Överlevare i vitt

Jag kan inte direkt minnas att Skoda Felcia var vanlig i vitt efter faceliften. Att vi sålde en och annan i vitt innan modellåret 1997 vill jag minnas. Men när väl de nya lackerade stötfångarna och den nya fronten var ett faktum. Ja så var det mest andra kulörer som var i ropet.

En härlig flashback till åren där innan millennieskiftet.

Oväntade nyanser ger färgad fägring i trafikbilden

även om Forden på den övre bilden kan misstolkas som svart så är den härligt mörkt rödbrun. Ett färgval som hintar om en belevad smak. Jag trodde nog att vagnen skulle varit en engägar-kärra. men förvånade nog så är den inne på i alla fall tredje brukaren.

Att den pastellgröna Skodan inte lämnar sinnet helt utan en kamp vill jag väl tillstå. Lite kul att Skoda valde en så kulörintensiv palett och dessutom på en inropare i prislistan. Möjligen just därför. Vågat val redan då. Men underbart frisinnat.

Felician försvann – om än inte just denna

Än än gång kastades jag handlöst tillbaka till mitt sista år på gymnasiet. Där och då hade jag praktik på Autoforum. Skoda som bilmärke hade i samma veva återlanserats i Sverige. Nu i regi av väletablerade Volkswagengruppen. De första femtio bilarna som kom till Sverige var vita bilar som användes på hockey-VM 1995. Det hela utspelade i Gävle och på globen och bilarna snurrade med stigning som officiell vm-bil. För protokollet vill jag gärna påpeka att jag hade äran att på provköra en aV dem sommaren 1995.

Felician blev en formidabel succé och de följande åren nådde nyetablerade  Skoda riktiga höjder i försäljningsstatistiken. Våren 1998 så kommer en facelift på Felicia-modellen som lättast känns igen på en ny grill och lackerade stötfångare och lister på sidan.

Uppsynen av denna pre-facelift vagn medförde givet ett oändligt habegär. Behöver jag säga att det hänger i.

Om du känner för att fördjupa dig i återlanseringen av Skoda i Sverige under 1990-talet? Då rekommenderas ”I förnuftets tjänst” av Urban Larson som var VD på importören. Trevlig bok med fina reklambilder och mycket inside information!

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.

 

Felicia – den Sjuttiosjunde i listan.

Föga anade jag när jag vaknade lite för tidigt en lördagmorgon att  jag innan klockan slagit 09.30 skulle vara ägare till numero 77 på listan över bilar som passerat min ägo.

I takt med att Blocket blivit ett tillhåll för bilskojare och en och annan svenne med klippparmentalitet så har jag numera full pejl på de alternativa säljkanalerna, primärt Facebook Market och Örebrotorget.

I går afton lär jag ha hittat ännu ett spännande, korrekt prissatt, objekt i form av en rimligt välvårdad och rostfri Skoda Felicia anno faceliftens år 1998. Det är nog till och med som så att det är årsmodellen 1999 vilket per definition är den sista årsmodellen på bilar Sverige eftersom denna rullade av bandet i september 1998. Säsongen 2000 så avskaffas årsmodellsväsende för att då ersättas med tillverkningsår och månad.

Jovisst, en Felicia har ju en speciell plats i mitt medvetande – min tid på Autoforum i Örebro satte sina spår i form av de 50-talet vagnar jag fick bese få sina nya ägare efter återlanseringen av märket i Örebro. Det här exemplaret var dock inte bördigt från Autoforum utan Berners i Östersund. Kanske har dess ursprung i Jämtland(?) möjligen den goda egenheten att just detta ex är synnerligen strukturellt rostfritt. Sydligare individer har ju en tendens till extrem spaltrost i bakskärmarna som här verkar vara väldigt frånvarande.

Nu återstår väl mest att bekanta sig med nyförvärvet. Priset var helt klart acceptabelt. I synnerhet om man tänker på att den här bilen kostar mindre att köpa och betala in årsskatten på än vad den stackars DieselDoris antas vara värd i skatt under lika lång tid. Men i gengäld får jag acceptera att det inte finns någon kyld luft i kupén sommartid. För vän av ordning så ska givetvis lugnade besked delges – DieselDoris är på intet tänkt att strykas ur vagnparken – ombyte till småbil förnöjer dock.

 

Snart står ’19 för dörren – men passerade något garagedörren under ’18?

Det börjar bli en väldigt repetitiv vana att skriva att; ”Ännu ett år har lagts till handlingarna utan att direkt lämna några spår…” Men i år så hände det i alla fall något på bilfronten i form av allas vår Rödingen.

Teflonminnet slår till – minnet säger nada  medan bloggen skvallrar…

En annan liten skillnad ligger nog i att tidigare gånger så har jag i nästa mening snabbt inflikat att det i alla fall funnits uppslag. I år kändes det inte så…. Men stopp och belägg… Det har ju funnits ambitioner, bara det att dem känns väldigt långt bort i tid. För jag har varit och kollat på en Rover StreetWise i Insjön. En Fiat Seicento någonstans på gränsen mot Dalarna. Därtill har det varit turer till Roslagens famn för att kolla på på tok för dyr Opel Omega. För att inte tala om Honda Odyssey’n som min forna kollega äger, en felstyrd Suzuki Alto i Lindesberg. Om vår bilparks dödlighet har jag även blivit påmind i form av att den kära Pjuck fick respass till de sällare jaktmarkerna…

Så fullt så dött och tomt som det kändes i minnet det verkar det inte ha varit på långt när….

I övrigt så tror jag det enda hjulburna som tillkommit i garaget sånär som på en domkraft modell större är något helt annat….

 

I generalagenternas spår…

Den senaste månadens djupdykning i bilimportens villkor (se mer på majks.se) har gett mersmak. Men också en lätt gnagande känsla av att inget är som förut.

Bilar är oftast dyra saker att köpa. Men samtidigt så har priserna inte utvecklats i samma takt som allt annat. Visst konstruktionen har ju blivit annorlunda. Det är mer plast och kompositmaterial. En del lättare metaller och legeringar men framför allt väldigt mycket mer kablar, elektronik och elektromekanik.

I min värld låter det snarast som om bilen borde ha blivit dyrare och dyrare. Efter lite sökande på internet så kan även jag konstatera att bilar är dyrare att tillverka idag än för 20 år sedan. När jag gick på gymnasiet så var tumregeln för kostnaden för en bil ganska enkel; en tredjedel var materialomkostnader, tredjedel produktion och utveckling och den sista tredjedelen säljomkostnader. Jag sprang på en annan källa som hävdar att såhär 20 år senare (2015) var fördelningen materialkostnaden betydligt större del, en del hävdar strax under 50% strecket, andra en handfull procent däröver. Det spännande är att produktion och utveckling inte fallit lika mycket utan landar alltjämt nära men just under 30%. Det innebär att försäljningsledet har allt mer krympande del av kakan.

Ord inifrån branschen

I sin bok ”Akta dig för japaner” gav generalagenternas okrönte konung Jan Reander sin bild av branschen. Jan hade under sin livstid inblick via att vara importör av Mitsubishi, Hyundai, Fiat Alfa Romeo och slutligen Rover/MG i nämnd ordning. I denna bransch där biltillverkaren sitter på stor mark över om det det ska bli några pengar över på sista raden för importören. Och med makt kommer sätt att påverka med förtäckta eller rent av  direkta hot om en den ena eller andra repressaliern om importören inte gjorde som fabriken önskade. I ett av textpartierna så framkommer bilden av hur komplex rollen måste vara för en fristående bilimportör utan bolagskoppling. ”Som importör betalas alltid alla bilar som beställs i förskott eller vid leverans till fabriken och det är oerhört viktigt att inte ligga med överlager av bilar och att ha rätt modeller i lager med rätt design, utrustning och motorstyrka.”.

I ett annat stycke beskriver han riskerna med att göra felbedömningar och ligga med för mycket på lager så här; ”Att ha hundra- eller tusentals bilar i lager i hamn under en längre tid är en fruktansvärd kapitalförstöring och en av de största och farligaste riskerna en importör kan ta. Bilarna är precis som frukt och grönsaker, de blir inte bättre av att lagras länge – tvärtom. Om en importör ligger med för många bilar i lager sprider detta sig som en löpeld mellan återförsäljarna, som bara avvaktar med sina beställningar för att få större och större rabatter.

En annan källa till insikt

Även en annan framgångsrik bilimportör; Urban Larsson med ett förflutet på Skoda beskrev i sin bil ”I förnuftets tjänst” lite om hur prissättningen av bilar går till såhär ” Först jämför man den bil som skall prissättas med 5-6 konkurrenter. Sedan beslutas hur bilen skall prissättas i relation till konkurrenternas pris. Vid starten med Felicia 1995 var överenskommelsen att den skulle prissättas till 80 procent av konkurrenters pris. Priset blev då 74.900. Sedan räknar man helt enkelt baklänges. Bort med skatter och avgifter. Bort med importörens och återförsäljarens marginal och kostnader. Det som blir kvar är fabrikens pris.”. I samma bok beskriver han även vad som händer när fabriken av en eller annan anledning råkar tappa bort förbeställningen för ett helt år som den nystartade verksamheten lagt. Med allt vad det innebär eftersom produktionsplaneringen är gjord något år i förväg.

Nu ska ju påpekas att de båda hade lite olika ingångsvinklar, Reander var sin egen och fristående medan Larsson kom inifrån en etablerad verksamhet med indirekt bolagskoppling men jag ser många beröringspunkter. Båda talar om dels den ekonomiska utsattheten man har i form av långa löptider och förhandsorder, oftast flera år i förväg.

De fria generalagenterna har förbytts i fabriksägda importörer

Med risk för att utropa det självklara, i dessa tider så finns det inte plats för höga omkostnader i importörsledet. Det har medfört att de fria, nationella importörerna fått att svårare att hävda sig. Tittar man på intressegrupperingen BilSweden’s sida så ser det ut som om det finns en fristående importör kvar. Men enligt märket Isuzu’s egna hemsida så har man bytt importör till Brittiskägda International Motors från att ha representerats av Olle Olsson Bilimport i Uppsala. Utöver det finns två stora danska drakar.  Där den ena,Nic Christiansen har samlat SsangYong, LandRover, Jaguar och Hyundai i sin portfölj. Den andre är K.W. Bruun där Peugeot, Opel och DS (Citroens lyxmärke) samsas. Ännu en utländsk uppstickare finns i form av Suzuki’s representant Nimag som i sin tur är ägt av dem som till Nederländerna importerar Suzuki/Toyota/Lexus. Men annars är det bolag direkt eller indirekt kopplade till respektive bilmärke.

Krympt kaka behöver kompenseras

Om du minns vad jag skrev överst, när jag började titta på det här med fordonsimportörsledet i mitten av 1990-talet så fanns det en del vinstmarginal i säljledet. Ett riktmärke kan vara i häradet 13 % marginal hos återförsäljaren och ytterligare en del hos importören. Idag har den kakan krympt och för att väga upp detta bortfall så behöver man tjäna pengar på andra sätt. Svaret stavas EFTERMARKNAD & SERVICE. Det är en av faktorerna till varför alla bilhandlare idag uteslutande även har egen verkstad. För det är i det ledet som man kan skapa intäkter i någon omfattning – såväl på garantiåtaganden som all den regelbundna service som den dyra investeringen bilen behöver. Vips är det då den enskilde bilägaren som står för intäkten, om och om och åter.

 

 

I sommarhettan lurar bilköpen i vassen?!

Det är dags att summera sommarmånaden Juli 2018 – på det personliga planet så har jag nog slagit rekord i att torrsimma på bilköpsfronten…. Hela 4 olika vagnar har jag varit ute på vift för att beskåda.

Det började med den underbara Rover-vagnen som dessvärre inte riktigt hade motor nog att få med hem uppe i Insjön. Läs mer…

Så lika, men ack så olika – när lokala importörer väljer nisch

I en inte allt för avlägsen forntid, ja på den tiden innan global marknadsföring via internet och sociala media ställde till det hela, ja då fanns möjligheten för de lokala importörerna att nischa sin marknadsföring efter eget huvud. Vem minns inte Skodas ’För nuftiga människor’ koncept ut som levde från relansering av märket under mitten av 1990-talet till 2003, innan det i detta globaliserade tidevarv kom att ersättas med koncernens Skoda – simply clever.

Jag har under en tid tittat på ett lätt schizofrent exempel i form av Nissan Bluebird T12 som introducerades som 1986 års modell. Det nyligen Läs mer…