På bilfronten intet nytt..

Hallå bäste besökare, ja jag vet det är händelsefattigt på denna den här sidan.

Nu inte att skulle saktas uppslag till bilbyte men någonstans har det liksom bara runnit ut i sanden efter att den famösa Sixten rullade söderöver. På den korta listan har det funnits idel bekanta entiteter, eller vad sägs om Volvo 480, Taurusar, Pontiacs, en och annan Skoda Felicia, en Lancia, en Skoda 130, En Dacia som väl tangerade mitt öststatssug, men även där kändes det lite vankelmodigt med 4 ägare bara sista månaden dessutom kryddat med osäkerheten om bilfirman verkligen fått betalt efter ordning.

I ärlighetens namn ska väl även erkännas att det faktum att jag för stunden sommarvikarierar sju (7!) minuter på cykel från hemmet har väl inte heller närt behovet av att hitta avlösning till Black Thunder, men ändå känns det lite haltande att inte komma till skott, jag har ju aldrig varit den som bangat för att köpa nått osett objekt bara för att släpa hem och upptäcka att det inte var just den bilen jag ville ha.

Nåväl – erkännas ska väl att jag dessutom åkt en och annan mil bara för att titta – en fullständigt omöjlig tanke bara för sådär 700 dagar sedan… Ett typiskt exempel – Skoda 130’n som jag lyckades söka rätt på tack vare ett tips om en gammal annons, väl framkommen kunde jag konstatera att ett den var badbaljeblå, två det fanns inget kylarvatten kvar, tre bränslepåfyllningsröret – ja det välkända i gummi var helt söndertorkat… ett kul objekt – visst, särskilt för den med ambitioner att lära sig tjeckiska och semestra minst 10 dagar i trakten av Mlàda Boleslav för att jaga delar – något jag gjorde 1996! Spontan tanke – Been there, done that och skaffade slipsen…:-)
En annan så där bil som verkligen gäckat min existens kom till min kännedom redan 2009 men det blev ju liksom inte av att svänga ned till platsen där jag såg den… Så när väl Opeln behagade lämna garaget så bar det av mot målet där jag vill minnas att bilen fanns. Regnumret levde iaf, så skrotdöden verkade inte ha inträffat än…

Så här såg hon ut – den enda Zastava Jugo 55 som jag sett med svenska skyltar. Rolig sidokunskap. det är en GV i USA-utförande!
Men tror du jag fått tummen ur och köpa den än? Ägaren är vidtalad och intresserad av att sälja, jag har beställt nya delar till den från USA! Och ända blir det liksom bara pasta av det hela…

När jag dessutom sitter här och summerar första halvan av 2014 så inser jag att jag i alla fall på pappret äger ännu en bil – en röd Diesel men mer om det någon annan gång.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.