Roffe – den sympatiske patienten

Roffes och min vägar korsades i den första juni, i nådens år, 2022. Annonsen kom ut sent på kvällen den 31 maj. Men mitt meddelande till säljaren sändes i alla fall i arla morgonstund, typ kl 06.

Annnonsbeskrivning; obes, oskatt, behöver batteri. 8500-9000 mil

På sedvanligt försvårat manér så vill ju blocket att all kommunikation ska gå via deras servrar och säljaren hade valt att inte nämna något telefonnummer så det var vackert att sitta och vänta…. och vänta och osv.

Långt senare, i annonssammanhang alltså, senare samma kväll så fick jag i alla fall komma och titta på bilen. Något startförsök var det inte tal om men väl en koll hur det hela var i stort.

Den andra juni var jag på plats, beväpnad med min nya starthjälp av modell Noco GB50 för att triumfatoriskt få starta nämnda vagn. Dock kom det hela på stor skam då det inte fanns någon direkt ambition att tända till. Motorn snurrar på bra, men knappt någon hostning. Inte heller lös immobilizer-indikatorn på rätt sätt?! En halvtimmes felsökande, gick bet och jag kastade in handduken.

En groende känsla av nyfikenhet över nederlaget

Just det faktum att jag gick bet på att starta Escorten blev lite mer av ett startskott. Det handlar väl om ett visst mått av nyfikenhet över vad var det jag inte förstod. I takt med att ingen gjorde slag i saken och priset föll. Då var det inget annat än att ge ett bud.

Hur i hela friden ska jag få hem eländet?

När köpet väl var avklarat så tilltog våndan över utmaningen att flytta nämnda skrothög från ena sidan staden till den andra. Inhämtade offerter var inte fullt så roliga. Prisbilden för att köra bilen ca 4 km ja typ 2000 kr. Någon billigare, någon lite högre. Efter lite vånda fick jag inse att det fick bli ett uppdrag för kära Diesel-Doris och ett hyrt bilsläp från trailercentralen.

Denna hämtning kommer säkert gå till historien, inte för att den var komplex, eller att något tillstötte. Nej den här gången så är det snabba förloppet som helt klart är kontentan. 105 minuter från det att jag hämtade släpet till att jag återlämnade det samma. Det är personligt rekord. En anekdot finns dock med i sinnet – bilen stod i ett bostadsrättsområde. Inte mindre än tre nyfikna grannar kom fram och tackade mig för att jag såg till att Roffe flyttades… Ja nyfiket folk som har åsikter finns ju överallt.

Döda tings allmänna tillkortakommanden

Väl hemkommen så gjorde jag följande initial sammanställning över saker som inte gillade läget.

-Kopplingspedal som tar i instrumentbrädan.
-Vägrar starta även om startmotorn snurrar på bra
-Bilstereo död
-Klockan står still och cigarettändaren strömlös.
-Sopslut bilbatteri
-Blandat däckmaterial, två fabrikat på såväl sommar som vinterdäck
-Sprickor i stötfångarna – fram och bak
-Spännande missljud vid startförsök, troligen avgassystemet som slår mot något.
-Svårflyttad, troligen har bromsarna fastnat, frågan är väl på hur många hjul dock.

Listan gör ju inte att det känns allt för attraktivt att fortsätta att välvårda. Här är ju risken att den ekonomiskt lagde skulle sätta igång och gena. Listan kan ju tyckas vara lite oöverstiglig vid första anblick. Någonstans gäller det lägga upp en game plan.

Men vad är problemet?

Med en sån mixad problembild, framför allt när det gäller el-relaterade saker. Gäller det det att börja bena upp felorsaker. Escortens akilleshäl verkar vara Säkringsboxen/elcentralen. Tittar man på diverse forum så är det fler än en stackare som råkat hoppa i fel tunna. Här gäller det kolla och kolla igen. Just bränslepumpar är inte gratis. Framför allt inte de av rätt kvalitet. Här är bränsletrycket en faktor. Den större Zetec motorn ska ha 3,8 bar. Många eftermarknadsdelar levererar bara 3 bar.

För att kolla så vad som faktiskt var galet så fick jag vara lite extra observant. Reläet i elcentralen klickade uppmuntrande vid tändningsläget och slog av efter ett par sekunder. Allt för att pumpen skulle kunna leverera tryck till insprutningssystemet. Men mätte jag bränsletrycket i insprutningsrailen i motorrummet var trycket obefintligt. Inte heller kunde någon pump höras i tanken.

Här kommer det faktum att Escorten är en gammal konstruktion. Där är tankkonstruktionen en tråkig tidsindikator. Tidstypiskt nog saknas möjlighet att komma åt pumpen inifrån bilen. Här det old school som gäller och man får släppa ned tanken. Turligt nog går elledning internt i bilen och ut via en kabelgenomföring under baksätet. Här gick det att mäta fram att det var 12 v vid pumpen.

För den som följt diverse bilelektiker på youtube så ringer varningsklockorna starkt. 12 volt, javisst men klarar matningen att ge 6-8 Ah? Lika bra att koppla in något på typ 60 watt och se. Enklast är att koppla in en klassisk H4-lampa. Uppmuntrande nog, ja det lös som det skulle. Alltså är kablaget ok men något annat trasigt dvs pumpen borde vara körd. Vän av ordning skulle ni givet ha resistansmätt pumpen för att se om det fanns kontinuitet men jag chansar. Det är svårt att nå stiften via det lilla hålet i golvet, så må det bära eller brista.

Oväntad reservdelsleverantör räddar budgeten

Att den stackars Escorten lever farligt, för vad finns det för incitament att köpa kvalitetsdelar? Original bränslepump var troligtvis tillverkad av Pierburg. Dessa finns alltjämt att beställa via exempelvis Autoexperten för sådär 3415 kr idag. Biltema har en utbytespumpmotor i prisklassen 800 kr. Ja våndan över att gena ekonomiskt för att rädda kvar Escorten i livet känns svår.  Turligt nog, via att hitta Pierburgs artikelnummer så hittade jag, samma detalj via Amazons svenska sida till ett tusenlappen drygt bättre pris!

Att Amazon dessutom kunde leverera så pass snabbt som på tre dagar satte guldkant på det hela. Nu återstår den gymnastiska utmaningen att göra själva bytet.

Spänning och korrosion

Att pumpen fick rätt matning var uppmuntrande. Men hur kommer det sig att Bilstereon, klockan och cigarettändaren inte vill vara med? Nyfikenheten var stor, ja så pass stor att  säkringsboxen/Elcentralen var den naturliga nästa anhalten i felsökningsproceduren. Att någon redan varit här och rotat stod snart ganska klart. Hela centralen hängde på trekvarten och inget kändes riktigt kosher. Efter en större procedur så lyckades projekt demontering utan allt för många komplikationer. Dock fick framsätet respass eftersom det synnerligen trångt.

En massa mickel och bryt så kom jag åt kretskortet i elcentralens hjärta. Exakt hur det kommer sig att det blir fukt i en säkringsdosa ska jag låta vara osagt. Men bildbeviset för att det varit fukt är slående. “The green crusties” går inte att förbise. Så aj aj aj. Efter en massa mätande kunde jag även konstatera att det gröna monstret tagit en så pass stor tugga att minst en av genomföringarna mellan de fyra dubbelsidiga kretskorten försvunnit. Nu återstår våndan av att försöka reparera centralen jag har. eller försöka jaga rätt på en utbytes från skroten. Ford strök nämnda detalj för drygt 10 år sedan så utsikterna att hitta en NOS känns små.

Men ja får inse att mina kunskaper i att löda kretskort är små, eller om man ska vara helt ärlig obefintliga. Men samtidigt hela det här projektet är ju att försöka lära mig att tänka bil-el. Och då är det ju bra att utmana sig själv i nya professioner.

 

Att gå på pumpen – eller snarare varför gick pumpen?

När väl Amazon’s leverans ramlat in hos ombudet var det ingen idé att vila. Samma kväll var det läge för “känn på tankens bultförband. 75 % var helt ok, de sista 25 vållade en natts vånda och sömnbrist. Turligt nog så insåg jag lösningen lagom innan ögonlocken föll ihop Svetstänger är verkligen the shit för allt som roterar.

Dagen därpå var det dags, men nya uppslag och ganska snart var alltsammans nere på backen under bilen. Konstruktionen är gammalmodig och utrymmet inte helt optimalt. men via att släppa avgassystemet så fanns det helt klart möjligheter.

Inget verkar direkt trött eller ihop-rostat men det återstår att se vad bilprovningen har för tankar när bilen väl är redo för att testas.

I valet och kvalet – köpa mer delar eller reparera?

Frågan var hur man skulle ta sig an resten av Roffes tillkortakommanden. Bilstereon går att avvara men det är ju frukten av ett diagnostiserat fel. Säkringsboxen är trasig och utsikten att hitta en icke fuktskadad/oxiderad verkar tämligen hopplös. En annan väg att gå vore att lägga en ny säkrad ledning för att mata fram ström. Sagt och gjort, det fick bli en sådan matning. Om inte annat som proof of concept. Man vill verkligen kan vara säker på om det finns fler fel, innan, mer pengar plöjs ned.

Här en bild på tanktömningen  av gammal soppa och lite skräp. I övrigt verkar det som om det hel verkar ganska schysst. ingen direkt rost eller bucklor.

OKQ8-Macken tur och retur

I varje ny bil man får sätta tänderna i så är den första turen lite helig. Inte för att det att jag minns alla mina första provvarv men dem ger den första feedbacken på är det här rätt val för mig. I det här fallet så var nog behållning mixad. Ja den rörde sig för egen maskin, den stoppade sämre än trott med tanke på bromsbestyckningen. Allmänt trögtrampat och lite yxigt.

Just det där med bromsarnas tillkortakommande kändes aningen akut att adressera. Ja medar det är A och O att dels får fart på men framför allt få hejd på eländet när så behövs. Ja det är nog till och med som så att bilprovningen har granska bestämda tankar på just detta. Min förförståelse anklagade snabbt, de främre oken och hypotesen kom snart att det var glidoken som givit upp. Sedvanlig upphissning och lossande – gav itt’na på värmländska. Vidare till hjulet vänster bak – tvärstumt. Hmm, trumbromsar brukar ju aldrig vara något tekniskt raffinerat. Bara av med fettkåpan, lossa bulten och så är man inne.

Hold your horses nu är det en Ford. Teknikerkollektivet har uppfunnit en bromstrumma med inbyggt nav – det ska bara lossas från bakaxeln(!) Här blev det problem, bultar 24 år gamla, en bromsuppsättning som var tvärlåst. Haynes-manualens fina uppmaning om att peta loss gummit för inspektionsluckan och peta till automatjusteringen måste vara skriven för en helt annan bil.

Att våld föder våld var en gammal sanning från det att jag växte upp i Hem och Skola-Sveriges tassemarker. Men det enda sättet var ju att vålda isär det hela. Newton hade väl någon teori om att varje kraftyttring får motsvarande moteffekt, så ja, de där stackars bromsbackar de antog snabbt ett nytt utseende. Likaledes sprang större delen av alla montagedetaljer och gömde sig i ren panik. Att därtill en ABS-sensor slutgiltigt utgjorde den sammanhållande länken gjorde inga underverk för bildelskontot. När jag nu summerar vad nya bromsbackar, nya hjulcylindrar, monteringsdetaljer och slutligen ABS-givare kostar så undrar jag starkt om det är värt att förlänga livet på patienten.

Indirekt har jag ju redan tjänat ut vad jag skulle av stackars Roffe och dennes tillkortakommanden. Jag fick öva på att analysera el-fel och dubbelkolla min diagnos. Möjligen så kanske jag kan få ihop alltsammans, det hela faller väl på om bromsbackarna går att hitta på exempelvis Biltema. Artikeln har utgått och finns inte i stan. Charleswood skulle haft en sats kvar men den fanns inte kvar på hyllan. Nu står min förhoppning om att Linkans lagersaldo ska stämma. Inte för att det blir så jätteekonomiskt. Men det handlar väl om att testa att vara ekonomisk innan jag lägger ännu en order hos någon Fritz Müller.

När webbutiken lurar skjortan av en

Biltema måtte ha den mer överoptimistiska av webbutiker. Lagersaldon som säger, finns på hyllan. Plocktjänster som hittills bara levererat 1/3 del av mina beställningar och allmänt svårnavigerat. Det är inte konstigt att epitetet Plojtema från tidigt 2000-tal känns befogat och aktuellt än i dag. Min upprördhet just nu beror uteslutande på att den den satsen bromsbackar som skulle finnas på hyllan lös med sin frånvaro. Möjligen är det ett förlåtande faktum att det gick att lägga en beställning INNAN jag satte mig i bilen. Därmed slapp jag ödslade tid och framför allt koldioxidbeskattade dyra droppar bränsle.

Men frustrationen känns stor. Det känns som man tappar allt för mycket tid på att vänta några timmar på att få beskedet att det inte finns på hyllan. Just lagersaldo-felet borde ju vara enkelt att stämma av. Vore jag butik så skulle jag gärna hellre nolla bort sånt som står ett av i laget. I alla fall för att slippa ofoget att låta personal leta efter något som inte finns på hyllan. Men det kanske säger mer om Biltema som koncept. Det är kanske billigare att ha lågavlönad personal som springer än förhoppningsfulla och sedermera missnöjda kunder?!

Nåväl den beställningen de väl lyckades expediera löste det akuta bekymret med en hjulcylinder som var stum. Så ännu en liten hållpunkt i jakten på att om möjligt få bättre hejd på Roffe. Om ABS-sensorn överlevt står skrivet i stjärnorna. Provkörning kommer få ge vägledning någon annan gång.

Ford med vibrationer

En ständigt återkommande insikten av att skruva med stackars patienten Roffe är att det mesta sitter på tre-kvarten. Senast i dagarna kom jag till insikt om att framlamporna fladdrade i takt med gaspådraget?! En större detektivövning så fann jag att det helt saknas minst en skruv och en handfull andra som hjälpligt sitter fast i varierande grad. Det var bara den senaste av insikter om saker som inte sitter som det ska. Den första detaljen var registreringsskylten bak som redan vid hemkomst blev åtgärdat. Månde har denna Ford en viss sympati för Kicki Danielsson’s Bra Vibrationer….

Escort – det stekheta alternativet.

Turligt nog fungerar Ac’n ypperligt så är motorn bara igång så kommer kylan lika säkert som ett amen i kyrkan.

2022-07-05 Examensdags – upp till bevis?!

Allt godkänt och med blankt papper!

 

 

DelSummering projekt sommarplågan 2022 – var det värt det?

Om det var ekonomiskt en fin affär, nä när bil och reservdel i princip kostar samma pengar så är det svårt att få ihop det ur ett i ett krasst ekonomiskt perspektiv. Om det var kul att rädda en Escort? Det var i alla fall något att sysselsätta sig med. Jag tror inte att jag någonsin kommer bli en större vän av europiska ford oavsett. De amerikanska har nog bättre appeal till mitt sinne ska sägas. Jag stör mig lite på de avvägningar som märket verkar ha gjort rörande konstruktion och finish. Jag har kanske blivit bortskämd med att skruva bilar ur Volkswagen-guppens släktträd sedan tonåren. Intressant nog så kändes exempelvis Mercedes lite mer som ett trevligt alternativ om nu världen skulle få slut på bilar från Wolfsburg, Ingolstadt, Mlada Boleslav eller Crewe.

Det är de små detaljerna som gör det! – nu dags att byta pedalgummin till NOS

Sensmoral; Hitta bra objekt och fortsätt vårda!

Om Roffe möjligen är frukten av en viktig insikt så är den möjligen. Hitta ett bra objekt som ryms i budgeten, helst oavsett vad som oförutsett månde komma. I fallet Roffe så balanserar det hela nog på en skör tråd. Rent ärligt så lär det vara svårt att få igen vad jag lagt ned bara i reda pengar. Ska man dessutom hoppas på att få lite ersättning för tid och engagemang så är det stört omöjligt. Samtidigt, det är en bil som Roffe som jag själv skulle vilja fortsätta samla på, en vagn där det inte varit en jakt för att spara in varje öre för att möjligen kämpa vidare till nästa katastrof eller haveri. Nu sitter det Ford Originaldelar så när som på tre saker, stötdämparna fram – Monroe, avgassystemet byttes 2017 – Walker och jag har satt dit en bränslepump av originalfabrikatet Pierburg. Alla tre avstegen är väl av acceptabel kvalisort då alla tre fabrikaten är OEM-leverantörer.

Roffe lämnar stallet – utan ersättare i sikte

i slutet av augusti 2022, till tika sommarsemestern slut dennes, så hittade Roffe nytt hem. Inte för att det var någon direkt vinst på kontot mer än vetskapen att jag förhoppningsvis förlängt livet på nämnd vagn. Samvetet kändes dock lagom mättat speciellt efter att Roffes gasglada sida fått mig att passera farbror blå’s laser i 7 kilometer snabbare än vad skyltningen anbefallde. Nu ska jag väl inte säga att jag tror Roffe i sig är jinxad, men DD har ett helt annat lugnare temperament som kanske är mer lämpat i en stad där 90 procent av vägnätet har 30 km som hastighetsbegränsning. Att det dessutom dök upp en annan gammal bekant från bloggen till försäljning aktualiserade väl omplaceringen markant. Nu tror jag dock inte att omplacering i sig kommer bereda plats för den härliga Hyundai Matrixen som det handlar om. Det handlar väldigt mycket om att finna ut vad som lockar och vad som kanske är värt att satsa på.

Oavsett jag har lärt mig ett och annat denna sommar. Den mest substantiella insikten är dock att jag ska inte köpa de där härligt engagerade vagnarna, typ Rikki-Tiki-Tavi och Ludovico. Båda visserligen trevliga objekt, men på tok för högt prissatta för min sinnesfrid i långa loppet.