Ärlige Leffes bilvandel

Inte mycket tycks ha ändrats sedan Åke Borglund gjorde ett av sina tidiga inhopp som skribent i Teknikens Värld. Uppdraget lär ha varit att göra ett rep om de dubiösa bilhandlare som fanns runtom i Stockholm. Företrädesvis lokaliserade i någon fastighet som väntade att klappas i backen för att bereda framtidens stadsbyggnad. En slagning i arkivet ger vid hand att vi talar om våren 1976 – alltsammans står att ta del av på mittuppslaget i nummer fem nämnda år.

I dagarna kände jag behovet av att frekventera just ett sådant etablissemang. Denna gång i Eskilstuna. Nu vill jag gärna påpeka att det inte är ett unikt fenomen bundet till bara den staden. Utan finns i var och annan köping där industriområden inte längre enkom lyckas attrahera andra industrier i takt med omdaningen av näringslivet. Det som blir lite signifikant just där är att det blivit ett större kluster med liknande nasare av liknande skrot och korn.

Möjligen åter till redaktionssekreterare Borglunds reflektioner. Ty även för 46 år sedan så bildade denna lågprestige-handel ett eget ekosystem. Med lika mindre nogräknade verkstäder, rekonditionerings-etablissemang även om de då kallades biltvättar och en reservdelshanteringen som påminde om lånehantering mellan olika objekt och donatorer i vagnparken. Idag kanske vi skulle kallat det värdeoptimering.

Otryckbart i dag vore troligen Åkes personbeskrivningar av de handlare han mötte. Dels för att mången av dessa affärsföreståndare inte råkar vara född i landet. Men även för att detta ekosystem med lågprestige-fokus även utgör en del i ett annat Sverige än det som medelsvensson möter i finbils-handeln.

Frågan som nog var utgångspunkten för artikeln för 46 år sedan var om verksamheten hade något existensberättigande. Svaret skribenten kom fram till var att ja, det var en viktig del i att demokratisera och tillgängliggöra bilen för den bredare massan. Var och en har ett fritt val om man nu vill göra affär, men  visst ekonomi och annat kanske styr dithän.

I mitt fall hade jag ju valet att inte göra affär. Sånär som på att objektet i fråga, en lågmilad sen Skoda Felicia, fanns ju bara just där.  Turligt nog var bilen i frågande inte fullt lika attraktiv i verkligheten som på de tveksamma bilderna på nätet. Utsikten att göda detta ekosystem med en skattad månadslön kändes tveksamt. Så då var beslutet lätt –  Vänd och åk hem.

Men inte utan att jag sänder en liten tanke av tacksamhet till omständigheterna som fick mig att möta det andra bil-Sverige. Hur osminkat och oattraktivt det än må vara. För att inte nämna, känna en viss gemenskap med denne gigant bland tidningsmakarna.

Mitt Traderafynd – omnämnt i Teknikens Värld!

Stackars Calle C, ständigt korsas våra vägar om än på distans och i tid.

1988 firade Teknikens Värld sitt 40-års jubileum. Det hela kulminerade med ett jubileumsnummer nummer 6. Här gick redaktionen all in för att ge glimtar från sin digra utgivning. Alltsammans serverat i ett nummer på 164 limbundna sidor.

På sidan 51 sammanfattar nämnde CC hur numret kommit till. De otaliga timmarna med de tunga inbundna årgångarna i arkivet. Hur herr redaktionssekreterare Hogsten manat på trupperna och låtit dem tillbringa merparten av två veckor i syfte att vända och vrida på tidningens alster och artiklar.

I ett passus nämner skribenten även att han under fjolåret, det bör ju varit 1987, hade besökt en herre i Lindesberg som plikttroget samlat ihop gånga års utgåvor. begivit sig i sin Saab 93, till den lokala bokbindarverkstaden för att få det hela inom pärmar.

Tidningssamlingen som jag hämtade i dagarna kom just från nämnda ort och säljaren, vars far var den som samlat hade just gjort som historien förtäljer ovan.

Så, ännu en gång följer jag i Teknikens världs fotspår och plockar upp smultronen i vägrenen. Och uppenbarligen,  min tidningssamling måste ju vara världskändis nu, ja menar sidan 51 i TV 6:88 det är väl VIP?!

När avgränsningarna blivit allt viktigare

När jag började min tidningssamlande bana hade jag bara en hållpunkt att förhålla mig till. En tämligen väldokumenterad sådan. Nämligen startåret för tidningen Teknikens Värld. Att jag säger väldokumenterad kommer sig av att nämnda publikation firade ’40’ lagom som jag dels skulle fylla 12 och dels var trogen prenumerant sedan ett par år. Som en del i detta halvsekels historia gav man ut ett specialnummer med nedslag i sin egen historik, givetvis med första numret som en av nedslagsplatserna. Så för mig fanns inget tvivel om att. 1948 startade det hela och utgivningen har varit igång sedan dess. Takten 26 nummer per år, vilket senare visade sig vara en sanning med modifikation. Ja ska man vara kalenderbitare så är dem ganska många ska tilläggas.

Men hur gör man med tidskrifter som stundom går upp i – eller möjligen bryts ur andra?

Mitt favorithuvudbry är OK Förlagets husorgan som idag heter Vi Bilägare. Men att försöka belägga utgivningslängden är inte helt enkelt. Den enkla historieskrivningen, om man ska tolka förlaget själv, är att man hållit på sedan 1930. Nu blir det dock lite mer tveksamt – OK gick samman med IC under 1963. IC hade en medlemstidning sedan 1930 som kallades BilEkonomi. I och med sammanslagningen så ’fick’ OK Förlaget tidningen BilEkonomi. 1963 ges det sista numret ut av BilEkonomi, lustigt nog har just den utgåvan inget nummer utan heter Slutnummer! Men rimligen har det nummer 12 i utgivningslängden, för jag vet om att tidningar med numreringen 1 till 11 samt ett slutnummer fanns.

För att nu inte göra det hela enkelt – tidningen Vi Bilägare gavs ut parallellt med BilEkonomi. Då som en medlemstidning för Bilägarnas Inköpsförening i Stockholm. Så det här med avgränsningar blir allt mer luddigt. Jag har sökt svaret på om Vi Bilägare tar vid redan från årsskiftet 1963/1964 men hittills har jag inte lyckats bli ägare av några tidigare nummer än 1968?! Efter att ha läst de sista numren av BilEkonomi så slås jag av att det även lär ha varit fem editioner av Vi Bilägare beroende på del av landet som de skulle sändas till. Huvaligen för att kunna samla alla editionerna….

Fallet Automobil

Det blir ju lite lättare med tidningar som numera vilar från utgivningen. Återigen så är det OK Förlaget som har varit involverade och i viss mån faktiskt ännu en gång hållit på med lite historieförvanskning. I samband med att sista utgåvan gick i tryck så hade redaktör Carlquist summerat utgivningslängden till 333 nummer. Nu bar det sig inte bättre än att när jag blev nu förvaltare av en komplett samling så var dem helt plötsligt 335 nummer. Plus att det har givits ut ett par “best-of” nummer med äldre artiklar.

Gränserna sätter ramar – det är bra för kalenderbitare som undertecknad

Att det här med att veta var begränsningarna faktiskt är underlättar för mig. Det är ju alltid trevligt att veta hur/vad/antal som jag ska leta efter. Och frågan har blivit smått aktuell nu när jag råkade på det där halvtonnet med MC-tidningar. För ska jag samla så vill jag gärna ha långa kompletta serier. Så när semesterstiltjen lagt sig här om några veckor så hoppas jag kunna räkna in och katalogisera för att se vad eller ens om jag ska vidga mina vyer till det där på två hjul…..

Mannen med röntgenblick – del 2

Minnesgoda besökare drar sig säkert till minnes att jag redan för två år sedan tog upp mannen med röntgenblicken. Min insikt om denne virtuos existens kom sig av de otaliga illustrationer som bär Herbert Müdsams signatur exempelvis i Vi Bilägare.

Ett av Herberts omtalade verk i Teknikens Värld anno 1970

I det tidigare inlägget kunde jag dock konstatera att jag min kännedom i övrigt var smått skral. Över tid så har jag nu hittat ett och annat matnyttigt. På ledarplats i Teknikens Värld nummer 2 1970 konstaterar en imponererad Olle Leino att det handlar om en blygsam mästare och nämner att det kommer en illustration i samma nummer av en Volvo 1800E som minsann tagit 100 timmar att färdigställa. I den samma texten så broderar man ut historien med att Herbert kommit till landet några år tidigare.

Illustration publicerad I Illustrerad Motor Sport #5 1965

Här hade det ju kunnat vara gott nog kunskapsmässigt. Men döm om min förvåning när jag i Illustrerad Motor Sport hittar fantastiska sportvagns illustrationer av 1930-talsvagnar på mittuppslaget signerade Müdsam och det så tidigt som #5-1965. Dessa eminenta skisser publiceras sedan regelbundet i mittuppslaget under kommande år. Ibland signerade Herbert men även andra kändisar så som Toomas Tandre – mannen som i sin tur förser väldigt många av tvåhjulingar med ny fräsch dekor via Auto Arkiv i Sunne.

Enligt en mer sentida artikel, publicerad av Vi Bilägare i #7-2000 så presenteras Müdsams värv och sätt att jobba lite mer ingående. Här framkommer en lite mer detaljerad bild över bildproduktionen och för vem som han jobbat. Jag tror mig kunna säga att Teknikens värld var uppdragsgivare åren 1970-77 och därefter tog Vi Bilägare över som stor samarbetspartner.

Ja, ett par pusselbitar till blev det i bilden av mannen med röntgenblicken.

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.