Om jag lägger handen på hjärtat och lovar att avslöja mitt innersta väsens egenhet så bor det nog en liten samlande, och stundom svamlande, ekorre inom mig.

I mitt fall handlar det om allt det där som rör bilen, bilismen och bilsamhällets alla vinklingar. En period så var jag fast övertygad om att gamla körskoleböcker var vägen in för att förstå bilismens väsen över tid. En annan så var allt som hade med intresseorganisationer så som Motormännen och IC/OK’s medlemmar en annan smått viktig parameter för att förstå sin samtid och dåtid… Givetvis har även biltidningar, med just Teknikens Värld som rättesnöre, fått fungera som ett lackmuspapper för att ge bilden av hur bilismen, bilägandet och teknikutvecklingen ändrats över tid.

Att flytta är renande…

Set hävdar i alla fall min ärade hälft här hemma – jag är väl inte alltid av samma mening. Jag menar, mitt samlande är skrymmande, tungt och väldigt svårmotiverat. I synnerhet för att jag tenderar till att gå ”all in” och försöka finna allt av något. På den tiden jag och min dåvarande huserade i det ”lilla huset på prärien”- vår salsbyggnad ”västanvik” på 440 kvadrat plus ett stort lada, ja då var ju plats en relativ fråga. Att sedan lämna den det var ju en ”reningsprocess” i högre skolan för där rök merparten av alla bilbroschyrer, biltidningar och annat spännande i tryckt format rätt ned i pappersåtervinningens gap. Jag räknade lätt över det hela och det var 10 vändor med en stor skåpbil bara med papper och garanterat ett par ton återvunnet pappmaterial… Ja det enda som fick vara ograverat i rensningsivern var böcker med skinnrygg så den flyttlådan kom att sparas i alla fall. Sedan dess har det blivit en handfull ”reningsprocesser” med snarlika resultat vareviga gång.

Men likt den där ekorren som ständigt samlar, så tilltar en sån där återanskaffningsperiod en bit i att man bor på ett ställe. Kanske beroende på att det dels är väldigt tråkigt att inte ha något att jaga efter. Men en säkert lika drivande faktor är att jag har ett fotografiskt minne där jag vet att jag sett en uppgift men inte han redogöra exakt vad som stod… Ja och då behöver man ju hitta den där boken/tidningen/broschyren igen… Och så var ekorrhjulet igång igen…

I någon form av ambition att vara lite konstruktiv, ja rent av smart, så har jag så smått börjat att skapa digitala kopior på lite av allt jag samlat. Nu senast Kungliga Automobilklubbens korrespondenskurs i 24 delar… Med tillhörande diagnostiska frågor… Nu skulle det ju vara ett aber att behöva stå och vända vareviga av dessa nära 400 sidor i en sån där liten enkel skitscanner. Så jag slog på stort – ja det har väl liksom blivit så. Ska nått göras så ska det minsann göras ordentligt. Vis av att proffsmaskiner är så mycket bättre så tronar nu en överdimensionerad A3 scanner. Givetvis med dubbelsidig inläsning som lystrar till modellbeteckningen HP ScanJet N9120 på kontoret. Nackdelen med proffsmaskiner är ju förutom priset som väl är typ ett par månadslöner efter skatt att det är sällan bara att klicka så är allt klart… Nej ställtiden och uppvärmningsfasen med start av alla servrar och tilläggsfunktioner tar minst en kvart så det gäller att vara tålmodig. Ja jag hör att du funderar på hur lång tid det faktiskt tog att scanna dessa 402 sidorna… svaret är 3,5 sekund per sida 🙂 plus ställtid och sedan en 25 minuter för datorn att analysera filen så drygt en timme allt som allt…

Det är här någonstans som jag insett, dels digitala filer är enklare att husera, men de är *fnutt* så mycket enklare att tappa bort, kanske på någon backupdisk, eller minnessticka, eller i temp-mappen, eller på den gamla imagefilen till servern osv, ja möjligheterna är oändliga. Så vissa papper, de har jag fått trätt i maskinen mer än en, två  eller tre gånger… det är konstigt va betygen får åka igenom maskinen….

Sa jag förresten att jag nu hittat en samling med Teknikens värld från 1967-2017 på blocket?… Nu återstår väl mest att legitimera 100 mil i bil och behovet av ett par nya bokhyllor… och beväpna mig med ett innerligt tålamod så kan även dessa bli digitala och läsbara i paddan istället…