Purpose-built

Jag får tillstå att senaste tidens fokus på FX4’ans (London taxin) existens fick mig att fundera på vad an mitt intresse. För att snabbt rekapitulera den oinvigde. Under 1950-talet så fanns en handfull modeller av bilar som byggdes men en ganska nischad marknad i fokus, den klassiska svarta Londontaxin. Även Den minst lika ikoniska gula taxin i New York. Båda utgjorde ett närvarande inslag i trafikbilden på respektive plats i världen.

Dessa två var säkert ytterligheten i sin genre. Anpassningar har förekommit så länge som biltillverkare ägnat sig åt att sälja bilar på ’fleet-level’. Vare sig det kommit av skatteteknik eller direkta behov exempelvis begravningsvagnar, limousiner, militärfordon eller bilar för lagens långa armar.

Allt för en bra tv-produktion

Söker man på Google så kan en och annan iögonfallande kreation fladdra förbi ofta då kopplat till mediabranschen. Man kan ana att behovet av inspelningsriggar till tv-kameror fått en och annan bil att sätta livet till i adaptionerna. Dessa vagnar tenderar nog mer till att bli specialbyggda one-offs. Men även vårt stolta Televerk var inte helt obenägen att få sin vilja fram. I slutet av 1990-talet så hade jag långt gångna planer på att skaffa en Ford Transit från 1985 i förhöjt och framför allt fyrhjulsdrivet utförande. Hela byggnationen visade sig vara hopsnickrad i Tyskland med rattar och mojjar som var långt ifrån Fords ordinära regal.

Vän av ordning kommer säkert knyta näven i fickan och mumla något om att i princip varje tungt fordon är ”built for purpose”. Då av regionala påbyggare som tar fram fordonet som ska matcha åkarens behov och eller plånbok. Jo visst så är det, och dessa är härligt specialiserade ner på millimeternivå.

Taxibilen i särställning

Jag tror dock att Checker-bilarna i New York och fx4:orna i London har en särställning i och med att de var lokala giganter och blev ikoner för respektive metropol. Då på ett sätt som inte en Nilsson-Ambulans lör komma i närheten av. Udda nog så tror jag att firmans Volvo limousiner möjligen hade snarlik status i Östtyskland. Inte för de fanns i så stora mängder men för att deras närvaro kontrasterade så stort och medvetenheten hos gemene man om att dessa tillhörde någon i toppskiktet av den politiska sfären.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.