Kategori: Klassiker

Långsam affär – eller möjligen affär med förhinder?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Bilarna på bilden har ingen koppling till texten, men än den härligt faktorn av ”snödekor” och ovanligt nog gul bil i vintervädret

Jag ska på intet sätt ta cred för uttrycket ”Långsam affär uppskattas”. jag vill gärna hävda att det yppades i en ledare i saligt insomnade publikationen Klassiker redan 2009. Ja närmare bestämt så skaldade herr Legelius d.y. just på ämnet redan 2009 i oktoberutgåvan av ovannämnda epos.  Så även jag, men först anno 2017 råkade nämnda uppslag passera bloggens läsare, raderna finns att ta del av här.

Att dessa tankar möjligen finns i mitt medvetande, speciellt i dessa dagar, stavas givet att jag tänkt titta på bil. Eller mer realistiskt. titta för att våga köpa. Om jag i bloggens begynnelse hade en aptit på bilar och bilaffärerna var en naturlig del i det som kan kallas vardag. Så var orsaken till att det gick att göra såna oöverlagda dåd – (det lät ovanligt sinistert) så var priserna helt andra.  här regerade prisklasser garanterat under 10 och inte ovanligt långt under hälften av det. Ja jag vill nog hävda att 3500-5000 var bekväma belopp att riska på en Pontiac Bonneville, En VW Passat, någon Audi 100 osv. osv.

Objektet som nu gäckar min tillvaro är lite dyrare, eller om vi ska se det nyktert, i alla fall typ 15-20 lite beroende på utifrån vilken nivå man startar från. Då är det ine helt bekvämt att säga ja tack och amen, bara utifrån en eller annan bild och elektronisk dialog. Lägger man därtill dem rent logistiska utmaningarna att bege sig 20-25 mil för att titta på härligheten så infinner sig ett visst mått av kalender-tetris. Är det inte den egna, så kan man ge sig på att den man ska besöka har planer som inte är så lätta att styra om. Lägger man därtill som vi har sedan en tid till väderfaktorn och utmaningarna presenterar. Ja då får det mig att fundera på om det är affärer med förhinder, eller möjligen bara en släng av att ”låt oss lära bekanta oss med varandra, jag som köpare och du som säljare”. Eller kort och gott att ”långsam affär uppskattas”?

Det känns möjligen som om ”the window of opportunity” är på väg att stängas, i alla fall kalendermässigt för min del. Det återstår bara tre dagar av min ”efter nyåret-ledighet” så fortsätter SMHI’s vädervarningar för snökaos alltjämt gälla, ja då är det nog tack och godnatt för en tid framöver.

Med det udda eller daterade som USP

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Smått stolt kunde jag konstatera att mitt namn nämnts även i Våra_Klassiker.  Den stolta arvtagaren till tidningen Klassikers redaktionspod som somnade in i maj 2025. Bäst att tillägga årtalet, för när dessa rader plitas ned så är det nyårsafton och lite drygt fem timmar minus lite växel kvar på nämnda år. Passande nog var det i årets sista avsnitt, 32. .Nyårsarftonsreleasen  

Jag skriver även, för det har hänt i den tidigare podden vid en handfull tillfällen att jag råkat figurera som ”Michael i Örebro” när man nappat på ett eller annat uppslag till ämne att avhandla. Men den är gången var det en helt annan orsak, nämligen det faktum att jag skickat ett julkort, ja ett sånt med frimärke och allt.

Här någonstans så landar det möjligen i en av mina egenheter. Just det där med att hållas med antikverade manér. Möjligen är det där man kan anta att det finns en och annan dörröppnare. Det sticker möjligen ut i dagens mainstreamade medieflöde, just det där med att faktiskt göra insatsen och gå all in?

 

Sent skola syndaren vakna – Varför hade tidningen Riksettan Klassiker Special som tagline?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nej – Riksettan som tidskrift var inte okänd för mig, tvärt om. Jag var en av dess flitigare interagenter på webben. Så pass frekvent att Redaktör J Persson sände ett stiligt plns på trevligt korrespondenskort. Men det har liksom inte passat att arkivera tidningar av genren. För ens nu. Kvalitativ journalistik bör sparas till eftervärlden -Punkt!

I samband med att jag nu fått äran att fortsätta förvaltandet av en härlig komplett uppsättning, (Varmt tack Torgny!) så noterade jag taglinen Klassiker Special. Klassiker skrivet i stilen som logotypen för OK förlagets andra ”tittaibackspegeln-titel Klassiker hade.

Jag anar att det finns tankar på koppling som möjligen aldrig blev officiell? Var kanske förlagshuset inne på att göra än fler one-offs under ett paraply med ”klassiker” som sammanhållare? I samband med att jag ville säkerställa att de 36 nummer jag ärofullt fått disponera så sprang jag på lite gamla pressreleaser inför sista numret. En tämligen intressant skrivning fanns; Redaktör Persson skulle nu gå i pension. Förlagshuset hade tittat i de egna leden efter en efterträdare – det här var 2016. Det fanns möjligen två namn som skulle kunnat axla rollen skrivs det. Men att man inte lyckats frigöra dessa för att fortsätta på den framgångsrika titeln.

Lite förbluffande, möjligen kan jag tänka att två potentiella kandidater kunnat vara Calle Carlquist, som fått stänga ned Automobil men nu fått ny hemvist på Vi Bilägare. Den andre borde rimligen ha varit Claes Johansson på Klassiker Där tror jag väl möjligen den kommande SAAB-titeln även den saligt medlagda SAAB Cars Magazine där herr Johansson var Cred. Ja om inte om vore?

Lite som ”singlar med nivå”…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Egentligen så är jag ofta tämligen ”easy going” vad det gäller konsumtionen av media. Det finns vissa ”go to” spår som ofta faller mig på läppen. Det är nog ingen hemlighet att tidningen Klassiker legat mig varmt och hjärtat. OK Förlagets styvmoderliga behandling av detta ess i titelkatalogen har inte stärkt renommén för varumärket ”OK” hos den breda massan.

Just det där med att vara ’easy going’ innebär ibland att det lite slentrianmässigt konsumeras vadhelst som ”hamnar på tallriken” signerat kreatörerna i fråga. En sommardag i början av 1990-talet  så sprang jag på ”den store” chefredaktören Åka Borglund hemma i Nora. Åke hade uppnått pensionsåldern och lämnat Teknikens Värld något år tidigare. Den här gången var missionen att skriva en artikel om att åka veteranbil och sova över ute i bygderna. Tänk lite som den brittiska Bed & Breakfast traditionen men den här ett decennium innan det var ett fenomen även här. Mötet finns dokumenterat i text, artikeln kom att publiceras i tidningen Motor 1992

Givetvis var jag nyfiken på Cred’s tankar om ett och annat och jag lovordade Teknikens Värld. En tidning jag där och då prenumererade på, så inget lismande inställsamt, utan ja var Konsument. Jag minns svaret jag fick, för det var mer i stil med ”-ja det senaste numret var ok, men….” Följt av en uppräkning av redaktionella och layoutmässiga synpunkter, just då kopplat till senaste utgåvan. Insikten kom fort att det är på en helt annan nivå man rör sig i det skapande ledet. Jag som läsare tittade väl lite mer på de stora dragen. Möjligen om man tyckte att ledarskribentens allmänna tankar tangerade ens egna åskådningar. Eller om dem gick på tvärs med dem samma.

Möjligen har jag nu såhär 35 år, 14000 biltidningar och ett ohemult antal timmar av poddar och videor berikad kommit till en liknande nivå av skärskådning. Jag kan komma på mig själv att stundom fundera på om det varit värt att offra x minuter på att titta på någon Youtubers som för 541:a gången rapar upp allmänna plattityder. Eller om tidning Motors senaste nummer inte bara sidmässigt även var innehållsmässigt lite obalanserat – och dessutom häftad var det allt. Undra om det är tanken att äntligen gå från Limbundna ryggar?

Nu är det inte bara det som tenderar till att ge feeling av lågvatten-märken som triggar reflektioner. Nej minst lika ofta fastnar Wow-känslan, nu senast i dag när den forna redaktionskvartetten bakom insomnade Klassiker samlades i poddstudion för att verbalt generera avsnitt 24 av podden Våra_Klassiker.
Ett härligt grepp av konstellationen att väva in sponsormeddelandet som förhoppningsvis gav lite intäkter till gänget. Det känns helt ok med reklamen för KVD eftersom den känns relevant. Motsvarande reklam som poddplattformen väver in känns bara påklistrad och mall placé, Vet inte varför alla algoritmer tror att mitt hushåll är kunder av Pampers blöjor. Hade det istället varit inkontinensskydd så hade det väl varit ett sätt att kratta manegen för ett kommande behov. om 10-15 år typ?

En annan gång så ska jag spinna vidare på det där med Bilauktioner och Kvarndammens Bilauktioner som det hette i begynnelsen. Jag var en av de tidiga köparna på nätet när det begav sig och internetbud fick läggas till protokollföraren innan auktionen började.

 

 

 

 

I den riksbekanta ladan fanns….

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Låt mig säga så här; jag har varit på exkursion, någonstans norrut. Ja till den i vissa tidningskretsar riksbekant lada.
Helt klart en ära att få förtoendet att beskåda denna gröna skönhet. Men som alltid, rara ärtor är svårfunna. Prisbilden en bit bortom ovankant för för en vagn som längtar ut på vägarna efter snart 10 år i ladans gömmor. Tvåtaktare har en liten egenhet att gärna börja rosta i vevpartiet om inte motorkonservering göres efter konstens alla regler vid undanställandet. För en besiktad och körklar vagn hade det varit en annan sak. Men lite för mycket av vågspel där vinningen må bli marginell får mig att avstå.

Men jag hoppas någon annan själ tar vid och igångsätter denna fullutrustade Trabant Kübel i fullutrustat Grenz-utförande.

Lite som lokalmästerskap i kontrafaktiska hårklyverier

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

jag ska på intet vis säga att jag är den mest lämpade att ha visionerna om vägar ur det som idag kallas för förlagskrisen. Eller magasin-krisen, eller papperstidningens dito.

Men jag är konsument av papperstidningar. Skulle jag våga räkna, vilket man helst inte bör göra, så lägger jag väl i alla fall 500 kronor i månaden för mina pågående prenumerationer. Eller ska väl rätta mig själv. fram tills i månadsskiftet gjorde jag det. Vi pappers-nördar har nog alltjämt den egenheten att vi gillar något att hålla i. Men det är inte lätt att vara ”pappernisse” idag. Att tidningar upphör är väl den ultimata eller möjligen terminala ödet. Och just det fick mig att fundera.

Att nu klassiker försvann med sina syskon i form av Moped, Saab Cars magazine och alla märkesspecialare var hårt. Just dessa var speciella, Att förlaget även lät Husvagn/Husbil bita i gräset samtidigt rör mig inte lika mycket. Den ligger bortom vad jag lägger min tankemöda på till vardags. Men åter till de tidigare titlarna.

Identifiera vad som inte fungerar

Vi rundar tillbaka till hur det var för Klassiker. Som betalande prenumerant så fick jag tidningen hem i brevlådan.
-Fine, hade det varit om den kom innan utgivningdagen. Dessvärre så har de olika ”brevutdelarna” satt i system att vänta till det som står på omslaget som riktmärke eller möjligen ambitionsnivå.  Så som prenumerant fick jag den senare än lösnummerköparen. För att inte tala om hur mycket senare än den om läst via Readly. Även om Webbversionen ingår i prenumerationen så var även den mer saktmodig än hos ”konkurrerande” Readly. Eftersom ”utdelarna” satt i system att vara sena var och varannan gång så lade jag otal reklamationer, jag vågar inte tänka på hur mycket merarbete och portokostnader det resulterade för förlaget.

Så min grundtes vore att den som faktiskt lovat dyrt och heligt att man vill läsa tidningen och förskottsbetalt den samme – oftast 24 månader i förväg. Dessa borde väl vara prio? Varför kunde man inte ha sett till att ”vi” fick den digitala varianten först av alla, gärna innan ”friåkarna” på Readly. För transparens skull ska jag säga att jag har Readly och gillar tjänsten. Som nummer två, majoriteten av nummer var inplastade, så varför inte sätta att utdelningsdatum på plastomslaget gärna innan den landat i tidningskioskens hyllor och på nätet? Här hade man enkelt kunnat ge ”mervärde” och leveranskvalité. Se för guds skull till att att jag känner mig prioriterad kund.

Problemet Teknikens Värld;

Jag nämnde att det blivit förändringar sista månaden. Det var inte bara Klassiker som nu slutar komma. Även Teknikens Värld får tacka för sig. Här insåg jag att förlaget lagt om mig till tillsvidare prenumeration, -Fine om priset varit i paritet med lösnummer och inte en saltad faktureringsavgift som utgör 14-15 procent därtill kommit som lök på laxen. Så i praktiken så var varje nummer 13 kronor dyrare än i butik! Vafan får jag för min pengar. Samma problem här, tidningen kom tidigare i tidningshyllan än brevlådan?! Så varför betala extra för att få något senare än övriga? Så samma sak här, bara att avsluta prenumerationen och se om det finns incitament att fortsätta. Jag läser inte tidningen slaviskt, till skillnad från tex Klassiker. Så här är det bara att jaga lösnummer till arkivet – på sikt.

Så free-tip onsdag till dig som jobbar på något tidningsförlag.Se till att ge prenumerantera lite mervärde. Så vida du nu inte bara kränger lösnummer. Men vi är väl inte i forna kvällstidningsbranschen?

 

Att kverulera som konsument och arkivarie

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Så smått börjar insikten om att favorittidningen inte kommer komma ut i fler exemplar att få fatt i själen. Det är väl en aning förmätet att jag som trogen läsare tycker att det är ett stort frånfälle, ja snudd på oöverstigligt. Att då tänka tanken lite längre och sätta sig in i, som det nu varit för redaktionens medlemmar – upphöra med med som varit det dagliga värvet i mannaminne. Ja 19 år är väl en snudd på en generation och därmed mannaminne?

Nåväl – för egen del gäller det nu att rädda så mycket som möjligt av vad Klassiker satte på pränt till arkivet. Till den som möjligen vill påminna mig om mitt tidigare ställningstagande om att arkivet på Majks.se bara ska ha titlar med nyhetsfokus och samtid som scoop, så säger jag bara, jag vet. Men avstegen hittills har varit många. Nu gäller det att rädda kvalitativa alster till eftervärlden. Ty, mången, säkert med mig har förlitat sig på att tidningens arkiv av E-tidningar, ja de fanns ju att tillgå. Då var det inte så svårt att fortsätta prenumerera. En bortslarvad tidning var inte hela världen.

Ack den insikt och uppvaknade man fått i dessa dagar nu när kundtjänsten krediterat det man betalt och tillgången bara försvann. Ja då är det lätt att sakna kon och båset, när nu båda försvunnit i ett nafs.

Att redaktionens medlemmar fått den eminenta idén att fortsätta samlas vid mikrofonerna är en god tröst i allt elände. Så här i semestertider kan jag dessutom tänka att det finns gott om tid att förnöjsamt lyssna till parternas samtal. Men här vill jag sända ett varningens ord. I min iver att arkivera dels den gamla redaktionspodden och på samma vis även arkivera den nya podden Våra Klassiker. Ja då gick det hela över styr.

En liten ai-robot sattes upp och trålade igenom lämpliga källor. Här och nu får jag erkänna, jag tror mig ha lyssnat in på det kommande avsnittet i brott mod. Ett oförlåtligt avsteg. Liksom att tjuvkika bakom luckorna i adventskalendern. Om det är som så att jag fått mig till livs det kommande avsnittet. Ja det vet jag ju inte med säkerhet, kanske är det bara ett ’easter egg’ planterat av redaktör Legelius som villospår. Men jag säger bara ”Initiale” som indikation för framtiden.

Så var inte så nyfiken som ja, sitt lugn i båten och avnjut avsnitten i den takt de släpps 😀

Och visst – har någon en komplett uppsättning Klassiker så är jag intresserad. Just nu finns det bara 106 nummer i mitt arkiv….

 

 

En olycksam fyrklöver

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Sista utgåvan av Klassiker har nu landat i brevlådan. Ännu en sorgens tillfälle. Nu gäller det väl bara att samla ihop de 110 nummer jag saknar i samlingen. Möjligen går den 9 juni till historien med det sista tillfället när fyra av mina tidskifter landade i lådan.

Griftetal över fallna förlagstitlar

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.

 

Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.

Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu.  Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.

Rädda en urblekt tummetott

Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.

OK 100 år – dödsstöten för förlaget?

Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material  för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.

Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?

PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify