Och så var det sorgebarnet Tfa

Teknik för alla – !?

Att man lite till mans är barn av sin tid har jag blivit varse. Ty få skrifter så som Teknik för alla har varit så svår att få en sammanhållen uppfattning om. När jag blev i rätt ålder, på 1980-talets mitt, så var skriften påtagligt mossig. Innehållet alltför spretigt, där testet av den amerikanska skåpbilen konverterad till husbil redovisades parallellt med någon teknisk artikel om ljudvågor och ett test av grammofon-nålar. Som bindgalen bilnörd så gav det inte fullt vad jag ville lägga veckopengen på.

När jag långt senare sprungit på strönummer så har tonvikten landat på magasin från 70-talet och där är foto och brunvaror i fokus. Hur spännande är det att läsa om Luxors bildrör haltande konkurrenskraft då – idag? 

När jag för en tid sedan råkade på en annan tidningsfantast här i stan, så blev det som så att jag köpte ett 15-tal årgångar av Tfa från de utvecklande åren  1961-1975. Med facit i hand så börjar jag förstå folks fascination. I alla fall fram för det fram till 1968. 

För här är det välskrivet, välredigerat, varierat men fortfarande kontinuerligt likartad mix i varje nummer. Vad som sedan händer 1971 får mig fortfarande att skaka på huvudet åt. Det sammanfattas bäst som Tfa goes art magazine med större format och mycket luft mellan textblocken. Därtill lite mer damer i badkläder än bilder på radioapparater och sprängskisser över kärnkraftverk…

Med lite tur hittar jag mer från guldåldern att införliva någon dag. Men för dagen så lägger jag inte vidare energi på att jaga.

Som att hitta Gral – nästan den helige dito

Jag erkänner. Det kändes lite smått i sinnet när jag insåg att jag nu har alla Vi bilägare sedan 1964 i min samling. När jag dessutom råkade inse att jag även råkat bli förärad med det ena av två illusoriska testnummer som gavs ut innan tidningen officiellt tog över fanan som OK´s medlemsorgan 1964. I det här fallet från december 1963 kändes att hjärtat vurpade runt en smula. Ett stort och innerligt tack till Torgny här i staden på Ö som lät mig bli nästa förvaltare av ett stycke kulturhistoria. Nu finns varje nummer av Vi Bilägare ordinarie utgivning i arkivet!

Det är väl inte värre än att man kan ändra sig…

Det här inlägget hänger ihop med en radda andra postningar kopplat till min dokumenterande tidningssamlande. Övriga inlägg hittar du via att klicka på länken under inlägget märkt I katalogiserandets otjänst.

Jo jag minns att jag råkade tillstå att det där med de tidiga årgångarna av Teknikens Värld det var ju inget att direkt stå efter. Eller snarare jag konstaterade att de tidigare årgångarna har en väldigt teknisk bredd och fokuset råkar oftare hamna på flyg och tv/radio vilket inte ligger mig lika varmt om hjärtat som trafik, bil och samhällsbyggande.

Du må tro att jag fått äta upp det där sedan en tid. Alltsammans började med en tradera-annons. Rubriken sa väl nästan allt – Teknikens Värld Inbunden 1946-1998. Att det var avhämtning och det en mindre knippe mil norr om Örebro gjorde det hela enkelt.

  Ja – jag erkänner det är något speciellt med att sitta med det första numret av en tidning i så gott skick som detta. Så kanske var det lite av ödets ironi att jag även skulle bli förvaltare av ännu fler nummer och årgångar av tidningen som gav mig idén att hamstra undan massa tidningar.

Man blir vad man… läser?!

Skrämmande tanke, jag läste aldrig serietidningar som barn. Visst jag kunde väl ögna igenom dem och kolla på bilderna. Men min lektyr var av lite annan karaktär – när jag var typ fyra år så lade jag gladeligen rabarber på farsans gamla avlagda Teknikens Värld. Bilderna var intressantare och mer verkliga än Disneys version av verkligheten.

När jag gick på lekis så var det tidningen Trailer med allt vad det innebar av häftiga motivlackeringar och allmänt dravel om splitväxellådor och förebyggande underhåll. Udda för en 6-åring, javisst men….

För att någon gång i lagom brådmogen tjata till min min egna prenumeration av Teknikens värld – det fanns ju chansen att vinna Leif Mellbergs Volvo cab! Och samtidigt så hade ju farsan Vi Bilägare som kom som på ett brev på posten. Kanske var det en sån medlemsförmån som medlem i OK, eller så var det nog en hårt subventionerad prenumeration vill jag tro.

Teknikens Värld hängde med fram till den ekonomiska krisens tidiga 1990-tal. Ja, jo krisen var tu-delad, dels en i samhället i övrig men framför allt min personliga. Som så pass gammal att jag gick i gymnasiet då fick jag minsann stå för fiolerna på egen hand…. Det fanns ju betydligt större behov av bensin än tidningar… Hemmavid fortsatte Vi Bilägare att tugga på. Om Teknikens värld haft ambitionen att övertrumfa allt och alla, störst, bäst, snabbast och extrem men Ferrari, Bentley hastighetsrekord och Opel/Lotus Omega på omslagen. Så var Vi bilägare långt mer helylle och hemtam. Här samsades provkörningar av någon sniken Opel med ett sammanställande test om bästa Videokameran för hemmabruk. Eller Microvågsugnar, Borrmaskin eller någon schematisk skiss på hur man bygger ut uteplatsen eller rent av slår ut en vägg.

Först på senare år så har jag förstått hur viktig den där mixen av tekniknära ämnen varit för min allmänbildning idag. Ska man hårdra så kan jag nog tacka för mina första yrkesår i Expertbutik gick så över förväntan. Det fanns liksom en bredd av sånt man snappat upp som kom väl till pass. Vare sig det handlade om hur köpare av parabolantenner borde fästa fast eländet på kåken. Eller rimliga tips om vad man skulle tänka på när Videokameran skulle bytas ut. Valet av Bilstereo, förklaringen till RDS-systemets funktion, osv. Listan skulle kunna göras otroligt lång.

En annan starkt lysande stjärna som vid den här tidpunkten var nära knuten till nämnda OK-publikation var Herbert Müdsam. Även om gemene man säkert kan ha svårt att sätta ansiktet på mannen med det tyskklingande namnet. Så är hans röntgenbilder i sig ett signum. När jag idag alltjämt skruvar med många av de där objekten som nämnde virtuos dissekerade, så slås jag av hur korrekta avbildningarna är! Jag vet att jag sjungit Herberts lov tidigare här i spalterna. Men det är helt fantastiskt vilket öga den mannen har för detaljer.

För den om verkligen vill se bredden av allt som Vi Bilägare skrivit om så rekommenderar jag varmt att titta på omslagen som finns i min tidningssamling. Guldåren om jag får säga är i slutet av 1980-talet, säg 1986-1990. Här kämpar sig redaktionen runt på spännande resor, ofta i karavan. Allt från Istanbul, Moskva och Ökensafari till Bruksorter i gnällbältet. Gud va stolt jag var när Pershyttan utanför Nora var med på omslaget på nummer 22-1988!

Så sensmoralen är väl, att man i viss mån blir som man läser…

Övriga inlägg kopplat till exempelvis Vi Bilägare hittar du via dess länk här under

 

I katalogiserandets otjänst – del 9

-Men måste du verkligen samla på allt?! Frågan liksom skar som tystnaden gör genom betong och vidare i in i sinnet för att liksom gnaga sig fast, som det där lilla tvivlet på sin egen förträfflighet som alltid ligger där och gror.

Svaret – ja lika vagt svamlandes som svadan hos en förtroendevald ertappad fifflandes. Något om att “det handlar ju mer om att ta tillvara på tillfällen som ges”, “det som slängs det är ju för alltid ett försvunnet kapitel” – Ja platsen kommer ju finnas bara de där dubbletterna får ett nytt hem….

För att rekapitulera – ja, jag är en samlare, nej jag är inte spritt språngande helt från vettet. Och visst, vi råkar ju ha en något större lägenhet än gemene man. Sedan sommaren 2020 så har jag letat, köpt och ibland även fått större eller ännu större tidningssamlingar, främst dem med bilar som fokus.

Det hela ställdes nog på sin spets när jag i dagarna skambjöd på en samling motorrelaterat. För att vara med exakt, en samling MC-relaterat. Nu bar det ju sig inte bättre än att budet accepteradet och att det överslagsmässigt handlar om mer än 500 kg uppdelat på 122 tidskriftssamlare och höftat minst 16 tidningar i var av dem ger ca 2000 nummer give or take. Prismässigt inget att skriva hem om, ca 80 öre/kilo. Värre är väl avgränsningarna på vad som bör vara kvar i min ägo.

Om man som jag gillar långa serier – helst såna med lite proveniens och tyngd så faller det sig väl så att hälften kan kastas direkt. Spontant tror jag det bara är MC-nytt som är tillräckligt omfattande och omfattar rätt många årgångar. Men, hur gör man då med Allt om MC, Bike, Super-Bike, Classic Bike och en herrans massa lösnummer kopplat till förra ägarens särintressen för någon enskild variant på cykel? Och alla dessa klubbskrifter från MC-veteranerna? Och BorgwardKlubben? De där numren av rekordmagasinet? För att inte tala om Classic Motor och Nostalgia?

Här någonstans så börjar väl grundfrågan om varför man samlar på något utkristalliseras. Samlar man på tidningar för att ha hela utgivningscykeln eller är det för innehållet kopplat till något särintresse?

För min del vet jag svaret. Mitt syfte har varit att bygga ett arkiv som går att ha som referensbibliotek – och då är det de långa serierna från samma utgivare som gäller. Även om jag har stött på mången entusiast som samlar på alla artiklar/nummer där dennes bilmärke/modell/specialartiklar/resmål you name it kan vara triggern. Men då är det väl mer en spinn-off från ett annat intresse som gjort urvalet enkelt.

Hur blir det med samlingen då? Ska jag verkligen ha kvar allt?!

Frågan är befogad, svaret borde vara enkelt, att rensa hårt. Men vis av att ha försökt rodda med bångstyriga samlingar tidigare så vet jag att det är bäst att ge sig lite tid. Att fågå igenom alltsammans som om jag skulle arkivera det hela. Först så kan jag avgöra vad som är värt att spara….

  • Något kan vi lära oss av den här samlingen.
    1. tidningar väger….
    2. En tidskriftssamlare med tidningar väger i snitt 4 kg
    3. Det gick åt 29 kassar av flergångstyp (IKEA mindre) för att få plats med detta.
    4. Det ryms ca 4-5 tidskriftssamlare i en Ikea-kasse (mindre modellen)

I katalogiserandets otjänst – del 8

Det kanske synes ha varit lite stiltje på biltidningssamlandet. Jag får nog dock tillstå att det händer lite mer bakom kulisserna än vad som alltid redovisas här. Men tre undsättningsprojekt i trakterna av Sundsvall, Helsingborg och nu idag Mjölby (igen!) har det blivit. Om det nu är tecken på att det gått i stå ja då vill jag inte veta vad storm skulle innebära.

Nåväl – det är lite stilla redovisningsmässigt för det har till stor del varit kompletteringar till mina kända samlingar. Resultatet blev i båda fallen ett 20-tal färre luckor i samlingen. Vilket nog mer handlar om att jag ska känna mig trygg i att jag har gjort allt jag kunnat för att få fulla årgångar. Därmed inte sagt att det totalt sett handlar om mycket tidningar jag skaffat om än många dubbletter.

Nu har jag dock lyckats bredda repertoaren en smula. Inom någon vecka hoppas jag att 13 årgångar med Husvagn & Camping katalogiseras. Därefter står lejonparten av pappersutgivningen av numera insomnade Automobil på tur.

Ja över och ut. Nu tar jag kväll och hoppas drömma om nästa undsättningsprojekt. Denna med stjärna i fronten som omväxling

I katalogiserandets otjänst – del 7

– Jag jobbar bara med de bästa motorjounalisterna…

Ja påståendet är ju helt korrekt och passar väl in i min roll som katalogiserandets förkämpe. I mitt fall kopplat till de motorjounalistiska sju decennium som ryms i min tidningssamling. Och min insats är ju att katalogisera deras publikationer, så jag jobbar ju med dem, eller i alla fall deras verk.

Själv trodde jag nog att min samling skulle kunna täckas av långa tre linjer. Teknikens Värld för det breda spektrumet med spets. Vi Bilägare för det folkhemsförankrade och balanserade och Motor för nischengagemanget med rätt att tycka och vara remissinstans.

Men sedan började det nog spåra ur. För motorengagemanget var ju än mer spetsfundigt i spåren efter andra världskriget. Motorsport i alla dess former var ju en engagerade publikfriare. Jag har kommit att inse att varje köping och socken med självaktning bildade egen motorklubb. Och var och en av dessa med samma mått av självaktning och ambition arrangerade någon form av tävlingar.

Motorsportresultat ger egen nisch

Att sedan resultaten från alla dessa tillställningar var ju nödtvunget att hamna i tryck så då fanns ju behovet av ännu fler resultatmagasin. Och vips fanns ju även ett trängande behov av att införliva lite klassiska Bilsport. Nu pratar vi så tidiga nummer som dem innan Bilsport av idag i Albinsson & Sjöberg regi tog över 1975.

Av en annan slump kom jag in på Illustrerad Motor Sport och det var ju likaledes läge att katalogisera. Att sedan ett par vackra årgångar Motorföraren i härlig tvåfärgsrepro kom i min väg gjorde ju inte saken lättare. Ja jag skulle nog tillstå att Helnykterhetsgänget var strået vassare på snygg layout än samtida Motor.

Väl i mål?

Här trodde jag nog att jag nått i mål, men tji fick jag. I veckan som gick så var fick jag även ett tiotal årgångar med Husvagn & Camping. Den rationella delen av min stackars skalle konstaterade att -Ja det är ju bilrelaterat och kopplat till bilismens utveckling…. Den mer känslobaserade funktionen i nämnde skalle känns mer undrande om jag verkligen tror att husvagn är något att stå efter….

Nu återstår väl det prekära i att ett katalogisera alla dessa sidospår, men kanske mer trängande komma på hur jag ska lyckas presentera allt detta. Jag menar, det finns ju ingen direkt vinst i att bara lägga det hela i arkivet utan att försöka åskådliggöra alltsammans på något kul sätt. Det vore ju bra att fylla exempelvis https://www.majks.se med lite nytt innehåll igen.

Råkade jag säga att jag nu börjat tvivla på min egen avgränsning?!. Ja, jag har medvetet valt att inte täcka in särintressejournalistiken i form av tidningar som berättar om enskilda exemplar, tänk byggreportage eller bilträffsrapportering. Inte för att nu trampa alla Wheels, Colorod, Power, Bilsport, 4WheelDrive osv på tårna, men de har en annan typ av spetsintresse som jag inte riktigt fascinerats av.

Men i morse kom jag på mig själv att fundera på om Classic Motor eller kanske Klassiker passar in? Vän av ordning skulle givet kasta in brandfacklan och ställa frågan om inte Automobil och Auto Motor & Sport vore mer logiska val. Ja någonstans där befinner sig tankarna hos den hamstrande samlaren idag….

I katalogiserandets otjänst – del 6

-Va ska jag ta mig till med alla dubbletter?

Som så ofta – övertar man någon annans samlingar så är risken uppenbar att det blir dubbelt av ett eller annat…. I mitt fall så började jag med att sammanställa en komplett samling… För att sedan upptäcka att jag hade nära på en komplett dito till, minus en handfull nummer spritt över 40 årgångar.

Det räcker inte med två, man kan ju ha tre

Som lök på den kända laxen så insåg jag att jag även besitter en inte helt oansenlig linje med tripletter!!? Och det är bara det som jag hunnit katalogisera kring Teknikens Värld. Därtill finns ungefär 1,5 uppsättning Vi Bilägare åren 1977-2019 med ett glapp på ca 10 nummer. Merparten av dem saknade är nummer ur årgångarna 1983-1985. För att göra det hela än mer prekärt så huseras en likaledes en stor samling Motor. Här återstår det att kontrollräkna “huvudsamlingen” som redan finns i sina trevliga tidningsboxar. I reserv så finns “en halv” uppsättning om något nu mot förmodan skulle saknas…

Samlande kräver omtag på lagringen.

Efter att jag nu funnit ryggraden i tidningskaoset så insåg jag vikten av att möblera om. Nu huseras “referenssamlingen i trevliga tidningsboxar i 6 bokhyllor på kontoret. I motsatt ände av rummet huseras dubbletterna. Det är allt skönt att även ha en “blädderuppsättning”;-)

I Katalogiserandets Otjänst – några handfasta råd (del 5)

Min käresta tycker att jag är en “hoarder”. Ja jag har väl mig själv att skylla. När jag släpade hem mina “byten” så har jag inte riktigt kunnat förvara det hela. I jakten på min tidningssamling har jag stött på många kreativa, men kanske inte så praktiska sätt att förvara sina guldklimpar.

Men jag har dragit lite lärdomar som jag gärna delar med mig av. Framför allt rörande att samla och förvara tryckt material såsom tidningar, böcker och broschyrer.

Fallstudie; förvara stora mängder Biltidningar – årgångarna ger styrka och stringens

Ett – välj en princip för hur du ska förvara din tidningssamling – enhet ger lugn!

Tidskriftssamlare

Tidskriftssamlare är bra för tillgängligheten men tidningarna far illa så snart något ska tas fram eller flyttas. Här finns mängder av varianter dem flesta mindre bra och oftast i fel format, antingen för breda eller för smala, speciellt för dig som vill ha kronologisk förvaring. Stor varning för dem med massa snygga hål i sidorna, du kan ge dig den på att samlarobjekten garanterat fastnar i och sticker ut genom hålen och skadas. Vanligast är väl att man förvarar trycksaken med ryggen inåt för att hålla ihop de lösa sidorna. Det gör att moderna årgångar av biltidningar inte ryms i exempelvis en 12cm bred samlare. Att dem sällan är av samma modell när man råkar bli vid en samling föder ett visst mått av Kaos, färg och form formligen slåss om uppmärksamheten och det blir bara en ända röra i mitt sinne.

Tidningsbuntar

Tidningsbuntar är en annan princip. Här bör man väl slå in alltsammans i något trevligt omslag och kanske rent av försegla med snöre. I alla fall om du förväntas öppna och ta del av det hela. Ihoptejpade buntar inbjuder inte till läsning och då blir det bara stående som död materia och hyllvärmare. I princip gillar jag tanken, men jag har varit med allt för ofta om att man faktiskt drar sig för att kolla med tanke på att det blir så jobbigt att packa upp oavsett hur välstrukturerat man sorterat och gjort snyggt. Här illustrerat med bild från en samling Teknikens Värld jag avhämtat.

Kartonger

Kartonger, här brukar gamla kartonger till kopieringspapper vara kung, på gott som ont. Ja det är ofta rätt format numera. Gamla trycksaker har en tendens till att inte vara av A4 format så här kan det bli spännande. IKEA har även en billig tämligen bra kartong som jag tror lystrar till Pappis. Oavsett kartong så tycker jag det blir lite svårt att hålla rätt i dessa och en fylld kartong brukar rymma 40-60 tidningar vilket gör det hela väldigt tungt och svårroddat. Här illustrerat med ett exempel på en mindre välsorterad och vårdad samling med mestadels medlemstidningen Motor från Motormännen (Riksförbundet M Sverige)

Tidningsboxar

Just nu är jag frälst av Tidningsboxarna – jag har hittat dem i tre olika bredder, 6, 8 och 12 cm. Prismässigt så är det lite dyrare än Ikeas kartonglösning men så mycket enklare för att få ordning. Jag väljer bredd på box utifrån omfånget på det som ska arkiveras. En modern årgång av Teknikens Värld ryms i en 12cm box och äldre (tidigare än 2000) i en 8cm. utgåvor innan 1970 bör få plats i 6cm boxarna men där har jag bara två årgångar än så länge.

Hemligheten är att vända halva innehållet eftersom ryggen av tidningen är som tjockast. Tack vare detta så kan jag lätt veta vari bunten som tidningen finns då jag alltid ställer sista utgåvan för det året till vänster och första numret till höger. Växlingen i bunten gör jag vid nummer 13 och 14 i fallet med Teknikens Värld då dem ger ut 26 nummer per år.

TVÅ – finns platsen att ha detta samlat?

Överväg om du verkligen har plats – räkna hyllmeter, som jag nämner ovan, mina tidningsboxar finns i tre bredder och är det som jag bedömer det mest flexibla och tillgängliga sättet jag hittat. I mitt fall förvarar jag dessa i nyinköpta lagerhyllor från Ikea av modell Hejne (hette tidigare Gorm)
Ett par exempel för dig som vill räkna;
-Teknikens Värld 2000 eller nyare 12cms box vilken tar 12,5 cm hyllplats, dvs 8 årgångar på en meter. Tidigare årgångar 8,5 cm/år
-Vi bilägare fram till 1990 17 cm  (2st x 8,5) , 1990-1998 25 cm! (2×12,5) 1999-2006 8,5 cm.
-Tidningen Motor 6,5 cm  för årgångarna mellan 1975-2010-talet, senare årgångar går ofta två i varje 6 cm box medan tidigare årgångarna 1930-1970 kräver oftast två per årgång.

TRE – Fråga dig om det är här det slutar eller letar du fler årgångar att samla på?

Här kommer väl den riktiga vattendelaren i samlandet. Kommer det blir mer som ska in? Och i så fall, har du tänkt på hur det ska förvaras?
Just med den här frågan rådbråkar jag mig själv med just i dagarna. Om jag nu kommer hålla fast vid mina tre tidningslinjer TV, ViB och Motor finns det då mer som ska införlivas i samlingen? I mitt fall vet jag att svaret är Ja – det finns mer som vore kul att förvalta.

Exempelvis tidningen Motor står högt på önskelistan mycket beroende på mitt intresse för Motormännen och dess uppgång och förfall. Här saknas i princip alla tidningar och snabbt höftat så behöver jag väl 60 årgångar för a 6,5 cm, typ 400 cm till. ViB har jag ett glapp åren 84-88 och nutida, dvs från 2008 till dags dato då här borde det bli ca 150-200 cm till.  Om nu ändå ska önska så vore väl en komplett serie från 1948-1968 inte helt fel för Teknikens värld. Ja summa summarum bör väl bli typ 8 löpmeter till och 100 tidningsboxar…. och ett par bokhyllor… jag det plockar på.

FYRA – är det värt det?

Det här är kanske en filosofisk fråga såväl som en samlarteknisk och slutligen ekonomisk. Filosofisk på så sätt att ens samlande kan kosta på i relationen med andra, dels nära och kära och dels kreti och pleti som gärna tenderar till att hänga upp sig på det rent navelskådande det kan vara att leva i forntida material. Här överlåter jag till dig som känner ivern och lustan att avgöra för din egen del.

Samlartekniskt – här blir det lite intressant just i dagarna. Nu skänks bort otroligt stora mängder med tidningssamlingar. Jag har bara under 2020 fått två kompletta dito som omfattade 38 respektive 60 årgångar. Allt till skänkt mot att jag hämtat det hela. Men stora samlingar hamnar trots allt i pappersåtervinningen! Så här finns chansen mot massa gratisarbete och många mil i bil hämta och grundlägga sitt samlande på ett enkelt sätt. De stora antalet annonssajter gör att det också verkar rimligt lätt att hitta guldkorten runt om i landet. Jag tror att Covid-pandemin får folk att utvärdera och göra om hemma och då inser man att det kanske finns bättre sätt att nyttja sina ytor än att lagra 6-7 löpmeter “-tidningar som bara är i vägen” för att citera en och annan uppgiven närstående

Ekonomiskt – nej det är inte värt ett smack. Idag svämmar internet över av annonser från ett stort antal samlare som säljer delar av sin samling, oftast styckvis till någon hugad spekulant som behöver komplettera eller hitta en specifik artikel om något. I mitt fall kommer jag säkert ge den där 70-80 kr för att få tag på nummer 14 1980 av teknikens värld som är den enda luckan jag har. Portokostnaden är en för stor del, tidningen kanske betingar strax under 30 men leveransen går loss på minst 44. Större samlingar är i princip omöjliga att skicka då vikten gör det svårt. En årgång TV av nyare snitt (efter 2000) brukar väga mer än 5 kg.

FEM – Läs och begrunda!

Nu har du lagt all denna energi på att bygga din samling, allt står där snyggt inrättat i snörräta rader på lagerhyllorna. Glöm då för allt i världen inte att läsa och använda materialet. Här brister jag själv på den punkten. Till mitt försvar får jag väl säga att jag just börjat få ordning. Tidningsboxarna kom så sent som förra veckan och först nu börjar jag se strukturen i vad jag faktiskt samlat på mig. I mitt fall har jag en idé för min samling – och vad det kommer ut av den, det ber jag att få återkomma med om några månader….

Fallet Bilbroschyrer – det kaotiska i att blanda märket och modeller….

Ja här har vi ett svårare case om du frågar mig. Dels för att det inte finns samma stringens. Det är sällan ett givet antal nummer eller ett givet omfång som kommer behöva plats.

På hög – ja det har en tendens att bli så, i alla fall i min samling. Inte så jag vill ha det men jag erkänner. De olika formaten och olika tjocklekarna gör det svårt att hitta den där optimala

I plastficka och pärm. här har jag upptäckt de internationella förvaringspärmarna, ja dem utan svensk hålbild för A4-delningen. Underbara och rummer överskådligt mycket material. Nackdelen är väl att Plastfickor av bra kvalité börjar bli svårfunna i dessa lågprisdagar. SÅ länge man finner en bra plastficka så tycker jag det här är Guld-alternativet

I kartong – Här älskar jag Ikea Pappis för 7 ynka kronor så kan man gömma det mesta i trycksaksväg så ögat i alla fall får lugn…. Hur praktiskt det är ska jag väl vara upp till var och en att avgöra. För mig fungerar det bra, mina bilbroschyrer skaffar jag mest när jag funderar att byta bil. Det är liksom en del i det där osäkerhetsreducerandet jag söker. Titta i broschyren och se om det appellerar till ens ego och persona. Därefter har dem en tendens att bara ligga och skräpa i en hög på källargolvet.

I övrigt läs om tidningar för handfasta tips om hur jag resonerat.