Det var då dags att ”pinna av” inlägget som legat högst upp och välkomnat besökarna till den här sidan. Ett purfärskt nummer av tidningen klassiker förväntas dimpa ned i brevlådan vilken dag som helst. Därmed får jag anta att den lilla besöksskaran som haft vägarna förbi, enkom kopplat till bilarna under vinjetten ”mitt liv i bilar” nu upphör.
Jag får tillstå att jag kände mig smickrad och hedrad när c.red för tidningen klassiker bad mig presentera mitt liv i bilar. På uppslaget visat ett axplock som läsarna av bloggen mött tidigare.
Om du är ny här- titta i kategorin Kronologi här ovan där finns alla bilar jag ägt. Lite mer detaljerad presentation av vissa objekt finns under sidan Sommarplågan. Välkommen! 
I det dagsfärska numret av tidningen Klassiker får vi som läsare möta cred. Legelius egna Ford Granada. En stolt kupémodell i härligt mellangrön metalliclack alltsammans osande samtid sent 1970-tal.
För dem likt mig som lyssnar på tidningens egna redaktionspodd så berättelsen om inköpet utspelats för våra öron. Kanske inte i direkt realtid. Men väl som följetong från det att tips och budgivning inföll sig i höstas, sedermera att budet de facto var vinnande och resumé över avhämtandet.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg Vem är att tacka för… att jag uppskattar att få bilden av bilens tidigare liv, innan den stolte ägaren av idag möjligen får posera i ett hörn i artikeln. Min infallsvinkel är att ägaren idag sällan eller nära på aldrig är att tacka för att en 30/40/50 år gammal bil finns kvar idag. Möjligen har ägaren av idag sett till att någon annan kunnat kapitalisera på vagnen i fråga när den bytte ägare. Även det en förutsättning för att hobbyn ska fortsätta existera i sig…
I artikeln här ligger fokus helt rätt i min smak. Chefredaktören har borrat sig ned i historien bakom bilens öde och beskriver ägarfamiljens vedermödor och hittar även orsaken bakom att bilen blev kvar i änkans ägo även om körkort inte fanns. Ett ytterst smakfullt porträtt i min smak, bara en sådan sak att lägga upp alla kvarlämnade artefakter som fanns i bilen vid hämtningstillfället ger ytterligare en dimension till just det här exemplarets historia och proveniens. Det är inte utan att jag kan känna igen och dra paralleller till min farfar och farmors bilhistoria, när de som arbetskraftsinvandrade från Finland gör bilkarriär till släkten där hemmavid förtret och avundsjuka.
Ett underbart reportage och ett underbart exempel på där inte bara bilen i sig utan dess historia får stå i fokus.
Det känns lite konstigt att se att nästa förfallodag på Vi bilägarprenumerationen infaller 2025?! Men fullt medvetet från min sida. Lika bra att betala redan idag, tidningarna lär jag vilja ha till samlingen.
Redan för ett par år sedan passade jag på att kort presentera den tekniske illustratör som gett mig flest insikter hur bilar sett ut under skalet. Den gången var Herbert Müdsam mål för min sammanställning. Som långläsare av Vi Bilägare så föll det sig naturligt, han är tidningens okrönte konung på den fronten. Det är inte utan att jag saknar hans tolkningar av kommande bilar eller bilderna av olika konstruktioner.
Att herr Müdsam inte är den ende det är ett faktum ställt bortom tvivel. I det dagsfärska numret av OK Förlagets tidning Klassiker (2022:10) så presenteras den samtida virtuosen Rony Lutz. Hans bana är tämligen lik Herberts, båda stammandes från Tyskland och kom till Sverige under 1960-talet. Herr Lutz bana gick via olika reprojobb i Småland och Östergötland vidare till SAAB. I sitt värv där kom han att dissekerande illustrera Wallenbergbolagets olika produkter. En mycket trevlig artikel på totalt sex sidor vilken rekommenderas varmt.
I presentationstexten så framgick att Rony Lutz skulle husera i Karlstad vilket i sig är intressant. Då med tanke på att det är en av 290 kommuner i landet, så statistiskt en chans på 290. Till saken hör att skrå-kollegan Herbert också råkar bo i Karlstad. Tanken svindlar. Att jag därtill nu råkar kommit på att båda bor på samma gata, ja vad är oddsen för det?
Jag hoppas innerligt att Klassiker kanske kan göra ännu ett besök i Karlstad, för att presentera Herbert Müdsam som varit en så stor del i illustrerandet av OK Förlagets systertidning. Vågar Jag hoppas på att chefredaktör Legelius kanske kan shanghaia bäste redaktör Calle Carlquist för ett knäck längs Klarälvens strand?
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.