Att undertecknad stundom besitter en oförvitlig förmåga att kontakta stackars bilägare om deras vagnar. Det torde vara ställt bortom tvivel för den som råkat följa den här bloggen. Otaliga har breven blivit som sänts till höger och vänster.

En del, till bilar jag endast fått kännedom om dess blotta existens via registersökningar. Andra, vagnar som setts i trafikvimlet stundom på rull, stundom på någon uppfart. Just dem som setts i trafiken har varit fall där det varit ganska lätt att sända hälsningen. Ofta formulerade i stil med, jag råkade på din bil härom veckan i stadsdelen osv.

De andra, registerfynden kräver lite mer förklaring och kanske bakgrund om undertecknad. Jag kan tänka mig att en och annan ägare av en gammal uddavagn hoppar till när en vilt främmande hör av sig. Speciellt om det där objektet råkar står längst in i något uthus eller loge. –Han kanske rent av har smugit runt i buskaget, hör jag skrämda tankar gnaga. Ja bättre förklara en gång för mycket och hoppas på turen att det är en glad entusiast.

Men hur gör man med de där vagnarna som jag råkade se i trafik för 7-8 år sedan. Där ägaren rent av råkar bo på så sätt att någon närstående kan känna till mig via närståendes närstående? Är det OK att skicka en fråga om vad det blev av vagnen som man inte sett på år och dag? Eller borde man, göra som i en linjeorganisation? Väcka frågan med sin närstående som får tala med sin närstående som i sin tur pratar med den bekant vars närstående vet mer eftersom bilen ägs av ytterligare någon närstående? Eller har man rent av försuttit chansen? Har det passerat för lång tid sedan bäst för att fråga och fårgan borde kommit tidigare inpå?

Ja en vacker dag kanske jag kan avslöja vilken väg jag valde. Men för stunden så gäller det väl mest att komma till skott och få ett svar. Bilar blir ju sällan bättre av att vila sig i form i fuktiga garage. Linje eller stabsvägen? det är frågan

Frågorna lät inte vänta på sig från närstående på mitt tidigare inlägg Ett kort betyder – ja vadå?

Min kära hustru ställde väl det hela på sin spets och uttryckte något i stil med att ”så menar du alltså att du kan tänka dig att köpa alla de där bilarna som du skickat hälsningar till?!”

Svaret blev lika trevande som hos någon som fastnat i kamerablixtarnas mediedrev. Med svettpärlor som snart hotar att börja rinna likt rännilar längs näsrygg och kinder. ”-nja alla bilar vill jag väl inte köpa. Det finns ju platsbrist att ta hänsyn till och pris… man ska ju ha tid att göra något med den också..”

Okej, vi tar det hela från början – jag skickar kort där när jag upptäcker någon intressant bil och jag tycker att det är trevligt att ge cred till den som har den goda smaken och tålamodet att hålla liv i intressanta ting. Det senaste exemplet på en intressant bil är väl dess raka motsats från början. I dagarna råkade jag köra om en härlig Toyota Corolla från typ 1990 + – 2,3 år. Hade du frågat mig för 20 år sedan så hade en 10 år gammal toy’ta varit helt ointressant. Så även för 10 år sedan. Men idag är en 90-tals Toyota något som får mig att hajja till och tänka – när såg man en sån senast?! Hur kommer det sig att den överlevt?

Mönster i tillvaron

De flesta gångerna så kan man ju se ett mönster – kanske en lite äldre ägare, som troligen ägt den lång tid, ja rent av sedan ny. Exemplaret jag noterade i dagarna föll inte helt i den ramen. Visst en äldre ägare men som blev ägare till vagnen så sent som för något år sedan, dessutom hade bilen bytt ägare en handfull gånger tidigare så inte den där vanliga enägarbilen som tenderar att ärvas ned till barnbarns-led för att köras sönder på 8 månader.

Skulle jag kunna tänka mig att köpa – ja visst om plats fanns och det fanns något specifikt att hänga upp det hela på. För en massa år sedan köpte jag en Nissan Pulsar (EXA) en sommar med målsättningen att få åka på bilträffen Träffpunkt 80 som tidningen Klassiker arrangerade. Vågar jag tillstå att helgen efter träffen sålde jag bilen? Det är nog lite samma här – visst jag skulle gärna bli nästa vårdare men då bör det finnas ett narrativ eller plan för varför jag ska skaffa just den.

Plan för att skaffa  – gäller det allt?

Jag önskar jag kunde säga ja – men jag vet hur jag fungerar. hittar jag ett kul objekt till rätt pris med något spännande att hänga upp det hela på så är jag ju torsk. Planen går ju alltid att efterhandskonstruera, eller så spelar man atombombskortet  #Ensåndärharjagalltiddrömtomattäga”