Så har den gäckande amerikanska minibussen fått ny ägare. Hatten av till den som gjorde slag i saken och blev ny förvaltare av härligheten.
I samma anda, nu har jag ”bara” brittiska egenheter på min hjärna. Nu senast – jakten på delarna till mitt imaginära objekt. Frågan är väl, hur i hela friden ska jag få tag på den där tryckplattan och urtrampningslagret som utgått ur ruljansen sedan länge….?!
Semestern är inne på den femte veckan och det är dags att inse att denna sommar inte blev mer än så här. Inse är en del, det är kanske än viktigare att acceptera att det var det här det fanns plats och tid för.
Summerat så blev det en sommar präglad av Londontaxi. En mycket trevlig visit i Växjö gav massor av input och feedback. Ja dessa rullande brittiska stilelement har en enorm närvaro och även proportioner som förvränger hela illusionen av vagnen i fråga. Så hög och inte allt för bred ger illusionen av att det är en väldigt lång bil. Vi tog till och med fram måttbandet för att säkerställa om den verkligen bara är typ 4,5 meter lång.
Hittills har de inte blivit någon egen bil i garageformat, men väl ytterligare tre i bokhyllan. Som substitut ett alternativ, dock inte fullt så begeistrande som en vagn i fullskala.
Att den lilla verkstaden i form av garaget numera mest utgör ett förvaringsutrymme med plats för väldigt lite ”verkstad” står smärtsamt klart för mig. Alla tillfällen när bil-tetris är påbjudet är smärtsamma indikatorer på att det skulle behöva bli lite ny ordning på saker och ting. Så det är väl läge att gå från tanke till handling. Eller ska jag säga storstädning?!
Om allt håller så lär det bli en och annan tur till sopstationen de kommande dagarna. På återhörande!
Roffe skymtas muttrandes i bakgrunden.
Roffe och jag tog en liten tur till Växjö. Får nog tillstå att det var första gången på minst 30 år som jag möjligen råkade ha vägarna förbi teknikorten på det småländska höglandet.
Missionen enkel. Titta på en av synnerligen få svensksålda och därmed vänsterstyrda Carbodies FX4(s) som nådde landet när det begav sig. Nämnda vagn har funnits på min radar sedan 2013 när jag fann bilen utanför Novotel i Göteborg.
Konklusion; ett fantastiskt objekt med trevlig historik och lagom rustik uppsyn. Möjligen lite för dyr för att kunna pressas in i min budget för stunden. Troligen en av de vagnar jag ständigt lär förbanna att jag inte gjorde slag i saken och köpte när det fanns möjlighet att bjuda.
Ett stort och varmt tack till ägaren som offrade merparten och lite till av lunchpausen till att svara på mina skilda funderingar och lät mig klämma och känna på nämnda vagn
(Föga) förvånande nog erbjöd söndagens post om min jakt på ägaren till en London-taxi i förläningen på ännu en dimension. Lagom efter att jag postat texten så kom ett sms. Korrespondenten i fråga var hyresvärden till nämnda bils garageplats. Nämnde gentleman hade råkat ha vägarna förbi platsen och tagit en bild, ja mest som bevis för vagnens fortsatta existens. All heder till en sådan hyvens person som förstår en smått galen bilnörd.
I den efterföljande korrespondensen oss emellan meddelande samme sagesman. Ägaren är minsann på mark destinerad till att kallas Svea rike. Det kändes ögonbrynshöjande. Detta då jag i fredags hade en mejlkontakt med arbetsgivaren till nämnde fordonsägare som ville låta påskina att kontrahentens minsann fanns i ’tjänstgöringsland’ 7-800 mil bort.
Ja jag tror banne mig att det må vara dagens lektion i kvantfysik och läran om närvaro i flera dimensioner samtidigt.
Att saker kan bli mer än lovligt snurriga det kan jag tillstå. Följande lilla dråplighet, är under upplösning alltjämt, medan dessa rader författas. Rent av kanske ”kluten” aldrig kommer till att nystas upp?
Av hänsyn till alla involverade så kommer jag möjligen vara en smula snål med alla detaljer. Ambitionen är att i alla fall brodera så pass att konturerna finns av vad som hänt.
Vi börjar väl från början. Historien tar sitt avstamp i den där databasen jag sammanställde sommaren 2020. Jag skrev lite om dess innehåll i inlägget om de 15168 registerposterna jag vaskade fram. Ur denna skatt finns det en väldigt stor mängd amerikanska vagnar, en del intressantare än andra. Jag kan konstatera att listan är ganska spännande när man ska leta uppslag på vagnar utöver det vanliga.
För typ två veckor sedan så gjorde jag en nu sortering och blicken fångade en vagn i mängden. Denna gång en Londontaxi. Nu är ju London-taxis på intet sätt någon unikum här i Sverige i allmänhet eller i Storbritannien i synnerhet. Enligt vänner med bättre insyn i FX4-världen så säger man att det handlar om ca 25 bilar i varierande skick. Det som är en smula udda var att ingen i klubbvärlden verkar ha kännedom om just min upptäckt.
När jag sedan försökte utröna vem som var ägare till bilen i fråga så blev det lite mer förvirrat. Personen har ingen adress i landet. I kombination med utebliven besiktning sedan mitten av 2010-talet kändes illavarslande. Många gånger har mitt sökande upphört i ägaren emigrerat och tagit med sina bilar men inte registrerat in dem i sitt nya hemland.
Turligt nog som hade dock denna ägare angivit kontaktuppgifterna till en person som fanns kvar i folkbokföringen. Nackdelen var möjligen att nämnde person var starkt upptagen så det blev inga svar på mina meddelanden och sms. Ja läget kändes låst. Vad skulle jag nu hitta på? En google-sökning på ägarens namn gav lite gammal bibliografisk info om med vad denne jobbat. En liten intervju i en intresseförenings medlemstidning gav lite mer kunskap om ägaren och dennes närstående.
I artikeln framkom att ägaren har en släkting. Efter en massa sökningar så kan jag säga att denne har en ganska stor närvaro i sociala media ja man skulle nog säga att det rent av handlar om en medieprofil. Vad gör man då som Medel-Svenssonsk rookie utan riktig förankring i sociala medie-världen? Jo man testat att tagga den stackars släktingen i något medieinlägg i förhoppning om att få till en kontakt. Om det funkade – NÄ men jag kan säga att jag försökte om inte annat.
Men ägaren kanske finns med på typ FB? Sagt och gjort. Alla personer med samma namn som ägaren, det finns en handfull, fick varsin liten hälsning via facebooks meddelandetjänst. Utfallet så här långt – noll svar. Ridå!
Lagom i detta så kom i alla fall ett mindre livstecken. Ägarens kontakt i landet hittade lite tid att ringa mig för att i alla fall ge lite underhandsinformation. Ägaren finns liksom bilen. Ägaren inte i landet utan mycket riktigt utlandsposterad men bilen kvar i Sverige. Bilen har rullat en smula under åren men inte besiktats. Så so far so good.
Utifrån den där artikeln jag nämnde som fanns när jag sökte på ägarens namn så kunde jag dra ännu en lärdom om var denne möjligen jobbar. Mycket riktigt så råkade organisationen ha en viss närvaro på nätet och senast för två år sedan så meddelande dem via hemsidan att ägaren var i tjänst. Dessbättre så gick det bra att hitta en allmän e-post adress som jag passade på att göra en chansning på. Någon dag senare fick jag meddelande om att de sänt vidare min fråga om det var ok för dem att dela ut dennes kontaktuppgifter. Då jag själv nog tillhör den skara om är lite restriktiv. Så kom jag snart på att det möjligen skulle vara bättre att be dem sända vidare en hälsning och mina frågor som jag skulle vilja få svar på. Samtidigt fick jag chansen att brodera ut texten en smula och förhoppningsvis ge bättre bild om vem jag är och hur det kommer sig att jag hör av mig.
Ja här är vi – om nystanet någon gång kommer bli uppnystat ja det återstår att se.
Ännu ett halvtjockt kuvert landade i brevlådan i dagarna.
Ämnet för dokumentationen – en inte helt okänd vit London-Taxi som tidigare varit utställd på bilmuseum i Härnösand.
Lite bakomliggande fakta – I samband med att bilregistret gjorde en tidsrensning av sina inkomna fordonshandlingar i början av 2000-talet. Så valde man att lyfta ur åren 1972-1994 och låta riksarkivet förvalta dokumentationen i fråga.
Vill man titta på vilken dokumentation som finns i riksarkivets rullor så kan man titta via en webbtjänst som man hittar på https://sok.riksarkivet.se/fordonsarkiv
När kuvertet damp ned i lådan så fanns 10 dokument kopplade till nämnda vagns första tid i Sverige. I bland dessa ett antal handlingar som visade införseln till landet. Noterbart var att uppgiften säger att fordonet importerades som fabriksnytt. Likaledes gav det ett uppslag om att försäljningen av London Taxis far så pass seriös att det fanns ett speciellt försäljningsbolag med säte i Malmö.
Firman – London Taxi Marketing (Sweden) AB verkar ha funnits som organisation åren 1985-1997. Jag har för avsikt att om möjligt försöka gräva mer i firmans historia senare. Hittills har jag lyckats spåra två vagnar som de tog in till landet. Det udda i båda fallen är att det handlar om de inte fullt så vanligt förekommande vänsterstyrda varianten på FX4. En vit och en brun, den här texten rör mest den vita.
Det som slår mig när jag tittar på spår av båda dessa vagnars historik pappersmässigt är hur mycket slarv importören gjort. Visst det var formulär som man skulle skicka in med karbonpapper emellan för kopiornas skull. Men någonstans tycker jag att en importör med viss koll borde vara konsekvent i hur man namngav vagnarna.
Här hittar vi såväl Car Body, Car Bodys som Carbodies, det sistnämnda motsvarar i alla fall namnet fram till 1985. Därefter byter verksamheten och bilmärket namn till London Taxi International (LTI) dock missas det helt av Malmökontoret.
Måste varit allt annat än en fröjd att åka in för regbesiktining och övertyga tjänstemannen om att även om det står LTI på chassinummerplåten, Car Body i besiktningsinstrumentet och möjligen Carbodies på något påklistrat emblem så var det rätt bil.Inte utan att jag föt mitt inre hör ett gällt, –det rätt, jag lovar….
Den vita bilen verkar ha svårt att veta vilket drivmedel som gäller. I första dokumentet så står det drivmedel bensin. Chassinumret skvallrar dock om att Diesel vare mer korrekt. Än idag står det bensin i handlingarna och bilder jag sett skvallrar om att bensin är rimligt. Ska vi tippa på att bilen var en av de udda vagnar som fick motorn utbytt innan den kom till Sverige. Merparten av taxibilarna var normalt dieseldrivna.
Även däckfrågan ställer begrepp på sin ända, om än blott kopplat till om de ska vara 185/75 R16 eller 175R16? Ja pappersarbete verkade inte ligga firman varmt om hjärtat, i alla fall inte stringens och redlighet. Så uppgiften varierar i dokumentationen
Om vi tittar på just de vagnarna jag hittills funnit så verkar det inte ha varit något större succé för endera av bilarna.
-Den vita; har möjligen en något mer spännande historia. Första ägaren verkar ha varit en firma som möjligen hamnade på obestånd ganska snart efter inköpet av bilen. Firmanamnet var Roys London Cab AB och hade sitt säte i Påarp i Skåne. Pappersmässigt så äger den firman bilen från augusti 1986 och verksamheten verkar upphöra i april 1987. Därefter åter till importören och därifrån vidare till event och lobbyfirman Kreab. Tack vare kopplingen till Kreab så anser jag det belagt att det var just en vita taxin som Carl Bildt hade som turnéfordon under valrörelsen 1990/-91. Därefter ett par år höljda i dunkel innan den hamnar på museum. Sommaren 2021 byter dem ägare och är nu åter i klorna på en Stockholmsfirma, i hostig och eventbranschen. Vem vet kanske för att återkomma i något kampanj eller mediesammanhang?!
-Den bruna; verkar i sin tur haft ett betydligt lugnare tillvaro. Dels togs vagnen in senare, pappersspåren börjar 1987 och först registrerad brukande ägare var Mornington Hotel i Stockholm. Vad jag ska se så vandrar den sedermera vidare till ett annat hotell i Västsverige. Jag springer på bilden när den står som dekor utanför dåvarande Novotel i Göteborg flera gånger åren 2010-2013. 2016 får den en ny privat ägare som än i dag verkar vara förvaltare av nämnda vagn. Det skulle vara ytterst roligt att se spår av vagnens tidiga tjänstgöringsår på Mornington Hotel. Historiskt sett tror jag mig veta att hotellet även disponerat en gammal Rolls-Royce för att vara blickfångare och möjligen göra tjänst om vip-bil.
Här för leden var i kontakt med hotellet som köpte bilen ny. Omdömet från dem som var med när det begav sig, ”Supercharmig och älskad men livsfarlig i hastigheter över 30”… Ja stadstrafik gick väl typ 36 km/h i snitt under 1980-talet…
Jag får tillstå att senaste tidens fokus på FX4’ans (London taxin) existens fick mig att fundera på vad an mitt intresse. För att snabbt rekapitulera den oinvigde. Under 1950-talet så fanns en handfull modeller av bilar som byggdes men en ganska nischad marknad i fokus, den klassiska svarta Londontaxin. Även Den minst lika ikoniska gula taxin i New York. Båda utgjorde ett närvarande inslag i trafikbilden på respektive plats i världen.
Dessa två var säkert ytterligheten i sin genre. Anpassningar har förekommit så länge som biltillverkare ägnat sig åt att sälja bilar på ’fleet-level’. Vare sig det kommit av skatteteknik eller direkta behov exempelvis begravningsvagnar, limousiner, militärfordon eller bilar för lagens långa armar.
Söker man på Google så kan en och annan iögonfallande kreation fladdra förbi ofta då kopplat till mediabranschen. Man kan ana att behovet av inspelningsriggar till tv-kameror fått en och annan bil att sätta livet till i adaptionerna. Dessa vagnar tenderar nog mer till att bli specialbyggda one-offs. Men även vårt stolta Televerk var inte helt obenägen att få sin vilja fram. I slutet av 1990-talet så hade jag långt gångna planer på att skaffa en Ford Transit från 1985 i förhöjt och framför allt fyrhjulsdrivet utförande. Hela byggnationen visade sig vara hopsnickrad i Tyskland med rattar och mojjar som var långt ifrån Fords ordinära regal.
Vän av ordning kommer säkert knyta näven i fickan och mumla något om att i princip varje tungt fordon är ”built for purpose”. Då av regionala påbyggare som tar fram fordonet som ska matcha åkarens behov och eller plånbok. Jo visst så är det, och dessa är härligt specialiserade ner på millimeternivå.
Jag tror dock att Checker-bilarna i New York och fx4:orna i London har en särställning i och med att de var lokala giganter och blev ikoner för respektive metropol. Då på ett sätt som inte en Nilsson-Ambulans lör komma i närheten av. Udda nog så tror jag att firmans Volvo limousiner möjligen hade snarlik status i Östtyskland. Inte för de fanns i så stora mängder men för att deras närvaro kontrasterade så stort och medvetenheten hos gemene man om att dessa tillhörde någon i toppskiktet av den politiska sfären.
Jag ska låta det vara osagt om det beror på bristande fantasi. Eller om det möjligen kanske kommer an på att det är lättare att titta bakåt än framåt. Resultatet är alltjämt dock det samma. På vårkanten så väcks intresset för att hitta en Londontaxi. Om sommaren när jag drömmen om en riktig GT-vagn för sensommarens kontinenten-kryssande. Om vintern.. osv
Återfallen gör det hela lite småtråkigt om jag ska vara ärlig. I dagarna så har London taxis varit på näthinnan och upptagit en hel del av min tid. Den största förleden med denna repetioner, är möjligen att det är påtagligt ekonomiskt. Böckerna i ämnet är redan inköpta. Kontaktnätet i klubb-Sverige upparbetat. Möjligen blir det läge en liten revision av läget och ännu en koll på vad som finns reservdelsmässigt att jaga rätt på om nu rätt objekt skulle göra att undertecknad gör slag i saken…. Hittills har det varit lite tunt på köpimpulsfronten ska tilläggas. Eller ska jag säga, mest i det lilla. Här illustrerat av senaste årets förvärv;
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.