Fiero – en missförstådd underdog man borde rädda!

Japp jag erkänner, jag har ett gott öga till 80/90-tals Pontiac’s.

Kanske är det den där lite mer sportiga approachen som gör att det lockar utan att vara den typisk muscle car med släggkastarambitioner….

För ett par år sedan så var det bra nära att jag blev med en Fiero, planen var långt gången men det var lite tvivel från min sida då Fieron finns i två utföranden, dels det ursprungliga med en tämligen vass profil och ett senare som brukar kallas ”GT” med två långa fejkfönster bakom kupen, utöver motorrummet, som ger en mer harmonisk linjeföring.

Exemplaret jag fann var en tidig dito som hade en underbar historisk, tänk ung student som får åka till USA och tar med sig bil efter studierna, så idag sådär 25 år efteråt och en lång akademisk karriär inser att bilen bara blivit stående osv… Det hela rann och ut i sanden (ja man har bara någon dag att bestämma sig och drar man på sitt beslut ja då är det som tidvatten antigen segelbart eller så står man på grund och är akterseglad.)

Än en gång så har jag hittat en kul Fiero, även denna gång av de kanske inte fullt så formsköna ursprungliga modellen och på samma sätt så har den en historik innefattar hemflyttande utlandssvensk som ställer bilen i parc fermé och där står den kvar 20 år senare. Som så ofta med bilar på undantaget så har man råkat slarva med att se till att glykolen ska vara fräsch så här vankas motor och växellådsrenovering innan man vågar vrida om nyckeln.

Sensmoralen; köp gärna bil när du är utlandsposterad men kom för guds skull ihåg att tömma bilen på vätskor under långtidsparkeringen! Eller ännu hellre, se till att den får rulla varje år om än bara till besiktningen!