Om våndan av att dekorera

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen “bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

Frukostklubben sammanträdde

I arla morgonstund är trafiken gles, i synnerhet en söndagmorgon mitt i semestertider.

En av hållpunkterna för året var att frekventera ett av tidningen Klassikers event som anordnas lite varstans i mellan-Sverige numera. Under devisen Frukostklubben träffas man i ottan för att dricka kaffe och sparka däck. Det närmaste eventet är i Norrköping så i arla morgonstund så ringde klockan 04.48 för att stiga upp denna söndag morgon. Ankomst i Norrping kl 07.04.

Jag får nog tillstå att det här med träffar arrangerade av en märkesklubb som är tänkta att vara “opolitiska” är en svår nöt att knäcka. Kärnan utgörs ju alltid av arrangerande förening och då blir det ju lite jävigt i min smak. Om jag skulle önska något så får gärna Träffpunkt X0-konceptet som Klassiker tidigare haft som sin devis göra en återkomst. Det är lite för eklektiskt för min del när en ZAZ från Lettland ska samsas med en flång ny 911 upplandat med diverse annat för att vara intressant. Men Roffe har nu varit med, om än bara för en stund.

dotting the i’s and crosses the t’s

Att ett projekt må sa flera faser av olika typer av fröjdefulla moment det står ju klart. Vem minns inte första gången man lyckats starta upp något? Eller kanske första provkörningen efter den där efterlängtade eller välbehövliga fixen osv.

I mitt fall är jag nog lite mer av den där typen som gillar att fixa de där sista småsakerna för att kunna bocka av ett gott skick. lite som britterna skulle säga dot the i’s and cross the t’s. Alltså att verkligen se till att allt är som man tänkt/från fabrik/original eller vad man nu besitter för preferenser för just sitt projekt.

I mitt fall är jag svag för originalutförande, ja helst ned på den nivån att rätt typ av skruv ska vara på rätt plats. I fallet med Roffe så återstår det att göra lite service, inte för att motoroljan skulle snurrat allt för många varv i motorns cirkulation. Nej mer för att jag gärna slår i olja så jag i alla fall vet att den bytts, när det var och med vilken kvalisort och beskaffenhet bilen bjudits. Helst bör ju då även oljefiltret ersättas med helst ett originalfilter, men i brist av det kanske ett filter från någon erkänt etablerat och namngivet fabrikat.

För att inte trampa någon filterguru på tårna så säger jag som så att mina bilar får Mahle/Knecht medan hustruns Mann. Just i Roffes fall har jag råkat springa på lite originalfilter så här blir det fulla bockar på originalskicket.

Var sak har sin tid dock. Den gångna helgen fick Uncle Ben årets service med filterbyte för olja såväl luftfilter och kupe-dito. Dessutom bytte jag alla tändspolar och stift efter fjolårets haveri på en av spolarna.

 

Nygamla insikter från att skuva gamla nybilar…

Inget är så trevligt son när saker sitter där dem ska, speciellt på bilar på från 1990-talets senare hälft och framåt.

Redan för typ två år sedan så kom jag till insikten om att nyare gammelbilar har en tendens att falla isär. Indirekt då för att någon tidigare part varit framme och skruvat och inte fått ihop allt som det var från början. Patienten Roffe är nog inte allt för sönderskruvad, men väl så har mycket lossnat för det vibrerat loss. Nu senast ett par udda plastclips som ska hålla fast luftstyrningen till kylaren.

Visst det kan tyckas som en skitsak och jag minns att äldre konstruktioner ofta hade bättre, mer återanvändningsbara fästelement. Nu tillhör väl Fordar från 1990-talets slut inte gräddan av konstruktionsmässiga högvattenmärken. Dock känns det viktigt för bilens fortsatta existens att jag lyckas få lite bättre fason på Roffe. Just nu står ju skicket och väger mellan skroten, en slit och släng-bil eller möjligen blivande samlarbil.

Få saker verkar vara dokumenterade som just vilka plastclips som hör till vad. I viss mån förståeligt när detaljerna ofta är så pass små att gjutmärkning med artikelnummer oftast bara är att glömma. Jakten på vilken variant som jag behöver går vidare. Jag har hittat en firma i England som kanske kan leverera. Jag har för säkerhets skull även kontaktat en stor tillverkare i Asien för att få en produktkatalog för framtiden. Kanske en ny spinn-off i sikte, kränga plastclips till bilar vore något?

Men bara för att den inte startar…

Exakt hur bra och attraktivt något är bestäms ju inte alltid av så värst strikta bedömningskriterier.

Ett lysande exempel införlivades i helgen. Ja du som läst mina texter vet nog om den ostartande Escorten. Inlägget kom ut tidigare i veckan och återfinns här.

Det bar sig nu inte bättre än att just det faktum att jag misslyckades med att få igång bilen. Något som tycks ha triggat en än större köpimpuls. Det blir ju liksom en sport att förstå varför den inte vill starta.

Just det faktum att den inte gick att starta gav ju visst förhandlingsutrymme. Prisbilden gick att justera ned såpass att ett byte av bränslepump bör motsvara i rabatten.

Nu återstår mer av det praktiska. Hur i hela friden ska jag se till att nämnda vagn lyckas byta sida av staden? Offerter är under inhämtande…

Ännu en Ford som inte gillar mig

Som den som råkat följa mitt orerande över tid möjligen noterat – Fordar och jag är inte så kompatibla.

Det mest slående exemplet må vara saligt insomnade P(j)uck, den fullspecade Fiestan i härligt lila som dog redan på vägen hem från lärdomsstaden i öster. Ett förbisett faktum att olja kräves från min sida – till min ursäkt vill jag nog hävda att man hinner inte allt på den dryga timme jag ägt bilen.

Den andra var en urtvättad Mondeo i väloxiderad röd kulör. Här höll det mesta ihop men nerven av att sammanbrottet stod på tur var ständigt närvarande. Jaja en och annan fönsterhiss får man väl acceptera att de säger upp sig – lagom som regnet är i annalkande.

Om det möjligen är någon Ford som varit lätt kompatibel med mig i stort, med ryggen undantagen så är Flexitauren Rex det troliga exemplet. Här var det möjligen ledan och tristessen som var faktorn som fick bägaren att rinna över.

Den trötta men inte enda felande länken

Till listan får jag idag lägga en svart Escort. Såld under devisen i behov av nytt batteri. Sanningsenligt så ja batteriet var sopslut. men trots nytt sådant så snurrande motorn utan att tända. En halvtimme senare och jag kastade in handduken. Så av Forrrden bidde det intet.