Vårsolen skänker hopp om att ljusnade tider hägrar. Kanske inte direkt samhällsmässigt men väl ute i naturen i stort.

Den som följt denna bloggares alster över tid må kanske redan känna till att mycket fokus lagts på vad framtiden har att bjuda på.

Senaste tiden har mycket fokus lagts på papperstidningarnas väl och ve. Som regionombud i OK så faller det sig väl naturligt att snegla lite på förlagets verksamhet och de kommunicerade utmaningar man står inför. Ja de annalkande utmaningarna i branschen ser inte ut att enkelt övervinnas. Stigande produktionskostnader, minskad konkurrens kring utdelning, vikande upplagesiffror för det pappersburna och slutligen den växande konkurrensen på de digitala plattformarna.

På samma sätt har motsvarande skärseld prövat mina tankar om mitt älskade Riksförbund M Sverige (fd Motormännen). Även om den teoretiska rabatt man kan få via förbundet avtal med Preem, hela 50 öre litern, är synnerligen attraktiv så känns det som det känns allt mindre attraktivt. Jag vill understryka att jag inte är på väg att säga upp något medlemskap. Men det är inte längre lika solklart att det är det första jag betalar in.

I båda fallen så känns det som verksamheterna är ur takt med tiden. Utsikterna att vara medlem i respektive är en sak. Utsikterna att vara ENGAGERAD medlem helt andra. Det som möjligen talar för den första av dem är att det alltjämt finns en struktur med val och förening på lokal nivå. För den senare som inte har samma medlemsstruktur eller fotfolk att hålla liv i representationen. I gengäld känns möjligheterna att verka de spegelvända. I OK finns det lokala engagemanget men det finns liten eller tynande möjlighet att göra något. I M Sverige finns resurserna och friheten att göra något men inte strukturen för att lyckas göra något.

Utan att nu göra någon politisk jämförelse eller värdering så har i alla fall jag försökt att göra någon form av analys om var jag skulle tro att respektive organisation kommer befinna sig om 1825 dagar. Att ta ordet femårsplan i min lite mer borgerliga mun känns ekivokt så ”1825-dagars plan” får det bli.

Nu ska jag väl inte föregripa vad mitt spånande emanerat i. Respektive organ har fått mina tankevurpor för moget övervägande. Solklart är att jag som så ofta – har en fäbless det som är på utgående och transformerande. Exakt vad denna metamorfos kommer resultera i, ska jag låta vara osagt, men helt klart är att klockan är kvart i tolv för båda formerna av engagemang som jag ser det.

Om jag skulle sticka hakan rejält så blir mitt slutord – gå gärna med eller skaffa en prenumeration, men välj helst ett alternativ med digital leverans –  för det är ingen som går plus i verksamheter som fortfarande kommunicerar på papper….