Aldrig på en söndag?

I jakten på att försöka förstå vart ”print” är på väg, hamnade jag i Tidningsstatistikens förunderliga värld.

Att det tryckta mediet är på kräftgång det allmänt känt. 1964 hade Vi bilägare en upplaga på 515 000 och det på en befolkning på 7,3 miljoner. Idag är vi 10,4 miljoner medan Vi bilägare landar i häradet av 64 400 i upplaga. Årets siffra är i sig en sänkning av utgåvan med 1200 nummer från ifjol

Som tidningssamlare så kan jag inte annat än tycka att det är beklämmande. Att även förlagsledningen sett förfallet och kanske abdikerat inför nedgången. För en tid sedan så hade jag en maildialog med förlagets VD och min ingång i diskussionen var att jag tycker att det känns som Print ständigt får stryka på foten, oftast på bekostnad av att Webb ska få det godaste först. Som nämnt, min ansats är givet att hålla tidningsprodukten om ryggen och gärna se att den får behålla sin särställning, helst också så att man kände att Print var i framkant och webben följer.

64 400 på pappret och 415 000 vid skärmen

Efter en liten visit i tidningsstatistiken förlovade värld så inser jag att det är lätt att stirra sig blind på siffror. För om nu papperskopian når 64 000-65 000 per nummer, så hittar 415 000 besök i veckan in på webben. Det fördelat på Vardag:75 968 och Helgdag:49 941

Finns det snart något incitament att skita ner papper?

Som pappersnörd så hoppas jag innerligt på att svaret fortfarande kommer vara ja. Dels för att det ska finnas något att forska utifrån. Dels för att det är ett fysiskt avtryck och att det verkligen har publicerats. Idag är webben så lätt att ändra och historieskrivningen kan förvanskas så lätt. Någonstans hoppas jag att man är lite mer mån om vad som handlar i tryck för här i den digitala världen finns det ju alla möjligheter att revidera, ändra, stryka och lägga till.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.