Här för leden kom det där samtalet som jag mången gång tänkt på. Något i stil med att det har blivit dags att låta bilen byta ägare. Kanske av personliga själ. Eller som i det här fallet, på grund av att garaget bilen står i ska renoveras och alla kommer behöva parkera ute på stan.

Nåväl det tog en dag så stod jag där. På den plats som inte bara var det där imaginära garaget man lätt projicerar på näthinnan. Vagnen, samma härliga vagn jag sprang på vintern 2021, i den där udda färgen som där i slaskvinter-ljuset var obestämbar. Nu i garagets fluoriserande lysrörsljus lite mer åt antilop-beige.

Habegäret stort. Där och då likaså platsbristen på min uppfart. En överenskommelse om att få återkomma dagen därpå. När väl det var dags för besked, ny hälsning från ägarinnan, vagnen såld till släkting. Tung utandning från min sida, mer av lättnadens suck än frustration. Ännu en vagn som på pappret är roligare än i verkligheten speciellt när sporten parkerings-tetris ska utövas.