När Audi-febern fått grassera allt för länge..

Alla historier har en början, i mitt fall stavas den Pärlemorvit metallic. Få färger på bilar skvallrar om det där ”lite väl vulgo” som just pärlemorvit metallic. I Audis fall lystrar det färgen till den L0A9 (läses Noll A Nio). Just i det här fallet, den första pärlemor vita Audin som Göran Arver bil i Västerås beställt, hösten 1986. Bilen lär enligt första ägaren egentligen varit ämnad för Göran Arver själv men den blev stående i nästan 9 månader i bilhallen. Kanske var lacken lite för mycket, eller så passade inte den Brazil-bruna skinninredningen i smaken. Perlmutt som den benämns här hemma kom till familjen en sommardag i juni uteslutande för färgen – för är det nått jag lärt mig är det att just den skvallrar om nått spännande förflutet, för smaka på ordet ”Specialbeställning”. Då hitbogserad på grund av startproblem och obefintlig kopplingshydraulik.

Strax därefter; ja faktiskt under lördagsturen på cykel på väg hem från tidningskiosken Voidas fastnade blicken långt in i en trädgård och vips där fanns ännu en svårgreppbar färg. Nått som drar åt det Lila och plommonfärgade, eller som det står i färgkoden Zyklam Pärleffekt, LZ3T. Färgen kom som tillval på 1990-års modell och är ingen direkt vanlig på typ44. Kombinationen med Original rökfärgade bakljus fick mig att hajja till direkt. Dessa bakljus kombineras alltid med tilläggsreflexer på stötfångaren från fabrik, vilket en och annan stylingglad Audiförare brukar bli varse i samban med besiktningen då dessa oftast inte finns på eftermarknadsbilarna… Efter någon månad lyckades jag till slut övertyga ägaren om att jag var en klart värdig vårdare av vagnen och sedan månadsskiftet huserar den lila i garaget – för stunden i väntan på en ny huvudbromscylinder…

Och när vi ändå är inne på bakljusarrangemangen så återstår bara Titan’ic den Titangrå, LY7P, 91’ans 2,3 CD med just CD-paketets typiska helröda bakljus och reflexramp. Den här är egentligen tänkt att bli donator till de två ovan, men samtidigt så känns det ju lite halvkonstigt att plocka sönder en såååå vacker bil som dessutom bara har ett litet skitfel i form av havererad handbroms och ett hängande innertak… Suck – det lutar åt att jag nu inte har en utan tre Audi’s att välja mellan, en vit en lila och en grå…..

Rättvik ut – Ingol in och ut….

På bilfronten har det hänt ett och annat.

Rättvik, min trevliga Saab Griffin anno 1993 blev lite åsidosatt när väl Archie kom att stå på P-platsen bredvid. Nånstans växte känslan av att ha två liknande bilar blev lite… lite, ja vad ska jag säga, tråkigt. Känslan blev till slut för stor och det blev annons på Blocket…. Priset, ja det blev väl lägre än vad jag gett för bilen men visst den fick ju slita ont i drygt 8 månader utan mankemang.

På samma sätt så infann sig den där våndande klådan av att inte ha någon bil och vips fanns en Audi 90 i nått av de fulaste i lackväg jag sett på länge…

”Snabb” resa i bästa kommunalåkaranda, Bussresa från Tulpangatan, till Örebro Central, Tågkompaniet till Gävle och där X-trafikens buss till Hedesunda. allt på 4 timmar mitt i skolavslutningstider. All heder till säljaren på Östlund i Hedesunda, otrolig serviceanda och raka puckar. En helt klart hedervärd säljare, rekommenderas varmt om du funderar på att köpa bil eller Transportbil!

Men som så ofta, när man väl hittat rätt, så dyker det upp nått som är mer rätt och där är vi nu…. utan bil men i väntan på att få hämta nått lite mer speciellt…..

fortsättning följer helt klart…