Var tionde år gällde det…

Amerikanska General Motors har varit en viktig faktor allt sedan bilen började bli lite mer av allmänt gods. Här i Europa har de funnits fast representerade via märkes nå som Opel och Vauxhall. Över tid har andra märken kommit och gått. Till och med kära SAAB ingick i sfären från 1989 till slutet av 2008.

Tittar man på GM’s amerikanska ådra så tycks ambitionen att sälja i till Europa vakna med tio års intervall. Gärna då i slutet av respektive decennium. Slutet av ’70-talet, stor lansering av Chevrolet Citation och dess syskon. Citation var i mångt och mycket den perfekta kombon av två svenska bilar djupt rotade i folksjälen. Se den med blicken som en SaAb 900 men med v6, eller en framhjulsdriven Volvo 240?! Dock var detaljlösningarna något mer tillyxade och saknade viss finess. Utrustningsnivån var dock allt annat en basutrustad Volvo 244L. Tänk luftkonditionering, automat och V6:a

’80-talet – knapporgie i bilhallen

stod Corsica, Baretta och dess avläggare i bilhallarna. Ut ett svenskt perspektiv så var marknaden mogen och mer en och annan vagn snurrade runt i trafikbilden. Kanske var suget efter knappar att trycka på och v6 en orsak. Men även en och annan 4-cylindrig manuell Corsica hittade hit.

’90-talets – Oldsmobile Alero – en cheva i Europa?!

stora felräkning bestod av en namntrimmad Oldsmobile Alero, kvickt dubbad till Chevrolet. En vagn som samtida motorjournalister möjligen gillade för en stark motor och komfortabelt väguppförande. Men där utförandet i övrigt kändes sjaskigt och möjligen även förlegad i största allmänhet. Teknikens Värld sammanfattade det bestående intrycket med orden att det var fler frågor efter provkörningen än innan.

’00-talet – Daewoo blir Chevrolet

bestod mest av sviterna av GM’s egna stålbad och renodling så här gjorde bolagets asiatiska gren försök till inbryt med vagnar även dessa dubbade till Chevrolet. Just dessa satsningar på vagnar av mer europeisk/asiatisk karaktär föll inte i helt god jord internt. Opel/Vauxhall var i praktiken interna konkurrenter som såg sin marknad urholkas av mer prisattraktiva vagnar från inom koncernen.

’10-talets – Opel blir en del av — Chrysler?!

slut blev även slutet på GM’s tid som ägare till dess europeiska märken och fabriker. Fabrikaten Opel och Vauxhall som utgjort stommen i närvaron i Europa avknoppades till franska PSA(Peugeot/Citroën). Ett par år senare och lika många sammanslagningar så fann sig nu stolta Opel och Vauxhall under samma paraply som forna konkurrenten Chrysler. Och Fiat och Alfa. Bilvärlden är i konsolidering.

Vem vet kanske kommer GM åter till Europa. Den gången utan att behöva ta hänsyn till interna märkessyskon med allt vad det möjligen inneburit som hämsko i tidigare försök. Ska vi tippa på att det blir nån gång typ 2027-2028?:-)

Såhär i efterhand, så kan jag bara fascinerat konstatera hur GM ständigt lyckats med att leverera så pass ointressanta vagnar så att de i dig blivit något av en nisch. Får nog inse att jag måste lida av väldigt lättstimulerad smak. Ty, jag tror vart och ett av GM’s försök genererat minst en modell som jag spontant skulle kunna tänka mig att ha i en samling…. Och det i sig måste ju vara något av en bedrift.

En studie i grått

Efter några minuter i arkivet var min farhåga besannad. Aleron var knappt värd att skriva hem om. Och följaktligen hade nog ingen utsänd till landet i väster valt att offra spaltmillimetrar på en så beige produkt. Men nu bar det sig inte bättre än att vagnarna stod och väntade i frihamnen med målet satt på 40+ i medelchefsträsket. GM’s kampanjstab gjorde nog allt för att hitta avsättning för de 350 vagnar som räknenissarnas prognoser förmanade.

Chefredaktör Carlquist hade nog större förhoppningar än vad nämnda vagn kunde infria. Texten andas möjligen en smula besvikelse, brustna förhoppningar och en aning vemod. Även jag har lite svårt att förstå hur räknenissarna i Detroit fått för sig att det skulle vara en god inropare på europeisk marknad.

Själv blir jag en smula brydd av prisbilden idag. Ty dagspriset såhär 22 år senare, tangerar 12,5 procent av ursprungspriset. Vid det här laget brukar det snarast vara några få procent.

 

Att äta från menyn

Att leva i nuet, laga efter läge, äta från menyn.

Jag får tillstå, det är inte helt enkelt att vara undertecknad. I alla fall inte när det gäller att välja ben att stå på i hänseende att vara fordonssamlare.

Här hemma har diskussionerna stundom gått varma, i alla fall utifrån vad jag suktat efter att äga. Hustrun, som har en mer realpolitiskt nykter syn på fordonsinnehav. Hon hävdar ofta att jag borde välja realistiska bilar. Ur hennes perspektiv så är det inte rimligt att lägga flerfallt mer på en kul entusiastvagn kontra pengarna som lagts på min dagliga transport.

Billiga vagnar inte helt fel

Det är givet ett resonemang jag kunde köpa om jag hade ett realt behov av en vardagsbil. Men när det är mindre än 10 min på cykel till jobbet och parkeringen småningom kommer börja kosta pengar igen, ja då är det inte värt att lägga fyra fem skattade månadslöner på en bättre bil än Doris, eller Jimmy eller Bhzzzz osv.

Nu har abstinensen efter att inte ha något kul att förkovra sig i börjat bli jobbig. Dock är utbudet av spännande moderat prissatta kandidater inget att skriva hem om. Men i dagarna fann jag en sån där särling av amerikansk härkomst – en enägarvagn från millennieskiftet. Priset var inte billigt men inte heller uppe i inkomstklass a la fem månader, snarast en och en halv.

Här någonstans stöter det hela på lite patrull. För gör jag slag i saken och köper 1 1/2 månads bilen så har jag inte 4-5 månaders nivån kvar på kontot. Skulle exempelvis något bättre dyka upp så kommer jag nog ha svårt att kunna köpa den där rätta vagnen istället. Jag tvivlar stort på att jag skulle komma ur 1,5 vagnen utan en rejäl förlust vid snabb affär.

Handla idag – eller sitta och vänta

Kärnfunderingen blir alltså; jag jag sitta och hoppas på att någon av mina ”spana på-vagnar” kommer bli till salu i närtid. Eller borde jag leva i nuet och satsa på det som finns till salu idag, liksom äta från menyn?

Vän av ordning skulle säkert inflika att även om jag väljer en ”5-löningsvagn” från spaningslistan så är nog inte den heller så lätt att realisera i pengar den dag som så skulle krävas.

Så snälla publikum; gör slag i saken och köp den där röda Chevrolet Aleron på blocket snarast – så jag slipper fatta egna beslut.

Så var det det här med bilvalet…

Saturn i snöskrud

I mitt hushåll så får jag ibland frågan från min närstående och kanske inte allt för entusiastiske hustru hur *fnutt* det kommer sig att det där trånandet efter bilen av fabrikat A kan förbytas tillsynes i ett ögonblick till fabrikat B, C eller rent av Z, X eller Y.

Minst lika ofta får jag krypa till korset och säga att man får mätta mun efter matsäck, eller äta från meny. Leva i nuet eller rent av säga att det är bättre med en bil på uppfarten än tio i blockets bevakningslistor. Ja det sista var väl en omskrivning som säkert kommer gäcka folklivsforskare i framtiden.

När dessa rader skrivs så ser topp tre-listan på drömobjekt ut enligt följande; den diskreta röda Saturn-bilen från i vintras, den lågmilade Chevrolet Corsican jag såg för4-5 år sedan på blocket och kanske den stadskamouflerade Hyundai Matrix som figurerat hör på sida. Vart och ett av objekten har jag skärskådat registermässigt och känner mig trygg i att ha gjort min due diligence inför ett eventuellt köp.

Den här listan rör sig likt en älv ständigt och meandrar fram och tillbaka. På samma vis kan säkert någon av dessa objekt i en handvändning avpolletteras och raskt ersättas med något annat kul ’som jag alltid drömt om’. Just det epitetet har nog min sköna jag delar frukostbord med hört till leda och innebörden i hennes ögon är nog lika urvattnad som utspätt is-tea.

Nu ska ju erkännas att det här med nästa objekt legat lite på lut allt sedan Pellefant lämnade garaget. Inte det att garaget prompt måste ockuperas av något. Om det just så skulle vara fallet så skulle Diesel-Doris med lätthet kunna fylla tomrummet. Nej – det handlar nog mycket om det där med att sätta sig in i något annat, ja kanske utmana sig att lära något mer. Det ska även tillstås att det kan ju handla om att fräscha upp kunskaperna med att skruva något som jag skruvade med i ungdomen.

I bakhuvudet finns en Citroën GS/GSA som redan figurerat här i bloggen. Just Citroëns mellanstora, tekniskt komplexa rostburkar ligger varmt om hjärtat eftersom det var min första bil. Just att dessa bilar är komplexa rostburkar har ju inte direkt gjort urvalet av objekt att satsa på större. Noga räknat så tror, iallafall car.info, att vi har 338 stycken i landet. Glädjande nog hittas även en av de utrotade GS Birotor med wankelmotor i listningen. Och på tal om utrotning så skrotades 8 stycken det gångna året.

Om det blir något nytt, hör jag dig fråga? Även jag är lika frågandes – det vet man ju först när man får tummen ur. Statistiskt sett så talar det för att nästa bil inte alls är någon av dem ovan nämnda. Ett omnämnande som potentiellt objekt i mina spalter verkar nog snarast vara en garant för att ett förvärv ofelaktigen kommer gå i stöpet…

När dem där udda vagnarna råkar uppta ens sinne.

Jo jag erkänner utan omsvep. Det finns ett antal bilmodeller som i sig är så fel att dem blir älskvärda och åtråliga.

Ofta är det dem modeller som inte riktigt passar in i sinnebilden av bilmärket. Jag menar säger jag amerikansk Chevrolet så går ju associationerna till stora bilar med stor motor. Minst V6-motor eller allra helst V8 och en trevlig automatlåda. Just den bilden av varumärket Chevrolet måste väl ha varit på näthinnan för dem flesta. Ja i alla fall sedan slutet 1950-talet och en lång bit fram till 2000-talet.

Varumärkestillhörighet i förändring

Att GM sedan valde att döpa om produkterna från deras koreanska varumärke Daewoo till Chevrolet. Då var det i bjärt kontrast till gemene mans illusion av vad märket stod för. Men att märket redan runt 1990 valde att försöka göra samma resa här i Sverige verkar inte riktigt ha fastnar i medvetandet. 1990 så tog importören hem en handfull små Amerika-byggda med 4-cylindrig motor på 97 hk(!) och manuell växellåda. Att det blev manuell det kan jag förstå. En automatlåda kopplat till ett sånt undermotoriserat kraftpaket det borde ju ha varit synonymt med att backa sig in i framtiden. Ja om jag skulle tänka lite på det så är väl en 4-cylindrig lite Chevrolet lite som rönnbär i förhållande till vindruvor, båda växer på växter och innehåller fruktsyra och frön. Dem senare smakar dock mycket bättre enligt mitt tycke….

Vagnen i fråga – lystrar till det europeiskklingande namnet Corsica. Senast jag nu tittade i Transportstyrelsens rullor så skulle hela FEM sådana härliga tingestar återstå. Jag råkade på en av dem när den var tillsalu för lika många år sedan, dvs fem. Och, ja den har, på något sätt positionerat sig i sinnet. Ja inte helt olikt historien bakom min stackars Pellefant. Den upptog dock måååååånga timmar av tankeverksamhet innan den till slut landade i mitt garage.

Minnesfragment och mailrester

Här för leden så råkade jag gå igenom lite gamla mail och hittade konversationen jag försökte hålla liv i med säljaren – men det hela verkar bara ha runnit ut i sanden. Dessvärre så har jag lyckas tappa bort regnumret – bilderna finns fortfarande tillgängliga via bildsidan så nu återstår väl att försöka läsa åter en gammal backup från mailservern. Med lite tur kanske jag kan hitta igen regnumret för att se om den fortfarande finns i registret….

Att erkänna något av sina guilty pleasures… GM X body

Det känns lite pinsamt att erkänna att jag har en öm punkt för den kanske mest misskrediterade vagnar av traditionellt snitt GM, lyckats sätta på marknaden. Jag tror säkert att det hela handlar om sublimering via ett nummer av teknikens värld. I långt vuxen ålder var jag tvungen att köpa ett eget exemplar av numret i fråga för att förstå mer. Röd plyschklädsel i massor, en v6 med effektuttag på strax under 120 hk och en ovanligt modern halvkombikaross. Så här i efterhand så kan man bara undra hur historien kunde bli så kort…

X-body – flerpartsprojektet som gick käpprättt?!
GM vaknade upp under 1970-talet och insåg att deras modeller medium-segmentet var under attack från Europa och Japan. Som svar på detta tillsattes ett projekt för att ta fram modellserien X. För att engagera hela spektrumet av fabrikat som kunde tänkas vända sig till kundsegementet så fick de fyra biltillverkarna Chevrolet, Buick, Oldsmobile och Pontiac olika ansvarsområden som de skulle utveckla. Säkert ett genidrag för att få stort engagemang, men minst lika farligt som i form av att det saknades en övergripande sammanhållning. Till en början så var intresset från köparna stort, Tillverkningssiffrorna för första årsmodellen 1980 landar i häradet av 1,4 miljoner(!) bilar. Lyckan var dock kortvarig och produktionssiffrorna minskade stadigt med ca en tredjedel varje år. Redan ett par år senare så var modellen en parentes. Våren 1985 tillverkades de sista vagnarna, då höll bara Chevrolet liv i modellen de övriga fabrikanterna hade upphört redan åren innan.

Såldes det några här då?
Registreringsstatistiken för dessa ädla vagnar haltar, modellmässigt så hittar jag ingen särredovisning. Tittar man på fabrikaten så nådde 323 Chevrolet-vagnar, resp 151 Buick-dito Vägverkets rullor under kalenderåret 1980. Nu ger inte det hela bilden, ett antal Citation och troligen även Skylarks lär ha ankommit redan under 1979.  För de två systermärkena Oldsmobile och Pontiac så hittar jag inget om att deras motsvarande modeller skulle kommit hit via nybilsförsäljning.

I skrivandets stund återstår 91 (92 men mer om det senare) X body bilar fördelat enligt nedan. Merparten, är lite förvånade – Buick Skylark, med totalt 59 bilar anno 1980 års modell. Idag hittar jag inget spår av att någon hugad bilköpare haft sinnesnärvaron att ta med en Citation eller annan kul kusin som flyttgods så det blev verkligen en kort förekomst på våra breddgrader.

Chevrolet Citation

26

2-dörrars
3-dörrars

9

5-dörrars 17
Buick Skylark

65

4-dörrars 51
2-dörrars 14
Oldsmobile Omega

0

2-dörrars
4-dörrars

(1*)

Pontiac Phoenix

0

3-dörrars
5-dörrars

Vill man grotta ned sig i tillverkningssiffror så har jag sammanställt lite olika källor, tillförlitligheten i denna ska väl bedömas som medelgod – jag har inte kunnat kortsmatcha mer än sifforna för Pontiacs produktion.

Chevrolet Citation production[2]

Oldsmobile Omega production[2]

Buick Skylarks production[3]

Pontiac Phoenix production[3]

1980 811 540 134 323 265 654 178 291 1 389 808
1981 413 379 147 918 262 328 127 869 951 494
1982 165 557 77 469 ingen uppgift än 76 466 319 492*
1983 92 184 53 926 ingen uppgift än 27 493 173 603*
1984 97 205 52 986 ingen uppgift än 22 847 150 191*
1985 62 722 62 722
1 642 587 466 622 432 966 3 047 310*
PREFOMANCE

X-11   20 574

SportsOmega  696 * ofullständigt data.

siffra endast för eget bruk