Sista utgåvan av Klassiker har nu landat i brevlådan. Ännu en sorgens tillfälle. Nu gäller det väl bara att samla ihop de 110 nummer jag saknar i samlingen.
Kategori: Klassiker
Griftetal över fallna förlagstitlar
Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.
I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.
Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”. Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.
Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.
Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.
I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.
Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.
Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna
Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott ”-Älskad och Saknad”.
Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg
I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.
Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu. Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.
Rädda en urblekt tummetott
Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.
OK 100 år – dödsstöten för förlaget?
Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.
Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?
PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify
När hösten kommer och tiden gått för fort…
Det är inte utan att vintertidsomställningen för några dagar sedan, deklamerar att hösten verkligen är här. Hösten är för övrigt den tid på året då jag förlänger mina prenumerationer på biltidningar att samla på.
Möjligen känns det hela extra ominöst och ödesmättat när så många mörka saker samlar sig till den perfekta stormen.
Inte nog med det tråkiga vädret, den mörka uppsynen utanför fönstret, då sammanfaller med den glåmighet som tidningsbranschen alltjämt plågas av. Personligen vurmar jag lite extra för publikationerna som OK förlaget har i sitt stall. Det är inte utan att det känns som såväl Vi Bilägares som Klassikers skribenter är en del i vardagen.
Jag har även äran att vara vald som Ägarombud i OK Ekonomisk Förening. Ett ärofyllt uppdrag, om än där jag är en udda fågel som årligen pratar vikten av att förlaget får fortsatta förutsättningar att verka trots höjda omkostnader men framför allt vikande intäkter. Jag är inne på min andra mandatperiod men jag noterar ett illavarslande mönster i bulletinerna som kommer från styrelsen. Synnerligen lugubert ter sig skrivningarna om fortsatta utmaningar och vikande intäkter. Om det var det första gången dem torgfördes vore jag lugnare. Men när dem är med för andra året i rad anar man ett mönster. Eller mönster och mönster, man anar att det kan komma jobba besked i framtiden.
Som inte det vore nog så börjar nu samtalen mellan oss ägarombud antyda att flera av oss ägarombud nu valt att inte ha automatisk förlängning av prenumerationerna.
Det inte är någon större sak att inte ha valt att aktivera automatisk förnyelse. Men som indikator på vart hän det barkar kan vara ett lackmuspapper i alla fall. Som den nyfikne jag är jag är beslöt jag att forska lite . Ett mail till någon i förlagssvängen kammade noll. ”-Inget man följde upp.”
tjänsteleverantören replik. ”Jodå det erbjuds och är en del i uppföljningsverktyget”
Koncernchefen har valt att inte svara.
Om jag väljer att förlänga prenumerationerna? Juryn är ute för överläggning… Möjligt men inte troligt att det blir 24-månaders alternativet direkt.
Fortsättning lär följa
När ”the fifteen minutes of fame” är till ända.
Det var då dags att ”pinna av” inlägget som legat högst upp och välkomnat besökarna till den här sidan. Ett purfärskt nummer av tidningen klassiker förväntas dimpa ned i brevlådan vilken dag som helst. Därmed får jag anta att den lilla besöksskaran som haft vägarna förbi, enkom kopplat till bilarna under vinjetten ”mitt liv i bilar” nu upphör.
Det är något bekant med det här…?!
Jag får tillstå att jag kände mig smickrad och hedrad när c.red för tidningen klassiker bad mig presentera mitt liv i bilar. På uppslaget visat ett axplock som läsarna av bloggen mött tidigare.
Om du är ny här- titta i kategorin Kronologi här ovan där finns alla bilar jag ägt. Lite mer detaljerad presentation av vissa objekt finns under sidan Sommarplågan. Välkommen! 
När den journalistiska ambitionen hänfaller i storytelling
I det dagsfärska numret av tidningen Klassiker får vi som läsare möta cred. Legelius egna Ford Granada. En stolt kupémodell i härligt mellangrön metalliclack alltsammans osande samtid sent 1970-tal.
För dem likt mig som lyssnar på tidningens egna redaktionspodd så berättelsen om inköpet utspelats för våra öron. Kanske inte i direkt realtid. Men väl som följetong från det att tips och budgivning inföll sig i höstas, sedermera att budet de facto var vinnande och resumé över avhämtandet.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg Vem är att tacka för… att jag uppskattar att få bilden av bilens tidigare liv, innan den stolte ägaren av idag möjligen får posera i ett hörn i artikeln. Min infallsvinkel är att ägaren idag sällan eller nära på aldrig är att tacka för att en 30/40/50 år gammal bil finns kvar idag. Möjligen har ägaren av idag sett till att någon annan kunnat kapitalisera på vagnen i fråga när den bytte ägare. Även det en förutsättning för att hobbyn ska fortsätta existera i sig…
I artikeln här ligger fokus helt rätt i min smak. Chefredaktören har borrat sig ned i historien bakom bilens öde och beskriver ägarfamiljens vedermödor och hittar även orsaken bakom att bilen blev kvar i änkans ägo även om körkort inte fanns. Ett ytterst smakfullt porträtt i min smak, bara en sådan sak att lägga upp alla kvarlämnade artefakter som fanns i bilen vid hämtningstillfället ger ytterligare en dimension till just det här exemplarets historia och proveniens. Det är inte utan att jag kan känna igen och dra paralleller till min farfar och farmors bilhistoria, när de som arbetskraftsinvandrade från Finland gör bilkarriär till släkten där hemmavid förtret och avundsjuka.
Ett underbart reportage och ett underbart exempel på där inte bara bilen i sig utan dess historia får stå i fokus.
Prenumerationsångest – förlänga eller inte?
Det känns lite konstigt att se att nästa förfallodag på Vi bilägarprenumerationen infaller 2025?! Men fullt medvetet från min sida. Lika bra att betala redan idag, tidningarna lär jag vilja ha till samlingen.
Längs Klarälvens strand tycks männen med röntgenblick samlas
Redan för ett par år sedan passade jag på att kort presentera den tekniske illustratör som gett mig flest insikter hur bilar sett ut under skalet. Den gången var Herbert Müdsam mål för min sammanställning. Som långläsare av Vi Bilägare så föll det sig naturligt, han är tidningens okrönte konung på den fronten. Det är inte utan att jag saknar hans tolkningar av kommande bilar eller bilderna av olika konstruktioner.
Att herr Müdsam inte är den ende det är ett faktum ställt bortom tvivel. I det dagsfärska numret av OK Förlagets tidning Klassiker (2022:10) så presenteras den samtida virtuosen Rony Lutz. Hans bana är tämligen lik Herberts, båda stammandes från Tyskland och kom till Sverige under 1960-talet. Herr Lutz bana gick via olika reprojobb i Småland och Östergötland vidare till SAAB. I sitt värv där kom han att dissekerande illustrera Wallenbergbolagets olika produkter. En mycket trevlig artikel på totalt sex sidor vilken rekommenderas varmt.
I presentationstexten så framgick att Rony Lutz skulle husera i Karlstad vilket i sig är intressant. Då med tanke på att det är en av 290 kommuner i landet, så statistiskt en chans på 290. Till saken hör att skrå-kollegan Herbert också råkar bo i Karlstad. Tanken svindlar. Att jag därtill nu råkar kommit på att båda bor på samma gata, ja vad är oddsen för det?
Jag hoppas innerligt att Klassiker kanske kan göra ännu ett besök i Karlstad, för att presentera Herbert Müdsam som varit en så stor del i illustrerandet av OK Förlagets systertidning. Vågar Jag hoppas på att chefredaktör Legelius kanske kan shanghaia bäste redaktör Calle Carlquist för ett knäck längs Klarälvens strand?