Kategori: OK

Sent skola syndaren vakna – Varför hade tidningen Riksettan Klassiker Special som tagline?

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Nej – Riksettan som tidskrift var inte okänd för mig, tvärt om. Jag var en av dess flitigare interagenter på webben. Så pass frekvent att Redaktör J Persson sände ett stiligt plns på trevligt korrespondenskort. Men det har liksom inte passat att arkivera tidningar av genren. För ens nu. Kvalitativ journalistik bör sparas till eftervärlden -Punkt!

I samband med att jag nu fått äran att fortsätta förvaltandet av en härlig komplett uppsättning, (Varmt tack Torgny!) så noterade jag taglinen Klassiker Special. Klassiker skrivet i stilen som logotypen för OK förlagets andra ”tittaibackspegeln-titel Klassiker hade.

Jag anar att det finns tankar på koppling som möjligen aldrig blev officiell? Var kanske förlagshuset inne på att göra än fler one-offs under ett paraply med ”klassiker” som sammanhållare? I samband med att jag ville säkerställa att de 36 nummer jag ärofullt fått disponera så sprang jag på lite gamla pressreleaser inför sista numret. En tämligen intressant skrivning fanns; Redaktör Persson skulle nu gå i pension. Förlagshuset hade tittat i de egna leden efter en efterträdare – det här var 2016. Det fanns möjligen två namn som skulle kunnat axla rollen skrivs det. Men att man inte lyckats frigöra dessa för att fortsätta på den framgångsrika titeln.

Lite förbluffande, möjligen kan jag tänka att två potentiella kandidater kunnat vara Calle Carlquist, som fått stänga ned Automobil men nu fått ny hemvist på Vi Bilägare. Den andre borde rimligen ha varit Claes Johansson på Klassiker Där tror jag väl möjligen den kommande SAAB-titeln även den saligt medlagda SAAB Cars Magazine där herr Johansson var Cred. Ja om inte om vore?

Att kverulera som konsument och arkivarie

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Så smått börjar insikten om att favorittidningen inte kommer komma ut i fler exemplar att få fatt i själen. Det är väl en aning förmätet att jag som trogen läsare tycker att det är ett stort frånfälle, ja snudd på oöverstigligt. Att då tänka tanken lite längre och sätta sig in i, som det nu varit för redaktionens medlemmar – upphöra med med som varit det dagliga värvet i mannaminne. Ja 19 år är väl en snudd på en generation och därmed mannaminne?

Nåväl – för egen del gäller det nu att rädda så mycket som möjligt av vad Klassiker satte på pränt till arkivet. Till den som möjligen vill påminna mig om mitt tidigare ställningstagande om att arkivet på Majks.se bara ska ha titlar med nyhetsfokus och samtid som scoop, så säger jag bara, jag vet. Men avstegen hittills har varit många. Nu gäller det att rädda kvalitativa alster till eftervärlden. Ty, mången, säkert med mig har förlitat sig på att tidningens arkiv av E-tidningar, ja de fanns ju att tillgå. Då var det inte så svårt att fortsätta prenumerera. En bortslarvad tidning var inte hela världen.

Ack den insikt och uppvaknade man fått i dessa dagar nu när kundtjänsten krediterat det man betalt och tillgången bara försvann. Ja då är det lätt att sakna kon och båset, när nu båda försvunnit i ett nafs.

Att redaktionens medlemmar fått den eminenta idén att fortsätta samlas vid mikrofonerna är en god tröst i allt elände. Så här i semestertider kan jag dessutom tänka att det finns gott om tid att förnöjsamt lyssna till parternas samtal. Men här vill jag sända ett varningens ord. I min iver att arkivera dels den gamla redaktionspodden och på samma vis även arkivera den nya podden Våra Klassiker. Ja då gick det hela över styr.

En liten ai-robot sattes upp och trålade igenom lämpliga källor. Här och nu får jag erkänna, jag tror mig ha lyssnat in på det kommande avsnittet i brott mod. Ett oförlåtligt avsteg. Liksom att tjuvkika bakom luckorna i adventskalendern. Om det är som så att jag fått mig till livs det kommande avsnittet. Ja det vet jag ju inte med säkerhet, kanske är det bara ett ’easter egg’ planterat av redaktör Legelius som villospår. Men jag säger bara ”Initiale” som indikation för framtiden.

Så var inte så nyfiken som ja, sitt lugn i båten och avnjut avsnitten i den takt de släpps 😀

Och visst – har någon en komplett uppsättning Klassiker så är jag intresserad. Just nu finns det bara 106 nummer i mitt arkiv….

 

 

Griftetal över fallna förlagstitlar

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Om förgänglighet är en faktor att ta hänsyn till så har den bomb som briserade i slutet av maj sänt chockvågor i gammelbils-Sverige. Den stilistikt ledande Klassiker avslutades med ett pennstreck utan dess like. Jag får erkänna att trots mitt stora engagemang såväl som tidningsvän men även som ägarombud i OK gav ingen direkt insyn i vad som komma skulle.

I rollen som ägarombud så fick jag bara en hint som lät bättre än fjolårets kommuniké. ”OK Förlaget ligger fortsatt under budget och påverkas av den svaga annonsmarknaden samt ökade kostnader för produktion och distribution.” Att utifrån detta kunnat ana att styrelsen skulle ta fram röjsågen för att trimma denna bonsai-träd som förlagsrörelsen i mina ögon är var låt säga magstarkt och oövervägt. Möjligen är det så att planen är att göra en planerad avveckling av hela rörelsen. Kanske med en mild förhoppning om att denna ”föryngringsbeskärning” ska ge lite livskraft kvar till det kvarvarande skottet.

Skottet i det här fallet, den enda kvarvarande titeln i form Vi bilägare med 95 levnadsår och en förhoppning om att få nå 96 möjligen? Personligen tror jag det finns en ”försvårande faktor”.  Ägarbolaget bakom förlagsrörelsen OK Ekonomisk Förening håller på att samla sig för sitt 100 års jubileum som infaller 2026.

Jag tillhör skaran som propsat på att ”vi” i OK borde låta förlaget vara en del i jubileumet och framför allt nyttja kompetensen av vad skrået journalister besitter rent av forma ett jubileumsnummer för total distribution. Ja om än i digital form för en pappersutgåva till strax under en miljon medlemmar vore miljömässigt tveksam. Speciellt med tanke på distributionen av något dylikt lär kosta multum.

Men därefter kan jag tänka mig att det är tämligen enkelt att med ännu ett pennstreck släcka ut resten av det än gång så stolta lukrativa förlaget. Det handlar då på sin höjd om tiotalet tjänster. Jag hoppas jag har fel. Det är kanske den här skärselden som behövs för att komma vidare om än i bantad formula.

I min mer privata roll som tidnings entusiast så får jag väl säga att tvivlen varit mig närvarande. Redan vid årsskiftet så tvekade jag att förlänga min prenumeration. Efter mycket velande så gjorde jag det i alla fall. Så här i efterhand helt klart ett indicium på att känslan fanns att allt inte stod helt rätt till.

Såhär med någon veckas perspektiv så har jag insett ett par saker; att förlita sig på att ha tillgång till ett digitalt arkiv tack vare att jag är prenumerant = osmart. Att dessutom vara konsument av kringprodukterna, tex poddar som riskerar att försvinna = stressande.

Sensmoral = ”den som spar- han ha” förhoppningsvis något kvar. Så jag har även nu börjat arkivera de 154 poddavsnitt som redaktionen producerade. För hur länge dem kommer finnas kvar står skrivet i stjärnorna

Om jag skulle drista mig att stämma upp i någon form av griftetal så blir det kort och gott  ”-Älskad och Saknad”.

 

Lite som att ansa sitt bonsai-träd med röjsåg

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I månadsskiftet maj-juni blev det officiellt, ’mitt’ älskade OK-förlag bantar i titelkatalogen. Från att ha producerat Klassiker, Husbil & Husvagn, Moped, Saab Cars Magazine, Volvo klassiker, en mängd specialutgåvor och Vi Bilägare. Så återstår bara Vi bilägare. För hur länge vågar jag inte sia om.

Jag ska väl inte säga att det kom som en blixt från klar himmel. Molnen har hopats länge nu.  Jag var ute redan på fjolårets stämma och försökte väcka medlemmarnas opinion i frågan om att säga att Förlaget och dess verksamhet är av stor vikt för OK Ekonomisk förening. Dessvärre utan direkt större respons eller gensvar.

Rädda en urblekt tummetott

Men att som i det här fallet friställa hälften av de anställda och skrota nichetitlarna för att rädda volymtiteln som idag mest är en blek urtvättad tummetott. Ja det lämnar mycket att önska. Men hur man skulle ha gjort istället? Ja det är frågan.

OK 100 år – dödsstöten för förlaget?

Med nedläggningen så kommer sannolikt strömhoppen från prenumeranterna, Många av oss förskottsbetalar på två år. I mitt fall förlängde jag så sent som i februari och har fått totalt två nummer av totalt tjugo. Så min fordran på förlaget är i alla fall över 1000 kronor av likvida medel. I en bransch med bristande likviditet kan sånt vara förödande. Skulle jag spekulera, OK Ekonomisk Förening firar 100 år under 2026. Det vore bra nesligt att få lägga ned hela förlagsrörelsen lagom till bemärkelseåret. Jag kan tänka mig att det är lättare att stoppa blodflödet och möjligen hålla verksamheten flytande med ett koncernbidrag eller uppdragsproduktion av redaktionellt material  för 2026. Kostymen har bevisligen krympt men frågan är hur illa likviditetstappet blir när många likt mig ber om återbetalning.

Mina tankar går till oss läsare av dessa nichetitlar, det är en sorgens dag! Ja kanske rent av borde det proklameras en hel vecka av landssorg?, Ja minst två dagar, nationaldagen kan vi väl få fira?

PS – om suget efter Klassikers redaktion och dess alster blir olidlig – så tipsar jag om att gänget planerar att sammanstråla emellanåt. Följ Vara_klassiker på instagram eller leta upp dem `Våra klassiker´ på närmaste poddkälla, till exempel på spotify

 

 

När hösten kommer och tiden gått för fort…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det är inte utan att vintertidsomställningen för några dagar sedan, deklamerar att hösten verkligen är här. Hösten är för övrigt den tid på året då jag förlänger mina prenumerationer på biltidningar att samla på.

Möjligen känns det hela extra ominöst och ödesmättat när så många mörka saker samlar sig till den perfekta stormen.

Inte nog med det tråkiga vädret, den mörka uppsynen utanför fönstret, då sammanfaller med den glåmighet som tidningsbranschen alltjämt plågas av. Personligen vurmar jag lite extra för publikationerna som OK förlaget har i sitt stall. Det är inte utan att det känns som såväl Vi Bilägares som Klassikers skribenter är en del i vardagen.

Jag har även äran att vara vald som Ägarombud i OK Ekonomisk Förening. Ett ärofyllt uppdrag, om än där jag är en udda fågel som årligen pratar vikten av att förlaget får fortsatta förutsättningar att verka trots höjda omkostnader men framför allt vikande intäkter. Jag är inne på min andra mandatperiod men jag noterar ett illavarslande mönster i bulletinerna som kommer från styrelsen. Synnerligen lugubert ter sig skrivningarna om fortsatta utmaningar och vikande intäkter. Om det var det första gången dem torgfördes vore jag lugnare. Men när dem är med för andra året i rad anar man ett mönster. Eller mönster och mönster, man anar att det kan komma jobbiga besked i framtiden.

Som inte det vore nog så börjar nu samtalen mellan oss ägarombud antyda att flera av oss ägarombud nu valt att inte ha automatisk förlängning av prenumerationerna.

Det inte är någon större sak att inte ha valt att aktivera automatisk förnyelse. Men som indikator på vart hän det barkar kan vara ett lackmuspapper i alla fall. Som den nyfikne jag är jag är beslöt jag att forska lite . Ett mail till någon i förlagssvängen kammade noll. ”-Inget man följde upp.”
tjänsteleverantören replik. ”Jodå det erbjuds och är en del i uppföljningsverktyget”
Koncernchefen har valt att inte svara.

Om jag väljer att förlänga prenumerationerna? Juryn är ute för överläggning… Möjligt men inte troligt att det blir 24-månaders alternativet direkt.

Fortsättning lär följa

 

Om att verka utan att synas

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Esilstunas stolthet Kent så vackert sjöng ”att synas utan att verka” i låten Socker från typ 2002. I mitt fall tror jag mig själv göra tvärt om. Speciellt i hänseende till vad som når dig som konsument av den här bloggen. I ärlighetens namn så finns det bara den här bloggen så har vi det klarlagt.

Veckan som gått har haft fokus på just att ”ha verkstad” kontra att snacka upp insatserna i den samma. Trikålåren fick besöka Carspect med förhoppningen att det skulle vara årets ända besök. Tji fick jag, hemläxa med tre poster och önskemål om bot och bättring. Jag ska inte säga att jag direkt ser fram emot att byta fjädrarna fram. Så här sitter jag och funderar på om det är värt att ställa på bilen och ta en tur till Malmby bilskrot som tydligen betalar 3000 kr för en bil som körs dit för egen maskin.

Veckans andra stora begivenhet var att vara delegat och ägarombud på OK’s stämma i huvudstaden. Även det ett trevligt avbrott i den allmänna verksamheten som jobbet på Regionen väl är. Till nämnda stämma så hade jag otroligt nog sänt in en motion om OK Förlaget och dess verksamhet. Nu kom dock inte den upp till behandling. Beredande styrelse ansåg att det inte låg på denna stämma att sätta agendan i ett delägt bolag. Så här i efterhand så är jag lite kluven inför ett sånt ställningstagande.

När man ändå har chansen att vara ute och legitimt sne’segla med bil så passade jag på att göra en avstickare. Just med förhoppningen att kanske få en skymt av en Londontaxi. Det hela kom på skam, på pluskontot finns att jag fick bevista en av alla de platser som skyltas från allfarvägen till storstan.

Med vårsol i blick och fem års fokus i sinnet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….