Så var 2015 lagt till handlingarna

Ja så var det dags att i bästa kvällstidningsanda sitta här och filosofera och spåna kring det bilmässiga Icke-året 2015…

Ja hur var det nu som man kokar soppa på en spik?

Japp det är bara att konstatera att 2015 var ett förlorat år på bilfronten för min del. Vän av ordning skulle givetvis inflika att jag visst haft mina beskärda delar av bilhandel och vandel då min ärade hälft faktiskt gjorde slag i saken och bytte vagn. Onekligen är det ställt bortom tvivel att hennes trogna följeslagare i form av Volvo S40’n Vince flyttade från gården och ersattes av Onkel Ben – en aningen stramare och yngre följeslagare från Mlada Boleslav. Men det känns liksom som lite renommésnyltande och att klä sig i lånta fjädrar….

Och summerar vi likt transportstyrelsen så har jag de facto blivit två registeringsposter fattigare, båda dessutom tvåhjulta. Redan i somras så försvann vår gamla Polar, eller vår/min? – det var ett ärvt bekymmer som prytt garageuppfarten hos farsan sedan hjälmarn brann eller nått… En lättnad var det helt klart och 20! kronor rikare blev vi på kuppen, ja jag och mina syskon….

Och nu i mellandagarna så flyttade mopeden till nord-Uppland. Ännu en generation gasglad ungdom slantade upp 2500 kronor plus en 7 timmars resa Moped Yamati Strada XTLi snöstorm för att bli ägare till Chinesen. Beslutat att slutligen sälja kom som ett brev på posten är jag summerade att den rullat mindre än 5 mil under 2015 och jag betalt minst 1000 kr i försäkringspremie plus 300 kr för ett batteri som inte överlevde säsongen… Ja outgrundliga är beslutsvägarna ibland…

Nu ska vi väl inte måla fan på väggen, bil det har jag även om det aldrig känns som att det är rätt bil som finns på gården…. BlackThunder står alltjämt kvar i vintergaraget i Nora men annons finns ute på Blocket. Hur kul det än är att vara andra ägaren och att hastighetsmätaren bara visar 5241 mil så känns det som om det finns dem som säkert är bättre lämpade att förvalta ett sånt kulturinnehav…
Och på tal om arvegods så finns ju farsans gamla tjänstebil i form av Diesel-Doris, en VW Passat TDI från 1999 med stadiga 35500 mil på mätaren. Rent tekniskt sett så borde även den få respass om samma logik ska råda som när mopeden fick ny ägaren, 300 mil mellan besiktningarna och då kostar den 5000 i försäkring och 6000 i skatt…. Hmm, får överväga om det verkligen är rätt att ha den kvar.

Enda fordonsförvärvet för min del under 2015 blev en cykel, ett inköp som ligger långt från min egna illusion om att jag tillhör den skara som värdesätter och prioriterar bilen som ägodel och fortskaffningsmedel. Men samtidigt, det känns svårt att upprätthålla den bilden till och med för mig som de facto bara cyklar till jobbet…

Nåväl, nu blickar vi framåt, må 2016 bjuda på nya möjligheter att få landa i insikten om att jag verkligen behöver nått fortskaffningsmedel som jag kan gå all-in på. Får jag slänga med en förhoppning om att det må vara någon frukt sprungen ur det brittiska samväldets fauna?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.