på sin ledarsida i tidningen Klassikers oktobernummer 2009, skrev Carl Legelius mycket träffande den där våndan av att handla med bilar via annons på nätet. Den där våndan och tidspressen som gör att allt numer ska gå så erbarmligt fort.

Jag kan bara gå till mig själv och min standardtanke om att jag är alldeles för sent ute om jag ringer på en bil mer än 60 minuter efter att annonsen lagts ut på blocket exempelvis. För oftast så är man hjälplöst akterseglad, ty antingen har någon redan lagt handpenning eller så är en budstrid långt gången och det en gång så lockande priset är nu långt bortom horisonten. Nu senast missade jag en Range Rover som verkade riktigt lovande med 7(!) minuter och någon som swishat 25.000 osett:-). Visst Blockets bevakningstjänst gör ju det enkelt för den som har ett väldigt specifikt intresse men det är liksom lite svårare för en annan som är allätare och kunna få till en bra bevakning…. det är ju liksom ohållbart med 550 pling i telefonen per dygn som kräver att man är på sin vakt bara för att ha lite överblick…

Väl åter till chefredaktör Legelius tankar, rubriken på ledaren var ”Billigare vid långsam affär” och jag kom att tänka på ett projekt som jag har liggandes på lut. Sommaren 2013 så hittade jag nått sånt där japanskt som fick mig att tända till, kanske var det sviterna efter att ha gjort mig av med min Nissan Pulsar/EXA innan mina känslor helt falnat… Ja orsakerna lär jag aldrig riktigt kunna svara på, för på pappret så är nog inte en alldaglig 80-tals japan nått som ger köpfeeling.

Nåväl åter till sak, som jag skrev ovan, sommaren 2013 såg jag en annons på blocket och jag fattade intresse. Om jag inte helt missminner mig så blev det även ett telefonsamtal till ägaren, som vi för sakens skull kan kalla ”Leif”, priset var väl aningen högt och historiken bara halvkul då Leif inte köpte den helt ny utan ett år gammal. Nu hade han nu besiktat och satt fart på den igen efter att ha stått ett par år och var nu extrabil eftersom han hade skaffat en påtagligt nyare Honda . Ett tafatt prutningsförsök från min sida på sms gav inte någon respons att tala om och det hela rann ut i sanden.

I somras satt jag och gick igenom diverse gamla faxutdrag som som sparat och jag hittade av en slump just regnumret på Leifs gamla japan. Lite registersökningar senare och jag fick iväg ett sms. En stund senare fick jag besked, bilen hade inte blivit såld utan stod kvar i väntan på någon ny vårdare. Till saken hör att bilen nu råkar stå sådär typ 35 mil norröver vilket gör att det inte riktigt har varit läge att bara råka ha vägarna förbi… Men med lite tur så kanske jag nu äntligen kommer mig för att ta en liten sväng. Det skadar ju aldrig att kolla menar jag, sen får vi väl se om det skulle bli affär, eller vad prislappen säger, kanske blir den billigare vid långsam affär….

Hur som haver, jag lovar att skriva nån rad när jag väl varit där!

Eder Skriftställare och vagnparksansvarige!

Uppföljningen skedde några månader senare senare och hittas här