Redan.i vintras fångades mitt öga av TT’n. En riktig fånge på uppfarten här i grannskapet. Kontakt togs. Prisbild avhandlades. Projekt avfärdades. Konklusion – för dyr och för osäker om motorn var kurant.
Ve och fasa, idag är den borta, dess plats på uppfarten ersatt. Av en ELBIL. Ja det är som de säger. det är först när båset efter kon ekar tomt man saknar något… 2025 levererar i alla fall frånfällen på många plan.
Vårsol, gatsopning och blommande körsbärsträd – kan det vara mer annalkande sommar?
Ja okej då, den är väl typ 17-18 år. Men att rosten skulle fått fäste just här, på en Audi känns …. Udda…
Vårsolen flödar och gatornas grus verkar lysa med sin frånvaro, i alla fall i större mängder.
Vare sig Ludde eller dag-husse verkar ha fått någon vittring den här gången heller.
Redan för snudd på dagen 8 år sedan. Ja eller 7 år och 11 månader och lite växel, om nu nogräknat det ska vara. Formerade jag tanken om drivkraften bakom mitt trånande efter bilar. I inlägget https://www.niskakoski.net/2017/03/29/bilinkop-ar-det-kopet-eller-planeringen-som-driver/ så summerade jag väldigt sansat något fascinerande.
Insikten som redan då stod tämligen klar, var att det oftast räcker att få göra grundforskningen. Med grundforskning i det här fallet handlade det om att belägga typfel. Läsa in sig på modellen. Räkna och planera för att fixa eventuella egenheter. Men framför allt skriva inköpslistor hos olika leverantörers webbshoppar och summera.
Redan för några veckor sedan fastnade en vagn på min radar. https://www.niskakoski.net/2025/02/09/i-lappkastens-tidevarv/ Så här i efterhand kan jag väl inse att det var ett typiskt exempel. En bil av kul modell men inte helt rätt för en snart 50 åring. Lite för dyr för att kunna skrivas av om något gick fel. Lite för tekniskt utmanad för att inte vara en potentiell härdsmälta.
Men även de andra faktorerna i form av en säljare vars svar lämnar lite för mycket i tolkningen. Dessutom fanns alla faktorer av tvivel. hur kom det sig att bilen bara ställdes för 3 år sedan. Går det ens att komma in i bilen när den är strömlös? Om man inte får starta, hur ska man då veta om den funkar?
Ja frågetecknen var många. Funderingarna på hur man jobbar sig runt olika hinder, minst lika utmanande. Här får väl erkännas att det gått så långt att jag pratat med tekniker på auktoriserad verkstad. Vidtalat Kranbilsfirma för offert(!) på att lyfta loss bilen från uppfarten den står på, Sedan ska inte heller glömmas. Tagit fram fabriksinfon om utrusningslistan över storlek på bromsar. klädsel och tillval från fabrik.
Att listan kan göras lång över all tankemässig vedermöda som lagt ned känns onödigt. Ty igår föll sista biten på plats i mitt projektpussel. Och en gameplan för hur man ska kunna spänningssätta bilen som stått med tomt batteri i 3 år löstes ut. Föga trodde jag väl själv att det skulle få luften att gå ur ballongen, eller luftslottet jag byggt för mitt inre.
Men idag kan jag med gott samvete säga, jag är klar, jag behöver inte lägga 4-5 månadslöner på att bevisa att det är görbart. För jag är redan klar och har lagt det bakom mig.
Bakom kulissen här på bloggen finns det ett och annat inlägg som inte riktigt nått hela vägen fram till publicering. Vän av ordning skulle säkert säga att det finns ett och annat publicerat dito som inte eller borde.
Ordklyverierna är många. Med rätta, ett och annat som finns här, har med facit i hand möjligen rätt. Det finns ett och annat lågvattenmärke det ska erkännas. Men samtidigt, de finns här för att jag själv ska få möjligheten att långt senare fundera kring hur jag resonerade där och då. Ibland kanske vi tänker lite gelet, lite till mans. Eller kvinns om man nu ska vara sådan.
Nåväl, en radda inlägg har i alla fall fastnat. Många av dem verkar ha samma röda tråd. Nämligen en uppmaning till mig själv att hålla mig till planen. Exakt vad planen må vara har varierat. Ibland har det varit att skaffa en bil med de livsviktiga A:na- ABS, AC, Airbag och möjligen Automat. Stundom att skaffa alla varianter på Audi 100 typ 44. Ofta, just att verkligen göra slag i saken och skaffa en London Taxi. Någon annan gång, att söka revansch för mina dåliga affärer med bilar av märket Rover. Ja, som läsare anar du att trådens färg inte alltid är röd. Stundom är det osäkert på om det ens finns tråd.
När jag i afton satte mig för att plita ned lite uppdateringar så insåg jag att det just höll på att bli ett sånt inlägg. Något som skulle mana på mig att hålla mig till den smala vägen. Låta planen ha sin gång. I samma ögonblick kom insikten att det inte fanns någon plan. Eller rättare sagt. Planen som jag har och jobbar efter är i en helt annan linje än allt jag kämpat med hittills.
Exakt vad det kommer bli får jag kanske anledning att återkomma till. Helt klart är dock att det inte blev någon ”sommarplåga 2024” som tog upp min semester.
I mitt polycykliska bilintresse så cirklar bilintresset runt flera olika vagnar och inriktningar.
Över tid har det varit ett antal cirklar som alltsammans roterat i. Allt från Audi från min uppväxt, Volvo kombis under åren de var överkomliga. Akterladdade Skoda och diverse andra östeuropeiska lågvattenmärken. Även dessa från sommarsemestrarna bakom järnridån. Och i mer vuxen ålder en tanke på London Taxis – som bevisligen alltjämt finns på näthinnan.
Just London Taxi-spåret har även emanerat i ett smärre reservdelslager av känt felande detaljer. Här någonstans så börjar misströstandet och tvivlen sätta sig i sinnet. Inte minst för prisbilden för det senaste objektet visade sig vara helt väsensskilt från mitt estimat.
Frågan är möjligen om det må vara läge att växla fokus för mitt intresse? Kanske sadla om och lägga fokus på något av de andra spåren?
Även detta år har ett par vagnar passerat garagets lugna vrå. Båda var inte några vagnar som jag egentligen hade tänkt införliva även om båda var trevliga. Men någonstans var ingen av dem ämnade för storverk i min ägo.
Möjligen kan jag väl tycka att Forden Roffe var ett intressant objekt att förlänga livet på. Ska man vara krass var det ingen ekonomisk vinst men väl ett kul projekt att öva felsökning av bil-el på,.
I ärlighetens namn behövs tilläggas att på tal om ekonomi så var ”Ludovico en Audi” verkligen Ebberöds bank och resulterade i en förlorad månadslön på att ha ägt vagnen i typ 50-60 dagar. Men där och då var det Vagnen med stort V som helt plötsligt uppenbarade sig. Ska jag vara krass så var den även en starkt bidragande orsak till att den vagn jag tror jag skulle vilka ha rann mellan mina lätt reumatiska fingrar. Ledsen bilägare H – bara omständigheterna varit annorlunda.
2022 skriver även in sig i min historik sommarregn jag åkte 7 km för fort på 30-sträcka! Inte nog med denna nesa, jag missade även en skyltning om att p-skiva skulle nyttjas på en parkering. Ack ve vilka utsvävningar helt på grund av min ’hemmablindhet’. Samtidigt var det hela en god påminnelse om att trafikregler uppdateras över tid.
Har du tänkt på att stadskärnor numera har en hel palett av tänkbara hastighetsregleringar i tätorten. Här i ”Ö” finns allt mellan 7, 30, 40, 50, 60, ja även 70 om man räknar in matarvägarna in till stan. Lägger man därtill motorvägens 90 ja då är provkartan nära på total. Möjligen saknas 80, 100, 110 och 120 – men i stadstrafik inte rimligt. Därtill finns ju även 10, 15 och 20 på enskilda vägar lokalt, men då är det privata väghållare på industri- och bostadsområden.
När det nu gäller att blicka framåt och ta ut riktningen för 2023 så kan jag torrt konstatera. Än så länge är mitt behov av en vardagsbil lätt obefintligt- eller i alla fall så pass litet att Diesel-Doris lär kunna täcka behovet i närtid. Det lämnar fältet för roligare alternativ öppet. Därmed inte sagt att jag kommer göra slag i saken såvida inte rätt objekt blir tillgängligt till rimliga pengar. Sedan vad rimliga pengar må vara är ju alltid en avvägning och varierar troligen över tid. Frågan om vad som är rätt objekt må även det vara ett synnerligen sluttande plan. Skulle jag göra listan idag skulle den troligen vara kort och koncis. Gemensamt för objekten i fråga är ”mötesplatsen vid trädet”.
Nu slutar inte årets fordonseskapader med detta, i garaget står även knallerten Moffe och väntar på lite blidväder och massa inspiration. Men mer om detta senare – ja säkert långt senare:-)
Tittade tillbaka ett antal år i bloggen och kunde konstatera att mitt samlande ibland givits obegränsat spelrum. För tio år sedan var det ”Audi typ 44” som till slut var 3 stycken på uppfarten. I mer närtid har cyklar av olika schatteringar tenderat till att agglomera sig och blinda egna samlingar, snudd av sig själv.
Idag verkar det som om det är den kamerala sida. Att nu få lägga årgång till årgång av svensk motorpress utgivning är något som känns fridfullt. Ja nu verkar samlandet nått kritisk massa på mer än ett sätt.
Det är lite lustigt att det är så mycket lätt att sortera upp och strukturera ett antal tusen tidningar i nummerföljd. Medan att se till att verktygen på verktygstavlan i garaget är på sin plats istället för arbetsbänken snudd på omöjligt?!
I alla år har jag kallat mig för Audi-människa, det har liksom fallit sig så sedan faderskapet släpade hem en röd Audi 100 2.0 (BXS393) som var ett par år gammal 1994, familjens första stora framhjulsdrivna bil, ett klart lyft från den Babyblå Volvo 245 GLT (EKD046) med den snygga svarta höga exportfronten som tagit familjen med tillhörande tattartermos (husvagn) till Jugoslavien/Kroatien varje sommar.
Visst det var den första bilen vi haft som hade ABS och AC en ljuvlig uppfinning när yttertermometern indikerar 45 grader varmt och visst den var ju bara utrustad med den vanliga 4-cylindriga 2-liters motorn men nånstans fanns just det där väl avvägda mellan skryt och funktionalitet och en fantastisk känsla av kvalitet.
Det är fortfarande lika imponerande att sätta sig i en Audi från slutet av 1980-talet och 1990-talets första hälft och känna på reglagen. Jag har ägt en och annan vagn med mer än 35000 mil på mätaren och fortfarande så var känslan i spakar och knappar som om det vore nytt, inget glapp eller slappa fjädrar utan distinkt och tajt. Närmast till hands ligger väl att jämföra med vår gamla SAAB 9-5 som pinnade på 33:e tusendet där blinkersreglaget mer hängde trumpet och som gav känslan av att det närmast skulle falla i bitar vilken sekund som helst.
Nån stans där har jag klamrat mig fast, där i det där lilla tidsspannet där nog Audi var som bäst, alltså kvalitet och funktionalitet utan att det bara var skryt för att matcha vagnarna från München eller Stuttgart. När denna feber grasserade som värst så fanns inte mindre än tre representanter i min ägo, nu senast, Samco BinLadin, Titanic och den Zyklamenlila damen som jag aldrig riktigt fick liv i. I skrivandets stund, har Samco fått ny vårdare i trakten av Falun, Zyklamenvagnen gick till skrot igår och Titan’ic står på undantaget utanför MajksGarages Norra filial i väntan på att möta skrotdöden den också.
Ja här nånstans börjar det väl klarna, att det kommer nog aldrig bli samma som det varit – ty nu har jag så smått börjat inventera vad av allt som blev över från dessa härliga vagnar, det är bara att abdikera inför det faktum att det kommer nog aldrig behövas 14 st kryssekerfälgar som satt på 1990-1991 års modell, den där kompletta svarta bakljusrampen den lär ju bara bli liggande, de där speciella luckorna till bagageutrymmet som var tillval och synnerligen ovanliga, ja de blir säker över….
Bara börja att städa och utvärdera, kommer jag nån gång hitta en där det passar?!
Vid tangentbordet – en billös dag i juni 2013 – Er Vagnparksansvarige numera Mopedist:-)
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.