Det är inte utan att jag förvånas över tt så många härliga Saabar verkar ha slagit rot i ett industriområde innan för Karoliska. Ska man tolka in något i närheten till Solna Kyrkogård i saken?
Kategori: Saabskt
Lika klart som korvspad så blev det en grupp även för SAAB, läs gärna mitt inlägg från 2007 – Griffin en SAAB modell grövre för att få lite klarhet i ambivalensen som rått inför mitt innehav av SAAB
Där drivans blommor smälta ned och dö
Om ägaren till denna kulturvagn möjligen har en längtat till landet, ska jag låta vara osagt. Men ”landet” borde i alla fall sända en tacksamhetens tanke till ägaren. Som just har den goda smaken att hålla fast vid en så härlig SAAB.
Såhär i dagar av utmanande drivmedelspriser så känns det väldigt befriande att få spåna utifrån bilar i trafikvimlet. Det blir ju så otroligt mycket billigare att torrsimma utifrån vad som fastnar på näthinnan.
En liten glutt i bilregistret ger en viss vägledning om fordonets väl och ve. I praktiken skulle jag anta att det handlar om en bil som herren i huset kvitterade ut några månader innan millennieskiftet. Bilen, med en tidigare ägare och då dryga året gammal. Nära sju år senare registreras vagnen på en kvinna på samma adress och efternamn.
Mätarställningen, så här snart 24 år efter tillkomsten på Stallbackafabriken, har inte ännu passerat 10000-strecket. Körsträckan enligt statistiken säger 95 mil om året de senaste 7-8 åren. Ska vi chansa på att lejonparten av de snart 10000 milen lades till handlingarna långt innan damen i fråga tog över nycklarna?
Ett sant nöje att få beskåda en härligt flaggblå i senvinterns strålande sol. Hatten av för ägarens kulturgärning!
Allt på grund av den där häcken…
Vi hade lagom kommit hem från en vecka i stora storstan. Stämningen var som alltid efter en veckas semester lätt lyrisk, ja snudd på euforisk. Precis som så ofta, lagom hemkommen efter en bortavaro så var kylen lika tom som reskassan. Snudd på brådstörtat var det där tvivelaktiga nöjet att behöva frekventera Maxi-baronens matlada ett faktum.
Nära på lika tveksamt på nöjesfronten var korsandet av staden Ö från kant till kant påbjudet. Och just där någonstans så föddes tvivlet och frustrationen, just på grund av den där häcken…
Just häckens form, eller rättare sagt mest höjd, vållade problemet. För det blev just ett problem i flera timmar, eller dygn om man nu ska vara sådan.
Som du kanske förstår, problemet bestod i att jag inte kunde se bilen i fråga bakom häcken. Och eftersom det var månadsskifte i dagarna så föddes givetvis tvivlet. Hade den roliga Saaben fått gå till de sällare jaktmarkerna?!
Idag vet jag bättre, häcken har växt så bilen inte syntes från färdvägen…
Längs huvudstreetan i Öret så vilar en Aero och i S-byn slumrar en Super5:a
Någontstans i stadsvimlet så ligger en SAAB Aero och väntar… Och väntar… ja väntan har pågått sedan 2012. Den exakta historien om, och varför den nu är i detta stadium av limbo känner jag inte till. Men mina frågor hopar sig i den nyfikna själ som undertecknad är.
Ett par rediga stenkast öster ut, så slumrar en R5:a. Skicket är väl, låt säga, patinerat. Det suger i tvättar-tarmen, ska tillstås förstås.
När minnespusslets bitar faller på plats
Härförleden hade jag vägarna förbi i grannskapet till föräldrahemmet lite längre upp i gnällbältets tätskogsområden. Även om jag är där regelbundet så är det väl inte var dag som man gör en exkursion runt om i kvarteren. Plötsligt föll allt på plats – precis som jag mindes det, där stod den mörkröda 900’an precis som den gjort sedan 1988! Även om huset verkade ha bytt kulör så har de i alla fall haft den goda smaken att låta bilen vara kvar.
Kanske är det just sånt här som verkligen fascinerar mig, människor som faktiskt hållit kvar vid det val man gjort och allt vad det innebär….
En underbar tidsmarkör!
SAAB-infuensan grasserar igen
Jag tror aldrig att jag haft bara en massa bilar av ett och samma märke vilket jag har nu. Visst jag har ibland bara haft EN bil och då blir det ju automatiskt ett 100% innehav av ett och samma fabrikat men att bara ha SAAB:ar det känns lite suspekt. Men klart rätt ska vara rätt i våras ägde jag både Nicotin och den Solgröna skönheten och då var det ju 100 % SAAB iaf i några veckor.
Varför då detta svammel, jo för att jag har så gott som skaffat ÄNNU en SAAB! Alltså, om affären verkligen går i lås så blir det 3 x SAAB var och en från sitt decennium….
Uppdatering i ärendet kommer om allt bär sig framåt Söndag… Så Stay Tuned
Nu åter SAAB-sjuk
Familjens samlade SAAB-flotta en 9-5 Griffin framför min nya SAAB 90 anno 1987! nummer 166 av 900 87:or! Följ återställandet till GubbSAAB från Tonsårs Klisterprincessa på https://galleriet.niskakoski.net/#collection/3
Årsskifte = skiftbyte?
Ja snart står 2009 där och hägrar på just det där magiska sättet som ett nytt bilår bara kan finnas där och jäcka ens fantasi.
För vår del så går årsskiftet i förändringens tecken, på gårdarna står nu tre väldigt olika karaktärer och surar;
Den gröne utböligen – tillika den ende framhjulsdrivne – allas vår Robin – SAAB 9-5 Griffin V6 t 3.0 anno en tvåa följt av tre nollor. En Sungreen beautie som verkligen visar varför GM pumpat in 25 miljarder i en totalt dödsdömd bilfabrik. Ypperlig men ändå vettig.
Den Sobra Fau-achten eller Vinkel-åttan. En Bayrare som visar varför 8 cylindrar är fler än 6. Jag kan inte annat än förundras hur en 286 hästars V8 från 1994 med Förlängd kaross kan göra jobbet billigare bättre än 200 halvsvenska turbostressade v6-hästar gör? BMW 740 iAL är verkligen en underbar bil även om jag inte helt kan slå mig till ro med det hela, är det monde lite för Konservativt och Brackigt?
Den felvända Maronne – ack så älskad med ändå lite, lite väl 80′ på nått sätt. Jag formligen frossar i Wilsgaards kantighet och på nått sätt folkhemsromantik blandad med tydliga flirtar till 80, Dallas och lite sunt förnuft. Men det är inte så mycket plats för huvudet, stolarna är bra men inte perfekta och visst skulle det kännas roligt med nått som syntes lite mer?
Så nu pågår lite städning och rätning i ledet, någon måste bort och annonserna finns snart ute på blocket…