Där drivans blommor smälta ned och dö

Om ägaren till denna kulturvagn möjligen har en längtat till landet, ska jag låta vara osagt. Men ”landet” borde i alla fall sända en tacksamhetens tanke till ägaren. Som just har den goda smaken att hålla fast vid en så härlig SAAB.

Såhär i dagar av utmanande drivmedelspriser så känns det väldigt befriande att få spåna utifrån bilar i trafikvimlet. Det blir ju så otroligt mycket billigare att torrsimma utifrån vad som fastnar på näthinnan.

En liten glutt i bilregistret ger en viss vägledning om fordonets väl och ve. I praktiken skulle jag anta att det handlar om en bil som herren i huset kvitterade ut några månader innan millennieskiftet. Bilen, med en tidigare ägare och då dryga året gammal. Nära sju år senare registreras vagnen på en kvinna på samma adress och efternamn.

Mätarställningen, så här snart 24 år efter tillkomsten på Stallbackafabriken, har inte ännu passerat 10000-strecket. Körsträckan enligt statistiken säger 95 mil om året de senaste 7-8 åren. Ska vi chansa på att lejonparten av de snart 10000 milen lades till handlingarna långt innan damen i fråga tog över nycklarna?

Ett sant nöje att få beskåda en härligt flaggblå i senvinterns strålande sol. Hatten av för ägarens kulturgärning!

Ett svar på ”Där drivans blommor smälta ned och dö”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.