Om att vara fordonsmässigt utmanad

-Och bilen går bra?

frågan är väl om vilken bil vi pratar om. I familjen så finns 5 bilar. Familjen i det här fallet är hustrun,  jag och  dotter med äkta hälft. Det började med att dotterns ”andrabil”, en för sammanhanget oförskämt ogammal Ford Focus, behagade sluta koppla ut eller i hur man nu ser det. Lagom som servicejobbet för den var inplanerat. Så behagade även dotterns förstabil – även det en Ford Focus men kombi drabbas av akut kamremshaveri. Den som kan sin motorhistoria vet säkert att Fords Ecoboost-motorer är lynniga till sin natur. Våt kamrem är inget jag rekommenderar om man inte är gjord av pengar och kan göra preventivt underhåll låååångt innan serviceboken stipulerar. Nu är nog scenariot att det krävs motorbyte för att få ut fler mil ur den karossen.

Givet var läget akut, de fick ta vår kära Uncle Ben som vikarie.  En baggis eftersom jag i alla fall har Diesel-doris. Tills igår. Då sköt jag drivknuten på förarsidan!

Nackdelen var att jag var på väg mot Västerås på motorvägen. Det blev att sakta och försiktigt försöka ta bakvägarna till Örebro från Arboga. Så sådär 90 minuter senare så var jag väl hemma. Konstaterade att jag har nya knutar på lager så det var bara att i snöglopp och -6 grader inta garageuppfarten för lite motion.

Glad i hågen så konstaterade jag 3 timmar senare att drivknuten var på plats och bilen åter i ett stycke.
Skam den som ger sig tänkte jag i morse och hoppade in i Diesel-Doris för ännu ett försök att nå västra aros. Bara för att upptäcka att ja, det gick nu att styra bilen och den hoppade inte fram längs vägen. Men i gengäld pumpgasade bilen av sig själv, rök enormt svart och var milt sagt orkeslös.

Att i det här läget abdikera och vända hem ännu en dag i ogjort värv fanns inte på kartan. Resan förtogs i stillhet och med känslig gasfot. Fram och åter, missionen utförd men med insikten att av alla 5 bilar vi har är bara två driftsfäiga, ja i alla fall tekniskt. Att JYA skulle få se snöglopp och salt håller jag för otroligt. Så nja jag och hustrun har ingen bil. dottern har ju ”snott” vår andra.

Så billöst i slutet av januari 2026… det är ett aber i snövädret.

 

Repetition för perfektion?

Det sägs att repetition är såväl lärandets motor men även enda vägen till att nå perfektion i det man gör.

Med något som liknar grunden för någon form av agglomerationsteori skulle jag säga att merparten av mina fordon tenderar till att få samma problem – samtidigt. För några år sedan var det sommaren av bromsslangar. Om minnet inte mig helt spelar diverse spratt så fick fyra(!) av den dåvarande vagnparken anmärkningar på bromsslangarna. Nu på försommaren verkar det vara fjäderbrott som grasserar hej vilt. Såväl Trikålåren som Uncle Ben har diagnostiserats lida av sjukan.

Att Trikålåren lider, ja det var inget större dilemma, den lilla citroënen ingår inte i ryggraden i vagnparken så det gick att skjuta på framtiden. Men när jag vid en liten inspektion konstaterade ett utbrott även hos hustruns Skoda Unce Ben, var läget kapitalt annat. Just den lite större Skoda är den vagn som utgör livsnerven i hustruns och mitt gemensamma transportnav. Läget var dessutom inte direkt så det gick att skjuta på framtiden.

Här var det bara någon centimeters marginal innan totalhaveri och allt vad sånt skulle kunna innebära. Lika bra att lägga en beställning på allt som rimligen borde gå åt för att sätta nya fjäderben där fram. Budgetmässigt inget att skriva hem om. Allt som har med bil att göra om inte är femsiffrigt i beloppet får ju anses vara ett klipp. Ja i alla fall när det handlar om Uncle Ben där funktion behövs prioriteras.

Men fullt så enkelt avlöpte inte det hela. Ty det verkar finnas flera utföranden på stötdämpare. Det som väl fanns i kartongen hade inga direkta likheter med det som fanns på bilen. Snabbt rådslag mellan höger och vänster hjärnhalva. Byt fjädrar och skicka resten i retur.

Så efter en massa maratonskruvande av fjäderben, alternerat mellan såväl Trikålåren och Uncle ben så är trepå plats och bytta. Den fjärde och sista – utgör nu Triklåren som ligger i garaget och inväntar tid, engagemang och framför allt en något mindre misshandlad tekniker, helst en sådan med fungerade vänstertumme och betydligt mindre inflammation i övriga fingrars alla leder.

Att just repetition skulle göra att jag nått perfektion, det håller jag för otroligt. men ett par tips och trix har jag säkert kommit på. frågan är mer om jag kommer kunna nyttja kunskapen någon annan gång:-)

 

När hindren stockas – eller Ergo Hoc – Propter Hoc

Jag tror vi lite till mans kan dela tanken om att tillvaron kräver ett visst mått av tetris-ekvationer för att lösa ut situationerna.

För dagen består min uppfarts tetris av följande problem. Garaget är ett bombnedslag. Det behöver akut lösas ut innan jag kan få in antingen hustruns Skoda Uncle Ben för diverse rost-justeringar efter saltlaken i vintras. Därefter borde Trikå-låren få landa på nämnda plats för att riva av topplocket så jag bedöma om det är läge att välja mellan U och O. Då som i skrUva eller SkrOta. Långt därefter som borde andra projekt kunna landa för lite mer engagemang.

Här någonstans, mitt uppe i detta logistiska kaos, så är det lätt att hoppas på att det borde kunna ramla in ett nyckelfärdigt projekt som bara gick att leva med. Ja åtminstone för en sommar…..

Ja summerat landar det hela i stil med Ergo Hoc – Propter Hoc.  Den mer sanningsenliga formen av Post Hoc Ergo Propter Hoc

Om våndan av att dekorera

Ett axplock ur samlingen som jag testat montera, allt från Vagnmärke K anno 1975, Seniorvagnmärke 1960/70-tal och Internationellt vagnmärke modell Ä med kromat M

Just det här med trevliga vagnmärken för att signalera sina klubbmedlemskap är en lite klurig historia.

Här på bloggen så förekommer till och från lite texter kopplade till exempelvis Riksförbundet M Sveriges stolta tradition. Samt deras egenhet att ha trevliga ornament att dekorera framför allt äldre vagnar med.

Den här sommaren ställs det mesta på sin spets. Dels för att jag råkar gilla att visa upp mitt stolta medlemskap i nämnda riksförbund i allmänhet. Men detta valår och tillika 100-års jubileum för Riksförbundet M Sverige.

Dessvärre så går det lite i stå med möjligheterna att låta vagnarna få ha medlems-standaret synligt. Om vi börjar med patient Roffe så är bilen tämligen ”bubblig” till formen så det finns få om ens någon slät rak yta där exempelvis det gamla hederliga platsmärket i röd hårdplast sitter väl. För att inte tala om den organiskt ekliptiska grillen som dels är smal och minst lika svängd till formen.

Skam den som ger sig tänkte undertecknad. DD har ju snart säkrat förlängt kontrakt till september 2023 så snart vi fått visa upp oss på närmaste besiktningsstation. Och då är det ju läge att dekorera med Internationellt vagnsmärke. Om nu utrymme och tämligen slät grill står förfogande så är nu Passatens tillkortakommande just konstruktionen som inte riktigt tillåter att jag får in handen bakom plastgallret utan större de-montage.

Turligt nog så tillät i alla fall Ludovico en Audi och Uncle Ben att skruva dit nämnda Internationella vagnmärken. Lite synd bara att det inte handlar om de vagnar jag brukar mest dock. Båda vagnar med det sentida Int. vagnmärket med M i borstad vitmetall.

 

 

Höstuppdatering – pre fjärdevågen?

När dessa rader skrivs har en arbetsvecka sedan återstarten efter semestern förflutit. Det är på sin plats att summera sommaren 2021.

Om vi tittar på ägarlängden så har det hänt en smula. Ryggraden, eller ska vi säga hyllvärmarna finns alltjämt på uppfarten. Skodan Uncle Ben som i somras fick en ny ac-kondensor i förhoppning att gasen ska stanna på rätt ställe. Diesel-Doris som som vanligt fått ta de där tunga lassen under sommaren i form av flyttlass och tidningar. samt lilla Jimmy som fortfarande känns bräcklig. Den underbara DKW’n har dock ägarlängdsmässigt bytt ägare även om den står kvar i garaget. Logistiken är lite prövande men jag tror att Rikki-Tikki-Tavi kommer lastas på en transport inom kort. Jag är övertygad om att den kommer till ett engagerat hem som har planer och förhoppningar.

Ska jag hoppas och tro så kommer beståndet vara tämligen konstant med de tre hyllvärmarna även om jag börjar hysa vissa tvivel om Jimmy’s grundkondition.  Besiktningsmässigt så var det inget att anmärka på, men…. Ja ja, kanske behöver även Jimmy flytta hemifrån.

Nu står dock garagerenovering och omdisposition av dubbletterna av tidningarna på tur när Rikke-Tikke-Tavi flyttar söderut under september. Jag kunde notera en ny fuktfläck på garageväggen i somras. Så jag vill gärna öppna upp och kolla över väggen och takets standard innan snön gör sig påmind. Det finns inte så många felkällor mer än att vattnet borde komma uppifrån eller från sidan. Kapillärverkan på gips borde inte göra att det blir mögel 150 cm upp på väggen, men osvuret är ju bäst….

Därefter borde dubbletterna kunna få en hylla i garaget i väntan på om någon behöver lite Teknikens Värld, eller Motor, eller rent av Vi bilägare?!

Dags att lägga det virala 2020 till handlingarna

Lika bäst att redovisa det ovedersägliga direkt, låt säga i ett enkla kategorier så som;
-Bilförvärv, direkta och indirekta, två, eller möjligen tre, lite beroende på den matematiska ansatsen.
-Avyttringar; solklart en, men ska samma logik råda som kopplat till förvärven, och de bör den väl, två.
-Ändrad inriktning på samlingar; ähuu jaha ja?! Den är svår men ja, låt enas om flera.
-Bilnyttjningskoefficient; trots avsaknaden av sommarsemester på kontinenten, hög, jag nära på frekvent
-Nöjdhetsfaktor; på det hela över förväntan.

Bilfronten

Ja låt oss börja bena ut det här med bilarna. Köp i eget namn; ett – i form av Flisan, den flagande Skoda Felician. Indikta två eller tre då Seat Arosan Jimmy kom till familjen. Sedermera donerades den till dottern. Som därefter återskänkte Jimmy till hustrun så det blir ju faktiskt två förvärv om än av samma bil. Dottern valde att att låta Jimmy ersättas av Twingon Pelle som numera även får anses stå i undertecknads omvårdnad och förvaltning. När väl lilla Jimmy kom åter så blev platsbristen svår så den Flagande Flisan fick respass. Så fordonsuppställningen är idag ganska översiktlig, Octavian Uncle Ben, Passaten Diesel-Doris, Fiaten Pellefant och slutligen Arosan Jimmy.

Samlandet

Samlingskoefficienten; ja faktorn är nog konstant – det ligger väl i linje med påståendet att summan av alla laster just är konstant. I mitt fall så har jag skiftat från en herrans massa pedalframdrivna velocipeder, nu finns det bara ett ett antal strax under summan av alla fingrar kvar vilket väl är en halvering från försommarens bestånd. I gengäld har nu ett obegripligt stort antal tidningar av de tre pelarna i samtidens motorjournalistisk. Teknikens Värld återfinns nu med varenda nummer som gavs ut åren 1958-2019. För dig som vill kvantifieras så rör det sig väl om 1700-1800 utgåvor. Motormännens husorgan Motor från åren 1960-2017 vilket väl blir i häradet 1250 nummer. Samt Vi Bilägare och här rör det sig om grovt skattat 1000 nummer. Så bytet från 10 cyklar mot typ 4000 tidningar…. plus nästan lika mycket till i dubbletter…

Bilutnyttjningsfaktor

För att inte ha gjort någon bilsemester så skulle jag väl säga att jag kört mer bil än på väldigt många år. Tidningssamlandet har krävt sina mil. Uppskattningsvis landar vägmätarpåslaget på strax över 2500 km men det är förstås en grov skattning. Otvetydigt är dock att följande orter har besökts: Borås, Skillingaryd, Björneborg, Västerås, Eskilstuna, Mjölby och Bromölla. Tråkigt nog, dem flesta var och en som enskilt resmål. Om transportstyrelsens broavgiftsfakturor ska nyttjas som inteckning över sakernas tillstånd så damp en räkning ned i lådan på sex resor över bron i Motala för resor företagna under en och samma vecka! Därtill har jag åkt en hel del till och från jobbet, även om nu detta inte ger särledes stort påslag.

Nö(j)dhetsfaktor för året 2020

Jag skulle nog säga att året gått över förväntan, visst en massa uppoffringar i form av sociala restriktioner. Väldigt mycket inställda planer kopplat till bilevent. Men också en hel del som utvecklat mitt bilsamlande. Utan Covid/Corona så hade troligen inte två av de tidningssamlingar jag blivit ägare till bytt ägare. Troligen hade dessa inte heller annonserats ut på nätet om man nu inte ändrat sina vardagsbanor och häckat mer på sociala medier eller liknande.

 

Semesterrapport – dag 1

Föga trodde jag väl att min första semesterdag skulle upptas av massa bilproblem, ja möjligen bortsett från dem med Fiaten Pellefant…

Redan 45 minuter in på min frihet dag 0 ringde telefonen; svärfars gamla pickup hade luktat bränt, AC’n hade slutat fungera och nu stod eländet i anslutning till deras hem och vägrade starta…. bara ställa in de avhämtade salladerna från den lokala degknådande Kebabteknikern i kylen för en snabb analys… 20 min senare säger jag – misstänkt kabelbrand till tändningslåset eller något annat i kupén.

en god natts sömn och så var kl 9 i morse och äntligen fick jag börja beta av lite av min egen backlogg. Först och mest akut. grundmåla den nyligen omklädda garageporten… sen avfärd till svärföräldrarnas sommarstugor för felsökning av bredband och lokalt nätverk – en baggis tänkte jag…

Att åka till platsen för sommarnöjet så involverar det en 20-25 minuter av motorvägsfärd, ja i motorvägshastighet… När vi i princip är framme så börjar hustruns kära Uncle Ben låta väldigt skumt, ja liksom om om något hjullager är på upphällningen…. som tur var så återstod bara någon kilometer av småväg vilket kändes väldigt befriande… väl framme konstateras, det är visserligen 30 grader varmt ute men höger bakhjul påvisar temperaturer värdiga en stekhäll…. så misstänkt anligg på bromsen…

Hemfärden gick över villande skogsvägar i maklig takt ska tilläggas…

Nu väntar bilskruvade i morgon – utsikterna att traktera stekheta bromsar på garageuppfartens till lika stekheta asfalt lockade föga så nu hoppas jag kunna vakna tidigt för att om möjligen riva ner bromseländet för mer djupgående analys, ja kanske är det dags att faktiskt göra slag i saker och byta de där vajrarna som legat och väntat sedan ifjol..

Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett Läs mer…