I katalogiserandets otjänst – del 7

– Jag jobbar bara med de bästa motorjounalisterna…

Ja påståendet är ju helt korrekt och passar väl in i min roll som katalogiserandets förkämpe. I mitt fall kopplat till de motorjounalistiska sju decennium som ryms i min tidningssamling. Och min insats är ju att katalogisera deras publikationer, så jag jobbar ju med dem, eller i alla fall deras verk.

Själv trodde jag nog att min samling skulle kunna täckas av långa tre linjer. Teknikens Värld för det breda spektrumet med spets. Vi Bilägare för det folkhemsförankrade och balanserade och Motor för nischengagemanget med rätt att tycka och vara remissinstans.

Men sedan började det nog spåra ur. För motorengagemanget var ju än mer spetsfundigt i spåren efter andra världskriget. Motorsport i alla dess former var ju en engagerade publikfriare. Jag har kommit att inse att varje köping och socken med självaktning bildade egen motorklubb. Och var och en av dessa med samma mått av självaktning och ambition arrangerade någon form av tävlingar.

Motorsportresultat ger egen nisch

Att sedan resultaten från alla dessa tillställningar var ju nödtvunget att hamna i tryck så då fanns ju behovet av ännu fler resultatmagasin. Och vips fanns ju även ett trängande behov av att införliva lite klassiska Bilsport. Nu pratar vi så tidiga nummer som dem innan Bilsport av idag i Albinsson & Sjöberg regi tog över 1975.

Av en annan slump kom jag in på Illustrerad Motor Sport och det var ju likaledes läge att katalogisera. Att sedan ett par vackra årgångar Motorföraren i härlig tvåfärgsrepro kom i min väg gjorde ju inte saken lättare. Ja jag skulle nog tillstå att Helnykterhetsgänget var strået vassare på snygg layout än samtida Motor.

Väl i mål?

Här trodde jag nog att jag nått i mål, men tji fick jag. I veckan som gick så var fick jag även ett tiotal årgångar med Husvagn & Camping. Den rationella delen av min stackars skalle konstaterade att -Ja det är ju bilrelaterat och kopplat till bilismens utveckling…. Den mer känslobaserade funktionen i nämnde skalle känns mer undrande om jag verkligen tror att husvagn är något att stå efter….

Nu återstår väl det prekära i att ett katalogisera alla dessa sidospår, men kanske mer trängande komma på hur jag ska lyckas presentera allt detta. Jag menar, det finns ju ingen direkt vinst i att bara lägga det hela i arkivet utan att försöka åskådliggöra alltsammans på något kul sätt. Det vore ju bra att fylla exempelvis https://www.majks.se med lite nytt innehåll igen.

Råkade jag säga att jag nu börjat tvivla på min egen avgränsning?!. Ja, jag har medvetet valt att inte täcka in särintressejournalistiken i form av tidningar som berättar om enskilda exemplar, tänk byggreportage eller bilträffsrapportering. Inte för att nu trampa alla Wheels, Colorod, Power, Bilsport, 4WheelDrive osv på tårna, men de har en annan typ av spetsintresse som jag inte riktigt fascinerats av.

Men i morse kom jag på mig själv att fundera på om Classic Motor eller kanske Klassiker passar in? Vän av ordning skulle givet kasta in brandfacklan och ställa frågan om inte Automobil och Auto Motor & Sport vore mer logiska val. Ja någonstans där befinner sig tankarna hos den hamstrande samlaren idag….

I katalogiserandets otjänst – del 6

-Va ska jag ta mig till med alla dubbletter?

Som så ofta – övertar man någon annans samlingar så är risken uppenbar att det blir dubbelt av ett eller annat…. I mitt fall så började jag med att sammanställa en komplett samling… För att sedan upptäcka att jag hade nära på en komplett dito till, minus en handfull nummer spritt över 40 årgångar.

Det räcker inte med två, man kan ju ha tre

Som lök på den kända laxen så insåg jag att jag även besitter en inte helt oansenlig linje med tripletter!!? Och det är bara det som jag hunnit katalogisera kring Teknikens Värld. Därtill finns ungefär 1,5 uppsättning Vi Bilägare åren 1977-2019 med ett glapp på ca 10 nummer. Merparten av dem saknade är nummer ur årgångarna 1983-1985. För att göra det hela än mer prekärt så huseras en likaledes en stor samling Motor. Här återstår det att kontrollräkna “huvudsamlingen” som redan finns i sina trevliga tidningsboxar. I reserv så finns “en halv” uppsättning om något nu mot förmodan skulle saknas…

Samlande kräver omtag på lagringen.

Efter att jag nu funnit ryggraden i tidningskaoset så insåg jag vikten av att möblera om. Nu huseras “referenssamlingen i trevliga tidningsboxar i 6 bokhyllor på kontoret. I motsatt ände av rummet huseras dubbletterna. Det är allt skönt att även ha en “blädderuppsättning”;-)

I Katalogiserandets Otjänst – några handfasta råd (del 5)

Min käresta tycker att jag är en “hoarder”. Ja jag har väl mig själv att skylla. När jag släpe hem mina “byten” så har jag inte riktigt kunnat förvara det hela. I jakten på min tidningssamling har jag stött på många kreativa, men kanske inte så praktiska sätt att förvara sina guldklimpar.

Men jag har dragit lite lärdomar som jag gärna delar med mig av. Framför allt rörande att samla och förvara tryckt material såsom tidningar, böcker och broschyrer.

Fallstudie; förvara stora mängder Biltidningar – årgångarna ger styrka och stringens

Ett – välj en princip för hur du ska förvara din tidningssamling – enhet ger lugn!

Tidskriftssamlare

Tidskriftssamlare är bra för tillgängligheten men tidningarna far illa så snart något ska tas fram eller flyttas. Här finns mängder av varianter dem flesta mindre bra och oftast i fel format, antingen för breda eller för smala, speciellt för dig som vill ha kronologisk förvaring. Stor varning för dem med massa snygga hål i sidorna, du kan ge dig den på att samlarobjekten garanterat fastnar i och sticker ut genom hålen och skadas. Vanligast är väl att man förvarar trycksaken med ryggen inåt för att hålla ihop de lösa sidorna. Det gör att moderna årgångar av biltidningar inte ryms i exempelvis en 12cm bred samlare. Att dem sällan är av samma modell när man råkar bli vid en samling föder ett visst mått av Kaos, färg och form formligen slåss om uppmärksamheten och det blir bara en ända röra i mitt sinne.

Tidningsbuntar

Tidningsbuntar är en annan princip. Här bör man väl slå in alltsammans i något trevligt omslag och kanske rent av försegla med snöre. I alla fall om du förväntas öppna och ta del av det hela. Ihoptejpade buntar inbjuder inte till läsning och då blir det bara stående som död materia och hyllvärmare. I princip gillar jag tanken, men jag har varit med allt för ofta om att man faktiskt drar sig för att kolla med tanke på att det blir så jobbigt att packa upp oavsett hur välstrukturerat man sorterat och gjort snyggt. Här illustrerat med bild från en samling Teknikens Värld jag avhämtat.

Kartonger

Kartonger, här brukar gamla kartonger till kopieringspapper vara kung, på gott som ont. Ja det är ofta rätt format numera. Gamla trycksaker har en tendens till att inte vara av A4 format så här kan det bli spännande. IKEA har även en billig tämligen bra kartong som jag tror lystrar till Pappis. Oavsett kartong så tycker jag det blir lite svårt att hålla rätt i dessa och en fylld kartong brukar rymma 40-60 tidningar vilket gör det hela väldigt tungt och svårroddat. Här illustrerat med ett exempel på en mindre välsorterad och vårdad samling med mestadels medlemstidningen Motor från Motormännen (Riksförbundet M Sverige)

Tidningsboxar

Just nu är jag frälst av Tidningsboxarna – jag har hittat dem i tre olika bredder, 6, 8 och 12 cm. Prismässigt så är det lite dyrare än Ikeas kartonglösning men så mycket enklare för att få ordning. Jag väljer bredd på box utifrån omfånget på det som ska arkiveras. En modern årgång av Teknikens Värld ryms i en 12cm box och äldre (tidigare än 2000) i en 8cm. utgåvor innan 1970 bör få plats i 6cm boxarna men där har jag bara två årgångar än så länge.

Hemligheten är att vända halva innehållet eftersom ryggen av tidningen är som tjockast. Tack vare detta så kan jag lätt veta vari bunten som tidningen finns då jag alltid ställer sista utgåvan för det året till vänster och första numret till höger. Växlingen i bunten gör jag vid nummer 13 och 14 i fallet med Teknikens Värld då dem ger ut 26 nummer per år.

TVÅ – finns platsen att ha detta samlat?

Överväg om du verkligen har plats – räkna hyllmeter, som jag nämner ovan, mina tidningsboxar finns i tre bredder och är det som jag bedömer det mest flexibla och tillgängliga sättet jag hittat. I mitt fall förvarar jag dessa i nyinköpta lagerhyllor från Ikea av modell Hejne (hette tidigare Gorm)
Ett par exempel för dig som vill räkna;
-Teknikens Värld 2000 eller nyare 12cms box vilken tar 12,5 cm hyllplats, dvs 8 årgångar på en meter. Tidigare årgångar 8,5 cm/år
-Vi bilägare fram till 1990 17 cm  (2st x 8,5) , 1990-1998 25 cm! (2×12,5) 1999-2006 8,5 cm.
-Tidningen Motor 6,5 cm  för årgångarna mellan 1975-2010-talet, senare årgångar går ofta två i varje 6 cm box medan tidigare årgångarna 1930-1970 kräver oftast två per årgång.

TRE – Fråga dig om det är här det slutar eller letar du fler årgångar att samla på?

Här kommer väl den riktiga vattendelaren i samlandet. Kommer det blir mer som ska in? Och i så fall, har du tänkt på hur det ska förvaras?
Just med den här frågan rådbråkar jag mig själv med just i dagarna. Om jag nu kommer hålla fast vid mina tre tidningslinjer TV, ViB och Motor finns det då mer som ska införlivas i samlingen? I mitt fall vet jag att svaret är Ja – det finns mer som vore kul att förvalta.

Exempelvis tidningen Motor står högt på önskelistan mycket beroende på mitt intresse för Motormännen och dess uppgång och förfall. Här saknas i princip alla tidningar och snabbt höftat så behöver jag väl 60 årgångar för a 6,5 cm, typ 400 cm till. ViB har jag ett glapp åren 84-88 och nutida, dvs från 2008 till dags dato då här borde det bli ca 150-200 cm till.  Om nu ändå ska önska så vore väl en komplett serie från 1948-1968 inte helt fel för Teknikens värld. Ja summa summarum bör väl bli typ 8 löpmeter till och 100 tidningsboxar…. och ett par bokhyllor… jag det plockar på.

FYRA – är det värt det?

Det här är kanske en filosofisk fråga såväl som en samlarteknisk och slutligen ekonomisk. Filosofisk på så sätt att ens samlande kan kosta på i relationen med andra, dels nära och kära och dels kreti och pleti som gärna tenderar till att hänga upp sig på det rent navelskådande det kan vara att leva i forntida material. Här överlåter jag till dig som känner ivern och lustan att avgöra för din egen del.

Samlartekniskt – här blir det lite intressant just i dagarna. Nu skänks bort otroligt stora mängder med tidningssamlingar. Jag har bara under 2020 fått två kompletta dito som omfattade 38 respektive 60 årgångar. Allt till skänkt mot att jag hämtat det hela. Men stora samlingar hamnar trots allt i pappersåtervinningen! Så här finns chansen mot massa gratisarbete och många mil i bil hämta och grundlägga sitt samlande på ett enkelt sätt. De stora antalet annonssajter gör att det också verkar rimligt lätt att hitta guldkorten runt om i landet. Jag tror att Covid-pandemin får folk att utvärdera och göra om hemma och då inser man att det kanske finns bättre sätt att nyttja sina ytor än att lagra 6-7 löpmeter “-tidningar som bara är i vägen” för att citera en och annan uppgiven närstående

Ekonomiskt – nej det är inte värt ett smack. Idag svämmar internet över av annonser från ett stort antal samlare som säljer delar av sin samling, oftast styckvis till någon hugad spekulant som behöver komplettera eller hitta en specifik artikel om något. I mitt fall kommer jag säkert ge den där 70-80 kr för att få tag på nummer 14 1980 av teknikens värld som är den enda luckan jag har. Portokostnaden är en för stor del, tidningen kanske betingar strax under 30 men leveransen går loss på minst 44. Större samlingar är i princip omöjliga att skicka då vikten gör det svårt. En årgång TV av nyare snitt (efter 2000) brukar väga mer än 5 kg.

FEM – Läs och begrunda!

Nu har du lagt all denna energi på att bygga din samling, allt står där snyggt inrättat i snörräta rader på lagerhyllorna. Glöm då för allt i världen inte att läsa och använda materialet. Här brister jag själv på den punkten. Till mitt försvar får jag väl säga att jag just börjat få ordning. Tidningsboxarna kom så sent som förra veckan och först nu börjar jag se strukturen i vad jag faktiskt samlat på mig. I mitt fall har jag en idé för min samling – och vad det kommer ut av den, det ber jag att få återkomma med om några månader….

Fallet Bilbroschyrer – det kaotiska i att blanda märket och modeller….

Ja här har vi ett svårare case om du frågar mig. Dels för att det inte finns samma stringens. Det är sällan ett givet antal nummer eller ett givet omfång som kommer behöva plats.

På hög – ja det har en tendens att bli så, i alla fall i min samling. Inte så jag vill ha det men jag erkänner. De olika formaten och olika tjocklekarna gör det svårt att hitta den där optimala

I plastficka och pärm. här har jag upptäckt de internationella förvaringspärmarna, ja dem utan svensk hålbild för A4-delningen. Underbara och rummer överskådligt mycket material. Nackdelen är väl att Plastfickor av bra kvalité börjar bli svårfunna i dessa lågprisdagar. SÅ länge man finner en bra plastficka så tycker jag det här är Guld-alternativet

I kartong – Här älskar jag Ikea Pappis för 7 ynka kronor så kan man gömma det mesta i trycksaksväg så ögat i alla fall får lugn…. Hur praktiskt det är ska jag väl vara upp till var och en att avgöra. För mig fungerar det bra, mina bilbroschyrer skaffar jag mest när jag funderar att byta bil. Det är liksom en del i det där osäkerhetsreducerandet jag söker. Titta i broschyren och se om det appellerar till ens ego och persona. Därefter har dem en tendens att bara ligga och skräpa i en hög på källargolvet.

I övrigt läs om tidningar för handfasta tips om hur jag resonerat.

 

 

 

I katalogiserandets otjänst – del 4

I min iver att rädda det som räddas kan, till minsta möjliga kostnad så har jag haft turen att hitta två uppsättningar med Teknikens Värld av blandade årgångar. I båda fallen så fick jag samlingarna mot att jag avhämtade eländet. Ett tydligt mönster var dock att, samlaren var synbart uppgiven över att behöva göra sig av med det hela. Medan hustrun var innerligt tacksam att någon annan förbarmade sig över att få bort eländet från respektive källare. Jag har dock faktiskt betalt pengar för att bli vid en samling med inkomplett Vi Bilägare från 1977-2008. Hålet för årgångarna 1984-1988 grämer mig ofantligt.

Fynd är sånt man fått till skänks

I somras hade jag äran att avhämta samling nummer ett. Som så ofta så var donatorns hustrun påhejande och meddelande att det minsann fanns fler tidningar om jag nu var intresserad. Handen på hjärtat, har man redan kånkat ut 50 årgångar a 3-5 kg. Då gör det inte nämnvärt om det blir en några kilo med tidningar till. Den här gången var det en samling med Illustrerad MotorSport. Ja dessa sitter faktiskt i trevliga tidningspärmar  och det finns allt från första numret 1961 till 1973. Även en samling med tidningen Fart och några av dem första Bilsport, ja dem innan Albinsson och Sjöberg tog över utgivningen kom med i bara farten. Exakt vad jag fått vet jag inte än, dem ligger långt ned på att-göra-listan än så länge. Problemet är väl möjligen att jag saknar någon relation till dessa sidospår. Så det känns om jag mest förvarar något. Något som säkert är intressant för någon annan utan att jag kan sätta värde på att jag faktiskt har dessa i min ägo…

Denna text ingår i en serie av inlägg om det här med biltidningar och mitt samlande. Övriga inlägg hittar du här

 

 

I katalogiseradets otjänst – del 3

Ett vänligt tips, till dig som funderar på att samla biltidningar… Fundera på hur du ska förvara dem. Tidskriftssamlare är väl ok men tidningarna tenderar till att leva ett hårt liv. Buntat årgångsvis och inslaget i papper- ja bra för tidningarna, desto svårare för dig som ska spontanläsa… Ikea-kartonger – ja de är ju platseffektiva och ganska billiga men ack var svårthanterat det blir med 40 sånna breddfyllda med tungt papper. för att inte tala om det knepiga att få en överblick – ska det vara en årgång i varje?

Bilden till vänster visar ett otal varianter på tidskriftssamlare allt från plywood, papper, unicafiber och plast. Visst, det är ju livfullt när det hamnar bredvid varandra. För den estetiskt lagde med lite drag av OCD så hoppar formligen sinnet. Men det är ju upp till var och en utifrån tycke och smak.

 Förvaringskartonger – i olika bredder

Här måste jag säga att jag funnit ett bra alternativ – det finns ju förvaringskartonger i flera olika bredder. Jag djupdök bland tidskriftssamlarna och kom fram till att nyare utgåvor av exempelvis Teknikens Värld är lite bulkigare än tidigare diton. Ja faktiskt så pass att dem knappt rymdes i de 11 cm breda hållarna. Så ett delegantionsbeslut blev att köpa 100 st 12cm boxar och 75 st 8cm breda.

Nu ser mitt tidningslager lite mer städat ut med två varianter på boxar som kamperar beroende på årgångens bulkfaktor.

Såhär ser nu Teknikens värld från 1969-2019 och Vi Bilägare årgångarna 1978-1984 och 1989-2009 ut på hyllan

I katalogiserandets otjänst… Del 2

Jag kom på mig själv att läsa lite gamla inlägg. Ett av dem handlade om det där med att samla och försöka katalogisera. Noterbart är att jag stolt förkunnade att jag skaffat en bra scanner. Jo scannern finns fortfarande kvar. Men erkännas bör väl att den numera mest står. Från början, mest för att jag saknade saker att skanna. Det blev ingen samling av gamla Teknikens Värld. Det liksom blev aldrig av att få tid att hämta. Och fanns tiden ja då fanns inte medlen, eller bilen att göra det med.

För snart två år sedan fick jag dock tag på en massa årgångar Vi Bilägare. ViB är väl tidningen som mångt och mycket tog över efter Teknikens Värld. Farsan hade en prenumeration och någonstans kändes det väl lite mer realistiskt att läsa om en Ford Focus än Ferraris och andra supersport bilar.

Genast tillstötte dock problemen som, i alla fall dem jag ville hävda, hindrade att jag skulle skanna det hela. Först var det platsbrist, dels på disken, dels skrivbordet och framför allt i någon hylla att härbärgera de tjugotalet årgångarna.

Nya fynd – nya omtag

I somras var det dock nästa bit som föll på plats när närmare 50 årgångar teknikens värld helt plötsligt bara kom till skänks mot avhämtning. Givetvis tänkte jag att nu blir det av – äntligen. Men logistikern i mig insåg att det behövdes ju någonstans att ställa det hela. Samma mått av logik redan innan jag fått dessa 10 löpmetrar med tidningar sa att jag inte hade plats. Skam den som ger sig – nu har jag i alla fall köpt ytterligare 6 bokhyllesektioner och knö’at in på mitt lilla kontor i källaren. Så nu har jag ingen plats för Scannern – hmmmm. Fortsättning lär följa, det är ju mycket höst och corona kvar att genomleva.

Denna text ingår i en serie av inlägg om det här med biltidningar och mitt samlande. Övriga inlägg hittar du här

I katalogiserandets otjänst… Del 1.

Om jag lägger handen på hjärtat och lovar att avslöja mitt innersta väsens egenhet så bor det nog en liten samlande, och stundom svamlande, ekorre inom mig.

I mitt fall handlar det om allt det där som rör bilen, bilismen och bilsamhällets alla vinklingar. En period så var jag fast övertygad om att gamla körskoleböcker var vägen in för att förstå bilismens väsen över tid. En annan så var allt som hade med intresseorganisationer så som Motormännen och IC/OK’s medlemmar en annan smått viktig parameter för att förstå sin samtid och dåtid… Givetvis har även biltidningar, med just Teknikens Värld som rättesnöre, fått fungera som ett lackmuspapper för att ge bilden av hur bilismen, bilägandet och teknikutvecklingen ändrats över tid.

Att flytta är renande…

Set hävdar i alla fall min ärade hälft här hemma – jag är väl inte alltid av samma mening. Jag menar, mitt samlande är skrymmande, tungt och väldigt svårmotiverat. I synnerhet för att jag tenderar till att gå “all in” och försöka finna allt av något. På den tiden jag och min dåvarande huserade i det “lilla huset på prärien”- vår salsbyggnad “västanvik” på 440 kvadrat plus ett stort lada, ja då var ju plats en relativ fråga. Att sedan lämna den det var ju en “reningsprocess” i högre skolan för där rök merparten av alla bilbroschyrer, biltidningar och annat spännande i tryckt format rätt ned i pappersåtervinningens gap. Jag räknade lätt över det hela och det var 10 vändor med en stor skåpbil bara med papper och garanterat ett par ton återvunnet pappmaterial… Ja det enda som fick vara ograverat i rensningsivern var böcker med skinnrygg så den flyttlådan kom att sparas i alla fall. Sedan dess har det blivit en handfull “reningsprocesser” med snarlika resultat vareviga gång.

Men likt den där ekorren som ständigt samlar, så tilltar en sån där återanskaffningsperiod en bit i att man bor på ett ställe. Kanske beroende på att det dels är väldigt tråkigt att inte ha något att jaga efter. Men en säkert lika drivande faktor är att jag har ett fotografiskt minne där jag vet att jag sett en uppgift men inte han redogöra exakt vad som stod… Ja och då behöver man ju hitta den där boken/tidningen/broschyren igen… Och så var ekorrhjulet igång igen…

I någon form av ambition att vara lite konstruktiv, ja rent av smart, så har jag så smått börjat att skapa digitala kopior på lite av allt jag samlat. Nu senast Kungliga Automobilklubbens korrespondenskurs i 24 delar… Med tillhörande diagnostiska frågor… Nu skulle det ju vara ett aber att behöva stå och vända vareviga av dessa nära 400 sidor i en sån där liten enkel skitscanner. Så jag slog på stort – ja det har väl liksom blivit så. Ska nått göras så ska det minsann göras ordentligt. Vis av att proffsmaskiner är så mycket bättre så tronar nu en överdimensionerad A3 scanner. Givetvis med dubbelsidig inläsning som lystrar till modellbeteckningen HP ScanJet N9120 på kontoret. Nackdelen med proffsmaskiner är ju förutom priset som väl är typ ett par månadslöner efter skatt att det är sällan bara att klicka så är allt klart… Nej ställtiden och uppvärmningsfasen med start av alla servrar och tilläggsfunktioner tar minst en kvart så det gäller att vara tålmodig. Ja jag hör att du funderar på hur lång tid det faktiskt tog att scanna dessa 402 sidorna… svaret är 3,5 sekund per sida 🙂 plus ställtid och sedan en 25 minuter för datorn att analysera filen så drygt en timme allt som allt…

Det är här någonstans som jag insett, dels digitala filer är enklare att husera, men de är *fnutt* så mycket enklare att tappa bort, kanske på någon backupdisk, eller minnessticka, eller i temp-mappen, eller på den gamla imagefilen till servern osv, ja möjligheterna är oändliga. Så vissa papper, de har jag fått trätt i maskinen mer än en, två  eller tre gånger… det är konstigt va betygen får åka igenom maskinen….

Sa jag förresten att jag nu hittat en samling med Teknikens värld från 1967-2017 på blocket?… Nu återstår väl mest att legitimera 100 mil i bil och behovet av ett par nya bokhyllor… och beväpna mig med ett innerligt tålamod så kan även dessa bli digitala och läsbara i paddan istället…