I vårsolen skiner alla rara ärtor lite extra

För det otränade ögat, en Camry från 00-talets början. Men för den invigde noteras enkelt två saker;
den korta registreringsskylten med det ovanligt breda bakljusen och
det lilla ytterst diskreta tillägget bredvid Camry-emblemet till höger.

Något osar “Import” troligen från Nordamerika eller möjligen Mellanöstern….

Återstår väl att sända några rader med nyfikna frågor till en intet ont anande åldring som ägt bilen sedan den kom till Sverige… Kanske får jag anledning att återkomma med lite mer information. Skicket i övrigt, tja spår av lite plåtmassage på bakdörren ger vid handen att det inte handlar om “the first rodeo” denna varit med om.

Snart står ’19 för dörren – men passerade något garagedörren under ’18?

Det börjar bli en väldigt repetitiv vana att skriva att; “Ännu ett år har lagts till handlingarna utan att direkt lämna några spår…” Men i år så hände det i alla fall något på bilfronten i form av allas vår Rödingen.

Teflonminnet slår till – minnet säger nada  medan bloggen skvallrar…

En annan liten skillnad ligger nog i att tidigare gånger så har jag i nästa mening snabbt inflikat att det i alla fall funnits uppslag. I år kändes det inte så…. Men stopp och belägg… Det har ju funnits ambitioner, bara det att dem känns väldigt långt bort i tid. För jag har varit och kollat på en Rover StreetWise i Insjön. En Fiat Seicento någonstans på gränsen mot Dalarna. Därtill har det varit turer till Roslagens famn för att kolla på på tok för dyr Opel Omega. För att inte tala om Honda Odyssey’n som min forna kollega äger, en felstyrd Suzuki Alto i Lindesberg. Om vår bilparks dödlighet har jag även blivit påmind i form av att den kära Pjuck fick respass till de sällare jaktmarkerna…

Så fullt så dött och tomt som det kändes i minnet det verkar det inte ha varit på långt när….

I övrigt så tror jag det enda hjulburna som tillkommit i garaget sånär som på en domkraft modell större är något helt annat….

 

…och så var fokus åter på att hitta nått kul…

På min “bucket list” över bilar som jag borde ha köpt när de var till saluså finns ett knippe vagnar. Det är bilar som jag regelbundet passar på att kolla upp i rullorna för att hålla koll på.

Minnesgoda besökare kan säkert placera en eller annan vagn från tidigare inlägg.

1. Leifs härliga Nissan Bluebird, en ovanligt välhållen bruksvagn som överlevt väldigt väl. Att affär inte blivit av ligger nog mest på undertecknad för jag har haft svårt att hitta rättbehov för att kunna hosta upp någon månadslön eller två för att bli ägare till det hela..

2. En udda Ford Escort a la Americanize som jag fann på blocket i fjol – här ligger nog bekymret mer i att jag inte får svar av säljaren. Priset var rätt och lätt finansierat, ja salupriset landar handlar nästan om vad en bra utekväll gick loss på, möjligen med tillhörande hotellvistelse och kanske flygresa med ett lågprisbolag.

3. Honda Odyssey, det blev ju platt fall när jag för ett par veckor sedan slutligenhade äran att få torrsimma i denna vagn som gäckat min fantasi i snart ett halvt decennium. Historien påminner väl ganska mycket om det antiklimax som jag kände efter en lång mission med att kratta manegen för att starta import av Tatra-vagnar och slutligen hade möjligheten att besöka Zdeněk Mareš fabriken i Kopřivnice…Det blev liksom bara en tumme av det hela. Med facit i handen så var det väl ganska bra för ett par år senare så valde fabriken att lägga ned produktionen av personbilar och fokusera på lastvagnarna istället. Minnet säger mig att det för övrigt regnade hela vistelsen i Tatrabergen och det kändes väl som tämligen jobbigt för jag och min dåvarande fick kampera i tält dessa dagar…

4. Nissan Pulsar NX – jo jag har ju redan ägt en sån och jag skulle gärna ge det en chans än en gång med rätt objekt. Min ambivalente gav mig i alla fall ett par minuter av uppmärksamhet då jag fick ställa ut bilen på Träffpunkt 80 när det begav sig. I ärlighetens namn så ska väl erkännas att det var roliga minuter. Lika roliga var dock inte tiden med bilen, för den behagade stanna, gick allmänt dåligt och hade rostskador på bärande detaljer i motorrummet. Därtill var väl bilen underhåll sämre vilket gjorde att det mesta krampaktigt dyr och svår, för delarna fick importeras för dyra skattade pengar… I min lista finns nu en handfull vagnar som jag forskat rätt på med ett par kandidater bland gutefår och 08:or

5. Ett knippe Volvo Express – visst jag hade en Express som dubbats till tillmälet Eugen av den tidigare ägaren. Volvo Express har en speciell plats i hjärtat kanske beroende på bilens ambivalens – stort lastutrymme och den där rustika känslan som bara en Volvo 140/240 kan förmedla. Nu ska vi väl tala klarspråk och erkänna att bilarna är låt säga rostbenägna till den milda grad att bakluckan oftast är den som är bäst… och ja de är ju av glasfiber på en Express så det är väl inte så mycket att undra över…

6. Volvo 2/3/7/9-serien. Här finns det många härliga alternativ även om minorna verkar dugga tätt. För dagen så finns väl en 9-serie med automatlåda som verkar finnas kvar uppe i storstan, men jag har mina tvivel på hur det kan komma sig om miltalet stämmer och skicket är så bra som bilderna gör gällande…. det finns en viss charm idag med rödblocksmotorerna och jag har länge letat efter en orsak till att skaffa det där specialverktyget 999 5284 för att låsa vevaxeln i samband med kamremsbytet… Men det är ju lite svårt att övertyga sig själv om att köpa något som jag inte har behov av för dagen – rödblockarna blir ju inte vanligare med tiden….

7. Ford Escort Kombi – för några år sedan så fann jag en Escort Combi som var i ett fantastiskt skick på macken….

 

 

 

 

Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite Läs mer…