Kategori: TeknikensVärld

Lite som ”singlar med nivå”…

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Egentligen så är jag ofta tämligen ”easy going” vad det gäller konsumtionen av media. Det finns vissa ”go to” spår som ofta faller mig på läppen. Det är nog ingen hemlighet att tidningen Klassiker legat mig varmt och hjärtat. OK Förlagets styvmoderliga behandling av detta ess i titelkatalogen har inte stärkt renommén för varumärket ”OK” hos den breda massan.

Just det där med att vara ’easy going’ innebär ibland att det lite slentrianmässigt konsumeras vadhelst som ”hamnar på tallriken” signerat kreatörerna i fråga. En sommardag i början av 1990-talet  så sprang jag på ”den store” chefredaktören Åka Borglund hemma i Nora. Åke hade uppnått pensionsåldern och lämnat Teknikens Värld något år tidigare. Den här gången var missionen att skriva en artikel om att åka veteranbil och sova över ute i bygderna. Tänk lite som den brittiska Bed & Breakfast traditionen men den här ett decennium innan det var ett fenomen även här. Mötet finns dokumenterat i text, artikeln kom att publiceras i tidningen Motor 1992

Givetvis var jag nyfiken på Cred’s tankar om ett och annat och jag lovordade Teknikens Värld. En tidning jag där och då prenumererade på, så inget lismande inställsamt, utan ja var Konsument. Jag minns svaret jag fick, för det var mer i stil med ”-ja det senaste numret var ok, men….” Följt av en uppräkning av redaktionella och layoutmässiga synpunkter, just då kopplat till senaste utgåvan. Insikten kom fort att det är på en helt annan nivå man rör sig i det skapande ledet. Jag som läsare tittade väl lite mer på de stora dragen. Möjligen om man tyckte att ledarskribentens allmänna tankar tangerade ens egna åskådningar. Eller om dem gick på tvärs med dem samma.

Möjligen har jag nu såhär 35 år, 14000 biltidningar och ett ohemult antal timmar av poddar och videor berikad kommit till en liknande nivå av skärskådning. Jag kan komma på mig själv att stundom fundera på om det varit värt att offra x minuter på att titta på någon Youtubers som för 541:a gången rapar upp allmänna plattityder. Eller om tidning Motors senaste nummer inte bara sidmässigt även var innehållsmässigt lite obalanserat – och dessutom häftad var det allt. Undra om det är tanken att äntligen gå från Limbundna ryggar?

Nu är det inte bara det som tenderar till att ge feeling av lågvatten-märken som triggar reflektioner. Nej minst lika ofta fastnar Wow-känslan, nu senast i dag när den forna redaktionskvartetten bakom insomnade Klassiker samlades i poddstudion för att verbalt generera avsnitt 24 av podden Våra_Klassiker.
Ett härligt grepp av konstellationen att väva in sponsormeddelandet som förhoppningsvis gav lite intäkter till gänget. Det känns helt ok med reklamen för KVD eftersom den känns relevant. Motsvarande reklam som poddplattformen väver in känns bara påklistrad och mall placé, Vet inte varför alla algoritmer tror att mitt hushåll är kunder av Pampers blöjor. Hade det istället varit inkontinensskydd så hade det väl varit ett sätt att kratta manegen för ett kommande behov. om 10-15 år typ?

En annan gång så ska jag spinna vidare på det där med Bilauktioner och Kvarndammens Bilauktioner som det hette i begynnelsen. Jag var en av de tidiga köparna på nätet när det begav sig och internetbud fick läggas till protokollföraren innan auktionen började.

 

 

 

 

Lite som lokalmästerskap i kontrafaktiska hårklyverier

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

jag ska på intet vis säga att jag är den mest lämpade att ha visionerna om vägar ur det som idag kallas för förlagskrisen. Eller magasin-krisen, eller papperstidningens dito.

Men jag är konsument av papperstidningar. Skulle jag våga räkna, vilket man helst inte bör göra, så lägger jag väl i alla fall 500 kronor i månaden för mina pågående prenumerationer. Eller ska väl rätta mig själv. fram tills i månadsskiftet gjorde jag det. Vi pappers-nördar har nog alltjämt den egenheten att vi gillar något att hålla i. Men det är inte lätt att vara ”pappernisse” idag. Att tidningar upphör är väl den ultimata eller möjligen terminala ödet. Och just det fick mig att fundera.

Att nu klassiker försvann med sina syskon i form av Moped, Saab Cars magazine och alla märkesspecialare var hårt. Just dessa var speciella, Att förlaget även lät Husvagn/Husbil bita i gräset samtidigt rör mig inte lika mycket. Den ligger bortom vad jag lägger min tankemöda på till vardags. Men åter till de tidigare titlarna.

Identifiera vad som inte fungerar

Vi rundar tillbaka till hur det var för Klassiker. Som betalande prenumerant så fick jag tidningen hem i brevlådan.
-Fine, hade det varit om den kom innan utgivningdagen. Dessvärre så har de olika ”brevutdelarna” satt i system att vänta till det som står på omslaget som riktmärke eller möjligen ambitionsnivå.  Så som prenumerant fick jag den senare än lösnummerköparen. För att inte tala om hur mycket senare än den om läst via Readly. Även om Webbversionen ingår i prenumerationen så var även den mer saktmodig än hos ”konkurrerande” Readly. Eftersom ”utdelarna” satt i system att vara sena var och varannan gång så lade jag otal reklamationer, jag vågar inte tänka på hur mycket merarbete och portokostnader det resulterade för förlaget.

Så min grundtes vore att den som faktiskt lovat dyrt och heligt att man vill läsa tidningen och förskottsbetalt den samme – oftast 24 månader i förväg. Dessa borde väl vara prio? Varför kunde man inte ha sett till att ”vi” fick den digitala varianten först av alla, gärna innan ”friåkarna” på Readly. För transparens skull ska jag säga att jag har Readly och gillar tjänsten. Som nummer två, majoriteten av nummer var inplastade, så varför inte sätta att utdelningsdatum på plastomslaget gärna innan den landat i tidningskioskens hyllor och på nätet? Här hade man enkelt kunnat ge ”mervärde” och leveranskvalité. Se för guds skull till att att jag känner mig prioriterad kund.

Problemet Teknikens Värld;

Jag nämnde att det blivit förändringar sista månaden. Det var inte bara Klassiker som nu slutar komma. Även Teknikens Värld får tacka för sig. Här insåg jag att förlaget lagt om mig till tillsvidare prenumeration, -Fine om priset varit i paritet med lösnummer och inte en saltad faktureringsavgift som utgör 14-15 procent därtill kommit som lök på laxen. Så i praktiken så var varje nummer 13 kronor dyrare än i butik! Vafan får jag för min pengar. Samma problem här, tidningen kom tidigare i tidningshyllan än brevlådan?! Så varför betala extra för att få något senare än övriga? Så samma sak här, bara att avsluta prenumerationen och se om det finns incitament att fortsätta. Jag läser inte tidningen slaviskt, till skillnad från tex Klassiker. Så här är det bara att jaga lösnummer till arkivet – på sikt.

Så free-tip onsdag till dig som jobbar på något tidningsförlag.Se till att ge prenumerantera lite mervärde. Så vida du nu inte bara kränger lösnummer. Men vi är väl inte i forna kvällstidningsbranschen?

 

killing your darlings – att rensa dubbletter i arkivet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Det bär mig emot att faktiskt kasta tidningar. Det känns alltid lite vemodigt att gallra ut de där kartongerna som stått. Att dem fått stå har väl varit av någon tanke att det borde finnas ett hem även för dem. Visst vissa titlar är enklare att gallra. Här är tråkligt nog Teknikens Värld i egen strykklass. Inte för att jag inte uppskattar tidningen. Nej till protokollet vill jag föra att det var tack vare(?) en donerad uppsättning TV samlandet kom igång igen. Nej problemet är snarast att tidningen har varit den mest spridda av magasin* så tillgången är säkrad. Det går oftast 13 på dussinet och utbudet är oändligt. Ja minnesgoda minns säkert att jag redan förra året hystade iväg några hundra kilo i återvinningen.

Men här någonstans börjar det smärtsamma i form av att inse att även Motor och Vi bilägare, som ofta är mer svårfunna, ligger på tur. Utsikterna att någon skulle visa intresse för Motor från 1990-talet känns låg. Det är ju knappt någon som visar intresse ens för de svårfunna årgångarna från 1950-talet. På samma vis hänger Vi Bilägare på gärdesgården så att säga. Här tror jag jag det är snudd på komplett från tidigt 1970-tal och i den härligt låga papperskvalitéerna som dagstidningspressen gjort sig känd för.

Så det är väl bara att komma sig för och faktiskt ta dör på hjärtebarnen?

*Teknikens världs upplaga har oftast legat i topp upplagemässigt. Men Vi Bilägare var i samband med nylanseringen 1964 betydligt större. Men här skiljer jag på Magasin på bra papper och som i Vi Bilägares fall Tabloid på dagstidningspapper.

Att få arkivera färdigt…?!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Den gode skriftställaren Kjell-Albin Abrahamsson präntade ned en bok i den senare delen av utgivningen. ja kanske rent av den sista han hann med. Titeln verket bar var, ”Låt mig få städa klart”. Jag tror inte att vi har så många likheter utöver tanken på att få bli klar med sitt värv. Kjell Albin brann för att få avslöja kommunismens illgärningar. Jag brinner mer för att få katalogisera Motorisering av nationen Sverige. Ja sett på så sätt kanske även det ett illdåd om man fråga en och annan.

Att jag nått en viss volym i arkvibildningen säger siffran 13 300. ”Nuffran” berättar hur många omslag jag scannat in och lagt i kronologisk ordning efter titel, årtal och nummer. Det är en och annan pappersbit inser även jag.

Nu växer inte volymerna på samma vis som förr om åren. Naturligt är det, då ”kolonnerna” i samlingen såsom Teknikens värld, Vi Bilägare och Motor i någon mån får anses kompletta om än med fåtalet gluggar.

Jo det finns såna än i dag, sist jag kollade var det nog ett 60-tal nummer av tidningen Motor som saknades, men det är på ett bestånd av typ 2300 nummer, Samma sak så är det glest bland Teknikens Värld från 2020-talet. Snabbt höftat så är det säkert ett 40-tal nummer jag borde lägga manken till att samla in för att få det komplett.

Nej nu råder fokus på att bredda med fler titlar. Vad sägs om Motor-Life där det är lätt att få en komplett utgivning med ett nummer! Det fyller ju inte på räknesnurran på omslag med vidare värst. Men samtidigt så ger det ju ännu en komplett titel att lägga till handlingarna. Frågan är väl vad som är värt mest? Eller rättare sagt – vad borde rankas högre?

Att det nu handlar om nyanser och att lappa i gluggarna är lätt att komma fram till. Och det roliga i att bygga nya sammanställningar. Sommaren projekt var exempelvis bilkataloger har blivit ett nytt nöje. I hyllorna finns de titlar som givits ut sedan 1960-talet med årgångssammanställningar över bilutbudet. Det blev tydligen närmare 180 stycken som finns i samlingen. Insikten om att jag även borde samla in alla 130 numren av Bilfakta från Jan Ullén och Autograph är ju en ny smärtsam insikt att beta av under vintern…. Men allt som kan läggas i kronologisk ordning föder i viss mån någon form av sinnesfrid. Ja hittills har jag nog lyckats lägga vantarna på något trettiotal.

När jag härom veckan fick frågan vad jag är för typ av katalogiserade arkivarie så kom jag direkt att tänka på bilden nedan som exempel. För har man väl kommit till insikt om att boken ”Allt om bilen” gavs ut i två upplagor och två tryckningar ja då får man minsann skaffa alla fyra, första utgåvans två tryckningar 1976:1 och 1976:2 samt andra utgåvan  med tryckår 1979 respektive 1980. Sen bör man ju ha originalet på engelska som referens 🙂

Arkiv-Sverige levererar

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

När jag för någon tid sedan återföll i arkivskåderi så emanerade det hela i en fundering kring en skribent. Ja någon som fått chansen att göra lite sommarpraktik på husorganet Teknikens Värld sommaren 1988.

I min text om tankarna om vem skribenten är så fanns många frågor. Dessvärre var svaren desto färre. Men här kom det bästa med ett land som Sverige. I artikeln fanns en bild, på den fanns en bil med tillhörande registreringsnummer. Vad enklare än att begära ut en samtida registerhandling? Sagt och gjort. Kvarnarna fick som alltid snurra i den takt en myndighets kvarnar roterar. Och se, i dagarna ramlade ett utdrag på vem som ägde nämnda vagn där och då.

I nämnda utdrag fanns även ett personnummer och 45 minuter i telefonkö senare så gav skatteverket besked. Ja alltjämt mantalsskriven i riket. adress enligt följande. Så var saken biff. Att nämnde person dessutom hade den goda egenheten att ha ett telefonnummer med tillhörande möjlighet att smsa så var kontakt upprättad.

Exakt vad som avhandlades oss emellan låter jag vara just en sak mellan skribenten och mig. Men klart är att jag är trygg i att ha fått svar på vad som blev av eller möjligen inte blev av. Tack!

Även ett stort tack för att Sverige alltjämt har en offentlighetsprincip som gör det sökbart i sånt som varit!

35 års perspektivet

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

I helgen dök jag ned bland tidningskartongerna.

Missionen; hitta det där roliga kåseriet av den där praktikanten på Teknikens Värld

Skulle jag chansa så var det mången praktikant som fått äran att någon gång sätta sin signatur på textmassor i nämnda tidning. Utgivningen närmar sig 75 års jubileum i dagarna.

Sagt och gjort, jag lyckades ganska snart begränsa urvalet till en handfull årgångar. Principen för att nå dit. Ja enkel – jag mindes stil på layouten. Sa jag att jag råkar ha fotografiskt minne? Sedan var det tämligen enkelt. Lokalisera sista numret för var årgång och lusläs sammanfattningen över vad man skrivit om det året.

Ganska snart visade sig, 1988 fanns texten om att besiktiga en gammal Cortina. Exakt vem sagesmannen Sven-Olof Johansson möjligen är (var?) får jag låta vara osagt. I befolkningsregistret finns 535 träffar på den namnkombinationen. Jag konstaterar dock varje gång jag läser nämnda text att den
Ett; påvisar likheter med sånt jag varit med om
Två; Är flyhänt skriven och dramaturgiskt intressant
Tre; får mig att fundera på i vilket skrå författaren slutligen hamnade.

Av upphovsrätt så är jag nödd och tvungen att låta dig som läsare bli utan denna olycksaliga text. Men rekommenderar varmt att du gärna letar upp ditt eget exemplar av numret i fråga TV 1988:16

I sann återupptäcker-anda så var det lika bra att bläddra igenom resten av numret. Uppslagen till spännande saker att nysta i lät inte vänta på sig. Vad sägs om en övermotoriserad SAAB Sonett II med anknytning till Örebro.

Ett lätt dräpande svar från legenden Calle Carlqvist under vinjetten Ventilen. Föga förvånade för frågeställaren undrade något om den amerikanska cykelbil Pedicar fabricerad någon gång under oljekrisens 1970-tal.

Och sist men inte minst, de obligatoriskt läckta spionuppgifterna om någon form av fordonsutveckling bakom järnridån. Att just lätta lite på förlåten hos den polska biltillverkaren FSO får väl anses varit riskfritt, det fanns ju ingen generalagent som kunde känna sig förfördelad och rent av klaga på att tidningen slog undan marknaden för det befintliga modellutbudet.

Ärlige Leffes bilvandel

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Inte mycket tycks ha ändrats sedan Åke Borglund gjorde ett av sina tidiga inhopp som skribent i Teknikens Värld. Uppdraget lär ha varit att göra ett rep om de dubiösa bilhandlare som fanns runtom i Stockholm. Företrädesvis lokaliserade i någon fastighet som väntade att klappas i backen för att bereda framtidens stadsbyggnad. En slagning i arkivet ger vid hand att vi talar om våren 1976 – alltsammans står att ta del av på mittuppslaget i nummer fem nämnda år.

I dagarna kände jag behovet av att frekventera just ett sådant etablissemang. Denna gång i Eskilstuna. Nu vill jag gärna påpeka att det inte är ett unikt fenomen bundet till bara den staden. Utan finns i var och annan köping där industriområden inte längre enkom lyckas attrahera andra industrier i takt med omdaningen av näringslivet. Det som blir lite signifikant just där är att det blivit ett större kluster med liknande nasare av liknande skrot och korn.

Möjligen åter till redaktionssekreterare Borglunds reflektioner. Ty även för 46 år sedan så bildade denna lågprestige-handel ett eget ekosystem. Med lika mindre nogräknade verkstäder, rekonditionerings-etablissemang även om de då kallades biltvättar och en reservdelshanteringen som påminde om lånehantering mellan olika objekt och donatorer i vagnparken. Idag kanske vi skulle kallat det värdeoptimering.

Otryckbart i dag vore troligen Åkes personbeskrivningar av de handlare han mötte. Dels för att mången av dessa affärsföreståndare inte råkar vara född i landet. Men även för att detta ekosystem med lågprestige-fokus även utgör en del i ett annat Sverige än det som medelsvensson möter i finbils-handeln.

Frågan som nog var utgångspunkten för artikeln för 46 år sedan var om verksamheten hade något existensberättigande. Svaret skribenten kom fram till var att ja, det var en viktig del i att demokratisera och tillgängliggöra bilen för den bredare massan. Var och en har ett fritt val om man nu vill göra affär, men  visst ekonomi och annat kanske styr dithän.

I mitt fall hade jag ju valet att inte göra affär. Sånär som på att objektet i fråga, en lågmilad sen Skoda Felicia, fanns ju bara just där.  Turligt nog var bilen i frågande inte fullt lika attraktiv i verkligheten som på de tveksamma bilderna på nätet. Utsikten att göda detta ekosystem med en skattad månadslön kändes tveksamt. Så då var beslutet lätt –  Vänd och åk hem.

Men inte utan att jag sänder en liten tanke av tacksamhet till omständigheterna som fick mig att möta det andra bil-Sverige. Hur osminkat och oattraktivt det än må vara. För att inte nämna, känna en viss gemenskap med denne gigant bland tidningsmakarna.

Mitt Traderafynd – omnämnt i Teknikens Värld!

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

Stackars Calle C, ständigt korsas våra vägar om än på distans och i tid.

1988 firade Teknikens Värld sitt 40-års jubileum. Det hela kulminerade med ett jubileumsnummer nummer 6. Här gick redaktionen all in för att ge glimtar från sin digra utgivning. Alltsammans serverat i ett nummer på 164 limbundna sidor.

På sidan 51 sammanfattar nämnde CC hur numret kommit till. De otaliga timmarna med de tunga inbundna årgångarna i arkivet. Hur herr redaktionssekreterare Hogsten manat på trupperna och låtit dem tillbringa merparten av två veckor i syfte att vända och vrida på tidningens alster och artiklar.

I ett passus nämner skribenten även att han under fjolåret, det bör ju varit 1987, hade besökt en herre i Lindesberg som plikttroget samlat ihop gånga års utgåvor. begivit sig i sin Saab 93, till den lokala bokbindarverkstaden för att få det hela inom pärmar.

Tidningssamlingen som jag hämtade i dagarna kom just från nämnda ort och säljaren, vars far var den som samlat hade just gjort som historien förtäljer ovan.

Så, ännu en gång följer jag i Teknikens världs fotspår och plockar upp smultronen i vägrenen. Och uppenbarligen,  min tidningssamling måste ju vara världskändis nu, ja menar sidan 51 i TV 6:88 det är väl VIP?!

När avgränsningarna blivit allt viktigare

Publicerad denFörfattareVagnparksansvarige

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’40’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par ”best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..