När nyfikenheten fått fäste

I princip för just ett år sedan råkade jag se en trevligt lågmilad Ford Fiesta. Det var något i uppsynen som jag inte riktigt kunde sätta fingret på, Ja den där känslan som britter gärna kallar något franskt – je ne sais quoi. den där obestämbara känslan som ger en hint av något, som man just inte kan sätta fingret på.

Väl hemma, beväpnad med registreringsnumret så förstod jag bättre. Mätarställningen vid vid besiktningen sommaren 2024 visade 1940 mil. 1940 mil på 21-22 år är imponerade.  Även ägarlängden var rätt, det vill säga, en brukare – en dam i 80-års åldern. Lägger man ihop alla pusselbitar ja klarnade bilden en smula. Här fanns det säkert en orsak till att bilen just överlevt i ett underbart skick.

Osannolika överlevare har ofta en gemensam nämnare.i form av att de näst intill regelmässigt är basutrustade strippade inropare. Ja gärna såna modeller som aldrig egentligen såldes till vanliga köpare. Ty en nybilsköpare tenderar till att gärna vilja välja till i alla fall något från tillvalen. En metalliclack istället för den där solida baskulören. Eller ett lite bättre utrustningspaket för några tusenlappar upp, kanske den där radion som i alla fall kunde spela cd-skivor. Eller rent av att välja en motor som lätt gav lite möjlighet att faktiskt köra bilen.

Men i det här fallet tror jag mig idag veta att allt var så basalt som det kunde bli där som första posten i prislistan. En Fiesta med 3 dörrar, den lilla stötstångsmotorn på 70 hästar, en solid röd lack. Härligt plastiga hjulsidor som täcker de diminutiva stålfälgarna. Vevar till fönstren och en radio som just är radio punkt.

En sann tidskapsel av en bilmodell som var då pass vardaglig att man där och då inte såg dem för alla andra.

Oväntade nyanser ger färgad fägring i trafikbilden

även om Forden på den övre bilden kan misstolkas som svart så är den härligt mörkt rödbrun. Ett färgval som hintar om en belevad smak. Jag trodde nog att vagnen skulle varit en engägar-kärra. men förvånade nog så är den inne på i alla fall tredje brukaren.

Att den pastellgröna Skodan inte lämnar sinnet helt utan en kamp vill jag väl tillstå. Lite kul att Skoda valde en så kulörintensiv palett och dessutom på en inropare i prislistan. Möjligen just därför. Vågat val redan då. Men underbart frisinnat.

Jag väljer spriten framför allt!

Min sommarplåga för säsongen – Alkoholisten har varit på besök hos Carspect. Rimligen var det väl en udda tanke från min sida att besikta så tidigt. Det var i alla fall 3 månader kvar innan körförbud. Men två begynnande stenskott dagarna innan. Ja de satte liksom fokus på att det var dags. Ja innan sprickorna började vandra iväg.

Alkoholisten har inte direkt rosat dessa spalter. Vi fick ju en avig start. Men så är det väl när man stöter på en missbrukare i vardagen. Det finns liksom lite nerv under ytan. Så här i efterhand kan jag väl säga att bilen påminde om en lättare knarkarkvart invändigt. Inrökt, ostädad, fimpar bort ikring. Allmänt eftersatt och sunkig. Dessutom synnerligen inkontinent. Och med stor aptit på diverse alkoholer i form av glykol och E85-bränsle

Men såhär två månader in så är det väl som att ha en klient på torken. Det går så sakteliga mot mer städat beteende. Visst ”kroppen” har väl tagit stryk bortom vad enklare sminkning kan dölja. En intryckt skärmkant vänster bak. En rostäten framskärm som saknar botten. Allmänna bucklor och stenskott. Men, och här vill jag verkligen säga men – Pigga ögon i form av bra lampor. Därtill bra och snabb värme. Men visst, radioantennen lyser med sin frånvaro ännu. Utsikten att lägga 400 hundra för att kunna höra om världens elände i realtid via radions P1 känns lågprioriterat idag.

I lappkastens tidevarv

Summerar utrustningslistans priser.

Med ett så rastlöst sinne som bevisligen mitt är, så är svängningarna frekventa. För typ tre veckor sedan kämpades med att få hem en förbedad Ford. Ett auktionsfynd(?) från bilias outlet-cirkus. Sedan dess har turerna varit flera. Eller ska jag säga lappkasten?

Kollegorna tipsar

Bara någon dag efter att Forden stod på gården, ja då fick jag via en kollega nys om en annan sjuklig patient. I praktiken faktiskt årsbarn med eländet jag just hämtat med. Men väsensskild till sin natur. Tipset var på en flakbil och därmed mer av arbetshäst. Lägg då till att den dessutom var med en på pappret undermotoriserad Dieselrova. Nu har dock den inte blivit till salu. En trasslig historia i form av att den drabbats av ohälsa utlånad till någon i en helt annan del i landet gör det liksom lite strandad här. Utsikterna att boka in den på verkstad för en kostsam diagnos ser väl inte allt för godartade ut. Men det är där det står och faller nu. Kommer man bärga hem bilen till Västergötland, en nätt sträcka på 18 mil. Eller kommer man kasta in handduken och låta någon annan ta vid?

Jag har vän av ordning fråga, ja om det blir det sistnämnda är jag kandidat? Magkänslan säger som mannen i duetten i Nile City ”-Ja för skråen”. Logikkretsen i skallen säger att jag redan har för många leksaker och inte får plats med ännu ett plåtschabrak.

Hundpromenader ger uppslag

Men på tal om det där med logik eller magkänsla. Tror nu inte att flakbilen varit enda saken som passerat mitt medvetande. Nej, och här håller jag det faktum att jag alternerar som hundvakt om dagarna. Ty hade jag inte fått spankulera fritt i området hade jag aldrig sett att det stod en välmotoriserad leksak på en av uppfarterna.

När jag efter lite funderande insåg, den verkar stå långtidsparkerad. Ja då var missionen ett faktum. Här måste bara undersökas. En kortare hälsning på papper, ett par dagar av väntan och historien började klarna. Ägaren hade bytt biltyp och valt det moderna i att åka Elbil. Ja när jag tänker efter inte omöjligt att jag nog råkat se bilen och rent av skrivit något här. Nu har ett par tre år passerat. Bilen blir väl inte bättre av att bara stå. Men beroende på marknad och modellen tror jag inte den ryms i leksaksbudgeten direkt. Men att fönstershoppa har ju sin charm, Speciellt nu när jag summerar ihop posterna i utrustningslistan landar prislappen ny närmare halvmiljon-vallen.

Uppslag och lappkast

Nu var dessa två snedsprång på intet sätt unika. Hustrun skulle nog säga att det snarast är så varje vecka. Jag själv märker väl möjligen inte alla utsvävningar. För för mig så är det ju bara att utforska vardagens små förunderligheter.

 

Åh så var det den där förbenade Forden

Någon gång för sådär en vecka sedan fastnade blicken på en sån där grå mus i trafikvimlet. Det var liksom som om blicken fastnade utan att direkt jag kunde säga varför. Ja hade bilen stått i en trädgård, lätt nedsjunken i mossan. Ja då hade det varit naturligt. I alla fall för mig. Ty bilar som står och väntar på nästa anhalt i tillvaron, dem noterar jag. Men här var det ”bara” en vanlig Fiesta.
I trafiken.
Inte i någon poppig metallic-kulör.
Inga tidstypiska ”förstora” alufälgar för karossen.
Inte ens något kul spoilerbehängt sportutförande.
Nej allt annat än sånt man borde notera per automatisk det vill säga.

Det första jag såg var att;
gaveln på ljuddämparen som skymtades under stötfångaren osade nyskick.
de korrekta plastkapslarna till 14-tums hjulen.
En välpolerad solid-röd lack.
Och helt tidstypisk men idag ovanlig 3-dörrars kaross.

Långt senare insåg jag att vagnen borde ha fastnat på min näthinna för länge sedan, ja om jag nu rent statistiskt skulle lyckats befinna mig på vägen längs de 40 talet mil bilen verkar snurra i trakten varje år…. Givet ska ägaren få månadens hälsning och mitt varmaste tack.

Ännu ett vykort – ännu en brusten förhoppning?

I mina dagar har det sänts en och annan postal hälsning till potentiella fordonssäljare runtom i landet. Nu senast ägaren till en importerad Ford/Mercury som tydligen verkar ha upphört kolla annonssvaren på blockets meddelandetjänst.

Om vederbörande möjligen inte huserat typ 4 timmar i bil bort så kanske, jag istället svängt förbi enkom för att lägga min hälsning i brevinkastet. Men nu får det bli PostNord som får träda i tjänst. Fingers crossed att säljaren behagar svara.

Möjligen ska detta inlägg och intressskiftning ses som ett smärre hälsotecken och att min gasserade sjuka av ”morbus London-Taxinum” få vara på avklingande.

Nästan som Amen i kyrkan – Freestar hittar nytt hem

Så har den gäckande amerikanska minibussen fått ny ägare. Hatten av till den som gjorde slag i saken och blev ny förvaltare av härligheten.

I samma anda, nu har jag ”bara” brittiska egenheter på min hjärna. Nu senast – jakten på delarna till mitt imaginära objekt. Frågan är väl, hur i hela friden ska jag få tag på den där tryckplattan och urtrampningslagret som utgått ur ruljansen sedan länge….?!

Om inte Om vore?

För transparens och ärlighet bör erkännas, jag har skambudat på en udda amerikan…

Nu får väl även tilläggas att jag inte direkt tror på att nämnda bud kommer falla i god dager hos mottagaren.

Men vad ska man göra när man ser att en vagn varit till salu i över ett år. Utsikterna att nämnda vagn ska finna en ny vårdare i närtid kan antas vara små. ja vad är det då för fel att uttrycka intresse. Att då samtidigt meddela vilka monetära premisser jag jobbar under?!

Låt mig i samma anda av öppenhet även meddela vilken av blockets alla erbjudanden som fastnat på min näthinna https://www.blocket.se/annons/alvsborg/ford_freestar/103731654 om inte annat för så snart jag delger vad jag visat intresse för ja då gör någon vänlig själ slag i saken och köper nämnda vagn:-)

Ska jag tillägga att det är en Ford?! Om än med Detroit som hemstad och inte Köln, Saarlouis, Valencia eller Genk… vågar jag tillägga att den är tillverkad i Kanada?!

*Update* två veckor senare var bilen i alla fall på väg till ett nytt hem. Tilläggas bör, inte mitt