraktens klimatavtryck? Kanske en obligatorisk en Co2-avgift?!

En annan insikt som jag behöver försöka kanalisera i mina föreningar är att exempelvis M Sverige och OK behöver bli bättre på att ha representation i dessa forum. Om inte vi väcker frågorna så kommer det inte vara någon annan som håller vår vana högt. Opinion och de allmänt gröna vindar som råder just nu gör att det lätt blir lite ”blame shame” på biltrafiken. Här behövs att någon kan ta debatten.

Om något möjligen förvånat mig så var det den totala avsaknaden av samtal om laddstolpar. Har samhället redan flyttat fokus till el-vägar för tung trafik?! Behållning av dagen i stort var ett nyväckt intresse hos mig för trafikverkets roll för infrastrukturens  kommande evolution.