killing your darlings – att rensa dubbletter i arkivet

Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.

Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.

Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?

*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.

Att digitalisera är…. tidsödande

Nyårsledigheten går smärtsamt fort mot sitt slut. När jag summerar vad säsongens ledighet emanerat i så står en ny serverdator till scannern som mest noterbara posten. Prestandan är markant bättre. Även om nu snabbt inte alltid är bättre. Men i det här fallet så har flaskhalsen i digitaliseringsprocessen försvunnit. Nu är det mer scannings-assistens tillkortakommanden som det mesta faller på. Eller ska man säga, att hantera snudd på 100 år gamla tidningar kräver visst finlir.

Så för några dagar sedan togs BilEkonomi före andra världskriget fram ur arkivboxarna. Det tidsödande hanterandet av milt sagt delikat sköra pappersbitar kräver viss finess. I normalfallet behöver jag låt säga 4-5 sekunder för att bläddra mellan sidorna. Men nu har jag fått programmera om takten till en bild var 13 sekund. Fördelen är möjigen att det hinns även bedöma sida för sida så resultatet är värd ansatsen.

Att få arkivera färdigt…?!

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest, eller rättare sagt, vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

Biltidningssamlingen inbjuder till interaktion

I min självpåtagna roll som arkivarie för svensk nyhetsorienterad motorpress så kommer en och annan förfrågan emellan åt.

Jag skulle ljuga om jag skulle hävda att det var särdeles frekventa frågor. Men en handfull på ett år i alla fall. Frapperande nog så oftast utan koppling just till det motorrelaterade. Två exempel i närtid.

-Dels en påstridig person som prompt hävdade att det snudd på var min skyldighet att leta upp alla artiklar om ett cykelprojekt(!) från 1970-talet. Trots idoga svar från min sida så landade inte insikten att jag inte är ett offentligt bibliotek, än mindre någon som verkar gratis.

-Dels en förfrågan om att ta fram artikelunderlag på artiklar om TV-spel! Visst det kan ju ha funnits någon artikel inför någon jul om förslag på klappar i exempelvis Vi Bilägare. Då under åren när dem hade sin ambition att vara allmän teknisk ciceron till allmänheten. Men så frekvent artikelunderlag vet jag väl inte direkt.

Som så ofta landar mitt svar i att be sitt lokala bibliotek låna hem utgåvorna som de tror kan vara av intresse. Alternativt söka inspiration från mina bilder och sedan köpa lämpliga tidningar exempelvis på Tradera.

Slutsatsen är möjligen den att det är tämligen smärtfritt att publikt visa hyllinnehållet ur sin tidningssamling. Ty den bilintresserade verkar totalt lysa med sina ambitioner att höra av sig:-)

Detta är ett inlägg som knyter an till mitt tidningssamlande – fler artiklar finns under vinjetten I katalogiserandets otjänst

Denna ständigt gäckande red. Göran Falk

På tradera finns just nu två inbundna böcker i serien All Världens Bilar. Dels utgåvan från 1987. Den finns i min samling sedan det begav sig typ 1987, om än i en utgåva för Premium Club. Dels en helt okänd All Världens Bilar – Amerika Special. Eftersom den även omfattar en sammanfattning om Camaro åren 1967-1989 får vi väl anta att den gavs ut under 1989 eller kanske 1990.

Av rubriken förstår du säkert att jag sitter på en kompetenslucka. Frågor som

-Vem var denne redaktör Göran Falk som står som utgivare?
-Fanns det någon kopplingen till Statoil och deras Premium Club?
-Hur kommer det sig att volymen om Amerika inte ens finns upptagen i Kungliga Bibliotekets rullor?

Ja frågorna är många – såhär i draget lyckas jag inte heller finna på mitt eget exemplar. Fritt från minnet tror jag förordet nämner något om att upplagan blivit försenad men att den ny äntligen bevisligen är där

När den kamerala ådran fått grassera ohämmat

Tittade tillbaka ett antal år i bloggen och kunde konstatera att mitt samlande ibland givits obegränsat spelrum. För tio år sedan var det ”Audi typ 44” som till slut var 3 stycken på uppfarten.  I mer närtid har cyklar av olika schatteringar tenderat till att agglomera sig och blinda egna samlingar, snudd av sig själv.

Idag verkar det som om det är den kamerala sida. Att nu få lägga årgång till årgång av svensk motorpress utgivning är något som känns fridfullt. Ja nu verkar samlandet nått kritisk massa på mer än ett sätt.

Det är lite lustigt att det är så mycket lätt att sortera upp och strukturera ett antal tusen tidningar i nummerföljd. Medan att se till att verktygen på verktygstavlan i garaget är på sin plats istället för arbetsbänken snudd på omöjligt?!

 

Så länge du har garaget så är det lugnt…

För någon vecka sedan hade jag en dialog som gick i stil med ”det börjar bli lite platsbrist i tidningshyllan, men så länge man har garaget så är det ju lugnt…” Samtidigt så lade jag till något om att jag dock behöver få in en bil där för mercan och passaten ryms inte på uppfarten.

Föga förvånande så kastades allt upp i luften bara ett par dagar senare. Mercan råkade ut för ett haveri i Västergötland, då ett rör till nivåregleringen brast och bakvagnen säckade ihop.

Sista bilden på stortysken, framför Götene Bildemonterings portar där fragmentering hägrade.

Att jag i samma veva råkade komma över en trevlig samling Auto Motor und Sports, ställde ju det hela på sin spets. För det hela lär inte gå att få in i källaren utan lite större rockader. Så då var det synnerligen praktiskt att nämnda tyskättling redan gick till skroten i helgen som var.


Så på mercans plats vilar nu 200+ tidningssamlare i väntan på ny hylla i källaren…

Mitt tidningssamlande väger tungt…

-Va sa du att det väger?! Seriöst, ett halvt ton!?

Även om jag tror bilden talar för sig själv så får jag meddela att vågen stannade på 511,8 kilo när allt väl var hemkommet. Jag förstår att folk blir förvånade när frågar om jag skulle kunna skicka delar av min samling och jag berättar vad det väger och därmed kostar att få saker levererade till sig… Och det här här bara ca 12-15 löpmeter tidningar…